Så har vår civilisation kommit in i vad John Kenneth Galbraith kallade "illusionens skymning", den punkt vid vilken slutet på en historisk process skulle vara klart synligt om alla inte vore så upptagna med att hitta orsaker att titta på annat. För tio år sedan pekade de få av oss som uppmärksammade peak oil ut att om kulmen för den globala konventionella oljeproduktionen kom innan meningsfulla åtgärder vidtogs, skulle priset på oljan stiga till tidigare oanade höjder, vilket skulle lamslå den globala ekonomin och driva politiska system över hela den industrialiserade världen in i en stigande spiral av funktionsrubbning och interna konflikter.Översättningen är publicerad med Greers tillstånd - han vill gärna ha texter översatta till andra språk för att kunna puffa hans förlag till att sälja rättigheter till andra länder.
När nu de flesta sorters olja har ett pris över 100 dollar per fat, ekonomier runt hela världen är fast i en "pappersåterhämtning" värre än de flesta lågkonjunkturer, samt USA och EU båda låsta i politiska dödlägen mellan regionala och kulturella block med diametralt motsatta agendor, så har denna profetia visat sig vara ganska träffsäker, men man hör inte många som säger det nuförtiden.
Poängen som man måste förstå nu synes mig vara att detta är hur peak oil ser ut. Släpp fantasierna om plötslig kollaps å ena sidan, och fantasierna om obegränsat framåtskridande å den andra, och du får vad vi har - en lång gropig sluttning av stigande energipriser, ekonomisk kontraktion och politiskt misslyckande, avbruten då och då av en kris här, en lokal eller regional katastrof där, ett krig någon annanstans - alla mot bakgrunden av sönderfallande infrastruktur, sjunkande levnadsstandard, minskande tillgång till sjukvård och liknande tjänster, och dylikt, vilket förstås redan har hänt i USA sedan några år. En fristående observatör med ett ovanifrånperspektiv över landet skulle kunna se saker upplösas, såsom en sådan observatör skulle ha kunnat göra tills nu, men ingen av oss har varit eller kommer att vara fristående observatörer; vid varje punkt längs banan neråt, kommer de av oss som fortfarande har arbeten att kämpa för att hålla kvar dem, de som har förlorat sina arbeten kommer att kämpa för att få mat, kläder och husrum. Kriserna, katastroferna och krigen, för att inte tala om den mänskliga kostnaden av den bredare bakgrunden av nedgången, kommer att fylla luften med tillräckligt mycket rök för att göra en klar överblick över situationen ovanligt svår att få.
Under tiden kommer de som faktiskt har möjlighet att få något som liknar en klar överblick över situationen att på det stora hela ha all orsak att inte säga något om vad de ser. Politiker och medias experter kommer inte att ha något att tjäna på att erkänna realiteten av och takten i vår nations nedgång, och det kommer att finnas ett visst ironiskt nöje i att se dem famla efter orsaker att insistera att saker egentligen håller på att bli bättre och att lite tålamod eller ett regeringsskifte kommer att ge oss de goda tiderna åter. Det kommer utan tvekan att finnas mängder av den sorts uppenbar statistisk ohederlighet som till exempel insisterar att folk som inte längre får arbetslöshetsersättning inte längre är arbetslösa - det har varit normal praxis i USA i flera decennier nu, som ni vet. Det är normalt för regeringar som inte längre kan styra händelseutvecklingen att fixera sig vid det yttre, och försöka att stötta upp den bild av makt och välstånd de en gång hade långt efter att kärnan har försvunnit.
