2011-01-31

Egypten - snar lösning nödvändig

Från Egypten rapporteras idag att demonstrationerna fortsätter. Det är nu svårare för omvärlden att följa vad som egentligen händer i landet, då Al Jazeera igår fick sitt kontor i Kairo stängt av myndigheterna. Dessutom har idag sex av Al Jazeeras journalister gripits av militären i Kairo. De har släppts, men deras utrustning är fortfarande beslagtagen. Trots det torde Al Jazeeras blogg vara en av de bästa nyhetskällorna. De har fortfarande två journalister i frihet i Kairo, personalen talar arabiska och de har allehanda kontakter.

Oberoende av vilken den politiska slutlösningen i Egypten blir - en förnyad diktatur eller något slags demokrati - så brådskar det nu för landet att nå stabilitet.

Bankerna i Egypten är fortfarande stängda. Men bankerna måste snart öppna, då det blivit svårt att få tag i kontanter (Egypten är ett kontantbaserat samhälle). Priserna på mat, bränsle med mera stiger och det är redan brist på mat. Risken är överhängande att mer pengar flyter ut ur landet när bankerna öppnar. Investerare har redan fört hundratals miljoner dollar från landet den senaste veckan.

Laglöshet verkar breda ut sig i landet och vi läser om plundrade hem och medborgargarden som försöker upprätthålla ordningen. Polisen är fullt upptagen med att övervaka demonstrationer. Tusentals fångar har rymt från fängelser vilket inte precis torde minska brottsligheten.

De stigande matpriserna i världen är en av de utlösande faktorerna bakom protesterna i Egypten (förutom hård diktatur, ung befolkning, låg medelinkomst samt exemplet från Tunisien). Matpriserna har stigit kraftigt i år efter att extremt väder förstört stor del av spannmålsskördarna i bl.a. Australien, Ryssland och Pakistan. Dessutom leder den snabba ekonomiska återhämtningen i flera asiatiska länder till att befolkningarna där åter har råd att äta mer kött, vilket också driver upp spannmålspriserna. Egypten importerar omkring hälften av sitt vete och är oftast världens största spannmålsimportör.

Om Egypten inte inom några veckor återfår någon form av stabilitet riskerar landet att inte längre kunna importera den spannmål som behövs. För import kräver någon form av garanti för betalningen, oftast remburser (letters of credit på engelska), vilka jag senast nämnde hösten 2008. Annars sker inga frakter till landet ifråga. Då återstår bara nödhjälp - klarar det internationella samfundet att skicka nödhjälp i form av spannmål i den omfattning som krävs för att föda halva Egyptens befolkning på nästan 80 miljoner?

Skräckscenariot är ett Egypten där stora delar av befolkningen går hungriga. Jag drar citatet igen "Any society is just nine missed meals away from anarchy". Varje samhälle är bara nio missade måltider från anarki. Tre dagar utan mat alltså.

Även om vi får en snabb lösning på regeringsfrågan i Egypten, antingen genom militärdiktatur i ny form eller genom något slags frö till demokrati, så återstår landets långsiktiga finansieringsproblem. Stora valutautflöden kan driva ner landets valuta så att det blir ännu dyrare att importera nödvändiga livsmedel. Egypten har redan problem med hög prisinflation (11,9% för 2009 och 12,8% för 2010).

Enligt CIA World Factbook importerade Egypten 2010 för 46,5 miljarder dollar, men exporterade bara för 25,3 miljarder, vilket ger ett underskott på runt 20 miljarder. Detta täcks upp av turismen (11,6 miljarder dollar) och andra tjänsteintäkter (t.ex. avgifter för Suezkanalen 5 miljarder dollar). Faller turismen och delar av exporten ihop dröjer det inte länge förrän den egyptiska centralbankens 35 miljarder i reserver tagit slut.

Bloggrannen Kvantitativt skrev häromdagen om Egyptens olja och befolkning. Befolkningen har växt från 16,5 miljoner år 1939 till 20 miljoner i början av 1950-talet och nu 79 miljoner. Samtidigt har Egyptens oljeproduktion legat runt samma nivå sedan mitten av 1980-talet. Därför är oljeexporten och med den intäkterna snart över. Därefter kommer Egypten att behöva importera sin olja, vilket kommer att anstränga ekonomin ytterligare. Det enda positiva i sammanhanget är att gasexporten ser ut att öka något.

Statsfinanserna är ansträngda då man subventionerar livsmedel och drivmedel i ett försök att hålla befolkningen lugn. Förra året var budgetunderskottet runt 8% av BNP och statsskulden ligger runt 65% av BNP.

Ett nytt egyptiskt styre måste alltså få ordning på detta, särskilt ifall valutan faller i värde. Men det blir en omöjlig ekvation, då de flesta vägar till budgetbalans också ger folkligt missnöje. Ökade skatter eller minskade subventioner är otänkbart. Militären utgör en stor del av statens utgifter, men att dra ner på militärutgifterna lär bli svårt utan att riskera militärkupp. Återstår då bara att öka avgiften för Suezkanalen, vilket dock kan leda till att fler transportföretag gör kalkylen att det blir billigare att köra omvägen runt Godahoppsudden, med minskad trafik i kanalen som följd.

Positivt för stabiliteten i Egypten ser dock oppositionens enighet ut att vara. Muslimska brödraskapet stödjer Mohamed ElBaradei som oppositionens huvudrepresentant.

Men om oppositionen övertar makten efter Mubarak, hur kommer landets förhållande till USA och Israel att bli? Kanske Suezkanalen kommer att hållas öppen för lasttrafik, men kommer man att tillåta amerikanska örlogsfartyg att fortsätta ta genvägen mellan Medelhavet och Indiska oceanen? Cornucopia nämnde också i lördags att Egyptens gräns mot Gazaremsan nu är öppen. Det finns alltså en potential för förändringar i den globala och regionala maktbalansen.

Visserligen sägs trafiken i Suezkanalen inte ha påverkats av oroligheterna, men ett problem finns. Fartyg som passerar kanalen kan tydligen inte fylla på med mat och vatten på grund av brist på personal och förnödenheter. Två av Egyptens större städer ligger vid kanalen - Suez och Ismailia - och det var i Suez de första dödsfallen inträffade i tisdags och det var där som den första byggnaden brändes ner - polisstationen.

Enligt denna artikel från Reuters ser det ut att finnas ett stort folkligt missnöje i Suez med att inkomsterna från kanalen går de flesta av stadens invånare förbi.

Inte konstigt att världens finansmarknader drabbats av oro över Egypten.

Slutligen en karta över Egyptens centrala del, där man ser att det bara är drygt tio mil från Kairo till Suez.

Observera också hur isolerat Sharm-el-Sheikh (Sharm ash Shaykh på kartan) ligger på ökenhalvön Sinais sydspets. Helt beroende av transporter av livsmedel från andra platser.

[Andra bloggar om , , , , , , , , , ]

2011-01-30

Resa till Egypten?

Den egyptiska revolutionen fortsätter som ni säkert vet idag.

Frågan är hur det går för alla turister i Egypten. 15000 svenskar lär befinna sig där. Inte oväntat har oroligheterna börjat sprida sig till turistorterna och tydligen gäller även där utegångsförbud på kvällen och natten. Jag har länge ifrågasatt vänner och bekanta som skulle till Egypten på semesterresa och undrat om de är medvetna om att de reser till en krutdurk. Det var bara en tidsfråga tills den skulle explodera. Men de som jag talat med har varit ganska oförstående. Nå, även om det är förhållandevis lugnt i Sharm-el-sheikh och Hurghada, hur kul är det att sitta där medan revolution pågår i landet och stora delar av de elektroniska kommunikationerna via Internet och mobiltelefon är avstängda? För det är inte så muntert att sitta fast på hotellområdet.
- Vi fick ett sms idag där det stod att vi får inte lämna hotellområdet, berättar Rosi Siverklint på telefon från Egypten.

Rosi Siverklint känner sig nu strandsatt på hotellet. Det går inte längre att få ut pengar i receptionen och internet fungerar inte.
För pengar går ju alltid att "få ut", eller hur? Sunt förnuft borde säga att man alltid ska ha med sig en viss reskassa i kontanter för den händelse att de elektroniska betalsystemen är blockerade av någon anledning.

