Sterling Airlines i konkurs

Det danska lågprisflygbolaget Sterling gick i konkurs idag. Och jag flög utomlands med dem för två veckor sedan. Jag var redan innan resan lite fundersam på om jag skulle kunna bli strandsatt, men resan var ju redan betald och klar, så jag åkte i alla fall. Jag bedömde att de inte skulle lämna in konkursansökan riktigt än. Som tur var för mig kom ju konkursen inte just då. Puh!

Som jag har sagt redan för nästan ett år sedan... flyget är en av de branscher som kommer att drabbas hårdast av denna kris. Först en oljeprisspik, sen drastiskt minskat resande p.g.a. finanskris, arbetslöshet, ekonomisk osäkerhet. Räkna med många fler konkurser. Endast ett litet urval flyg för de rika kommer att finnas kvar.

Redan i våras gick ett antal amerikanska lågprisflygbolag under. Lågprisbolagen drabbas först därför att de inte har några marginaler att ta av. Troligtvis kommer dock Ryanair att överleva längre än andra lågprisbolag, eftersom de har stordriftsfördelar. De verkar också bättre och mer realistiskt skötta än de andra lågprisbolagen. Risken finns att många "vanliga" flygbolag som är illa skötta går i putten före Ryanair, t.ex. Alitalia.

Och alla stolta utbyggnadsplaner för flygplatser runt om i världen? De kommer förhoppningsvis att ställas in snart, både för att trafiken kommer att minska och för att det kommer att saknas pengar till att genomföra dem.

Mera om Carnegie

Jag har tittat senaste kvartalsredovisningen, som finns på Carnegies hemsida.

De gjorde en förlust på 362 miljoner kronor för juli-september 2008. Fast de uttrycker det som "Periodens vinst uppgick till -362 MSEK". Intressant terminologi. En negativ vinst brukar i alla fall jag kalla för förlust.

De planerar att skära bort 40 tjänster p.g.a. förlusterna. Det är ju i.o.f.s. sunt.

Alla delar av företaget visar kraftigt minskade intäkter jämfört med samma period 2007, utom Max Matthiessen.

De hade den sista september en kapitalbas på knappt 1,4 miljarder kronor. Samtidigt har de gjort reserveringar för kreditförluster på cirka 1 miljard, relaterat till en enskild kund, där säkerheter finns i form av onoterade aktier. Aj! Inte så konstigt att marknaden tappat förtroendet för dem.

Så till den siffra som gör att Riksbanken "måste" rädda Carnegie med lån. De har "Skulder till kreditinstitut" på cirka 13 miljarder kronor. Vi kan ju inte veta vilka som lånat ut till Carnegie, men 13 miljarder skulle just nu vara en lite för stor smäll för att man skulle låta dem gå i konkurs.

Carnegie först ut

Investmentbanken Carnegie blev igår och idag först ut av svenska banker och finansbolag att på allvar drabbas av finanskrisen. Riksbanken gav dem igår en kredit på 1 miljard kronor, och idag utökades krediten till maximalt 5 miljarder. Det sägs att det är likviditetsproblem som har orsakat Carnegies plötsliga kreditbehov, men osäkerheten är stor om vad som egentligen håller på att hända. Tydligen har vissa av deras möjligheter att låna på den normala marknaden försvunnit. Riksbanken anser att Carnegie är solitt och det endast är en akut likviditetsbrist, men varför kan de då inte få lån på den vanliga marknaden?

Fler motsägelser finns i sammanhanget. Riksbanken säger att det är ett kortfristigt lån, men har samtidigt inte satt något datum för när pengarna ska betalas tillbaka. När Carnegie fått frågan om vad som hänt mellan måndagen och tisdagen som gör att de plötsligt behöver 5 miljarder istället för 1 miljard så svarar de att ingenting har hänt. "Den utökade krediten är en signal utåt till våra kreditgivare. Kreditramen på fem miljarder kronor ger oss en ytterligare flexibilitet och stabilitet". Jovisst, vi har hört liknande visor tidigare under året från krisdrabbade amerikanska banker. Men lite förklaring får vi i alla fall om vad som orsakat den akuta krisen: "Vi hade i fredags en aktör som ville bli mer restriktiv i sin utlåning till oss. Det var det som gjorde att vi vände oss till Riksbanken."