Det är därför inte längre nödvändigt att spekulera kring vilken sorts framtid slutet på det billiga energiöverflödets tidsålder kommer att innebära för den industrialiserade världen. Det paketet har redan levererats, och den ekonomiska likstelhet och det politiska baklås som har kopplat sina grepp över så många andra länder i den industrialiserade världen är, beroende på vilken metafor man väljer, antingen delar av paketet eller delar av förpackningsmaterialet, spridda över landskapet som lika mycket bubbelplast. Nu när framtiden är här får abstrakta överväganden och dagdrömmar om sånt som kunde ha varit vika för försöken at förstå vad som händer och fundera ut överlevnadsstrategier för att hantera den långa nedgången nu när den är här.
2011-12-11
Så ser peak oil ut
Många har spekulerat i hur världen kommer att te sig efter peak oil. Här följer en översättning av en bit från John Michael Greers senaste bloggartikel "What Peak Oil Looks Like". John Michael Greer är författare till flera böcker, bland annat "The Long Descent" och "The Ecotechnic Future: Envisioning a Post-Peak World". När ni läser det han skrivit nedan bör ni betänka att han bor i USA, som redan drabbats hårt av krisen.
Första länken är trasig, en dubbelfnutt för mycket.
SvaraRadera"...han vill gärna ha texter översatta till andra språk för att kunna puffa hans förlag till att sälja rättigheter till andra länder."
SvaraRaderaJo, det kan jag tänka mig :)
John Michael Greer är knepig att förhålla sig till. Han tycks ha läst idéhistoria och ägnat sig åt religionsfilosofi och författande. När det gäller sociala och psykologiska konsekvenser av ett förfallande samhälle verkar han vara klarsynt, men det är ibland lite påfrestande när han, närmast som något slags självutnämnd allvetare, uttalar sig om helt andra saker som ekonomi, teknik, naturresurser och gör prognoser om utvecklingen ett par hundra år framåt i tiden (inte just i det översatta stycket). Vad har han egentligen för meriter när det gäller sådana saker?
J:
SvaraRaderaÄven om inte Greer har formell utbildning inom ekonomi, teknik och naturresurser har han uppenbarligen läst på en hel del om dessa ämnen.
J: Intressant. Låter inte så lite som en och annan bloggare :).
SvaraRaderaTack Flute att du tog dig tid att ge dig i kast med en översättning, inte det allra lättaste.
SvaraRaderaDet M Greers kommit fram till är han inte ensam om. Håller i stort sett med honom även om några länder kommer att ligga före andra och tecknen kommer i annan ordning. Allt sker inte samtidigt och i samma omfattning.
Media söker snabba och häftiga avvikelser som tecken på PO eller konsekvenser av PO, men de lär nog få vänta. Det paradigmskifte som vi nu är inne i blir en realitet först efteråt när man tittar i backspegeln.
Tror inte heller på någon kollaps utan mer som en allt mer tydlig "rost och röta-utveckling" inom infrastruktur, politik, sjukvård, skola etc. Och det där med omskrivning och nyetikettering breder ut sig.
Allt detta ser vi redan idag i vårt eget land, även om det är tydligare i USA, där privat konsumtion dominerar framför offentlig.
Flute;
SvaraRadera"Även om inte Greer har formell utbildning inom ekonomi"
Hur många ekonomer med formell utbildning ser kopplingen Energi / Ekonomi?
Kunskap är inte det samma som utbildning. Utbildning kan alla skaffa sig....
Flute:
SvaraRaderaDetta är inte i första hand riktat mot dig, utan mot de som är nya på området. Som sagt tror jag att Greer vet vad han pratar om när det gäller det sociala och psykologiska, men när det gäller geologi och teknik ska man nog inte lita blint på honom.
Det finns så många som har åsikter och gör tvärsäkra förutsägelser om hur bra eller dåligt vi klarar oss utan fossila bränslen att lite diversifiering inte skadar. För egen del var det första om oljetoppen jag läste "The Long Emergency" av J. H. Kunstler, och efter att ha läst andra böcker på samma tema skulle jag snarast vilja avråda andra från att börja med den. Läs den gärna, men bygg upp lite sund skepsis till folk som påstår sig veta allt först! Greer är vettigare än Kunstler, men han är inte heller något orakel.
