2014-11-20

Har Japans abenomi lyckats?

I Japan har det som ni troligen vet bedrivits "abenomi" de senaste två åren sedan Shinzo Abe tillträdde som premiärminister i december 2012. "Abenomin" går ut på en kombination av penningpolitik, finanspolitik och strukturella reformer för att stimulera ekonomin till investeringar och tillväxt. Mer specifikt handlar det om ett inflationsmål på 2 procent per år, att försvaga valutakursen, negativ ränta och stora kvantitativa lättnader, utökning av de offentliga investeringarna,

Redan för ett år sedan kunde man se att abenomin inte lyckats så bra som det var tänkt. Så hur ser läget för Japans ekonomi ut nu efter två år av abenomi? Häromdagen kom en "chock" när det visade sig att Japans ekonomi nu gått in i sin fjärde recession sedan 2008! Abenomin sparkade alltså igång ekonomin i halvtannat år, därefter kom en recession igen. Ingen stor hjälp alltså.
Arbetslösheten har visserligen minskat sedan Abe tillträdde, men det är ingen revolutionerande förändring och dessutom bara en fortsättning av den trend som rått sedan 2009, vilket ni kan se i diagrammet nedan.
På en punkt har dock abenomin helt lyckats i sina föresatser, nämligen att försvaga valutakursen. I diagrammet nedan ser man dock att den försvagade yenen var en trend som påbörjades redan i början av 2012, nästan ett år innan Abe tillträdde. Det är också tveksamt hur pass positiva effekter valutans försvagning haft på ekonomin - den leder ju till att import blir dyrare och Japan är beroende av att importera råvaror inklusive bränslen.
Med tanke på behovet av att importera bränslen och råvaror så är det inte konstigt att inflationen tagit fart i Japan. Även här har ju då abenomin "lyckats", även om man faktiskt har skjutit en bra bit över inflationsmålet. Dessutom är inflationen inte av den "bra" sorten. Det handlar nämligen uteslutande om inflation i prisnivån. Lönerna har istället snarast stagnerat.
Sedan Abes tillträde har Japan även haft ett underskott i handelsbalansen. Detta var dock fallet redan innan Abe, men nu har underskottet permanentats, även om det blivit mindre än rekordet i början av detta år.
Bytesbalansen (som även inkluderar tjänster) är dock åter positiv, vilket troligen är orsaken till att vi ännu inte fått se någon spektakulär finanskrasch i Japan. Den långsiktiga trenden sedan 2007 ser dock inte särskilt kul ut, se diagrammet nedan.
Och så var det statsskulden... den har fortsatt att öka från absurda nivåer till ännu mer absurda nivåer. Senaste siffran är 227 procent av årlig BNP, vilket är ett svårslaget världsrekord. Så länge bytesbalansen är positiv kan Japan leva med det, eftersom större delen av statsskulden ägs inom landet, men bytesbalansen får inte bli negativ under någon längre tid om korthuset ska hålla ihop.
Japanska staten drivs sedan 2010 med ett årligt budgetunderskott på 8-9 procent av BNP. Om staten skulle tvingas kapa sitt budgetunderskott skulle det ge en åtstramning som skulle skicka Japans ekonomi in i en ond spiral.

Grundproblemet som alla ekonomiska stimulansförsök inte kan göra något åt är förstås att Japans befolkning minskar sedan 2011 och åldras sedan ännu längre tid. Antalet arbetande japaner toppade i slutet av 1990-talet och den längre trenden är sedan dess nedåt.

Japans försök att få en fortsatt BNP-ökning är alltså tämligen fruktlösa och framtidsutsikterna för BNP är inte goda. Det viktigaste måttet på samhällets välbefinnande är dock BNP per capita, och den har faktiskt ändå ökat i Japan de senaste åren. Recessionen 2009 var bara ett hack i kurvan. BNP per capita ökar förvisso inte lika snabbt efter 1990 som före 1990, men den ökar ändå.
Så man kan tycka att Japans regering och centralbank fokuserar på ett obefintligt problem när de försöker att driva upp landets BNP, när de istället borde se på BNP per capita och vara nöjda med hur den utvecklas. Det finns dock ett grundproblem och det är att BNP måste öka för att inte få en kreditkris - det räcker inte med att BNP per capita ökar.

Hittills har Japans styrande alltså lyckats hålla näsan över vattnet, men hur länge till klarar de det? Två hot hänger över Japans orimligt stora statsskuld, nämligen hotet om negativ bytesbalans och hotet om recession. Värst är förstås om de utlöses samtidigt.

Vi får se om abenomin fortsätter. Abe har utlyst nyval efter de dystra BNP-siffrorna. Vem som än kommer att styra Japan framöver kvarstår dock de hot jag påtalat samt den långsiktiga demografiska trend som ligger bakom problemen.

10 kommentarer:

  1. Jag skulle vilja se en 50-årsgraf för många olika länder på inflationsjusterad BNP per capita. Det visar exakt hur produktiviteten utvecklats inom olika länder... tror man kan hitta mycket intressant där.

    SvaraRadera
  2. "Det finns dock ett grundproblem och det är att BNP måste öka för att inte få en kreditkris - det räcker inte med att BNP per capita ökar."

    Är detta verkligen sant? Har du sett någon beskrivning av hur detta samband fungerar? För mig känns det som ganska mycket hokus-pokus att jämföra med en BNP-siffra rakt upp och ner, då en BNP siffra kan innehålla så mycket olika aktiviteter och dess totala storlek därför inte säger så mycket om hur den stöttar upp krediten.

    SvaraRadera
  3. Sedan 2007 ser "Det viktigaste måttet på samhällets välbefinnande är BNP per capita" värre ut för Sverige än för Japan. Eftersom vi inte har någon ålderskris måste väl det betyda att vår politik varit ännu mycket mer misslyckad?

    SvaraRadera
  4. Det har att göra med att japanerna arbetar hårdare.

    SvaraRadera
  5. Det är utvecklingen av BNP/capita som är sämre i Sverige, inte BNP per capita. Japanerna har väl knappast ökat arbetstakten ytterligare sedan 2007? Och vi jobbar väl om något hårdare idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. BNP/capita = BNP per capita

      !?

      Radera
    2. Den procentuella förändringen har varit sämre i Sverige än i Japan. Inte värdet.

      Radera
  6. Åker man Yamanote Line en kväll tror jag säkert att det är fler däckade av utmattning nu än för sju år sen. Japanernas arbetande är inte hälsosamt och de sover alldeles för lite. Min uppfattning är att de offrar väldigt mycket för den där stigande BNP:n/capita.

    SvaraRadera
  7. En oerhört nyttig genomgång Flute, av "Det japanska undret" och vart det bär iväg. Det tackar vi för!. Det vi kan lära sig av Japan, men det är väl kanske väl sent? Behåll en egen valuta. Det är avgörande för att styra ett lands ekonomi. Och låna bör man och spä på penningmängden, men då endast låna inom landets gränser. Sen gäller detta att toppa med en positiv bytesbalans, då kan ett land hanka sig fram hjälpligt!
    Dessvärre blir en allt åldrande befolkning svårare att lösa, nativiteten är oerhört låg och hushållstrukturen med allt fler singelhushåll, blir troligen den kvarnsten som drar Japan ned i djupet. Det handlar bara om tid!

    SvaraRadera
  8. Här är en bra dokumentär baserad på boken "princes of the Yen" av Richard Werner som förekommer flitigt i dokumentären...
    Mats L
    https://www.youtube.com/watch?v=p5Ac7ap_MAY

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.