Som säkerhet för lånet har Riksbanken fått alla aktierna i Carnegies helägda dotterbolag - Carnegie Investment Bank och försäkringsmäklaren Max Matthiessen. Alltså hela deras "riktiga" verksamhet - eftersom moderbolaget bara är ett holdingbolag. Om Carnegie inte lyckas betala tillbaks sina lån blir alltså dotterbolagen statsägda.

Osäkerheten har såklart fått Carnegies aktiekurs att falla kraftigt - från runt 44 kronor i torsdags till 28 kronor igår och 12 kronor idag. Nyemission är därmed troligen uteslutet som långsiktig väg ut ur problemen.

Problemen späs såklart på av att Carnegies kunder blir oroliga och tar ut pengar. Tydligen har "ett antal hundra miljoner" tagits ut på senaste tiden. Dessutom vill uppenbarligen ingen handla med Carnegie idag, så där försvinner deras courtagevinster på mäkling också. Detta syns t.ex. på handeln på Stockholmsbörsen - av 44 364 849 omsatta aktier i Ericsson idag mäklades endast 280 av Carnegie. Tidigare har de varit en av de största mäklarna.

Till råga på allt så är Finansinspektionen kritisk mot Carnegies interna styrning och kontroll samt för deras kraftiga kreditexponering mot en enskild kund. Den 10 november ska de ta beslut om eventuella sanktioner.

Carnegie sätter tydligen sitt sista hopp till den stabilitetsplan som riksdagen ska klubba imorgon. Men det är nog ett fåfängt hopp. Hur de ska kunna överleva efter denna förtroendeknäck kan inte jag förstå. Utan förtroende är en bank död. Staten får överta det som blir kvar av Carnegie, men det lär nog säljas ganska snabbt till någon annan intressent, t.ex. någon av våra svenska storbanker.

När blir det lättare att få lån igen?

Om tio år kanske...

Vi är nu mitt i urblåsningen av den största kreditbubblan i mänsklighetens historia. Bankerna varken vill eller kan låna ut särskilt mycket, i skarp kontrast mot de senaste årens frikostighet. Lån kommer att vara mycket svårt att få de närmsta åren, både för företag och privatpersoner. Man kommer att få lära sig att klara sig på de pengar man har. De som trots allt försöker leva över sina tillgångar kommer att straffas hårt och obarmhärtigt av den ekonomiska verkligheten. Sparande blir modeordet!

Grundproblemet är att företag och privatpersoner de senaste årtiondena ganska obehindrat kunnat låna för att köpa saker. Nu har tyvärr denna modell pajat ihop. Det kommer att dröja ett tag (några år) innan företag och privatpersoner "hinner ikapp" och lyckas spara ihop pengar till saker de behöver investera i. Till dess kommer vi att få stå ut med en nedåtspiral av minskande efterfrågan på de flesta varor och tjänster.

De som idag inte har några lån (eller mycket små lån) och dessutom har ett visst sparkapital kommer att ha ett stort försprång framför dem som har lån men inga besparingar. Det gäller företag, privatpersoner, kommuner och stater (alltså alla) och det gäller globalt.

För den som är intresserad av långsiktiga investeringar så är det aktier i företag utan lån som gäller. De måste dessutom ha en affärsidé som håller över några års lågkonjunktur.

Men kommer inte alla åtgärder från centralbanker och regeringar att göra att lånemarknaderna öppnar upp igen, kanske några frågar sig. Nej, det är bara konstgjord andning och löser inte grundproblemet. När problemet är att det getts ut för mycket lån så löser man det inte genom att ge ut fler lån. Den bästa lösningen är tyvärr en tuff avvänjningskur där samhället anpassar sig till en mycket mindre lånekostym. Det blir tufft i början, men kommer att löna sig i längden. De åtgärder som vidtas nu för att försöka rädda systemet kommer i bästa fall att vara verkningslösa och i värsta fall att förvärra situationen.