J, en formell utbildning i ekonomi är inget annat än en fostran i neoklassisk ekonomi och monetarism/Keynesianism. Den formella utbildningen tex. vid svenska universitet, utesluter helt tex. en beskrivning av den Österrikiska ekonomiska skolan, dess syn på syn på konjunkturcykeln mm. Professorerna i Nationalekonomi, Lars Jonung, Klas Fregert nämner inte Österrikiska skolan i sin bok "Makroekonomi", samma gäller Klas Eklunds storsäljare "Vår ekonomi". Jag skulle vilja påstå att "utbildning" i den vanliga bemärkelsen, till stor del är en fostran i att underordna sig maktstrukturer. Om man spetsar till det, de som är "framgångsrika" är bättre på att vara gynnsamma för makthierarkier än sina medtävlare.
SvaraRadera----- Man skall veta att peak oil är engångshändelse i mänsklighetens historia. Det har aldrig tidigare inträffat så vi vet egentligen inte hur det kommer att bli.
SvaraRaderaMat L det beror på att det som är intressant i den sk "österrikiska skolan" redan finns med i Neoklassiska. Övrigt nonsens och dravel som är tok fel eller irrelevant lär man inte ut. lika lite som man låter läkare studera kvacksalveri.
SvaraRaderahttp://econfaculty.gmu.edu/bcaplan/whyaust.htm
Aningen motsägelsefull och naiv artikel. Det här statiska domedagstänkandet gällande alternativ till olja är bara löjeväckande. Modern kärnkraft och kol som överbryggare kommer med lätthet ta över stora marknadsandelar. I praktiken erkänner vederbörande att peak Oil inte finns då det inte blir något abrupt nedgång. Marknaden kommer anpassa sig och andra energislag tar över.
SvaraRaderabrodeur:
SvaraRaderaIntressant att det blir "domedagstänkandet" så fort man påpekar att det är kris i världen. Poängen med Greers artikel är ju just att det inte blir någon "domedag" utan en långsam trist kris.
Greer skriver ju att "detta är hur peak oil ser ur", alltså så som den kris världen just nu upplever.
SvaraRaderaMats L:
SvaraRaderaNu var det ju inte bara ämnet ekonomi jag tog upp, utan en massa annat också. Möjligen var det inte så välformulerat, men poängen tror jag har framgått.
Intressant att du nämner Jonung och Fregert eftersom jag nyss lånat deras bok och ska försöka ta mig igenom den. Ungefär den kritik du tar upp mot nationalekonomin som ämne har jag stött på många gånger de senaste åren, bland annat på denna och liknande bloggar, så tanken med att läsa boken var att få lite bättre koll på vad nationalekonomi är för något. Vi får väl se om det verkar vettigt eller ej.
Det duger inte att vara så svepande utan man måste faktiskt räkna på framtiden. Två avgörande parametrar är den prognosticerade världsbefolkningen i framtiden och den till denna världsbefolkning kopplade energibehovet.
SvaraRaderaEtt rimligt scenario kan vara en stabiliserad världsbefolkning på 10 miljarder inom 40 år samt ett årligt energibehov på 400 000 TWh (motsvarar ca en promille av den solenergi som når jorden och som anses "exploateringsbar"; mycket annan solenergi reflekteras mm och är därmed ouppnåelig).
Går ekvationen ihop? Ja, det vore intressant att diskutera. Oljan har varit bra för att "kick-starta" många ekonomier men kan knappast anses vara någon långsiktig lösning för någonting. Olja innehållande 400 000 TWh är rätt mycket olja, bör vara ungefär 40 000 miljarder liter eller 250 miljarder fat olja eller olja motsvarande en global dagskonsumtion på 685 miljoner fat; där har vi aldrig varit och lär aldrig komma. Tänk att förbränna 685 miljoner fat olja varje dag; brrr.