Manipulerade aktiemarknader?

Begrunda följande diagram över utvecklingen för det amerikanska storbolagsindexet S&P 500 sedan bottnen i början av 2009.

Notera särskilt hur vi sedan slutet av 2012 haft en lång uppgång, som endast brutits av små nedgångar. Det går lätt att dra en linje längs ovansidan och en längs nedansidan för att få fram en kanal som indexet hållit sig inom. Sedan den relativt kraftiga nedgången sommaren 2011 ser volatiliteten för aktiemarknaden ut att ha minskat rejält. Varje svängning nedåt ser ut att bli allt mindre. Vad beror detta på?

Hur aktiemarknaderna går beror idag till stor del på hur centralbankerna hanterar penningflödena. Det verkar som om USA:s centralbank Federal Reserve "Fed" nu hittat en "perfekt" recept för hur man ska få en stadigt stigande aktiemarknad utan alltför stora fluktuationer. Tillräckligt många av finansmarknadernas aktörer verkar även se det som trovärdigt. Det verkar finnas en tilltro till att Fed kommer att kväva varje antydan till nedgång i dess linda. Hurra! Vi har nått den perfekta jämvikten och går mot ett samhälle av evigt ökande välstånd.

Det nuvarande penningpolitikiska experimentet i USA kommer dock bara att hålla så länge det fungerar. Så länge marknaderna har förtroende för Fed:s penningpolitik kommer systemet att förbli stabilt, men så fort något inträffar som rubbar förtroendet så är det kört. Att undertrycka volatilitet i finansmarknader fungerar nämligen bara under en begränsad tid. Förr eller senare blommar alla obalanser ut.

Den specialintresserade rekommenderas att läsa mer i senaste Credit Bubble Bulletin från Doug Noland. Han påpekar bland annat att även underliggande fundamenta för aktiemarknaden påverkas av Fed:s penningpolitik - företagens vinster, som blåses upp av de kvantitativa lättnaderna.

Hur länge kan vi då förvänta oss att den nuvarande stabila uppgången fortsätter? När spricker den? Om vi ser på USA:s aktiemarknad i ett längre perspektiv ser det ut så här:

Det ser ut som om det varit längre uppgångar på cirka fem år, följda av större nedgångar. Den senaste uppgången har nu hållit på i drygt fem år, så tiden för nedgång är mogen. Dock ser det ännu inte ut att vara dags. Om ni tittar på det första diagrammet så ser ni att S&P 500 fortfarande bara har relativt små nedgångar och fortsätter i sin stabila trendkanal uppåt. Den dagen vi börjar att se större fluktuationer kan vi börja misstänka att upptrenden är slut. Men där är vi inte ännu.

Svenska bönor i butik

Jag läser att svenskodlade kidneybönor, svarta bönor och vita bönor nu finns i butikerna genom Lantmännenägda GoGreen. Tidigare har de enda svenska kokbönor man kunnat få tag på varit bruna bönor, men som jag skrev för några år sedan går det utmärkt att odla även andra sorter av kokbönor i Sverige. Fältförsöken har nu alltså lett till kommersiell odling av kokbönor i Skåne och på Öland.

Om vi vill ha en god livsmedelssäkerhet vid kriser måste vi ha svensk livsmedelsproduktion och då måste vi också köpa svensk mat. Därför är det positivt ur livsmedelsförsörjningssynpunkt att det nu finns svenska bönor i handeln. De bönor som hittills funnits i handeln har vad jag kunnat läsa på förpackningarna i mitt skåp mestadels kommit från Kina.

När jag för två år sedan skrev om bloggen Bara svensk mat uppmärksammade jag att Fagraslätt redan då odlade och sålde svenska kokbönor. Nu har de alltså blivit en av leverantörerna till GoGreens satsning.

Även linser går bra att odla i Sverige - jag har själv gjort försök i liten skala med puy-linser, svarta linser och gröna linser. Nu ser jag att Fagraslätt i Skåne även odlar puy-linser, men tydligen bara har dem till direktförsäljning ännu. Detta gäller även de sojabönor som Fagraslätt odlar.

Jag har själv odlat kokbönor i liten skala både på lantställe i Östergötland och på odlingslott i Stockholm, så det går bra även utanför Skåne och Öland. Om avkastningen i övriga Sverige blir tillräcklig för att det ska bli kommersiellt lönsamt vet jag dock inte.