Jag anser att det är oansvarigt av UD att de inte förrän idag avrått från att resa till Egypten. Redan i fredags morse var det uppenbart vartåt det barkade, och att myndigheterna tappat kontrollen och var desperata då de stängde ner Internet i landet. Hade man redan då kunnat börja ta hem svenska turister hade många besparats en orolig tid. Även om UD har varit senfärdiga kan man anse att det varit oansvarigt av resebolagen att fortsätta flyga ner turister, som bloggaren Svensson påpekar. För det blir pengar i sjön om man avbokar sin resa istället för att resebolaget ställer in. Idag slipper dock som tur är svenska turister stiga på planet, efter att UD äntligen avråder från att resa till hela Egypten.

Egyptens ekonomi lär förresten drabbas rätt hårt av förlorade turistintäkter framöver, vilket kan förvärra läget då fler kan bli arbetslösa. För vem i sitt rätta sinne bokar nu en turistresa till Egypten förrän läget har lugnat ner sig ordentligt och hållit sig så ett tag.

Vi kan också läsa att president Mubarak befinner sig i sitt residens i Sharm-el-Sheikh. Skulle det bli en veritabel revolution kan mycket hat komma att riktas mot presidenten och hans residens och då är det kanske ingen bra idé att bo på ett hotell i grannskapet. Al Jazeera rapportera också att militär synts på gatorna i Sharm el Sheikh, vilket de påpekar är ett brott mot Camp David-avtalet med Israel, då orten ifråga ligger på Sinaihalvön.

Hur ska det då gå i Egypten?

Bloggaren Chefsingenjören jämför med tidigare folkliga resningar de senaste årtiondena och frågar sig om utvecklingen i Egypten kommer att bli som Ungern 1956, Kuba 1959, Tjeckoslovakien 1968, Iran 1979, Östeuropa 1989 eller Himmelska fridens torg i Kina 1989.
Den avgörande faktorn är hur armén kommer att agera. Stödjer den befolkningen, eller passar den på att tillsätta någon av sina egna som ny diktator? Tyvärr så brukar många liknande aktioner att sluta med att man ersätter den avgående diktatorn med en ny. Spontana demonstrationer brukar sällan leda till något bra, då när befolkningen lyckats så finns det ingen plan för landet och ingen ledare som kan ta över. I stället brukar skrupellösa personer passa på och flytta in i förra diktatorns palats.
och vidare
De flesta revolutioner i modern tid har med andra ord slutat med nya diktatorer, blodbad, inbördeskrig m.m. Viktigt för att en revolution ska lyckas är att de genomförs i rätt tidpunkt då den sittande regimen är svag och saknar stöd från andra länder.
Frågan är hur det egentligen är nu i Egypten. Den sittande regimen verkar ändå vara ganska stark. Dock är frågan, som jag nämnde i fredags kväll, hur lojala vanliga egyptiska soldater är mot regimen, då de tydligen är rätt illa betalda. Dessutom läste jag någonstans att den senaste tidens utveckling har lett till att nästan alla soldater i Egyptiska armén numera personligen känner någon som blivit arresterad och/eller torterad.

Oppositionen tycks vara ganska enad. Al Jazeeras blogg skriver.
The Muslim Brotherhood continues to call for all opposition groups to unite and has said that they'll support Mohamed ElBaradei as the lead opposition negotiator. The Brotherhood has also said that Hosni Mubarak is responsible for the current Egyptian political mess.
Det är ett gott tecken. Frågan är bara hur länge regimen håller ut. Det rapporteras redan om flera ur de ledande skikten i samhället som tagit det säkra före det osäkra och flytt till exempelvis Dubai.

[Andra bloggar om , , , , ]

2011-01-29

Suez - en nyckelplats

Som jag skrev igår ser det ut som om demonstrationerna i Egypten kommer att fortsätta idag.

Igår skrev jag även om varför oroligheterna i Egypten kan vara ett problem för övriga världen och nämnde bland annat Suezkanalen. Kanalen är viktig som transportled - 7,5% av världshandeln till havs går där. Alternativet att åka flera tusen kilometer extra runt södra Afrika kan ställa till det rejält i många transportkalkyler.

2009 fraktades cirka 1 miljon fat per dag av råolja och raffinerade oljeprodukter norrut och 0,8 miljoner fat söderut genom Suezkanalen. Detta att jämföra med den totala världsproduktionen på runt 86 miljoner fat per dag. En stängning av kanalen kan alltså ge rejäla störningar i handeln med oljan - industrisamhällets livsblod.

Men värre är nog att Sumed-ledningen för råolja går där. 2006 gick nästan all norrgående råolja från Saudiarabien genom denna ledning - 2,3 miljoner fat per dag. Läs mer på Marketwatch.

Vad som händer i Egypten angår oss alltså i allra högsta grad!

[Andra bloggar om , , , , ]

2011-01-28

Egyptens kravaller - några observationer

Här några intressanta osorterade saker jag observerat i nyhetsfloden om Egypten. Det går snabbt just nu.

DN.se har just nu bästa följningen bland svenska media.

Annars kan man läsa Aljazeeras live-blogg. Tydligen har polis gått in på Aljazeeras kontor i Kairo under sen eftermiddag.

Oppositionsledaren El-Baradei sitter fortfarande i husarrest.

Trots utegångsförbud i hela landet fortsätter tusentals människor att demonstrera i Alexandria, Kairo med flera städer. Flera statliga byggnader har stormats. Regeringspartiets högkvarter har satts i brand och plundrats.

Militären har sänts ut, även med stridsvagnar. Intressant hur militären verkar vara mer på folkets sida.
Militären möttes av jubel från demonstranterna och besvarades med tummen upp från soldater.
Detta var Alexandria, men även i Kairo.
Även i Kairo har militären mötts av handslag och hyllningar när de ersatte polisen på gatorna.
Detta skulle kunna tolkas milt positivt. Har militären förstått att revolten är oundviklig och valt folkets sida? Eller är det ett trick för att lugna ner folk?

Informationsstängningen fortsätter.
Vodafone bekräftar att samtliga mobilleverantörer har instruerats att stänga av all mobiltrafik i Egypten.
Här är också en bild av hur internettrafiken såg ut i natt när den stängdes ner. Tjoff!

Demonstranterna verkar vara välorganiserade. Se följande intressanta manual/flygblad som distribuerats. Smarta idéer om hur man bäst organiserar en revolution mot stark polis- och militärmakt.

Vad gäller turismen kan man undra varför UD fortfarande ännu idag på dagen inte avrådde från resor till Egypten. Nu på kvällen avråder dock UD från resor till Kairo och flera andra städer. Många flyg till Egypten inställda.

Läs även vad jag skrev tidigare idag om Egypten.

Tillägg: USA verkar inte just nu veta exakt vad man ska göra och uttalar sig väldigt försiktigt. USA är dock komprometterade då de tidigare stött Mubaraks regim. Aljazeeras reporter berättade just att folk på gatan visat henne tomma tårgasbehållare och pekat på att det stod "Made in USA" på dem. Knappast positivt för USA...
President Mubarak håller tyst. Även det verkar vara en lärdom från andra kriser. I Tunisien nyligen blev folket bara mer ilskna varje gång president Ben Ali uttalade sig offentligt, vad han än sade.

Tillägg 2: En man som sägs hålla i nyckeln till den fortsatta utvecklingen är försvarsministern och militärchefen fältmarskalk Mohamed Hussein Tantawi Soliman. Han har också hållit tyst hittills.

Tillägg 3: Hör på Aljazeera att den egyptiska armén och polisen till stor del består av lågt betalda värnpliktiga. Det kan vara därför militären inte är intresserad av att skjuta mot vanligt folk. Befälshierarkin inom militären och polisen däremot har betydligt bättre betalt och har helt andra intressen. Soldater som Aljazeera intervjuat säger att de inte har fått andra instruktioner än att åka ut och ställa upp sig för att skydda staden.
Cirka 21:55: Stridsfordon åker på gatan i Kairo. Som synes en massa folk på gatan, som trotsar utegångsförbudet och som inte är rädda för militären.

22:08: En bunt av Egyptens rikaste har tydligen hoppat på ett privatplan och lämnat landet. Hoppsan, ryktet förnekades just av Kairos flygplats!

22:40: Även officiell Egyptisk teve visar nu bilder av det brinnande högkvarteret för regeringspartiet. Kan tolkas som? Talmannen i Egyptens parlament ska snart komma med ett viktigt meddelande i teve.