Något lugnare räntemarknad

I veckan som gick sjönk ränteskillnaden mellan 3 månaders Stibor (räntan mellan svenska banker) och 3-månaders statsskuldsväxlar tillbaks från över 2 till 1,37 procentenheter, framförallt beroende på att Stibor sjunkit rejält (influerat av Riksbankens beslut i torsdags om räntesänkning), men även räntan på statsskuldsväxlarna har stigit något, eftersom efterfrågan uppenbarligen inte är lika kraftig.

Ränteskillnaden ligger dock kvar på en hög nivå. De senaste 13 åren har ränteskillnaden normalt sett legat under 0,3 procentenheter. Den 17 september i år steg den till över en procentenhet för första gången sedan 1992 och sedan 1 oktober har den inte sjunkit under en procentenhet. Som synes av grafen ovan så är vi fortfarande långt från någon form av normalläge för Stibor, även om den värsta paniken verkar ha lagt sig. Jag kommer att fortsätta att hålla koll på räntorna, som säger mycket om stämningsläget på de finansiella marknaderna.

Volvo in i väggen

Volvo (alltså lastbilstillverkaren) presenterade idag sin kvartalsrapport, där det framgår att försäljningen närmast tvärnitat, särskilt i Europa. Netto gick lastbilsorder i Europa ner till nästan noll!! Detta visar att även den reala ekonomin drabbas av den nuvarande krisen. I en åtstramad ekonomi behövs inte lika många transporter och därmed räcker det med de lastbilar som redan finns. Dagens Volvorapport får därför ses som en indikator på att vi får en allvarlig nedgång.

Även konkurrenten Scania lämnade kvartalsrapport idag och även deras orderingång minskade, om än inte lika drastiskt, utan "bara" med 38%. "Scania kommer att använda den flexibilitet som utgörs av anställda med visstidskontrakt, vilket motsvarar nära 20 procent av arbetskraften i tillverkningsenheterna", säger bolaget. Aj, aj! Där får vi en ökning av arbetslösheten.

Tidigare har jag sagt att företag med stora lån kommer att drabbas hårt och nämnde lite i förbigående minskad orderingång och försäljning som andra faktorer som drabbar företag. Självklart blir minskade inkomster något som kommer att drabba de flesta företag, om än i olika grad. Vissa branscher kommer att drabbas mer än andra, t.ex. byggföretag och biltillverkare. Med den dubbla pressen från kreditåtstramning och inkomstminskning kommer belånade företag att snabbt åka ner i soptunnan.

Hur länge kan USA låna?

USA fortsätter att dras med jättelika och växande budgetunderskott, som bara ökar på deras redan jättelika statsskuld. Den har nyss passerat 10 biljoner dollar - eller cirka 258000 svenska kronor per invånare till dagens valutakurs. Statsskulden blir ju inte precis mindre när man beslutar att lägga några hundra miljarder dollar på att stötta upp vacklande banker. Bara i år beräknas därför USA:s statsskuld öka med 1017 miljarder dollar (jämfört med 460 miljarder förra året).

Dessutom har USA ett stort underskott i bytesbalansen ($731 miljarder dollar år 2007) och måste alltså i slutändan låna till en stor del av sin import. Även många privatpersoner och företag i USA är skuldsatta upp över öronen. Dessutom har många stater (t.ex. Kalifornien) och kommuner i USA stora problem p.g.a. vikande skatteintäkter, och börjar efterfråga nödhjälp från centralt håll. Trots USA:s uppenbarligen risiga ekonomiska läge fortsätter investerare över hela världen att sätta sina pengar i amerikanska statspapper, vilket drivit ner räntan på dem.

