Oljeprisets gränser

Nedan ser ni hur oljepriset utvecklats i inflationsjusterade dollar, ända från oljeutvinningens barndom 1861. Diagrammet visar genomsnittspriset varje år. 2008 var oljepriset som bekant tillfälligtvis uppe i 147 dollar per fat, men genomsnittspriset för 2008 var bara drygt 100 dollar per fat.

2011 passerade årsgenomsnittet för oljepriset 2008 års nivå och även (inflationsjusterat) rekordnoteringen från 1980. Under 2012 har oljepriset hittills pendlat mellan 90 och 125 dollar per fat, med ett medelvärde nånstans runt 110 dollar per fat, alltså ungefär som 2011.

Frågan är nu hur högt oljepriset kan gå. Vissa talar om 200, 250 eller till och med 500 dollar per fat, men är det rimligt att oljan blir dubbelt så dyr som nu? För att sätta ett perspektiv på det kommer här ett uppdaterat diagram över oljan som andel av världsekonomin. Jag har alltså tagit det genomsnittliga oljepriset på världsmarknaden för varje år och multiplicerat det med mängden utvunnen olja det året, för att sedan dividera med total global BNP för året.

Andelen låg 2011 på 4 procent, vilket ännu inte är uppe på samma nivå som 1980. Det finns alltså utrymme för oljepriset att gå upp en bit till innan vi är uppe på den nivån. Frågan är dock hur världsekonomin skulle klara detta. Det finns stora skillnader mellan världsekonomin nu och för 32 år sedan. För det första har den globaliserats och det mesta är betydligt mer beroende av transporter än då. Dyrare olja drabbar transportpriserna hårt. För det andra är skuldsättningsnivån betydligt högre och företag, hushåll och stater är därmed känsligare för störningar. För det tredje gjorde det höga oljepriset att användningar av olja som gav litet mervärde till stor del rensades bort, t.ex. uppvärmning av hus. Vi ska inte heller glömma att detta är ett genomsnitt för hela världsekonomin. Vissa länder drabbas hårdare än andra av höga oljepriser.

Skulle oljepriset stiga till det dubbla mot idag, 220 dollar per fat, så skulle oljan ta 8 procent av världsekonomin, vilket troligen inte är hållbart, då oljan aldrig tidigare tagit så stor andel. Ekonomin skulle långt innan dess krascha i stor skala - många företag skulle gå omkull. 500 dollar per fat är fullständigt otänkbart, då oljan då skulle stå för hela 18 procent av global BNP.

Man kan dock teoretiskt tänka sig ett oljepris i trakten 200 dollar eller mer per fat ett antal år in i framtiden, då oljeproduktionen fallit en bit och därmed totalsumman av oljekostnader inte blir lika stor. Det skulle dock innebära att stora delar av oljeanvändningen (de som ger minst mervärde) skulle ha rensats bort. Jag har dock svårt att se hur denna bortrensning skulle vara möjlig utan att BNP också faller. Därmed framstår ett oljepris runt 200 (inflationsjusterade) dollar per fat ändå som otroligt.

Exakt var taket för oljepriset går är svårt att säga, men jag skulle tro att det högst ligger någonstans runt 6 procent av global BNP, alltså runt 165 dollar per fat idag.

Så finns det någon gräns för hur lågt oljepriset kan gå? Genomsnittspriset för år 2009 låg runt 65 dollar per fat. Där någonstans kanske botten för oljepriset ligger. Det finns dock en begränsande faktor på nedsidan för oljepriset och det är att många oljeproducentländer får underskott i statsbudgeten vid alltför lågt oljepris. Reuters gjorde i våras en sammanställning för länder i Mellanöstern och vilket lägsta oljepris de behöver för att hålla sin statsbudget i balans.

	USD/fat
Iran	117
Irak	112
Algeriet	105
Förenade arabemiraten	84
Saudiarabien	71
Kuwait	44
Qatar	42

Iran har de senaste åren varit världens fjärde största oljeproducent och deras oljeproduktion har sjunkit kraftigt i år på grund av sanktionerna, så de borde redan ha underskott i statsfinanserna. Det land som troligen sätter en absolut undre gräns för oljepriset är Saudiarabien, världens största oljeproducent. Valet att strama åt statsbudgeten finns helt enkelt inte där, då det skulle kunna orsaka farligt folkligt missnöje. Oljebolaget Saudi Aramco är också redan statligt, så alla intäkterna går redan in i statskassan.

Vad gäller världens näst största oljeproducent Ryssland, så tittade Cornucopia i somras på deras statsfinanser och beroende av oljeexport. 2011 hade Ryssland ett överskott i statsbudgeten på 0,4 procent och skulle det genomsnittliga oljepriset falla mer än 10 procent mot 2011 års nivå, så skulle Ryssland få underskott i statsfinanserna. Deras oljeproduktion ökar nämligen inte längre, utan ligger tämligen still. I Rysslands fall finns dock troligen en viss flexibilitet, då de skulle kunna höja skatten på oljebolagen. Protester från oljebolagen skulle nog vara ganska lönlösa i denna semidiktatur. I ett riktigt extremfall skulle de kunna förstatliga oljebolag och därmed ta hela deras vinst till statskassan - värre saker har hänt i Ryssland. Ryska staten behöver pengar till sin statskassa främst för att kunna genomföra sina ambitiösa planer för modernisering av militären.

Jag fick häromveckan frågan hur det ser ut för oljeimportberoende Sverige, nu när en allt större del av vår oljeimport kommer från Ryssland, då Danmarks oljeexport snart upphör. Troligen ligger Sverige än så länge väl till vad gäller att få importera olja från Ryssland, då det finns en mängd europeiska länder som har betydligt sämre ekonomiska förutsättningar. Ryssland är som vi sett ovan beroende av att exportera olja för att hålla ihop statsbudgeten. Så länge Sverige och svenskarna kan betala det begärda priset får vi alltså med största sannolikhet importera olja från Ryssland. Det är därför som det är viktigt för ett land att behålla sin kreditvärdighet och förtroendet för valutan.

Världens tredje största oljeproducent är USA, men de är samtidigt världens största oljeimportör, så för dem är ett lägre oljepris bara positivt.