Merkozy kastar sten i glashus

Efter ett möte idag föreslår Tysklands förbundskansler Merkel och Frankrikes president Sarkozy ändringar i EU-fördraget för att kunna straffa länder som bryter mot EU:s budgetregler. Det låter ju bra, men det är faktiskt som Gunnar Hökmark påpekar redan så att det finns straffmöjligheter, så någon fördragsändring behövs inte. Problemet är att man aldrig tillämpat dessa regler. Se på diagrammet nedan över statsskuld och budgetunderskott för Merkozystan 1998-2010.

Tyskland har under fem av de tretton åren haft budgetunderskott större än de föreskrivna tre procenten av BNP och Frankrike har haft det under sex av dessa år. Frankrikes statsskuld har legat över 60 procent av BNP sedan 2003 och Tysklands har gjort det sedan 2002. Tyskland har bara under tre av de tretton åren haft överskott i statsfinanserna, Frankrike har aldrig haft det.

Ska nu Tyskland och Frankrike föregå med gott exempel? Då måste de för det första strama åt statsfinanserna så att man hamnar inom underskottsgränsen tre procent. För Tyskland ser det inte omöjligt ut, men för Frankrike som hade ett underskott på sju procent 2010 lär det bli svårt att genomföra utan att utlösa en andra stormning av Bastiljen. För att uppfylla villkoret om statsskuldens storlek krävs det dessutom ännu hårdare åtstramningar för att under flera år ha plus i statsfinanserna.

Så, Frau Merkel och Monsieur Sarkozy, kasta inte sten när ni sitter i glashus!

Sarkozy sade idag också att han vill att den permanenta krisfonden ESM ska sjösättas redan 2012. Frågan är hur han hade tänkt sig det rent praktiskt, då marknaden redan idag köpstrejkar vad gäller den "tillfälliga" räddningsfonden EFSF:s obligationer.

Den Hälsosamme Ekonomisten uppmärksammar att socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm ryter till mot Birgitta Ohlsson (FP) och Tommy Waidelich (S) i en debattartikel på SVT.

Det som förenar Ohlsson och Waidelich är att bägge förespråkar en politik där mer makt och mer regleringar förs över till Europanivån samt att en europeisk federation som konsekvens av detta kommer bli den yttersta resultatet. En politik har ett svagt stöd hos svenska väljare i allmänhet och i Tommy Waidelichs fall, ett mycket svagt stöd inom socialdemokratin i synnerhet.

Vidare skriver han om euro-obligationer.

För, vad är Euro-obligationen? Det är i praktiken ett finansiellt massförstörelsevapen med samma svåröverskådliga grundkonstruktion som de kritiserade amerikanska bolåneobligationerna.

Fler lån buntas ihop och styckas upp för att säljas vidare som generella obligationer på finansmarknaden. De bakomliggande säkerheterna, de olika staternas betalningsvilja och betalningsförmåga, döljs effektivt på detta sätt samtidigt som ett delstatsval i något av medlemsländerna helt utan förvarning kan förändra marknadsvärderingen av den sammantagna obligationen.

Om de amerikanska bolåneobligationerna var massförstörelsevapen i kiloton- format så är det som ligger på regeringschefernas bord något helt annat. Vi talar då om megaton.

Vår inhemska eurodebatt försiggår också på annat håll. Jonas Sjöstedt har skrivit en replik till Göran Färm.

Eurokrisen har flera olika orsaker. Hög skuldsättning i flera länder har bidragit till krisen. En oreglerad finanskapitalism med banker som tar enorma risker är an avgörande faktor i många länder. Jag delar inte Färms uppfattning att EU gör tillräckligt för att reglera bankerna. Tvärtom har viljan att rädda bankerna med stora tillskott av skattepengar i krisen och avreglering på finansområdet varit två grundpelare i EU:s politik. Men det går inte att bortse från att Euron i sig en av krisens huvudorsaker och nu gör det snudd på omöjligt för länder att ta sig ur krisen. Göran Färm, liksom många andra dogmatiska Euroanhängare, blundar för grundläggande ekonomiska fakta.

Euron påtvingar länder med helt olika ekonomiska förutsättningar samma penningpolitik. Först ledde det till kraftiga räntesänkningar i flera länder vilket ledde till lånebubblor, spekulation och stora prisökningar. Nu sitter samma länder fast i ett skruvstäd av usel konkurrenskraft, skulder och bankkris. Det har ett direkt samband med Euroräntan. Inte heller nu kan länderna anpassa ränta eller växelkurs till sin egen ekonomi. Med Euron sitter de fast i krisen.

Vad gäller eurons problem råder faktiskt konsensus mellan vettiga bedömare både från vänster och från höger. Jag måste återigen rekommendera Den Hälsosamme Ekonomistens utförliga förklaring av hur euron orsakat statsskuldsproblemen.

Tillägg: förtydligat diagram.