Apropå rika egyptier - Kairobörsen -10,5% idag. -6,5% igår. -21% hittills i år. Har hållit emot förvånansvärt bra med tanke på att revolution pågår.

Det visade sig vara president Hosni Mubarak som skulle hålla tal i egyptisk teve. Simultantolkat till engelska på Aljazeera. En massa tomma ord.
Det enda intressanta var att han ska byta ut regeringen imorgon.

Vi får se vad reaktionen blir imorgon. Blir det som i Tunisien, eller?

Demonstranterna började på nytt skrika slagord "ner med Mubarak" efter talet. Bådar inte gott för diktatorn.

[Andra bloggar om , , , ]

Egypten ett hot?

Den tunisiska revolutionen ser ut att gå in i ett lugnare skede. Även om Tunisien skulle ha störtats i kaos skulle det inte ha varit särskilt allvarligt för oss i Sverige. Egypten däremot - där finns stor risk för kaos som kan ha effekter långt utanför landet.
- Jag tror att det kommer att vara mer eller mindre fortsatt oroligt i länder som Egypten och Algeriet en tid framöver eftersom de befinner sig i slutskedet av långa regimer. När de gamla presidenterna till slut trillar av är det ofta tillfälligheter som avgör, man kan på förhand inte avgöra vilka personer eller grupper som kommer att ta initiativ till att ta makten, säger Inga Brandell.
Egypten har 79 miljoner invånare (Tunisien bara 10 miljoner). Befolkningen växer med cirka 2% per år och fertiliteten ligger runt 3 barn per kvinna. 1939 var befolkningen bara 16,5 miljoner, alltså inte ens en fjärdedel av dagens. Detta syns tydligt på befolkningspyramiden, som är av typen "varje diktators skräck", med gruppen 15-29 år betydligt större än grupperna 30-44 och äldre.
Nästan all befolkningen är koncentrerad längs Nilen och större delen av landet är ödemark.
BNP (PPP) ligger på 6347 USA-dollar per capita, vilket är ganska lågt, men inte bland världens fattigaste.

91% av befolkningen är muslimer och de 9% kristna, varav de flesta koptiska kristna. Det förbjudna Muslimska brödraskapet är en islamistisk organisation som stöds av cirka en femtedel av landets befolkning.

Landet importerar en stor del av sina livsmedel, vilket med ökande spannmålspriser på världsmarknaden kan förorsaka protester.

Officiellt är Egypten en parlamentarisk demokrati med ett oberoende rättsväsende, men det har rått "undantagslagar" sedan mordet på president Sadat 1981. Undantaget börjar likna en regel. Dessa undantagslagar gör i princip Egypten till en diktatur med pseudodemokratisk fasad. Presidenten Hosni Mubarak har suttit vid makten i nästan 30 år och har omvalts fyra gånger. Nu börjar han dock bli gammal och sjuklig och ingen vill ha hans son som efterträdare, inte ens den styrande makteliten.

Så vi har en kombination av diktatur, sammanträngd befolkning, en stor andel av befolkningen i gruppen "arga unga män", ganska låg medelinkomst, stigande matpriser, och en stark fundamentalistisk rörelse. En krutdurk, med andra ord. Den tändande gnistan har uppenbarligen kommit - frågan är bara om någon lyckas släcka stubinen.

Regimen har totalförbjudit protester efter vad som hände i förrgår, när bland annat en polisstation i Suez brändes ner, tre demonstranter dödades och över tusen greps.

MohamedElBaradei, en moderat reformpolitiker (tidigare chef för FN:s atomorgan IAEA), har återvänt till Egypten och kan ses som en möjlighet att få en förhållandevis fredlig utveckling av situationen. Idag läser vi att ElBaradei stoppats av polis vid en demonstration efter fredagsbönen i Kairo.

Idag deltar även mindre moderata Muslimska brödraskapet i demonstrationer, uppenbarligen för att försöka kapa åt sig lite initiativ i maktkampen. Tidigare hade de uppenbarligen inte förstått att det var läge att hålla sig i framkant just nu.

Läget är allvarligt och det är tydligt att de styrande är rädda. De har stängt ner större delen Internet i landet för att stoppa informationsflöden inom och utom landet. Man verkar ha lärt sig av vad som hänt i andra länder att det inte räcker med att bara filtrera bort vissa sajter. Som det nu är begränsas upprorsmakarnas möjligheter att kommunicera med varandra och omvärldens möjligheter att få oberoende uppgifter av vad som händer i Egypten. Vi får följa vad som händer så gott vi kan.

Så till varför Egypten är viktigt för omvärlden.
  • Egypten kontrollerar Suezkanalen och därmed en stor del av lastfartygen till Europa. Detta kan inspirera USA att ingripa, med en mängd vidare världspolitiska följdeffekter.
  • Revolutionslusten kan sprida sig till andra arabländer.
  • Maktbalansen i Mellanöstern kan skiftas om en ny egyptisk regering blir ovänligt inställd till Israel.
Jag får återkomma närmare till effekterna för omvärlden.

Läs även Kildén och Åsman om situationen i Egypten.

Tillägg: Cirka 7,5% av världshandeln till havs går genom Suezkanalen. För Europa torde det innebära en betydligt större andel.

Tillägg 2: Ett bra ställe att följa vad som händer i Egypten är Al Jazeera, som Vidsynt tipsar om.

[Andra bloggar om , , , , , , , ]

2011-01-27

Transporter och trafik

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Transporter och trafik.

Oljepriser - Brent mot WTI

Jag har den senaste tiden fått flera frågor om varför Brentoljan (Nordsjöolja) handlas till sånt överpris gentemot USA:s WTI-olja. Jag har tyvärr inte haft något bra svar, men med lite letande fann jag igår något slags svar, som också ger en vink om hur framtiden kan se ut. Ser vi på ett långt tidsperspektiv så brukar WTI-oljan betalas något bättre än Brentoljan, se diagrammet nedan. Förklaringen är vad jag har förstått att WTI-oljan är av något högre kvalitet.
I genomsnitt sedan 1988 har WTI-oljan varit $1,36 dyrare per fat, eller 5,5% dyrare. De viktigaste undantagen har varit oljeprischocken i samband med Kuwaitkriget eller de plötsliga prisvändningarna första halvåret 2007 och början av 2009.
Den senaste tiden har dock som sagt spreaden mellan de två oljeprisindexen avvikit betänkligt från det normala. Enda gången något liknande hänt tidigare var första halvåret 2007, men det liknar inte heller den nuvarande situationen.

Privata Affärer hade en artikel om avvikelsen för två veckor sedan, där man förklarar avvikelsen med stora lager i Cushing, som är leveranspunkten för WTI-oljan, vilket skulle hålla ner priset.
Medan den allmänna lagertrenden har pekat mot lägre nivåer under vintern, har lagren i Cushing, Oklahoma, gått i motsatt riktning.
Men det räcker inte riktigt för att förklara den långa period som WTI nu legat onormalt lågt i förhållande till Brent. Credit Suisse tror att prisanomalin lär fortsätta ett tag till.
While the spread may narrow in the coming months, it is likely to persist due to high inventories at the WTI delivery point in Cushing
Varför är det egentligen så stora lager i Cushing? Det verkar bero på att marknaden förväntar sig fortsatt stigande oljepris, vilket gör det lönsamt att lagra olja och sälja den senare. WTI-futures för mars 2011 ligger idag på 86,57 $/fat, medan WTI-futures för juni 2011 ligger på 92,08 $/fat. För Brent är dock skillnaden mindre med 97,91 $/fat för mars 2011 och 98,38 $/fat för juni 2011, så det stigande oljepriset kanske inte blir så mycket högre?

