Enligt Natures artikel har man nu förstått vad kratern beror på, nämligen ett utbrott av metangas. Den frusna marken tinade delvis upp och just här släpptes därmed en massa metangas ut, som orsakade denna krater.
Stora mängder metangas finns lagrat i den arktiska permafrosten. Det är illavarslande att de nu släpps ut, då metan är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid. Det är dock också så att metan har en betydligt kortare livslängd i atmosfären (halveringstid sju år) än koldioxid, så effekten går över snabbt. Så nej alla undergångsromantiker, det blir ingen snabb klimatkollaps denna gång heller.
Däremot kommer metanraparna från tundran och ishavet att bidra till den globala uppvärmningen, som därmed blir snabb i en geologisk skala, men inte i en människolivsskala.
Som jag skrivit flera gånger tidigare märks inte effekterna av den globala uppvärmningen som "global warming", utan mer som "global weirding" - att vädret blir allt konstigare. Vi ser det redan.
Det kan ju vara en slump, men vi har denna sommar sett en mängd väderrekord i Sverige. Nu senast de extrema regnen i Västergötland och Halland.
Vi har också haft den största skogsbranden i modern tid i Västmanland. Denna händelse har också tydligt illustrerat hur mer extremt väder ställer högre krav på samhällets katastrofberedskap. En beredskap som har visat sig vara tragiskt dålig. Dags att verkligen ställa politikerna till svars, nu när det är val snart.
Klimatkaos är troligen det bästa ordet för att beskriva vad vi får. Detta är inte ett problem som kan lösas, utan ett predikament som vi måste förhålla oss till. Mänskligheten har redan släppt ut så mycket koldioxid att det räcker för att förändra klimatet kraftigt. Även om vi skulle stoppa utsläppen helt idag (fullständigt osannolikt) skulle effekterna fortsätta. Det handlar därför om att anpassa sig till denna nya verklighet eller att riskera att råka väldigt illa ut.
De första sju månaderna av 2014 var för övrigt de tredje varmaste sedan mätperiodens början och alla de varmaste åren har inträffat från extremåret 1998 och framåt. Visst ser vi just nu en paus i uppvärmningen, då 1998 som sagt var ett extremt år, men vi kommer säkerligen att snart få se något nytt extremår.
Temperaturen har stigit med 0.74 grader sen slutet av 1800-talet, det kan knappast kallas för kraftiga klimatförändringar. Dessutom är INTE människan bakom hela denna uppvärmning, man har t ex svårt att förklara uppvärmningen 1910-1940. Dessutom har klimatmodellerna missat pausen i uppvärmningen, kanske för att man inte förstår klimatsystemet?
SvaraRaderaPersistent link between solar activity and Greenland climate during the Last Glacial Maximum
Florian Adolphi, Raimund Muscheler, Anders Svensson, Ala Aldahan, Göran Possnert, Jürg Beer, Jesper Sjolte, Svante Björck, Katja Matthes & Rémi Thiéblemont
AffiliationsContributionsCorresponding author
Nature Geoscience (2014) doi:10.1038/ngeo2225
Received 26 June 2014 Accepted 17 July 2014 Published online 17 August 2014
Article tools
Citation
Reprints
Rights & permissions
Article metrics
Changes in solar activity have previously been proposed to cause decadal- to millennial-scale fluctuations in both the modern and Holocene climates1. Direct observational records of solar activity, such as sunspot numbers, exist for only the past few hundred years, so solar variability for earlier periods is typically reconstructed from measurements of cosmogenic radionuclides such as 10Be and 14C from ice cores and tree rings2, 3. Here we present a high-resolution 10Be record from the ice core collected from central Greenland by the Greenland Ice Core Project (GRIP). The record spans from 22,500 to 10,000 years ago, and is based on new and compiled data4, 5, 6. Using 14C records7, 8 to control for climate-related influences on 10Be deposition, we reconstruct centennial changes in solar activity. We find that during the Last Glacial Maximum, solar minima correlate with more negative δ18O values of ice and are accompanied by increased snow accumulation and sea-salt input over central Greenland. We suggest that solar minima could have induced changes in the stratosphere that favour the development of high-pressure blocking systems located to the south of Greenland, as has been found in observations and model simulations for recent climate9, 10. We conclude that the mechanism behind solar forcing of regional climate change may have been similar under both modern and Last Glacial Maximum climate conditions.
We real scientists can also play that game (but times 100):
SvaraRaderahttp://news.sciencemag.org/climate/2014/08/earths-missing-heat-may-be-hiding-deep-atlantic