Mer om Argentina och EU

Argentinas förstatligande av oljebolaget YPF skrev jag om i förrgår. Eftersom man planerar att ta aktierna från största ägaren spanska Repsol, så blev förstås spanska regeringen arga. Britterna är som bekant fortfarande arga på Argentina efter Falklandskriget för 30 år sedan, och jag gissade därför att vi skulle höra mer om Argentinas förehavanden från EU:s makthavare. Mycket riktigt kom uttalanden både från EU-kommisionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s utrikestaleskvinna Catherine Ashton och två av EU-kommissionens talespersoner.

Även Italiens premiärminister Mario Monti har uttalat sig i saken genom ett formellt protestbrev till Argentina, där han sade att landets president Cristina Fernández Kirchner struntar i reglerna och marknaden. Man kan i förstone tro att det handlar om en sympatiåtgärd för den olycksdrabbade EU-brodern Spanien. Förutom förstatligandet av YPF uttryckte Monti oro över Argentinas utökade importhinder. Bakom detta ligger dock varken frihandelsvurmande eller EU-broderlig sympati, utan det handlar helt krasst om italienska energijätten Enel. Enel äger det sydamerikanska energibolaget Endesa, som i Argentina står för drygt en sjättedel av elproduktionen och genom dotterbolaget Edesur också står för en stor del av elförsäljningen till konsument. Även om inte Endesa och Edesur skulle förstatligas direkt, så drabbas ändå de och Enel av Argentinas prisregleringar på el, vilket gör att bolagen enligt Monti fått likviditetsproblem som kan leda till att de blir insolventa. Om bolagen blir insolventa kan det bli en utmärkt ursäkt för argentinska staten att ta över dem. En viss oro verkar alltså sprida sig för att Argentina ska nationalisera fler utlandsägda bolag och kanske då framförallt i den viktiga energibranschen.

Jag skrev i förrgår att priset som argentinska staten tänker betala för YPF är en öppen fråga. Spanska Repsol kräver minst 10 miljarder dollar för aktierna i YPF, baserat på ett totalt värde på 18 miljarder dollar, vilket är långt över YPF:s nuvarande börsvärde på 5,6 miljarder dollar, men stämmer ganska väl med bolagets börsvärde innan spekulationerna om förstatligande satte igång. Argentinas vice finansminister Axel Kicillof deklarerade dock tydligt i parlamentsdebatten om förstatligandet att man "inte tänker betala vad de [Repsol] begär". Spanien å sin sida hotar med snabba ekonomiska hämndåtgärder mot Argentina.

Storbritannien har som bekant ett horn i sidan till Argentina och därför var det inte underligt att den brittiske utrikesministern William Hague gick till hård verbal attack angående YPF och Argentinas protektionistiska handelshinder.

Utvecklingen kring Falklandsöarna och oljefynden där har också tagit en intressant vändning när USA:s president Obama vid ett besök i Colombia i helgen sade att USA kommer att förhålla sig neutrala i frågan, då de vill ha goda relationer med både Argentina och Storbritannien. Det är inte längre så självklart att USA kommer att hjälpa sina allierade.

Världspolitiken håller på att förändras och det vi ser kring Argentina är som jag ser det exempel på sånt vi kommer att få se mer av framöver. Därför tycker jag att det är mycket intressant att se hur denna som man kan tycka i det globala sammanhanget lilla och oviktiga konflikt utvecklas.

Jag påminner om vad jag skrev i somras om trender jag förutser de närmaste åren:

Alla länder kommer till slut att ha så fullt upp med sina egna problem att de inte har tid att bry sig om övriga världen, så länge det inte påverkar deras nationella intressen negativt. Även då kommer länderna i många fall inte att ha förmåga att göra nånting praktisk åt det.

Protektionismen kommer att få en renässans när alla länder försöker att skydda just sina inhemska näringar genom importtariffer.