I sökandet efter förklaringen fann jag igår intressanta fakta om Brentoljan och SvD:s Björn Lindahl tycks ha funnit detsamma och skriver idag om det. Han hann före mig, eftersom jag inte hann att skriva färdigt igår kväll...
Fulla lager i Cushing räcker inte för att förklara varför Brentoljan är 10 dollar dyrare och i färd med att bryta igenom 100 dollar per fat. Fallande produktion, spekulation och att mer av Nordsjöoljan köps av Kina betyder mer.
Här börjar vi komma till hela förklaringen. Som jag har nämnt förut så har produktionen i Nordsjöns oljefält fallit sedan flera år tillbaka och det gör det lättare för en penningstinn aktör att manipulera marknaden.
Den fallande produktionen gör Brentkontraktet sårbart för spekulation. Oljehandlaren Hetco har köpt de första åtta lasterna av olja från Fortiesfältet i februari och ytterligare två laster från Brent. De kontrollerar därmed 30 procent av den olja som utgör Brentkontraktet den månaden.
Däremot håller jag inte med om det som Björn Lindahl säger i artikelns början, att "Brentoljan från Nordsjön håller på att detronisera den amerikanska WTI-oljan". Det lär nog rätta till sig när vi närmar oss nästa topp för oljepriset. Dessutom kommer Brentoljan att bli allt mindre viktig som prisindex i takt med att produktionen sjunker och indexet blir enklare att manipulera och spekulera i.

Izabella Kaminska skrev förra veckan på FT Alphaville om problemen med oljeindexen. Det kommer enligt henne att bli svårt att hitta något oljeindex som kan ersätta WTI eller Brent, eftersom det inte finns någon annan olja som uppfyller kraven - kvalitet, volym, oberoende, transparens och att den är konsistent.
For example, the quality issue rules out most Opec and Russian crudes. The volume issue, meanwhile, rules most other light sweet barrels in the market (such as Mars, LLS, Azeri) — since there’s simply not enough of them to ensure specific players won’t try to dominate pricing. Independence and transparency, meanwhile, rules out most of the other lighter Opec barrels.
Ett problem med att finna en "benchmark" för oljepriserna är hur olika finansiella derivat ska prissättas korrekt. Idag bygger alla oljederivat som finns tillgängliga på den svenska marknaden på Brentoljan, exempelvis Handelsbankens Bull/Bear olja. Om priset på Brentoljan nu blivit lättmanipulerat på grund av mindre volym är det ingen god nyhet för småsparare som vill satsa en peng på att oljepriset går upp eller ner. Varsamhet anbefalles alltså vid oljeinvesteringar framöver. Åtminstone på kortare sikt kan det bli större volatilitet än önskat. På längre sikt kan det bli svårt för ETF:er och andra derivat att följa oljepriset på ett bra sätt.

Izabella Kaminska nämner också oron för vad som ska hända om oljepriset stiger för högt.
Concerns are mounting that $100 oil prices, if hit, could be enough to dislodge the precarious global recovery
Jag frågade mig också häromveckan var gränsen går för när oljepriset börjar sänka världsekonomin. Jag skulle tro att de makthavare som sedan igår samlats i Davos för sitt årliga World Economic Forum diskuterar saken.

Den minskande produktionen från Nordsjön påverkar såklart också den brittiska ekonomin starkt, då de sedan några år tillbaka är nettoimportör av olja och gas istället för att vara nettoexportör. Häromdagen kom som ni säkert vet "överraskande" siffror om att Storbritanniens BNP sjönk något det senaste kvartalet, vilket fick mig att skriva om återhämtning på låtsas. Jag är i gott sällskap tydligen, då ekonomiprofessorn Nouriel Roubini, även kallad "Dr. Doom" varnar för att Storbritannien står inför en dubbeldipp.

[Andra bloggar om , , ]

2011-01-25

Vår kompis i Rom

Sverige är medlem i EU och har därmed en massa "kompisländer" i Europa. Vår statsminister har mer eller mindre trevliga "kompisar" i form av statsministrar för övriga EU-länder. Följande videoklipp ser säkert inte de flesta svenskar, men det är ändå högintressant för att visa nivån på politiken i vårt "kompisland" Italien.

De flesta av er läsare förstår troligen inte italienska (trots att ni är såpass välutbildade) och kan därför inte hänga med i följande videoklipp, varför jag översatt lite under det. Det är ett klipp av när Italiens premiärminister Silvio Berlusconi igår kväll ringde till ett teveprogram och i direktsändning spydde galla över programledaren för att han tagit upp senaste nytt om regeringschefens sexskandaler, bland annat om Nicole Minetti. I vilket annat land som helst skulle detta vara en skandal av ofattbara mått, men det är faktiskt inte första gången det händer. Berlusconi har vid flera tidigare tillfällen ringt till olika teveprogram (bl.a. debattprogrammet Ballaró) och skällt ut och förolämpat programledare och andra deltagare i en monolog som avslutas med att han lägger på luren innan någon kan svara honom.

Ungefär så här går det:
Programledaren: Godkväll premiärminister Berlusconi, hör ni mig?
Berlusconi: Ja, godkväll. De har ringt till mig och inbjudit mig att delta i detta teveprogram. Ett program som är vidrigt - ett avskyvärt, föraktligt och frånstötande programledarskap...
P: Ni har redan förolämpat tillräckligt. Varför går ni inte till rättsväsendet istället för att förolämpa?
B: ... en verklighet långt ifrån sanningen, förvrängd. Jag har sett en bild av verkligheten motsatt mot sanningen...
P: Eftersom ni även är min premiärminister ber jag er att uttrycka er försiktigare.
B: Jag vet vad jag säger, och ni gör det inte. Ni har utom all rimlighet förolämpat fru Nicole Minetti, som istället är en fantastisk person - intelligent, kunnig, seriös, utexaminerad med högsta betyg. Hon har försörjt sig under studierna genom att arbeta, hon har engelska som modersmål. Hon utför ett viktigt och uppskattat arbete inom regionstyret med alla internationella gäster...
P: Detta tillåter att hon hoppar över den långa vägen upp genom politiken?
B: ... så kallade damerna som är med [i programmet] ...
P: Damerna är inte "så kallade"! Och premiärministern är en tölp om ni kallar dem så!
B: ... jag har aldrig haft ett förhållande som är annat än vänskapligt och respektfullt med henne, liksom med alla era gäster. Jag avslutar...
Någon ur publiken: Pajas!
B: ... och bjuder vänligen den ärade Iva Zannicchi att resa sig och gå ifrån detta otroliga bordellteveprogram.
Publiken: Pajas! Pajas!
P: [Till publiken] Jag ber er att dämpa er ton. Det har flugit förolämpningar...
[Tut tut tut i telefonen]
P: ... endast från den ena sidan. [Till Iva Zannicchi] Uppenbarligen vill jag inte försätta er i en pinsam situation...
Iva Zannicchi är ledamot i Europaparlamentet för Berlusconis parti. En sångerska som gjort en fantastisk karriär inom schlagerbranschen och på ålderns höst blivit politiker på sina kändismeriter.

Nicole Minetti (bilden till höger) som den gubbsjuke Berlusconi berömmer så högt, har varit hans personliga tandhygienist och dessförinnan halvnaken kabaréflicka i ett program på en av Berlusconis tevekanaler. Numera har hon (25 år gammal) hamnat i landstinget för regionen Lombardiet, placerad på valbar plats av regionens "president" på order av premiärminister Berlusconi.

Det känns skönt att Sverige är med i EU-samarbetet med så sympatiska kompisar.

[Andra bloggar om , , , ]

Återhämtning på låtsas

Idag kom nyheten att Storbritanniens BNP "oväntat" föll under fjärde kvartalet 2010. Analytikerna hade väntat sig att BNP skulle stiga med 0,5 procent jämfört med kvartalet innan, men istället föll BNP med 0,5 procent.
Framför allt var det kollapsen i byggsektorn som bidrog till den negativa BNP-siffra. Men även det myckna snöandet pressar.
Byggproduktionen sjönk 3,3 procent. Det var ingen överraskning att det skulle komma förr eller senare, utan bara en fråga om hur länge det skulle dröja innan verkligheten kom ikapp illusionen. Storbritannien måste igenom ett stålbad efter sprucken bostadsbubbla och förstatligade banker. Statsfinanserna mår inte bra, medan resten av ekonomin hackar hjälpligt framåt. Att just byggbranschen skulle sjunka ihop var väntat, då det blir så efter en bostadsbubbla. Finns sedan ingen efterfrågeökning vare sig från näringslivet eller det offentliga går det som det går.
Storbritannien är på väg mot den värsta av situationer. Inflationen är alldeles för hög vilket talar för en höjning av den rekordlåga styrräntan på 0,5 procent. Samtidigt visar färska siffror idag att brittisk ekonomi krympte under 2010 års sista kvartal. Ett skruvstäd är en bra liknelse.
Ja, om man mäter inflationen med KPI blir det så. Andra länder, exempelvis snabbväxande Kina, driver upp priserna på den globala råvarumarknaden. Storbritannien importerar "inflation". Bank of England får svårt att hålla sitt inflationsmål mätt med KPI och tvingas höja räntan. En ekonomisk modell från 1990-talet har slutat fungera. Min spaning blir att man kan tvingas ändra definitionen av centralbankens mål, inte bara i Storbritannien. Läs mer om Storbritannien hos Cornucopia.