Apropå svenskodlade livsmedel rekommenderar jag att lyssna på det seminarium som Civilförsvarsförbundet anordnade i Almedalen i somras med rubriken "Riskerar vi att få svälta i kristider?" som bloggrannen Swedish Prepper tipsar om.

Som jag skrev nyligen ökar Sveriges livsmedelsimport och vår export av spannmål minskar. I år ser det dock ut som om vi får den största svenska spannmålsskörden sedan 1997.

En förutsättning för att prognosen ska bli verklighet är att vädret i augusti blir som under ett normalår.

Nu vet vi dock att delar av Halland och Skaraslätten drabbats av väldigt mycket regn och översvämningar, vilket kan leda till att årets spannmålsskörd inte riktigt kommer upp till prognosen.

Vad gäller livsmedel noterar jag även att kycklingjätten Kronfågel köper Bosarpskyckling, Sveriges största producent av ekologisk kyckling och den enda ekologiska kyckling som finns att köpa i många livsmedelsbutiker. Vad detta innebär för produktionen i framtiden återstår att se, men detta är en del av den trend mot centralisering och stordrift som präglar svensk livsmedelsproduktionen.

Till sist noterar jag den positiva nyheten att Sveriges enda lantras av grisar, Linderödssvin, äter mördarsniglar. Kanske något för alla som har problem med mördarsniglar och har plats för svinuppfödning till husbehov. Detta kan vara positivt för Linderödssvinet. Det finns idag bara cirka 300 stycken, men börjar de födas upp av dem som vill bli av med mördarsniglar kan antalet öka. Även en liten ökning betyder mycket för en ras där det finns så få individer.

Kaliforniens exceptionella torka

Apropå "global weirding" och extremväder som jag skrev om igår så ser kartan över Kaliforniens torka nu ut så här:

Mörkrött är "exceptionell torka" och rött är "extrem torka" - dessa två kategorier täcker nu 82 procent av Kalifornien.

För ett år sedan såg det ut så här:

Även då var det torrt, men inte tillnärmelsevis lika illa som nu.

XKCD har utnyttjat Kaliforniens långsmala form till att sammanställa ett diagram över historien för Kaliforniens torksituation sedan US Drought Monitors början år 2000:

Här ser vi att det också var torka 2002-2004 och 2007-2009, men den nuvarande torkan slår dessa med bred marginal.

Den nuvarande torkan är troligen den värsta sedan organiserade vädermätningar började 1895. En avdelning av USA:s vädertjänst NOAA har sammanställt följande historiska torkindex för Kalifornien, som är en sammanvägning av nederbörd, temperatur och vindar (källa vox.com).

Den nuvarande torkan slår enligt denna det tidigare rekordet från 1958-59. Notera även att det för det första ser ut att vara en tydlig trend nedåt mot torrare väder, och för det andra ser ut att bli större svängningar.

I vox.coms artikel nämns också mätningar av årsringar på träd som antyder att den nuvarande torkan i Kalifornien är den värsta sedan 1580.

Det har också förekommit "megatorkor" i Kalifornien som var omkring 200 år långa, dels 850-1090, dels 1140-1320. Hur lång den nuvarande torkan kommer att bli återstår att se, men om vi antar att trenden i diagrammet ovan fortsätter så kan vi istället för en megatorka få se fortsatt stora svängningar i nederbörden.

Även om det kommer ett par våtare år i Kalifornien snart, så verkar risken överhängande för en ny svår torka några år därefter.

Livsvillkoren för USA:s folkrikaste delstat håller på att förändras och detta på ett svårförutsägbart sätt. Samhällsplanerarnas mardröm...

Metankrater på Jamal

Tidigare i somras hittades mystisk krater på Jamal-halvön i nordvästra Sibirien. Denna ogästvänliga halvö består mest av tundra med permafrost under.

Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.

Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.

Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.

Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.

Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.

Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.

Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.

De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.

Var finns flyktingarna?

Tidigare idag skrev jag om de över 36 miljoner människor som är på flykt undan krig och förföljelse i världen, för att uppmärksamma vilka länder som "mår dåligt". Från UNHCR:s statistik har jag nu också tagit ut en lista över i vilka länder flyktingarna finns. Detta inkluderar inte de människor som är på flykt inom ett land, utan bara de som flytt till ett annat land. Endast länder med fler än 100 000 flyktingar+asylsökande från andra länder har tagits med och siffrorna gäller situationen i mitten av 2013.