Men, vad händer den dag USA inte kan låna längre till dagens låga räntor? Cirka 25% av den amerikanska statsskulden ägs idag av utländska investerare (inklusive centralbanker) vilket är en drastisk ökning från 13% för 20 år sedan. Det har spekulerats i att de länder som idag investerar sina överskott i amerikanska statspapper (t.ex. Kina och oljeländer) till slut kommer att tappa förtroendet för USA och bestämmer sig för att sluta investera där. Jag anser att det är osannolikt att det skulle hända, med tanke på att de då skulle "bränna" sina nuvarande jättestora investeringar i amerikanska statspapper. Men, det kan hända.

Ett mer sannolikt scenario är att den globala ekonomiska nedgången, där finansiella värden i mångmiljardklassen "försvinner" varje dag, gör att den globala tillgången på kapital sjunker. Då finns det helt enkelt mindre kapital som kan söka sig till amerikanska statspapper, vilket kommer att driva upp räntorna på amerikanska statspapper rejält, eftersom räntan styrs av efterfrågan. USA behöver idag låna $2,8 miljarder per dag för att klara av statens finanser. Stiger statens låneräntor får vi se kris på allvar. Låter det osannolikt? Jag tycker inte det, nu när de flesta länder i världen, även Kina och arabländerna, verkar drabbas av den finansiella krisen.

Island Krisland

Den isländska krisen har slagit till snabbt och hårt. Bloomberg rapporterar att den isländska börsens OMX ICEX 15-index föll 77% idag efter tre dagars handelsstopp. Nu stod ju i och för sig de tre bankerna Glitnir, Kaupthing och Landsbanki för 76% av det tidigare börsvärdet, och då de förstatligades blev deras aktier värda 0 kronor. Därav jätteraset. Övriga isländska aktier föll alltså bara några procent.

Men börsfallet är egentligen det minsta av Islands problem just nu. Den isländska kronans värde är just nu okänt, eftersom ingen handel skett de senaste dagarna. Det senaste priset är 340 isländska kronor per euro, jämfört med 122 för en månad sedan. Problemet är att många islänningar och isländska företag har lån i andra valutor, t.ex. euro eller dollar. De blir nu svåra, om inte omöjliga, att betala tillbaka.

Nu har en hamstringsvåg satt igång i isländska matvaruaffärer, eftersom det är osäkert hur det går med importen, nu när valutan kraschat. Inhemska produkter, dvs kött, fisk och mejeriprodukter, finns, men allt annat är utsålt. Om inget görs snart kommer Island att få brist på nödvändiga varor såsom mat och olja.

Från nummer fem i världen i BNP per capita till en högst prekär position på bara någon vecka. Detta är baksidan på en av de största av de finansiella bubblorna de senaste åren.

Stibor i historiskt perspektiv

Som jag påpekat i de senaste artiklarna här, så har skillnaden mellan den svenska interbankräntan Stibor och räntan på statsskuldsväxlar skjutit i höjden den senaste veckan. Här kommer en graf över differensen sedan 1987:
Inte sedan hösten 1992 har vi sett sådana nivåer, men då var å andra sidan räntan på treåriga statsskuldsväxlar över 12% (ända upp till 31% som högst under räntechocken) mot ynka 3,4% idag. Då var det bara under fyra enstaka dagar (tre i september 1992 och en i november 1992) som differensen mellan Stibor och räntan på statsskuldsväxlar var två procentenheter eller högre.

Notera också att räntespreaden har hållit sig förhållandevis hög (så att det tydligt syns ett glapp mot nollinjen i grafen) i över ett år nu. Det är ett helt annat mönster än under tidigare kriser. Nu håller det alltså på att hända något som inte kan jämföras med något annat åtminstone så långt bak som januari 1987.

Sedan 1995 (och särskilt sedan 1999) har som synes räntespreaden hållit sig behagligt låg fram till hösten 2007. Då började den nuvarande uppgången i samband med det första steget i den nuvarande krisen. Sedan dess har varje våg bara tagit oss högre och högre. Frågan är nu vad som kommer att hända härnäst. Kommer vi att få en avmattning av räntespreadarna ett tag och sedan en våg till uppåt?