Min andra spaning för dagen är att vi under året lär få se fler obehagliga "överraskningar" av detta slag. Vissa länder kommer kanske till och med att glida tillbaks i recession.

Idag presenterade Internationella valutafonden (IMF) sin nya prognos för 2011. Den kallas fortfarande "tillväxtprognos" eftersom tillväxt är den rådande världsreligionen. IMF tror att global BNP ökar 4,4 procent i år, men väldigt ojämnt fördelat. För Kina och Indien tror man på saftiga 9,6 respektive 8,4 procent.

I kontrast mot den ekonomiska återhämtning som nu sägs ha tagit fäste kan man titta lite på den hårda verkligheten för många.
Trots kraftig ekonomisk återhämtning i många länder var arbetslösheten 2010 oförändrad mot året innan, säger FN:s internationella arbetsorganisation ILO. Runt 205 miljoner människor saknade jobb förra året.

Under 2011 beräknar ILO att arbetslösheten uppgår till 6,1 procent, eller 203 miljoner.

Det är framför allt i industriländerna som arbetslösheten stigit sedan 2007. Länder som Brasilien och Thailand har färre arbetslösa i dag än före krisen.
Ingen större ljusning under 2011, och ojämnt fördelat även här. För det första är världen indelad i länder där arbetslösheten sjunker och sådana där den stiger eller ligger kvar på hög nivå. För det andra blir det i länderna med hög arbetslöshet en stor skillnad mellan alla som har jobb och alla som inte har det. För många upplevs därför "den ekonomiska återhämtningen" inte som en sådan, utan situationen är lika illa som förut eller värre. Min tredje spaning är att vi tyvärr lär få se större klyftor mellan "de som har" och "de som inte har". För det ser inte ut att bli några större politiska förändringar som kommer att utjämna detta.

Infrastruktur

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Infrastruktur.

2011-01-24

Kinesisk bubbla?

Idag skriver DN om den kinesiska draken.
Utvecklingen har rusat fram. Sedan Kina inledde sin reformpolitik 1979 har landets Ekonomi stått för världshistoriens kraftigaste omvandling med en tillväxt på nära 10 procent om året. I dag är Kina den viktigaste marknaden för många svenska företag. Samtidigt håller Kina nere priserna på världsmarknaden genom att pumpa ut billiga produkter och öka konkurrensen.
Frågan är dock hur länge en årlig tillväxt på 10% är hållbar. Kina är tätt sammanlänkat med övriga världsekonomin. USAmerikanerna har köpt billiga varor från Kina och därmed sitter kineserna på en enorm mängd amerikanska statsobligationer. Även Europa är viktigt, såsom varande Kinas största exportmarknad, så Kina går och köper exempelvis grekiska statsobligationer. Varken USA:s eller Europas ekonomier eller valutor får kollapsa, utan de måste fortsätta att köpa "lagom" mycket från Kina för att hålla igång exporten. Men hur länge kan situationen fortgå?

Kina har inte bara problem med sin sammanlänkning med omvärlden, utan även en hel del interna problem. DN listar inflation och fattigdom som de största hoten. Matpriserna har stigit kraftigt, vilket som vanligt slår hårdast mot de fattiga, då en större andel av deras inkomst går till mat. För det finns många fattiga.
Inkomstskillnaderna är höga och större än i exempelvis Sverige.
Och alla delar av landet har inte hängt med på tåget.
- Ett grundläggande problem för Kina är hur man ska skapa tillväxt i den västra delen av landet. Skillnaderna i välstånd har ökat, säger Anders Johansson.
De ökande bostadspriserna i Kina nämns lite i förbigående i artikeln. Men de är en viktig bit. För Kina har en växande fastighetsbubbla. Läs t.ex. vad Göran Leijonhufvud skriver om den. Kinesiska staten har fullt sjå med att försöka bromsa bankernas utlåning, vilket inte är lätt i en ekonomi som växte med rasande 10,3 procent 2010 och beräknas "bromsa in" till "bara" 8,7 procent i år. När den kinesiska fastighetsbubblan väl spricker blir det säkert stora ekonomiska fyrverkerier.

Kina har också stora problem med miljöförstöring. Det kommer en ständigt nya rapporter om stora och små miljöproblem. Det senaste är att stora områden i norra Kina har problem med vattenbrist efter flera månaders torka.
Peking har inte fått ordentligt regn på över tre månader. Kinesiska medier rapporterar att man inte upplevt något motsvarande på 40 år. Enligt forskarna beror torkan på klimatuppvärmningen och på att vattenanvändningen har ökat. Vattenkonsumtionen har ökat i synnerhet i Pekingregionen.
Matpriserna kan drivas upp ytterligare då torkan även hotar skördar i Kina.

Ett mindre miljöproblem (om än allvarligt för de drabbade) är det som drabbat Kinas silkesodlare.
Silk ties and handkerchiefs are forecast to rise in price after the cost of silk jumped to its highest level in at least 15 years as rapid industrialisation in China, the world's largest supplier, robs the sector of valuable farmland. The price of silk cocoons [...] has doubled since the start of 2009
Mer allvarligt i sammanhanget är att jordbruksmark förstörs i så rask takt i Kina. Det gäller både genom att den bebyggs med byggnader och kommunikationer och genom att den försvinner genom erosion och ökenspridning.

Det är egentligen bara en fråga om vilket av alla hot som först sticker hål på den kinesiska bubblan. Och när det vänder neråt i Kina, glöm inte det som nämns i den första artikeln - att för många svenska företag är idag Kina den viktigaste marknaden.

[Andra bloggar om , , , , , , , , ]

Kritik av fundamental boprisanalys

På förra veckans inlägg om den svenska bostadsbubblan fick jag i en kommentar tips om en intressant artikel som Riksbanken publicerade strax innan jul. "Prisutvecklingen på den svenska bostadsmarknaden – en fundamental analys" av Lars Frisell (chefsekonom på Finansinspektionen) och Masih Yazdi (bankanalytiker på Erik Penser Bankaktiebolag). Denna artikel har av någon anledning förbisetts av de flesta medier och kommentatorer - även jag hade missat den. Artikeln är bra på så vis att den inte bara gör en "luddig" analys av faktorerna, utan författarna har faktiskt räknat på saker.

Frisell och Yazdi kommer fram till att "Sammantaget ter det sig osannolikt att svenska bostäder överlag skulle vara övervärderade." Jag håller inte med, vilket ni säkert vet. Om ni inte vet föreslår jag att ni läser min analys från augusti 2010. Nu ska jag komma med lite fundamental kritik mot Frisells och Yazdis fundamentala analys.

De börjar med att konstatera hur läget ser ut - att Sverige har haft en "exceptionell husprisutveckling de senaste 15 åren". 1997-2009 steg SCB:s fastighetsprisindex för permanenta småhus realt med 133 procent - en "genomsnittlig (geometrisk) real avkastning på 6,7 procent årligen – en fantastisk investering". De påpekar också liksom jag häromdagen att ökningen av bostadspriserna "har gått hand i hand med hushållens skuldsättning".
Hushållens reala skulder har mer än dubblerats sedan mitten av 1990-talet, medan hushållens reala inkomster endast har ökat med 50 procent.
Hushållen har alltså inte bara ökat sina löner, de har också skaffat sig en större "hävstång" på lönen. Så här långt har jag inget att invända mot lägesbeskrivningen.