Land	Flyktingar+Asylsökande
Pakistan	1 622 000
Libanon	859 000
Iran	857 000
Turkiet	662 000
Jordanien	646 000
Kenya	587 000
Etiopien	435 000
Tchad	435 000
USA	348 000
Tyskland	323 000
Kina	301 000
Sydafrika	298 000
Frankrike	284 000
Egypten	253 000
Irak	252 000
Jemen	249 000
Uganda	245 000
Bangladesh	231 000
Sydsudan	230 000
Venezuela	205 000
Indien	192 000
Kanada	182 000
Sudan	171 000
Syrien	152 000
Storbritannien	149 000
Sverige	142 000
Thailand	141 000
Malaysia	140 000
Ecuador	135 000
Kamerun	123 000
Kongo-Kinshasa	115 000
Tanzania	102 000

Som ni ser är Pakistan det land som har överlägset flest flyktingar, de allra flesta från Afghanistan. Dessa har alltså inte lyckats ta sig vidare till ett mer permanent boende i andra länder, utan bor under ofta svåra förhållanden kvar i Pakistan.

Pakistan är som jag skrev i samband med översvämningarna 2010 ett land som redan har stora problem med politisk instabilitet, fattigdom och snabbt växande befolkning. Landet låg 2013 på plats 13 på Failed States Index. Risken är stor att landet åter drabbas av någon naturkatastrof och det är närmast oundvikligt med någon form av svår politisk kris framöver.

I övrigt kan man notera att Irak, Jemen, Sydsudan, Sudan, Syrien och Kongo-Kinshasa ligger både på listan över länderna med flest egna flyktingar och listan över länder med flest flyktingar från andra länder, vilket gör situationen där dubbelt svår.

Det land i världen som har flest flyktingar i förhållande till folkmängden torde vara Libanon med 859 000 flyktingar på en total befolkning på endast 4,2 miljoner. Libanon har förutom palestinska flyktingar med en lång historia i landet även på senare tid fått ta emot flyktingar från inbördeskrigets Syrien. Det är ett under att landet lyckas hålla ihop såpass bra som det gör.

Sverige är vad jag kan se det europeiska land som har flest flyktingar i förhållande till folkmängden. Antalet asylsökande i Sverige förväntas i höst slå nytt rekord med 100 000 på helåret. Det är kanske dags att i EU på allvar börja kräva att andra EU-länder tar sin del av ansvaret för flyktingströmmarna? Kostnaderna för flyktingmottagningen ökar, säger regeringen idag.

36 miljoner på flykt

Jag skrev i morse med fokus på Irak och Syrien om de pågående humanitära kriserna, de största sedan Andra världskriget. Totalt befinner sig enligt UNHCR över 36 miljoner människor på flykt undan krig och förföljelse. Nedan har jag sammanställt UNHCR:s siffror över antalet flyktingar från och inom olika länder, sorterade efter totalt antal flyktingar. Jag har bara tagit med länder med över 100 000 flyktingar totalt. Siffrorna gäller läget vid mitten av år 2013, utom de som är markerade med *, som jag uppdaterat med de senaste siffrorna jag hittat i UNHCR:s nyheter, samt för "palestinier" det antal som enligt vad jag hittat i media tvingats fly sina hem i Gaza.

Land	Flyktingar	Interna flyktingar	Totalt
Syrien	2 468 000	6 521 000	8 989 000
Colombia	397 000	5 368 000	5 765 000
Kongo-Kinshasa	499 000	2 964 000	3 463 000
Afghanistan	2 557 000	631 000	3 188 000
Sudan	649 000	1 873 000	2 523 000
Somalia	1 122 000	1 133 000	2 255 000
Irak	401 000	* 1 200 000	1 601 000
Centralafrikanska republiken	253 000	894 000	1 147 000
Burma (Myanmar)	480 000	372 000	852 000
Pakistan	49 000	747 000	796 000
Azerbajdzjan	11 000	609 000	620 000
Palestinier	96 000	* 450 000	546 000
Sydsudan	114 000	331 000	446 000
Mali	153 000	255 000	408 000
Vietnam	314 000	0	314 000
Jemen	2 000	307 000	309 000
Eritrea	308 000	0	308 000
Ukraina	* 168 000	* 117 000	285 000
Serbien och Kosovo	49 000	227 000	276 000
Georgien	7 000	258 000	264 000
Kina	195 000	0	195 000
Sri Lanka	123 000	42 000	165 000
Burundi	73 000	79 000	152 000
Filippinerna	1 000	117 000	118 000
Västsahara	117 000	0	117 000
Bosnien och Herzegovina	27 000	85 000	111 000
Elfenbenskusten	86 000	24 000	110 000

