Hoppsan! Gastrycket!

Häromdagen nämnde jag gastvisten mellan Ryssland och Ukraina. Nu verkar det ha blivit allvarligt. Ryska Gazprom har sedan knappt en vecka stängt av gasleveranserna till Ukraina, som med sin mer eller mindre kollapsade ekonomi har fått betalningssvårigheter. Eftersom 80% av de ryska gasleveranserna till övriga Europa går genom Ukraina leder det som väntat till att det blir problem även med de leveranserna. Idag rapporteras från flera länder i sydöstra Europa allvarliga fall i gastrycket - Bulgarien, Slovakien, Kroatien, Bosnien, Makedonien, Polen, Italien, m.fl. Och detta mitt i smällkalla vintern.

Ryska Gazprom skyller på att Ukraina stängt av genomfartsledningar. Vad sanningen egentligen är kan bli svårt att säga. EUs nya ordförandeland Tjeckien försöker organisera en gemensam insats mot Ryssland.

Detta är en allvarlig kris som kanske kommer att få en snabb tillfällig lösning nu, men grundproblemet kvarstår - att många europeiska länder är beroende av leveranser av fossilgas från Ryssland för sina energibehov. Det krävs mer långsiktiga lösningar i form av energibesparing och liknande för att lösa problemet, annars kommer det att återkomma så fort ett transitland får betalningsproblem. Med tanke på den ekonomiska krisen, där många östeuropeiska länder ligger illa till, så får vi säkert räkna med fler nyheter där rysk fossilgas (eller rättare sagt avsaknad av den) har en central roll.

Gaskrisen pekar också på hur sårbara industrisamhällen kan vara, särskilt om de bygger sin energisäkerhet på fossilgas som importeras via långväga gasledningar. För det första måste man ha pengar att betala med - en allvarlig valutakris kan ställa till det, som i Ukraina. Dessutom måste leverantörslandet vara någorlunda vänligt inställt till mottagarlandet. Hur vänligt inställt är egentligen Ryssland till resten av Europa? Till råga på allt måste alla länder längs försörjningsvägen vara tillräckligt stabila för att leveranserna ska fungera ostört. Det låter för bra för att vara sant och är det tydligen också.