Därefter visar Frisell och Yazdi hur de svenska hushållens skuld- och räntekvot sett ut och drar också ut prognoser två år framåt.
Idag ligger skuldkvoten på cirka 170 procent, vilket med råge överträffar nivåerna före 1990-talets bankkris. Särskilt iögonfallande var utvecklingen under 2009 då arbetslösheten steg med 2,2 procentenheter och BNP sjönk med 5,1 procent, vilket var den största ekonomiska kontraktionen sedan 1930-talet. Trots detta fortsatte huspriserna att stiga och hushållens skuldsättning växte med över 8 procent. Räntekvoten är samtidigt historiskt låg, dels tack vare det extrema ränteläget, dels till följd av att de flesta hushåll i dag har rörliga räntor. Men rörliga boräntor slår förstås åt båda håll – om reporäntan följer riksbankens prognos från oktober 2010 kommer den att nå över 5 procent inom ett par år, även om skuldkvoten skulle stå still. Det skulle resultera i den högsta räntekvoten sedan låginflationspolitiken fick fäste.
Här säger de själva att utvecklingen 2009 var "iögonfallande" och att ränteläget är extremt. Räntekvoten skulle enligt deras diagram snart vara uppe i samma nivå som 1997. Trots detta ser de utrymme för vidare prisstegringar på bostäder.Sedan övergår Frisell och Yazdi till att lista olika rapporter som varnar för att svenska småhus är övervärderade. Det är rapporter från Statens bostadskreditnämnd, IMF, Economist och ECB, som tittar på svenska bostadspriser från olika infallsvinklar. Några andra utländska exempel tog jag upp häromdagen. Frisell och Yazdi kritiserar Economists och ECB:s metod.
Vi menar tvärtom att metoden sannolikt ger gravt felaktiga resultat eftersom den inte tar hänsyn till de förändringar i utbud och efterfrågan som slår olika mot den reglerade hyresmarknaden och den fria bostadsmarknaden. Framförallt ignorerar man det senaste decenniets förändringar på de finansiella marknaderna, som både sänkt kostnaden för bostadsfinansiering och ökat tillgången till den.
Visst har det skett kraftiga förändringar vad gäller villkoren för bolån, men vad är det som säger att dessa förändringar skulle vara permanenta? Snarare skulle jag se många av dem som undantag i ett historiskt perspektiv (låga eller inga amorteringar, låg eller ingen kontantinsats, låga räntespreadar). Redan här tycker jag att Frisell och Yazdi gör felaktiga antaganden.

Så kommer Frisells och Yazdis egentliga analys av bostadspriserna. De börjar med några antaganden.
Det första antagandet är att småhusen inte var övervärderade (åtminstone) under första kvartalet 1997.
Här håller jag helt med dem. Det räcker med en snabb blick i mitt senaste diagram för att se det.
Det andra antagandet är att hushållen i dag är villiga att lägga åtminstone lika stor andel av sina disponibla inkomster på sitt boende som då.
Det kan vara ett rimligt antagande.
För det tredje antar vi att övriga boenderelaterade kostnader sammantaget inte har stigit väsentligt mer än den allmänna inflationen
Som de själva skriver i en fotnot så är detta antagande mindre konservativt då exempelvis elpriserna stigit de senaste åren. Nu kan dock sådant också vara av övergående karaktär.

Därefter tittar de på hushållens disponibla inkomster, som ökade med 50% mellan 1997 och 2009, justerat med KPI-inflationen. Där finns inget att invända. Men sen börjar de titta på bolåneräntorna.
Minskningen av hushållens realräntor har tre komponenter: lägre realränta, bankernas lägre marginaler på bolån samt förskjutningen mot allt kortare räntebindningstider. Sverige tillhör i dag de länder som har allra lägst bolånekostnad.
Och vad är det som säger att det ska fortsätta så för Sveriges del? Kanske det är alla andra länder som är normala och vår bolånemarknad kommer att anpassa sig.
Bankernas räntemarginaler för bolån har minskat kraftigt det senaste årtiondet. Utvecklingen förklaras av större konkurrens, effektiviseringar, och lägre kapitalkrav för bostadsutlåning till följd av införandet av Basel 2-regelverket.
Här finns ju en överhängande risk att det i kölvattnet av alla kriser kommer att ställas betydligt strängare kapitalkrav på bankerna. Dessutom kan det bli dyrare för bankerna att finansiera sig framöver. Skulle svenska bostadspriser börja falla en liten bit, säg högst måttliga 10%, finns risken att investerare drar öronen åt sig och vill ha bättre riskpremie för att köpa bostadsobligationer. Frisell och Yazdi kommer fram till att 116 av 133 procentenheter i fastighetsprisindex (87% av prisuppgången sedan 1997) kan förklaras med högre reala disponibla inkomster och lägre reala boräntor. Sedan börjar de resonera om de minskade kraven på kontantinsatser och amorteringar, vars effekter på bostadspriserna är svårare att kvantifiera.
våra data visar att den genomsnittliga amorteringstiden steg från 49 till 87 år under perioden 2002–2009, vilket nära nog är en fördubbling. Före 2002 finns inga tillförlitliga siffror över amorteringstiderna, men de var med all sannolikhet ännu kortare i mitten av 1990-talet. Kravet på kontantinsats har minskat, från generellt 25 procent 1997 till cirka 10 procent 2009.
Även ett måttligt prisfall kan fullständigt förändra långivarnas syn på både amorteringstid och kontantinsats. Tittar man i Finansinspektionens rapport från 2008 om bolånemarknaden ser man att den verkliga amorteringstiden skiljer sig kraftigt från amorteringstiden enligt plan.
Skillnaden mellan amorteringstid enligt plan och verklig amorteringstid uppgår till 23 miljarder kronor per år och det är denna summa svenskar med bolån kan tvingas öka sina amorteringar med om bankerna skulle ställa krav på amortering enligt plan. Amorteringsunderskottet på 23 miljarder kronor kan jämföras med de årliga räntebetalningarna för bolånen som vid en ränta på 5 procent uppgår till 49 miljarder kronor efter skatteeffekter eller en räntehöjning på 2,3 procentenheter.
Detta gäller alltså bara amorteringarna och säger heller inte så mycket om effekten på marginalköparna, vilka är de som avgör bostadspriserna.

Så långt analysen av reallöner, realräntor och kreditvillkor för hushållen. Jag skulle dock vilja lägga in en faktor av självförstärkande karaktär som uppkommer vid en prisnedgång för bostäder. Så uppblåst som den svenska bostadsbubblan kan det faktiskt vara intressant att fråga sig hur stor del av Sveriges BNP och BNP-ökning som är relaterad till bostadsmarknaden. Mäklare, byggbranschen, banker m.m. Titta på byggpriserna t.ex. - någon tjänar bra med pengar här. Man kan se på hur det gått i Danmark, som ändå har klarat sig hyfsat bra. Men faller delar av Sveriges BNP bort faller även delar av reallönerna bort och med dem förmågan för många att ta större bolån.

Slutligen börjar Frisell och Yazdi att resonera kring tillgången på bostäder och att det kan vara bostadsbrist i tillväxtområden som Stockholm och Malmö som driver priserna. Men jag kontrar med att det nästan alltid är relativ bostadsbrist överallt. En polack skulle skratta åt svensk bostadsbrist. Trots att stockholmarna har betydligt fler kvadratmeter per person än finländarna verkar bostadsbristen upplevas lika illa i Stockholm som i Helsingfors. Bostadsbristen handlar om andra faktorer, exempelvis hur mycket folk har råd med.

I figur 4 i artikeln ser man befolkningsmängden och bostadsbeståndet i Stockholm. Där ser man att befolkningen växte snabbare än bostadsbeståndet 1995-2000, men sedan växt ungefär lika snabbt. Så "bostadsbrist" kan förklara prisuppgången 1995-2000, men inte fortsättningen. För det är under perioden från 2002 och framåt som den verkliga bubbelfasen varit, som man kan se i mitt diagram.

Som jag har påpekat förut så är det i grunden en bubbla i de svenska hushållens krediter, som yttrar sig i en bostadsbubbla. Det är som jag ser det kreditkranen som är mest intressant att analysera. Och den kan snart strypas.

[Andra bloggar om , , , , , , ]

Befolkning och demografi

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Befolkning och demografi.

2011-01-21

Övriga resurser och råvaror

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är Övriga resurser och råvaror.
[Andra bloggar om , , , ]

Bostadsbubbla eller inte?

Riksbanken ser ingen bostadsbubbla i Sverige, men är däremot oroade över hushållens ökande skuldsättning. Jag vet inte om de ljuger eller om de lider av något problem. För om man är oroad över de svenska hushållens ökande skuldsättning bör man även vara oroad över de svenska bostadspriserna, då de tydligt hänger ihop, som jag visade häromdagen.