På denna lista finns en hel rad "glömda" konflikter, som sällan nämns i media utom då något nytt inträffar. De flesta av dem kände jag till, men jag visste exempelvis inte att det finns såpass många flyktingar från Vietnam och hade ingen aning om att det var så många flyktingar inom Colombia.

Få av dessa konflikter ser vad jag kan förstå ut att ha något slut inom närtid, varför vi får anta att de totala flyktingströmmarna i världen troligen kommer att öka framöver, då risken också finns att nya oroshärdar blossar upp.

Inte konstigt att regeringen funderar på nya skatter för att finansiera flyktingmottagningen.

Till detta ska förstås läggas alla som lämnar sina hemländer av ekonomiska skäl.

Humanitära kriser

Världen upplever just nu den värsta ansamlingen av humanitära kriser sedan Andra världskriget.

Kongo
Värst i absoluta tal är kriget i Kongo-Kinshasa, som tyvärr hamnat i medieskugga bakom andra kriser. Detta krig har pågått av och till sedan 1995 och mellan tre och fem miljoner människor har dödats. Omkring två och en halv miljon kongoleser har tvingats fly sina hem. De östra delarna av landet har drabbats värst.

Konflikten i Kongo ser inte ut att ha någon lösning i sikte under överskådlig framtid. Ett antal fredsavtal har ingåtts genom åren, men striderna fortsätter.

Irak och Syrien
Värst sett till antal nya flyktingar under det gångna året torde dock kriget i Syrien och Irak vara. IS/ISIS/ISIL har skapat sig en terrorstat i östra Syrien och nordvästra Irak - ett ondskans imperium. De är välbeväpnade (särskilt efter att ha erövrat en stor mängd avancerade vapen från den irakiska armén), välorganiserade, välfinansierade (bland annat efter att ha plundrat centralbanken i Mosul), fanatiska och medialt medvetna. De har nyligen utropat ett kalifat under sin ledare Abu Bakr al-Baghdadi, numera även kallad Kalif Ibrahim. Huvudstad är ar-Raqqah i Syrien. De tillämpar en extrem tolkning av Islam och ser det som en plikt att strida i "heligt krig" (jihad) mot "otrogna" (kafir), vilket förutom exempelvis kristna och jezider¹ även inkluderar alla muslimska "kättare" som inte delar deras tolkning av Islam, inklusive shiamuslimer, samt "avfällingar" (riddah), vilket inkluderar alla sekulariserade muslimer.

I Islamiska statens propaganda förhärligas jihad och de producerar effektiva propagandafilmer för att locka dit muslimska rekryter från hela världen, exempelvis "There Is No Life Without Jihad", som riktar sig till engelskspråkiga. Läs även Science of Us artikel om hur ISIS lockar nya rekryter.

Vice News har producerat ett mycket intressant reportage om Islamiska staten IS. Se det för att förstå mer av hur de tänker och vad som händer där. Intressant är hur fanatiska dessa krigare är. Jihad ses som ett stort mål i sig och de talar om att det är värt att lämna sin familj för att bedriva krig och kanske dö i strid mot "de otrogna".

Konflikterna i Syrien och nordvästra Irak får ses som ett sammanhängande krig som nu spänner över två länder och riskerar att dra in ännu fler grannländer. Redan innan det syriska inbördeskriget spillde över gränsen till Irak var det en ofattbar humanitär katastrof i Syrien - i november förra året hade uppskattningsvis 120 000 människor dött, drygt två miljoner flytt landet och omkring 6,5 miljoner var på flykt inom landet. Nu i augusti 2014 beräknas omkring hälften av Syriens 18 miljoner invånare vara på flykt och 170 000 människor har dött.