Svithiod första börsföretagskonkursen

DI rapporterar att Svithiod Tankers blev det första börsföretaget som drevs till konkurs på grund av finanskrisen.
"Vi är i akut behov av finansiering. I dessa tider har de möjligheterna varit begränsade, nästan obefintliga", säger Svithoid Tankers styrelseordförande Gunnar Nygren. Precis det som kommer att drabba många fler företag som är beroende av lån för sin verksamhet. De kommer att bli tvingade antingen till ordentliga nerdragningar eller konkurs. Detta är våg två av krisen.

"Vem kunde ha förutspått att krisen skulle bli så här stor för ett halvår sedan?"
Det vet jag många som har förutspått, t.ex. Nouriel Roubini och Mike Shedlock, för att ta två av de mer kända namnen.

Apropå svårigheter att få lån, sån kan man notera att trots att marknaderna på ytan verkar lugnare (Stockholmsbörsens omxs30-index steg 8,5% idag) så är kreditmarknaden fortfarande på helspänn. Skillnaden mellan tremånaders Stibor och tremånaders svenska statsskuldsväxlar är fortfarande nästan två procentenheter idag, vilket, som jag påpekade i torsdags, är rekordnivåer.

För många köpcentrum

DN rapporterar "Låg tillväxt hot mot nya gallerior":
"Detaljhandeln i Storstockholm är på väg att växa sig själv över huvudet. Nedskrivna tillväxtpro­gnoser kombinerade med vidlyftiga utbyggnadsdrömmar riskerar att leda till en framtida butiksbubbla."

Det inte bara riskerar en bubbla - bubblan är mer eller mindre garanterad. Dessutom är det redan en bubbla, det är ingenting "framtida". Det har redan byggts alldeles för många och stora köpcentra i Stockholm.

Med lågkonjunktur och finanskris lär det inte bli särskilt många fler kunder i detaljhandeln. "Det finns utrymme för mer handel i Stockholm" säger Fredrik Kolterjahn på Hui, men det är nog en glädjeprognos. Det handlar som jag ser det inte om "låg tillväxt" utan om nerkrympning.

Lägger härmed till köpcentrum och butikskedjor som säljer mindre livsnödvändiga varor på listan över företag som kommer att få svåra problem de närmsta åren.

Paniken i grafer

Nu börjar det bli riktigt allvarligt på de finansiella marknaderna. För att illustrera paniken kommer här lite grafer. Först skillnaden mellan 3-månaders STIBOR (låneräntan mellan svenska banker) och räntan på 3-månaders statsskuldsväxlar. Den visar hur mycket mer bankerna måste betala för att låna jämfört med den säkra räntan (statens ränta).
(Klicka på grafen för större version)
Notera hur ränteskillnaden gjort en kraftig spik uppåt de senaste dagarna. Nog för att skillnaden var hög från sommaren 2007 och framåt jämfört med vad den varit tidigare, men de senaste dagarna slår alla rekord. Bankerna litar nu uppenbarligen inte ett skvatt på varandra. Detta är allvarligt. Det svenska banksystemet verkar inte må riktigt bra just nu, vilket är oroande. Motsvarande sak ser vi i USA, men där är ränteskillnaden nästan dubbelt så stor. Se diagram på Mishs blogg.

Sen kör vi en uppdaterad favorit i repris - procentuell skillnad mellan dagens högsta och lägsta på Stockholmsbörsens omxs30-index. Nu börjar slutet se rekordartat ut:
(Klicka på grafen för större version) (Gröna staplar = intradagsskillnad) (Röd linje = 5 dagars medelvärde)

Så kan vi se på isländska kronan mot euron de senaste två månaderna:
Ajajaj! Det blir inte kul för islänningarna de närmaste åren.

Slutligen tittar vi på hur det gick för USA-börsens S&P 500-index idag:
Minus 7,6%!

