Sjunkande inflationstakt

Idag kom SCB med siffror för prisinflationen i september, som inte oväntat visar på fortsatt KPI-deflation, närmare bestämt -0,4 procent. Diagram över detta kan beskådas hos Cornucopia, som konstaterar att Sveriges ekonomi nu varit i KPI-deflation i två år.

KPI påverkas dock av räntesänkningar, så här kommer ett diagram över KPIF (KPI med fast ränta) för tidsperioden 2000-2014. Årstakten för KPIF-inflationen var i september futtiga 0,3 procent.

Sedan 2008 har vi haft en tydlig nedåttrend i inflationstakten enligt KPIF, även om det såklart blir en del svängningar uppåt och nedåt. En höftning utifrån diagrammet ovan är att vi borde få KPIF-deflation någon gång nästa år. Än så länge syns inga tecken på trendvändning vad gäller inflationstakten.

En effekt av att vi har låg inflation eller till och med deflation är förstås att basbeloppet ligger still eller sänks. Redan 2014 sänktes basbeloppet en aning jämfört med 2013. Ett sänkt basbelopp innebär att många sociala förmåner sänks. Detta samtidigt som lönerna fortfarande ökar. Klyftorna mellan dem som jobbar och dem som inte gör det ökar därmed.

Jag kör även en uppdatering av mitt diagram från i våras över inflationen per KPI-komponent (sorterade med störst vikt i KPI först).

Som ni ser så ligger nästan alla KPI-komponenter på deflation eller noll. Lite taskigt är det ju för den som förbrukar mycket restauranger och logi, "diverse varor och tjänster" samt alkoholhaltiga drycker och tobak, fast det är å andra sidan inte särskilt livsviktiga saker. Dessutom är inflationstakten för det fåtal komponenter som har positiv inflationstakt tämligen låg, med undantag av utbildning.