För nordvästra Irak finns inga säkra siffror på hur många som har dött i konflikten - det verkar enligt vad jag kan se hittills beräknas till mellan 2000 och 12000, men denna siffra kan nog komma att stiga om man räknar in alla flyktingar som dukat under för umbäranden och alla som avrättats. Sedan början av detta år har 1,2 miljoner människor tvingats lämna sina hem i norra Irak.

Bloggaren Morgonsur har skrivit en läsvärd artikel om varför han anser att Islamiska staten (IS) är här för att stanna. Han för fram att de inte försöker dölja att de ägnar sig åt folkmord, utan tvärtom förhärligar detta i sin propaganda. Därför är de okänsliga för omvärldens fördömanden, till skillnad från andra skurkstater runt om i världen.

IS är sannolikt den i grunden mest människofientliga statsbildning vi sett i efterkrigstiden. De får i jämförelse Pinochet att verka vara en hyvens kille, Al Qaeda att verka återhållsamma, talibanerna att kännas som progressiva rättvisekämpar och Nordkorea att likna ett trivsamt land att uppfostra sina barn i.

Morgonsur anser inte att det går att stoppa inflödet av rekryter från hela världen till IS. Islamiska statens spektakulära framgångar (som "visar att Gud är på deras sida") ger just nu en god anledning för bittra, besvikna och vilsna muslimer att resa dit och delta. Jag anser dock att detta kan komma att förändras snabbt om IS drabbas av några svidande nederlag eller motgångar (som skulle "visa att Gud inte längre tycker om dem"). Hittills har detta dock inte skett, även om IS' expansion för tillfället synes ha gått i stå då de efter att den blixtsnabba inmarschen i nordvästra Irak stött på hårdare motståndslinjer. Det gäller dock att dessa motståndslinjer håller.

Den kurdiska staten i norra Irak (Irakiska Kurdistan) har hittills bjudit motstånd, även om IS varit farligt nära huvudstaden Hewlêr (Erbil). Irakiska Kurdistan är en de facto statsbildning som verkar vara en av de mest stabila och vettiga i hela Sydvästasien. De har en demokrati som i jämförelse med grannländerna är beundransvärt välfungerande. Respekten för mänskliga rättigheter är även betydligt bättre än i grannländerna, även om mycket återstår att förbättra på detta område även här. Etniska och religiösa minoriteter (kristna, jezider, assyrier m.fl.) behandlas förhållandevis tolerant i Irakiska Kurdistan. Även ekonomin i Irakiska Kurdistan är betydligt bättre utvecklad än i övriga Irak. Att stödja Irakiska Kurdistan ekonomiskt, humanitärt och militärt i kampen mot IS torde därför vara tämligen okontroversiellt.

Värre är det med Irak (eller vad som är kvar av landet, alltså dess södra hälft), som lider av en splittrad politisk och religiös situation, terroristgrupper och en ekonomi i mycket dåligt skick. Lyckas de samla sig för att hålla fronten mot IS i norr? Den irakiska armén uppvisade en förskräckande dålig stridsmoral i början av ISIS' invasion. Kanske kan Irak få hjälp från Iran, men det skulle också i längden kunna förvärra den politiska splittringen i landet, då inblandning från det shiamuslimska Iran inte skulle ses med blida ögon av landets stora sunnimuslimska del. USA håller som bekant på att dra sig ur Irak. Vi ska inte heller glömma att Irak är en statsbildning som inte följer några naturliga eller etniska gränser och som skapats genom Sykes-Picot-avtalet 1916 och Freden i Sèvres 1920. Troligen kommer Irak förr eller senare att splittras.

Morgonsur hävdar vidare att det inte går att det inte går att strypa IS ekonomiskt, då de redan är världens rikaste terrororganisation och

De är billiga i drift, drivs av övertygelse och det kommer alltid att finnas gott om villiga bulvaner och smugglare som tryggar ett fortsatt tillräckligt inflöde av pengar, vapen och ammunition. Uppstår en brist plundrar man dessutom bara någon lämpligt stad i närheten, som vore man en här från medeltiden. Det finns alltid någon annan som kan gå hungrig så länge man tillhör en grupp skrupelfria beväpnade män i en obeväpnad omgivning.

