Kontantlöst inte bra

I förra veckan kunde vi läsa om hur allt färre bankkontor hanterar kontanter. Det finns nu fler kontantlösa bankkontor än kontor med kontanter. Bara Handelsbanken är motvalls och har som mål att alla kontor ska ha kontanter.

Det är för övrigt intressant hur bankerna har lyckats få igenom sitt språkbruk med "kontantfria" istället för "kontantlösa". "Kontantlösa banker" och "kontantlöst samhälle" ger en känsla av att något saknas, medan "kontantfria banker" och "kontantfritt samhälle" ger en känsla av att man befriat sig från något onödigt.

Den minskade kontanthanteringen avspeglar sig även i mängden sedlar och mynt i cirkulation, som sedan 2007 har minskat med omkring 10 procent, efter att tidigare ha ökat i en takt som ser ut att någorlunda ha följt inflationen. Det ser alltså ut att vara sedan 2007 som vi ser den riktigt starka trenden mot mindre kontantanvändning.

Kontantlöst låter kanske bra i teorin, med minskad rånrisk och andra argument, men i praktiken finns många problem. Ett av dem är att det kontantlösa samhället är fullständigt beroende av en fungerande elektronisk infrastruktur för betalningar. Detta visade sig särskilt tydligt idag när Nordeas tjänster idag under två timmar på eftermiddagen inte fungerade på grund av tekniska problem. Det gällde hela det elektroniska betalningssystemet med bankomater, kortbetalningar och nätbank hos Sveriges största bank. Liknande stopp har inträffat flera gånger tidigare i år, framförallt nära månadsskiften då många använder systemen för att betala räkningar. Visserligen har det varit "relativt störningsfritt" under hösten, men kombinationen av månadsslut och mellandagsrea blev tydligen för mycket för systemet.

De som drabbas av dagens stopp hos Nordea är dels butiker som inte kan sälja varor, dels alla som skjutit upp sina inköp till mellandagsrean för att de inte anser sig ha råd att handla till fullt pris. Sedan kan förstås de drabbas som hade tänkt att mata in sina räkningar för betalning inför en resa.

Det är många system som måste fungera felfritt för att ett kontantlöst samhälle ska fungera. Ett strömavbrott någonstans i kedjan stoppar betalningar, men å andra sidan stoppar troligen strömavbrott även de flesta kontantbetalningar, då de allra flesta butiker idag har elektroniska kassasystem. Men även utan strömavbrott är det elektroniska betalsystemet sårbart. Tekniska system, framförallt de som baseras på någon form av datorer, fallerar förr eller senare. Jag vet, för jag har jobbat med utveckling av programsystem större delen av mitt liv.

Skatteverkets krav på kassaregister skapar för övrigt också en större sårbarhet i samhällets betalsystem genom att i princip kräva elektroniska kassaregister. Företag med försäljning inklusive moms under fyra prisbasbelopp (176 000 kr) per år är undantagna.

Slopad kontanthantering blir också ett problem för mindre företag i mindre kommuner.

”Många småföretag överväger att flytta eller lägga ned sin verksamhet i vår kommun”, säger Per Almström, kommunchef i Perstorp.

Detta sedan Perstorps enda bank Swedbank slutat med kontanthantering. Storbankernas motvilja mot kontanthantering ger förstås ett guldläge för uppstickare inom kontanthantering såsom Forex Bank. Efterfrågan på nyetablering finns framförallt på mindre orter och bara i år har Forex öppnat nästan 20 nya bankkontor.

Ett annat problem med kontantlöst är att många människor i samhället inte har något bankkonto eller betalkort. Det gäller till stor del svaga grupper, t.ex. hemlösa, utlandsstudenter, låginkomsttagare och personer från andra länder. Även många unga människor saknar bankkonto eller betalkort.

Flera landsting har numera slopat kontantbetalning i sjukvården, och "Patienterna erbjuds istället att betala med kort eller få en faktura för betalning i efterhand". Detta drabbar dem som av olika orsaker inte har något kort att betala med. För att kunna betala sin faktura kontant måste de betala en extra avgift hos de ställen som erbjuder kontant betalning av fakturor, som blir ett slags straffavgift för redan svaga grupper. I och med att dessa grupper redan är svaga har de också svårt att göra sin röst hörd och den kortbetalande majoriteten kan utan problem köra över dem.