De senaste åtgärderna från världens centralbanker och regeringar verkar alltså ha mycket kortvarig positiv effekt på det finansiella systemet.

Sammanfattningsvis börjar det se riktigt illa ut nu på alla fronter. Frågan är bara när det vänder, eller åtminstone planar ut? För inte ska väl det finansiella systemet totalkollapsa på en gång?

Hur man inte löser en kris

Frankrikes president Sarkozy försöker staga upp den franska ekonomin, som nu troligen gått in i en lågkonjunktur. Franska staten kommer att köpa upp 30000 icke-färdigbyggda hus i ett försök att hålla byggbranschen och husmarknaden under armarna. Ett helt missriktat initiativ. Huspriserna kommer att falla i alla fall. Byggbranschen kommer att drabbas av ett stålbad i alla fall. Den enda märkbara effekten blir ett hål i statsbudgeten, och möjligtvis att krisen för byggbranschen skjuts upp en månad eller två. Vad ska staten göra med alla dessa halvbyggda hus sen?

Problemet i Frankrike, liksom i övriga Europa och Nordamerika, är att det byggts alldeles för många och för stora bostäder de senaste åren. Byggbolagen har gjort jättevinster, och nu är det dags för dem att få en liten smak av den krassa verkligheten. De behöver inte hållas under armarna. De byggbolag som satsat fel får dra ner på sin verksamhet eller konkursa. Verkligheten är sån att p.g.a. de senaste årens överinvesteringar i bostäder kommer vi att behöva bygga mycket färre (om ens några) de närmaste åren. Därför är det bara bra om vi drar ner rejält i byggbranschen.

Låt oss hoppas att svenska politiker inte tar till såna vansinnesprogram när krisen slår till på allvar här. Vi kan ju hoppas att utvecklingen i Frankrike innan dess hinner gå så långt att det visar hur fruktlöst detta lösningsförsök blir.

Se upp för deflation!

Alla är fortfarande rädda för inflation, när det värsta hotet egentligen är deflation. Då talar jag om deflation i dess egentliga bemärkelse, alltså en minskning av penningmängden. Här är några deflationsfaktorer:

• Banker över hela världen är tvungna att skriva ner dåliga lån, och kommer att bli tvungna att skriva ner mer framöver allteftersom fler och fler marknader drabbas av nedgångar. Än så länge har vi bara sett stora nedskrivningar på amerikanska bostadslån, men det finns många fler lånemarknader som bara väntar på att drabbas. Kommersiella fastigheter, billån och kontokortskrediter i USA och senare även Europa. Europeiska bostadslån. Företagslån. Osv.
• Nästan ingen vill idag låna ut pengar. Lånas det inte ut nya pengar ökar inte längre penningmängden.
• Många försöker betala av sina lån. T.ex. försöker högbelånade hedgefonder förtvivlat att skruva ner sina lånenivåer.
• De flesta tillgångsslag minskar idag i värde. Aktier, fastigheter och nu till och med råvaror.

Fram till sommaren 2007 levde världen med i längden ökande värden på alla tillgångsslag. Aktierna steg i värde. Fastigheter av alla slag i hela världen ökade i pris. Råvarupriserna steg. Det lånades ut pengar friskt åt alla och envar, för konsumtion, till fastighetsköp, till alla typer av företag. Därmed ökade penningmängden överallt. Dessutom var alla tillgångsslag mycket likvida, i mer eller mindre grad likställda med kontanter. Oberoende om du ägde fastigheter, aktier, råvaror, obligationer eller finansiella derivat kunde du sälja dem snabbt för att få fram pengar.

Nu har situationen vänts i sin motsats. Fastigheter har blivit svårsålda. Priserna på råvaror och aktier sjunker, så man kan ofta inte sälja dem utan förlust. Många obligationsmarknader står i princip helt still, liksom marknaderna för vissa finansiella derivat.