Frågan är dock om det finns några lämpliga städer kvar att plundra i IS' omgivningar efter att de tagit Mosul och omgivande städer. Mot nordost lär det bli svårt, då kurderna där mobiliserat hårt motstånd. Västerut är det också svårt, dels eftersom Bashar al-Assads regim i Syrien fortfarande är en välbeväpnad motståndare, dels eftersom Syrien vid det här laget är tämligen utplundrat. Norrut gränsar IS mot Turkiet, som har en militär av en helt annan kaliber än vad IS hittills nedkämpat och dessutom har NATO bakom sig. Det skulle då vara söderut som de har möjligheter att plundra. Jordanien är ett land som IS talat om att överta, men de delar av Jordanien som ligger närmast är glesbefolkad öken och Jordaniens militär skulle sannolikt bjuda hårt motstånd långt innan IS' styrkor kunde ens närma sig befolkningscentra.

Därmed återstår möjligheten att gå vidare söderut i ett eventuellt sammanfallande Irak. De närmaste delarna av Irak är till stor del tättbefolkade runt floderna Eufrat och Tigris eller ekonomiskt ointressant öken i landets västra del.

IS behöver dock för tillfället konsolidera sina landvinningar i Irak innan de går vidare i sitt krig. Annars finns risken att de gapar efter för mycket och tappar kontrollen om de expanderar vidare söderut i de folkrika delarna av Irak med bland annat femmiljonersstaden Bagdad. Frågan är om IS hinner att konsolidera sitt område i nordvästra Irak och sedan expandera vidare söderut innan omgivningen hunnit organisera motståndet.

En faktor som Morgonsur inte nämner är tillgången på livsmedel. Irak importerar mer än 80 procent av sina livsmedel och den inhemska produktionen lär till följd av kriget falla kraftigt i nordvästra delen av landet. Å andra sidan har en stor del av traktens befolkning också flytt iväg. Syriens jordbruk har också drabbats hårt av krig och torka och landet importerar omkring hälften av sin mat. Risken är överhängande att IS drabbas av en svältkatastrof, vilket skulle demoralisera både befolkningen och trupperna.

En annan viktig faktor är tillgången på vatten. Turkiet kontrollerar genom Atatürk-dammen vattenflödet i Eufrat, den flod som förser större delen av IS med vatten. I juni stängde Turkiet ner vattenflödet i Eufrat till bara en liten rännil jämfört med vad det brukar vara. IS har protesterat starkt och hotat med att "befria" Istanbul om inte Turkiet släpper på vattnet igen. Detta får dock ses som ett ganska tomt hot, då IS för tillfället inte har någon realistisk möjlighet att hota Turkiet på allvar. Håller Turkiet på att försöka svälta ut IS genom att strypa vattnet? Det ser onekligen ut så. Det skulle isåfall leda till en humanitär katastrof utan like, men kanske ser Turkiet detta grymma vattenvapen som den enda utvägen för att besegra IS.

Militärt finns idag inga realistiska möjligheter att besegra IS, då som Morgonsur påpekar viljan saknas i de länder som har tillräcklig militär kapacitet. Visserligen flygbombar USA IS' trupper, men det stoppar bara upp dem. För att besegra IS krävs trupper på marken, vilket ingen vill skicka in. Det går inte heller att bara fängsla IS' trupper, utan det krävs lika hård behandling mot dem som de själva ger andra, d.v.s. att masslakta dem. Detta är ingen stat villig att göra.

Den största risken som jag ser det är dock att IS faller samman av sig självt i en kris orsakad av brist på vatten och livsmedel. När detta sker och vad som händer därefter är dock svårt att sia om. Tusentals desillusionerade jihadister kan även fungerande centralorganisation ställa till med mycket.

Övriga kriser
Vi ska slutligen inte glömma att det pågår inbördeskrig och stora humanitära kriser även i Sydsudan (250 000 flyktingar utanför landet, 800 000 inom landet), Somalia (1,1 miljoner flyktingar utanför landet, 1,1 miljoner inom landet), Centralafrikanska republiken (200 000 flyktingar inom landet) och Ukraina (300 000 flyktingar). Ingen av dessa ser heller ut att vara på väg mot någon snar lösning.

Vi kan alltså räkna med att inom överskådlig tid ha en värld med fortsatt rekordstora humanitära kriser och de följder det ger i form av flyktingströmmar.

---

1. Jezider kallas i svenska medias rapportering av någon anledning (troligen slapp översättning) oftast för det svengelska "yazidier".