Finansmarknaderna fick inte sina fixar

De globala finansmarknaderna har levt på hoppet den senaste tiden - hoppet om att centralbankerna skulle annonsera några nya program. Igår kväll kom den första besvikelsen när USA:s centralbank Federal Reserve inte kom med något nytt. Många hade hoppats på QE3 - ett tredje program av kvantitativa lättnader, men därav blev intet.

Idag var det så dags för Europeiska centralbanken att komma med besked, men därifrån blev det bara vaga ord. När ECB-chefen Mario Draghi höll sitt tal klockan 14.30 lyckades han med konststycket att sänka aktiebörserna rejält - Stockholmsbörsen föll omkring 2,4 procent på en halvtimme. För en vecka sedan hade "Super Mario" i ett tal antytt att något var på gång, men nu blev besvikelsen stor när det bara bidde en tummetott.

Den spanska börsen föll med över 5 procent idag och den italienska börsen med 4,6 procent.

Räntan på spanska tioåriga statsobligationer steg åter över den kritiska 7-procentsnivån och de italienska steg till 6,3 procent. Dock steg inte räntorna på de tvååriga spanska och italienska statsobligationerna, utan sjönk istället något, så än så länge är de inte på väg mot inverterad avkastningskurva.

Men läget för Spanien och Italien kan förvärras snabbt, framförallt för Spanien.

Finansmarknaderna har som jag nämnt förut bara två lägen nu - "risk off" och "risk on" och de flesta marknader är mer eller mindre korrelerade. Flykten från riskfyllda till upplevt säkra tillgångar (risk off) gjorde idag att räntorna på tyska och amerikanska statsobligationer sjönk. För tyska statspapper är räntan nu negativ för samtliga löptider upp till tre år.

Euron blir allt svagare, framförallt mot den svenska kronan. Just nu står den i 8,29 kronor per euro. I början av 2010, när den europeiska skuldkrisen började dra igång så smått, behövde man fortfarande punga ut med över 10 kronor för en euro. Det har gått snabbt utför. Är det någon som kommer ihåg att euron stod i 11,78 kronor som värst 2009? Det var förstås när oron för de svenska bankernas äventyr i Baltikum var på topp.

Den svaga euron är förstås ett orosmoln för den svenska exportindustrin, då det kan drabba de företag som exporterar till Europa.

Finansmarknaderna fick alltså inte sina fixar denna vecka, vilket kan leda till svåra abstinensproblem den närmaste tiden. Har centralbankerna äntligen förstått att massiva penningpumparaktioner inte har någon större effekt på den reala ekonomin, utan bara skapar större finansiella problem i längden? Eller tyckte de bara att läget ännu inte är så allvarligt att det behövs mer åtgärder?