Hela vårt samhälle är byggt för inflation. Bara den hålls inom rimliga gränser driver den ständigt på den ekonomiska tillväxten. Därför drabbar deflation hårt. Riksbanken säger rakt ut att deflation är farligt för vår ekonomi:

"Men en alltför låg inflation är inte heller bra. Ett alltför lågt inflationsmål ökar risken för deflation, det vill säga att den allmänna prisnivån faller. Deflation har historiskt visat sig kunna skapa problem. När det är deflation kommer de framtida priserna att vara lägre än dagens. Eftersom det är billigare i framtiden väntar hushållen med att konsumera till dess att priserna fallit. Företagen skjuter å sin sida upp investeringarna tills priserna fallit. Detta gör att produktionen kan falla så länge som deflationen pågår. Det kan vara svårt att bryta en sådan deflationsprocess."

Den kommande penningmängdsdeflationen kommer att orsaka att det finns mindre pengar som cirkulerar i samhället. Då produceras och konsumeras det mindre. Många varor kommer att sjunka i pris, eftersom få vill eller har möjlighet att köpa, tills det inte blir ekonomiskt för företagen att producera dem. Ekonomin saktar ner. En ond spiral som blir svår att bryta.

Deflation är också farlig för alla med lån. De flesta av oss har levt med inflation hela våra liv. Inflationen äter sakta men säkert upp alla lån. Det har varit fördelaktigt att låna till inköp. Man har kunnat ta amorteringsfria bostadslån utan större problem. Men deflation gör det generellt svårare att betala av på lånen. De flesta (inklusive många företagsledare) är inte beredda på denna totala omställning av de ekonomiska förutsättningarna.

Så se upp för deflationen! Den är på väg och den kommer att krossa många i sin benkvarn.

P.S. Tack BlueRidge för liknelsen med benkvarnen.

Fortsatt volatilt på börsen

Osäkerheten för finansbolagen fortsätter att påverka världens börser, som går upp och ner som berg-och-dalbanor. Häromveckan noterade jag att rörelserna har haft en tendens att bli större både uppåt och neråt senaste tiden. Nu sammanställde jag det i ett diagram som visar den procentuella skillnaden mellan högsta och lägsta värde för Stockholmsbörsens omxs30-index dag för dag (de gröna staplarna) och även ett 5-dagars medelvärde (röda linjen) för att tydligare se trenden. (Klicka på bilden för större version.)
Notera att det var en kraftig volatilitetstopp även i januari, men mycket kortare än nu. Nu har vi dock en mer ihållande volatilitet. Enstaka aktier åker i ännu kraftigare berg-och-dalbana. Såna här kraftiga svängningar i börskurserna slår hårt mot alla aktörer på börsen. Ingen vet längre om man ska satsa på nedgång eller uppgång. Det tyder också på en stor osäkerhet och rädsla på marknaderna.

Bolåntagare får sämre marginaler

Dagens Industri hade igår en artikel med rubriken "Bolåntagare spränger sina marginaler" och konstaterar att "Bankernas krav på vad ett hushåll ska ha råd med har i många fall redan passerats."

Och detta innan krisen ens slagit till i Sverige på allvar. När många hushåll nu passerat sin smärtgräns p.g.a. räntehöjningar, så kommer det att bli ännu värre när många dessutom blir arbetslösa. Som jag sade häromdagen så förväntar jag mig under sista kvartalet 2008 en kraftig våg av nerdragningar och konkurser.

Detta kommer självklart att påverka bostadspriserna kraftigt nedåt. Vi börjar nu se det som jag talade om i somras som kommer att sätta fart på nedgångssidan i den svenska bostadsbubblan.

Fler prissänkande faktorer kommer säkert att tillkomma efterhand...

Mister Doom?