Finansminister Anders Borg verkar dock mer oroad för bostadspriserna.
- Det finns en risk här. Det är ingen tvekan. Men den handlar inte bara om bostadspriserna, utan också om hushållens samlade skuldsättning.
Går man till utländska observatörer råder det dock ingen tvekan om att det är en bostadsbubbla i Sverige. Mest kan man läsa om det på olika bloggar och diskussionsforum, eftersom Sveriges bostadsmarknad inte är så jätteintressant för utländska media. Men några finns det. Saxo Bank skrev i somras så här.
So some countries escaped the turmoil relatively unscathed – but they won’t be so lucky this next time around as global growth begins to weaken in coming months. That’s because Australia, Canada, New Zealand, Norway and Sweden (an exporter, if not a commodity exporter) are all suffering under the weight of tremendous housing bubbles – each of them worse than the US housing bubble in terms of price appreciation from 2002 levels. When these bubbles pop in a weak global environment, this is likely to serve as a double whammy to these countries
Andra ställen att läsa är Businessweek, Bloomberg och Global Property Guide.

Men de svenska makthavarna inom finansområdet tycks vara lite hemmablinda.

Tillägg: Nu hittade jag tillbaks till Economists sammanställning av bostadspriser i olika länder från oktober 2010 (jag hade tappat bort länken). Enligt den är svenska bostäder i genomsnitt 41,5% övervärderade.

Tillägg 2: Och hittade tillbaks till Edward Harrisons artikel på Seeking Alpha.

[Andra bloggar om , ]

2011-01-20

Revolutionsrisk?

I förra veckan tittade jag på befolkningspyramiderna för Tunisien och Algeriet som en delorsak till varför det blev revolution i Tunisien just nu.
Den stora gruppen unga män, alltså 15-29 år, kombinerat med faktorerna stigande matpriser, hög arbetslöshet och en grym diktatur gav en krutdurk. Nu har diktatorn Ben Ali flytt landet, men vi får se hur det går. Blir det riktig demokrati eller bara en ny diktatur?

Jag läser också på Zero Hedge att Dow Jones Newswire verkar bekräfta att det försvunnit 1,5 ton guld från Tunisiens centralbank, vilket stämmer bra med ryktet att Ben Ali tog med sig så mycket guld när han flydde landet. Ben Ali har tydligen tagit sin tillflykt till ärkediktaturen Saudiarabien, som knappast lär lämna ut honom till Tunisien, utan tvärtom verkar välkomna honom. Med halvannat ton guld är han självklart välkommen.

Som jag påpekade i förra veckan domineras även Algeriet av åldersgruppen 15-29 år och även där har det varit oroligheter, som.dock inte ledde till någon revolution.

Det kan vara intressant att titta på hur åldersfördelningen ser ut även i övriga nordafrikanska länder. Vi börjar med diktaturen Marocko, även känt för sin ockupation av Västsahara. Marocko råkar också sitta på världens största fosfatreserver, varför EU-länderna gärna vill hålla sig väl med dem. Detta inkluderar även vår handelsminister Ewa Björling, som hälsade på där våren 2009.
Marocko har som synes också det en mycket större andel i åldersklassen 15-29 år än i de äldre. Med tanke på att BNP per capita bara är 4773 dollar där, alltså ungefär hälften av den i Tunisien, finns en stark risk för uppror även här, bara övriga faktorer stämmer och den rätta tändande gnistan kommer. Men arbetslösheten i Marocko är förhållandevis låga 9% och det verkar gå ganska bra för landets ekonomi. Alltså låg risk just nu, som jag bedömer det vid en snabb anblick.
För Libyen ser befolkningspyramiden ut på liknande sätt, förutom att det är många fler barn. Även Libyen är som bekant en diktatur under Muammar al-Gaddafi, men landet har en BNP per capita (PPP) på 14878 dollar, alltså i nivå med Chile eller Ryssland. För tillfället låg revolutionsrisk trots befolkningspyramidens utseende, bedömer jag. Två orosmoln finns dock. Hög arbetslöshet samt ekonomins beroende av oljeexporter. Sjunker oljepriset igen får det svåra effekter på ekonomin för oljeexporterande länder.

Jag återkommer med fler intressanta länder.


Läs även Kildén och Åsman om Tunisiens revolution, och ny regering i Tunis.

[Andra bloggar om , , , , , ]

Laga brunkålen själv!

Jag läser i Aftonbladet idag om den exploderande brunkålsrullen. Det handlar om en sån där konserv av typ "plastkorv" som exploderade då den börjat jäsa.
- Vi gick ner på restaurangen och åt för säkerhets skull. Nu vågar man ju inte laga mat längre, säger Leif med ett skratt.
Problemet är ju just att Leif inte lagade sin mat, utan köpte färdiglagat.

Brunkål är ju något av det enklaste man kan laga, så varför köpa det "på tub"? Dessutom kostar vitkål bara några kronor per kilo så det blir mycket billigare att laga brunkålen själv. Och godare brukar det också bli. Blir det mer än vad man gör åt med på några dagar går det bra att frysa in och plocka fram efterhand.

[Andra bloggar om ]

Övriga energislag

Fler "favoriter i repris", alltså äldre inlägg från bloggen som fortfarande är aktuella. Dagens ämne är övriga energislag.

[Andra bloggar om , , , , , , , , , ]

2011-01-19

72-regeln

När man läser om att något ökar i en viss takt, med ett visst antal procent per år, kan det vara bra att komma ihåg en enkel regel för att få en bättre uppfattning om vad tillväxttakten innebär. Denna regel kallas för 72-regeln och fungerar så att man tar 72 delat med procentsiffran för att få fram antalet år för fördubbling.

Om man exempelvis läser att de svenska hushållens lån ökar i en årstakt av 9% gör man raskt beräkningen 72/9 = 8 år. Med denna ökningstakt skulle alltså de svenska hushållens lån fördubblas på 8 år. Är det rimligt? Nej. På 16 år skulle hushållens lån bli fyra gånger större. På 24 år, den tid det tar för ett nyfött barn att växa upp och gå ut från högskolan, skulle hushållens lån bli åtta gånger större. Självklart måste detta ta stopp någon gång. Exponentiell tillväxt är inte möjlig i längden, utan bara under kortare perioder.

Fysikprofessorn Albert Bartlett är känd för sin föreläsning om den orimliga tillväxten. Hans mest kända citat är följande.
"The greatest shortcoming of the human race is our inability to understand the exponential function."
Översatt till svenska blir det så här.
"Den mänskliga rasens största tillkortakommande är vår oförmåga att förstå exponentialfunktionen."
72-regeln är viktig för att hjälpa oss människor, som har svårt för att förstå exponentialfunktionen, att inse innebörden av tillväxt. Egentligen är 72 en halvbra approximation, men den duger bra för tillväxttakter på 1-20 procent. För mindre ökningstakter (2 procent och neråt) är det bättre att använda 70 eller ännu hellre 69,3. Men 72 är praktiskt för snabba överslagsberäkningar därför att det är jämnt delbart med många heltal - 1, 2, 3, 4, 6, 8, 9, 12, 18. Kompletterar man med 70 som är jämnt delbart med 1, 2, 5, 7, 10 och 14, så har man täckt in de vanliga procentsatserna 1-10 och får följande tabell över ungefärliga dubblingstider.
ÖkningstaktFördubbling efter antal år
1%72
2%36
3%24
4%18
5%14
6%12
7%10
8%9
9%8
10%7
12%6
Så när vi läser att Sveriges BNP beräknas växa med 5,3% i år, så innebär en avrundad takt på 5% att Sveriges BNP skulle fördubblas på 14 år (70/5). Dubbelt så mycket prylar, konsumtion och tjänster år 2024! Och BNP beräknas växa med 3,3% i år. En avrundad takt på 3% skulle innebära en fördubbling på 24 år (72/3).

72-regeln kan även tillämpas åt andra hållet, för att omvandla fördubblingstid till årlig procentuell ökning. I november undertecknades en räddningsplan för världens tigrar med målet att fördubbla antalet vilda tigrar till 2022. En fördubbling på 12 år innebär en årlig tillväxttakt för tigerstammen på 6% (72/12). Kommer man att klara det?

72-regeln kan också tillämpas på minskningstakter. Den globala tigerpopulationen minskade 2000-2006 med runt 5% per år. Om denna minskningstakt fortsätter skulle antalet vilda tigrar i världen halveras på cirka 14 år (70/5). Från 2010 cirka 3200 tigrar till år 2024 bara 1600 tigrar kvar i det vilda.

