Störningar i världshandeln

Detta är en allvarlig sak som jag har tänkt skriva om ett bra tag, men inte förrän nu har jag kommit till skott, eftersom jag inte bara ville skriva en kort notis om något så viktigt.

I vår globaliserade värld är handeln mellan olika stater livsviktig. USA och Europa köper kläder och skor från Asien, eftersom vi knappt har någon inhemsk produktion kvar. Elektronikprylar, bilar och maskiner fraktas långa vägar. De flesta länder importerar olja och oljeprodukter från andra länder. Andra viktiga råvaror (metaller, malm, fosfat, m.m.) fraktas kors och tvärs över världen. Många länder har inte tillräcklig inhemsk livsmedelsproduktion för att försörja sin egen befolkning (t.ex. Kina, Japan, Saudiarabien, Zimbabwe, Egypten) och importerar därför livsmedel från producenter med överskott (t.ex. Kanada och USA). Sammantaget är världen idag så gott som helt beroende av att världshandeln fungerar någorlunda smidigt och att varuleveranserna dyker upp i någorlunda tid. Den största transportvolymen går på fartyg av olika sorter och storlekar, även om stora delar går på lastbil och tåg inom t.ex. Europa, eller via pipelines för olja och gas.

Baltic Dry Index

Det är därför oroande att fartygstrafiken har drabbats av störningar av olika slag p.g.a. den nuvarande krisen. Det viktigaste indexet över kostnaden för att frakta råvaror, Baltic Dry Index har från år 2002 till i somras gjort en rekorduppgång, vilket har gjort att sjötransportbolagen har kunnat tälja guld med kniv. Men de senaste månaderna har indexet fallit ihop totalt, till under 2002 års nivåer. Detta gör att sjötransportbolagen plötsligt inte gör några större vinster - kanske till och med förluster, vilket i sin tur medför att beställningar av nya fartyg raskt minskar - de minskade 90% under förra månaden. Räkna därmed varvsindustrin till kommand krisbranscher, där de gör lastbilstillverkarna sällskap. Även sjötransportbolagen drabbas ju av de generella problemen för företag att låna pengar, så vissa kan gå under. Därmed kan det bli oväntade stopp i vissa transporter.

Ett annat problem som dykt upp för världshandeln är själva betalningen till leverantörer. Normalt behövs ju en bank för att förmedla betalningen, för man skickar ju inte precis sedlar i ett kuvert för att betala för ett skepp fyllt med stål eller vete. Handelskrediter av olika slag är centrala för att varuhandeln ska fungera. Men vad händer när man inte längre litar på bankerna? Vid internationell handel används remburser (letters of credit på engelska). En remburs är typiskt ett löfte från en bank att betala ut pengar till leverantören när man får besked från mottagaren att varan kommit fram. Remburser har hittills (i flera hundra år) ansetts som mycket säkra, eftersom om mottagaren inte kan betala för sig kan ju banken ta över varorna som är säkerhet för rembursen och sälja dem för att kunna betala leverantören. Men när banker faller som käglor världen över så faller därmed även förtroendet för remburser som de ställer ut. Om man t.ex. ska exportera vete från Kanada till Egypten uppenbarar sig snabbt frågan hur stabila de egyptiska bankerna egentligen är just nu.

Till detta kan läggas problemet med de snabba prisfallen på råvaror i världen just nu. Om mottagaren inte kan betala för sig tar ju banken lasten och försöker sälja den, men den kan under tiden ha sjunkit så mycket i pris att banken gör en stor förlust på rembursen. Bankerna kan därför bli ovilliga att ställa ut remburser, eller börja ta ut väldigt höga riskpremier på dem. Mycket riktigt rapporterade WTO i förrgår att vissa finansiärer inom internationell handel höjt sina påslag rejält - i vissa fall från 0,8 procentenheter över interbankräntan till 5 procentenheter över den. De rapporterade också att det saknas omkring 25 miljarder dollar i likviditet på handelsfinansieringsmarknaderna. AFP har en lite längre artikel om samma ämne. Times Online nämner också att brittiska banken HSBC säger att kostnaden för att garantera en remburs har dubblats.

Råvaruhandeln är grunden för allt. Utan järnmalm inget stål. Utan stål inga bestick, bildelar m.m. Och så vidare. Därmed stannar hela världsekonomin av om inte råvaruleveranserna funkar och vad värre är, vissa kan bli utan livsnödvändiga varor såsom mat.

Än så länge verkar det inte ha ställt till några problem som är synliga för gemene man, men Naked Capitalism citerade i förra veckan en artikel från Lloyd's List som behandlar just problemen med remburser. Där citeras även en artikel från Globe and Mail om problem för de kanadensiska hamnarna. Financial Post hade för ett tag sen också en artikel om att Kanadas spannmålsexport fastnar i hamnarna.

Signaturen "London Banker" på RGE Monitor skrev idag en mycket bra artikel om problemen för världshandeln. Där påpekar han bland annat att just livsmedelsbrist p.g.a. strul i världshandeln kan orsaka svårast problem. Någon sade någon gång att "varje samhälle befinner sig bara nio missade måltider från anarki".

P.S. Svenska gammelmedia verkar som vanligt ligga efter trenden och har helt missat WTOs uttalanden i onsdags. Jag kunde inte hitta något om saken varken på DN.se, SvD.se eller di.se.