Visserligen har man enligt svensk lag rätt att öppna ett konto i en bank. I Bankrörelselagens 2 kapitel står:

1 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten.

Vad denna allmänt hållna formulering innebär förtydligas av Finansinspektionen i författningen FFFS 2001:8 "Allmänna råd om inlåningskonton och tillhörande banktjänster".

Inlåningsskyldigheten

2 § En bank är skyldig att ta emot inlåning på räkning från allmänheten enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617). Det kan finnas undantag från denna skyldighet t.ex. vid lagliga hinder, tidigare misskötsel eller ohederlighet gentemot banken.
Enbart den omständigheten att en kund har fått en s.k. betalningsanmärkning bör inte utgöra tillräcklig grund för banken att neka kunden inlåningskonto.

Tilläggstjänster

3 § För att på ett effektivt sätt kunna sköta uttag av kontanter, överföringar och betalningar bör kontohavaren ges möjlighet att koppla tilläggstjänster till ett inlåningskonto, om det inte finns skäl mot detta.

De mest utsatta grupperna, t.ex. hemlösa, har ingen chans att få något bankkonto, än mindre betalkort, då de kan nekas detta på grund av "tidigare misskötsel". Hur många hemlösa skulle klara av att ha ett kort förvarat på betryggande sätt? Även vad gäller mindre utsatta grupper så behövs i många fall en utbildningsinsats för att få dem att förstå att de behöver bankkonto och kort. Vem gör den insatsen och hjälper dem när de går till banken? Ingen såvitt jag kan se, i alla fall inte i den omfattning som skulle behövas.

Rättigheten att öppna bankkonto begränsas också i många fall av bankernas avgifter. Endast några banker har helt avgiftsfria konton, åtminstone om man vill ha tillgång till betalkort och/eller internetbank. Detta vet de flesta inte om, utan går bara till första bästa bank.

En intressant sak vad gäller att betala med kort är att det är de stora bolagen Visa och Mastercard som bestämmer villkoren. De kan till exempel bestämma att stoppa en skräckfilmsförsäljare. De svenska bankerna måste följa kortbolagens villkor. Med tanke på att de båda är baserade i USA är det inte otänkbart att de hittar på andra kategorier av varor och tjänster som de anser är moraliskt dåliga.

Bankerna och många andra aktörer (t.ex. Finansförbundet) förespråkar en större övergång till kontantlösa transaktioner och brer på om kontanternas förment dåliga sidor, ibland med förvrängda fakta. Nordea skriver t.ex. på fullaste allvar att "Kontanter har en stor påverkan på miljön och är en grogrund för kriminalitet". Jag skulle vilja veta vilka belägg Nordea har för detta med att kontanter "är en grogrund för kriminalitet". Kriminalitet lär vi nog ha även i ett kontantlöst samhälle, då den har helt andra grundorsaker, exempelvis snedfördelning av inkomster och tillgångar inom samhället. Men vi får gratulera våra banker till ett framgångsrikt lobbyarbete, så att de kan ta en större procent i avgifter på samhällets penningtransaktioner.

Nordea och Finansförbundet går vidare med att skriva om de utsläpp som värdetransporterna orsakar och att hanteringen av sedlar och mynt kostar samhället cirka 11 miljarder per år. Vad de talar tyst om är kostnaderna för kortbetalningar. De är förstås inte heller gratis. Butikerna måste köpa eller hyra kortterminaler, samt betala avgifter för kortköp. Kortinnehavarna betalar också i de flesta fall en årsavgift för förmånen att kunna betala med kort. Infrastruktur måste byggas upp för att ta hand om elektroniska betalningar. Har någon räknat på vad korthanteringen och elektroniska betalningar egentligen kostar? Vilket betalsystem vi än har blir det kostnader för transaktionerna.

Själv använder jag mest kontanter när jag betalar, bland annat för att jag anser att kontanter som betalsystem måste finnas kvar. Det känns också bättre att betala med riktiga pengar, inte med siffror på bankkonton. Mitt bankutdrag blir också mycket lättare att läsa efter att jag frångått kortbetalning.