I december 2010 producerade Norge enligt Oljedirektoratet 2138 000 fat olja, NGL och kondensat per dag, jämfört med 2347 000 fat per dag i december 2009, vilket innebär en minskning på 9% på ett år. Fortsätter det i denna takt har Norges oljeproduktion halverats om endast 8 år (72/9).

[Andra bloggar om , , , , , ]

Krugman om peak oil

Nu är peak oil officiellt. Den kände ekonomen Paul Krugman, som fick för några år sedan fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels förskräckelse, skrev på annandag jul så här:
And those supplies aren’t keeping pace. Conventional oil production has been flat for four years; in that sense, at least, peak oil has arrived. True, alternative sources, like oil from Canada’s tar sands, have continued to grow. But these alternative sources come at relatively high cost, both monetary and environmental.
Intressant att nu faktiskt en av världens ledande ekonomer drar den slutsatsen. Men sen säger han så här:
So what are the implications of the recent rise in commodity prices? It is, as I said, a sign that we’re living in a finite world, one in which resource constraints are becoming increasingly binding. This won’t bring an end to economic growth, let alone a descent into Mad Max-style collapse. It will require that we gradually change the way we live, adapting our economy and our lifestyles to the reality of more expensive resources.
Lugn, gott folk, den goda tillväxten kommer inte att ta slut. Behöver jag säga att jag inte håller med Krugman här? Evig tillväxt är inte möjligt i en ändlig värld och världsekonomin håller just nu på att brottas med tillväxtens gränser, som för övrigt Romklubben prognosticerade ganska bra redan 1972. Mer om en nyligen gjord utvärdering av Romklubbens "Tillväxtens gränser" kan läsas i en artikel på The Oil Drum från 2009, som refererar till en artikel i American Scientist.

Tillägg: Effekt skriver idag om en brittisk parlamentsrapport om den energiransonering som snart kan behövas. "A Policy Framework for Peak Oil and Climate Change". När får vi se något sådant från svenska Riksdagen?

[Andra bloggar om , , ]

2011-01-18

Bostadspriser, löner och skulder

I december ritade jag diagram över bostadspriser kontra reallöner. Man såg där tydligt att bostadspriserna ökat snabbare än reallönerna.

Idag ritar jag in hushållens skulder, bostadspriser och medellönerna i samma diagram. Observera att jag idag inte visar reala siffror, utan nominella (icke inflationsjusterade). Jag fick nämligen frågan igår varför jag inflationsjusterar. Eftersom "papperspengarna" tappar i värde över tiden så måste man justera priser på något sätt om man vill jämföra över längre tidsperioder, annars pekar alla kurvor hela tiden uppåt. Nu har jag istället i diagrammet nedan ritat in KPI som en rosa linje, så man kan se hur alltihop växer i förhållande till den. Att lönerna stiger snabbare än KPI betyder att folk får det bättre - reallönerna ökar. Men skulderna stiger ännu snabbare, liksom bostadspriserna.
Notera hur bostadspriserna inte följer löneutvecklingen, utan skuldutvecklingen. På sistone har de dock börjat tappa fart jämfört med skulderna. Trots att hushållens skulder fortsätter att öka i rasande takt förmår de inte längre hålla bostadspriserna lika uppblåsta.

I diagrammet ovan ser man också tack vare att jag inte inflationsjusterat tydligt den uppgång i bostadspriserna 2000-2010 som tidningarna tar upp idag.

Läs också det jag skrev tidigare idag om lärdomar från Danmarks spruckna bostadsbubbla.

Titta även på Cornucopias bild av bostadsbubblan.

[Andra bloggar om , , , ]

Bopriser - lärdomar från Danmark

Idag basunerar tidningarna ut nyheten att priserna på bostadsrätter ökat med 153 procent och priserna på villor med 72 procent från år 2000 till 2010. Dock har priserna sjunkit lite den senaste månaden. Allt enligt Mäklarstatistik.

Av någon anledning får den senaste tidens prisfall (enligt Mäklarstatistik) min annars ganska sansade bloggranne Cornucopia att utropa att nålen träffar ballongen, därmed antydande att urblåsningen av den svenska bostadsbubblan är på gång. Själv håller jag mig till SCB:s statistik. Även om den släpar lite efter jämfört med Mäklarstatistik så känns den i alla fall mer pålitlig. Som jag skrev igår så låg småhuspriserna ganska stilla i december enligt SCB, även om de realt sjunkit en aning sedan toppen i januari 2010. Jag väntar nog på någon mer bekräftelse innan jag utropar något om nålar och ballonger. Dessutom smäller inte bostadsbubblor tvärt som en nål i en ballong, utan snarare som pyspunkor, varför liknelsen snarare blir något om häftstift och cykeldäck. Till yttermera visso är december en rätt dålig månad vad gäller signifikans för bostadspriserna, då det är få försäljningar och folk är mer upptagna av julhandel.

Utbudet av bostadsrätter till salu är för tillfället litet, vilket mäklarna anser kan pressa upp priserna. Vi får väl se. Litet utbud är nämligen även ett fenomen som dyker upp i början av nedgångar.

Igår ritade jag diagram över de de nordiska bostadsbubblorna, med anledning av SvD:s artikelserie. Idag tar SvD/E24 upp Danmark, där bostadsbubblan sprack för några år sedan. Prisnedgången i Danmark har dock hittills varit ganska måttlig, endast cirka 20 procent i reala priser. Trots det har nedgången haft stora effekter.
- Ganska många hushåll har en skuldsättning som är högre än värdet av lägenheten. Runt 20 procent är överskuldsatta och bland unga hushåll är andelen högre, säger Hans-Åke Palmgren, analytiker på Boverket som har skrivit en rapport om de nordiska bomarknaderna och tagit del av siffror från danska finansministeriet.
Boverkets rapport ger kanske en delförklaring till varför Danmarks bostadsbubbla sprack först.
I Danmark har hushållen skulder som motsvarar 275 procent av de disponibla inkomsterna, medan skuldkvoten är 100 procent i Finland och 170 i Sverige.
Skuldsättningen blev alltså orimligt stor i Danmark. Nu vet jag dock inte hur skulderna i Danmark är fördelade, vilket också påverkar. I Sverige står som jag skrivit förut en liten del av låntagarna för en stor del av skulderna. De 20 procent hushåll som har de största skulderna i förhållande till tillgångarnas värde innehar 60 procent av hushållssektorns samlade skulder.

Danmark kan ge oss en försmak av vad som kan hända här när bostadspriserna pyser ur. Glöm inte att detta är vad som händer vid en nedgång på högst måttliga 20 procent.
Bilden bekräftas av Mads Lindegaard ekonom på Dansk Ejendomsmæglerforening, danska mäklarförbundet. Han säger att det inte är ovanligt att bankerna sätter stopp för vissa affärer. Får säljaren inte ut pengar i bostadsförsäljningen för att täcka hela lånet är det också svårt att få nytt lån beviljat för en ny bostad, vilket innebär att folk avstår från att sälja och flytta.
Många överbelånade blir alltså "fastlåsta" i sin bostad. Men samtidigt finns det alltid folk som väldigt gärna vill flytta, exempelvis på grund av skilsmässa eller utökning i familjen.
- Omsättningen är väldigt mycket lägre nu än för några år sedan. Det är också färre mäklare i dag, säger Mads Lindegaard.
Förstår ni varför fastighetsmäklarna har ett egenintresse i att bostadspriserna stiger? Sjunkande priser medför färre affärer och då behövs det färre mäklare.
Statistik över prisnedgångsperioden visar också att antalet bostadsaffärer är färre och försäljningstiderna är längre idag. Under 2006 tog det i genomsnitt 100 dagar att få en bostad såld och precis för ett år sedan var motsvarande siffra runt 200 dagar.
Det kan alltså bli svårare att få sin lägenhet såld, även för dem som inte är överbelånade. Samtidigt beror kanske den längre försäljningstiden på att folk har orimliga förväntningar på vilka priser de ska kunna få ut, vilket är något vi sett i USA. Sänker man priset till rimlig nivå kan man troligen fortfarande sälja sin bostad ganska fort i en nedgång.

Läs även nya bloggrannen Kvantitativt om bostadspriser i Irland, Danmark och Sverige.

[Andra bloggar om , , , , ]