Somliga kallar mig domedagsprofet, men själv kallar jag mig för realist. Det är bara att inse att de närmaste åren från en ekonomisk synvinkel just nu inte ser ut att bli särskilt bra. Låt mig bara säga att om inte alla mina farhågor slår in blir jag bara glad, eftersom de scenarion jag målar upp inte är särskilt roliga för de flesta människor. Men om man är medveten om vilka problem som troligen kommer att dyka upp kan man också vara förberedd på att man kanske får lägga om sin livsstil. Då har man ett mycket bättre utgångsläge än alla som tror att livet kommer att fortsätta som förut men får en obehaglig överraskning då det plötsligt blir sämre.
Den nuvarande akuta finanskrisen som skapat förstasidesrubriker i våra vanliga dagstidningar är något som jag har varit beredd på sedan snart två år tillbaka. Många är skärrade över det som händer, men inte jag.

Nästa steg i krisen blir...

Finanskrisen som började förra sommaren har nu gått in i ett stadium där storbanker faller som käglor och räntegapen skjuter i höjden. Någon form av "räddningspaket" lär komma snart i USA, men även då har kvarvarande banker stora problem och stramar åt sin utlåning.

Då kommer vi till nästa steg i krisen. Många företag är idag beroende av lån för att driva sin verksamhet. När lånekranen då skruvas åt så kommer många av dessa företag inte att kunna behålla sina nuvarande lånenivåer. Då finns två alternativ - nedskärningar eller konkurs. Dessutom drabbas många företag av minskad orderingång eller försäljning, eftersom både konsumenter och företag nu börjar hålla hårt i plånboken. Pappersupplagan av DN hade idag en artikel om den dåliga soliditeten hos många svenska storföretag, där det pekas på hur beroende dessa är av lån. Detta gäller såklart inte bara svenska företag, utan tendensen finns i hela världen. Den nuvarande krisen beror på upprullningen av världshistoriens största kreditbubbla - över hela världen har privatpersoner, företag, stater och kommuner levt på lånade pengar i en aldrig tidigare skådad utsträckning.

Men kan inte företagen öka sin soliditet då? Nja, det lär bli svårt i nuvarande ekonomiskt läge. För att citera Wikipedia: "Soliditeten kan bara öka på tre sätt: 1) Genom att företaget genererar vinst och dessa återinvesteras i företaget, 2) Genom amortering av skulder och 3) Genom att ägarna skjuter till medel (till exempel genom nyemission)."
1. Företagens vinster kommer att minska p.g.a. minskad efterfrågan, varför soliditetsökning genom återinvestering av vinster är mer eller mindre utesluten.
2. Amortering av företagens skulder blir också svår eller omöjlig med minskade företagsintäkter.
3. Det nuvarande börsklimatet gör nyemissioner svåra eller omöjliga. Få vill idag investera i andra företag än de absolut säkraste. Många ägare har idag inte heller medel att skjuta till för att öka företagets soliditet.
Sammanfattningsvis finns inga enkla vägar till ökad soliditet för företagen i sikte den närmsta tiden.

Som jag påpekat redan i augusti förra året så har antalet företagskonkurser legat på historiskt sett mycket låga nivåer de senaste åren. Det har varit lätt att låna pengar och många dåligt skötta företag eller sådana med i längden ohållbara affärsidéer har därför kunnat överleva i flera år. Därför finns ett stort "lager" av företag som väntar på konkurs.

Vad jag räknar med är att vi snart får se en stor våg av konkurser och nedskärningar från allehanda företag, både i USA och Europa (inklusive Sverige). Detta stadium av krisen blir särskilt allvarligt, då det drabbar alla typer av jobb, inte bara anställda i finansbranschen. Framåt årsskiftet kommer vi troligen att se allvarliga konsekvenser av denna våg, framförallt i USA.

En tillfällig "lösning" av den akuta finanskrisen kan till och med göra situationen farligare, eftersom det kan invagga företag i tron att det värsta är över och att man nu kan satsa framåt.

Faktiskt verkar vi se början av denna våg redan nu. Idag kunde vi läsa att 1400 jobb ska bort på Volvo lastvagnar. För någon dag sedan rapporterades att antalet varsel har fördubblats i september 2008 jämfört med samma månad i fjol. Och i förra veckan kom en vinstvarning från General Electric, ett av världens största och mest diversifierade företag.