Apropå gårdagens sänkning av Riksbankens reporänta till -0,25 procent undrar jag var den undre gränsen går för hur lågt man kan sätta reporäntan. Länge har väl nollränta setts som något slags de facto-gräns för hur lågt man kan sänka räntan, men nu är alltså den gränsen passerad. På presskonferensen sade Stefan Ingves att "i en teknisk mening är vi inte vid en räntebotten i dagsläget". Det går alltså att sänka styrräntan till ännu mer negativ. Danmarks Nationalbank ligger för närvarande på en styrränta på -0,75 procent och Schweiz Nationalbank ligger också i de trakterna, så det finns uppenbarligen utrymme att sänka den svenska reporäntan en bit till.
Så var går det undre gränsen? Kan man sänka styrräntan till -1 procent? Säkert, det skulle bara vara lite lägre än Danmark och Schweiz. Kan man sänka styrräntan till -2 procent? Eller -3 procent? Eller -5 procent? Eller -10 procent? (De två sista känns väl ändå orimliga.) När börjar det att bli alldeles för stora negativa effekter? Kanske redan nu? Kanske det blir negativa effekter redan av nollränta, fast det tar tid innan de börjar visa sig. Vad jag vet så har ingen svaren på de här frågorna och vi är alltså försökskaniner i det största och mest extrema penningpolitiska experimentet någonsin.
Intressant är också hur Ingves svarar på frågan hur han ser på riskerna för att den negativa räntan trycker upp priserna på bostäder och aktier?
"Ja det är klart att det finns en sådan risk, och det är därför som det är angeläget att man vidtar ytterligare åtgärder inte minst på bolånemarknaden på ett sådant sätt så att det här inte blir ohanterligt."
Men samtidigt frånsvär han sig ansvar då han säger att det är "andra som ska fatta de besluten", eftersom de inte ligger inom Riksbankens ansvarsområde.
För alla som ens flyktigt ser på bostädernas och aktiebörsernas prisutveckling den senaste tiden torde det vara uppenbart att det inte bara finns en risk för att ett sänkt ränteläge trycker upp priserna där, utan att det verkar tämligen säkerställt att det är så.
Hursomhelst så blir den negativa räntan som ett "uppåttjack" för ekonomin, vars följdverkningar sedan på vissa områden ska bromsas genom exempelvis åtgärder på bolånemarknaden. Det känns inte som en sund politik.
Så vad kommer effekten av den senaste räntesänkningen att bli för kronan och hur länge kommer effekten att sitta i? Nedan ser ni kronans utveckling mot euron det senaste året.
Strecken ovanför markerar när Riksbanken sänkte räntan till noll respektive -0,1 procent. Vid båda tillfällena ser vi hur kronan försvagats i några veckor före räntebeskedet, eftersom beskedet var väntat. Därefter har kronan förstärkts mot euron under perioden efter räntebeskedet. Särskilt efter februaribeskedet om negativ ränta har kronan stärkts rejält. Nu kom dagens besked som en överraskning, men kronan hade ändå försvagats den senaste veckan. Att döma av vad som hänt tidigare gissar jag mig att kronan efter dagens omedelbara försvagning nu kommer att förstärkas mot euron. En starkare krona kommer att leda till lägre pris på importerade varor och därmed lägre prisinflation. Riksbanken kämpar isåfall i motvind! Återstår att se om utfallet blir som jag gissar.
För övrigt rekommenderar jag Andreas Cervenkas kommentar till senaste räntesänkningen.
nån gång slår vi i botten, det blir ju spännande att se.
SvaraRaderaJH
Om nu en ekonomi utan tillväxt inte kan hantera räntor måste räntan falla. Det är väldigt länge sedan vi hade en svensk ekonomi som inte expanderade, men nu kommer det troligen, trots diverse försök att dölja det med statistik.
SvaraRaderaSedan är det väl ett sätt att minska bankernas vinster?
Dessutom är det väl bra om statens räntekostnader minskar, bara det inte kissas i brallan och lånas mer.
Samt Sverige är extremt exportberoende, utan export blir det riktigt ont om pengar till bidrag mm.
Yttermera är det just andra som skall hantera handlapåkritaekonomin. Förr var det Abbes pappa som handlade på krita, nu tycks varenda vuxen göra det. Kreditkortsalkisar? Det är inte riksbankens uppgift att informera om vådan av sådant handlande. Snarare skolans. Precis som att det inte är jobbskatteavdragens fel att folk lånar mer, det är okunskap och desperation.
Kanske är det inte så tokigt ändå?
Jag köper inte snacket om att det är bra för exportindustrin med en svag krona. Det är en gammal myt som lever kvar sedan efterkrigstiden.
RaderaEftersom exportindustrin även är beroende av inköp från utlandet i form av maskiner, förbrukningsdetaljer, underlevererantörer och tjänster blir vinsten på en svag krona marginell. Vi har inte längre kvar en "ren" exportindustri i Sverige som bara lever på inhemsk tillverkning.
Sedan är det ganska tydligt att ev. vinster i exportföretagen inte resulterar i ökade löner eller arbetstillfällen, utan i stället som ökad utdelning till ägarna, som också i många fall inte ens finns representerade inom landet.
Att sedan de flesta större industrier har en företagsstruktur som består av en soppa av holdingbolag, investmentbolag, utlandsreggade företag etc gör att de ändå kan skyffla runt valutor helt oberoende av en svag krona.
Nej, de som får stå för kostnaderna för en svag kronar är DU och JAG, och den eventuellt lilla vinsten hamnar någon annan stans.
Precis, kgb35, tillväxten är i grunden lägre, men ekonomin är inte anpassad. Man försöker skruva tillbaka tillväxten till en nivå som inte går med verktyg som fungerar vid den historisk tillväxten. Nu skapar den bara bara växande problem på väg mot en kollaps under skuldbördan.
SvaraRaderaOch faktum är att detta är inget nytt! Läs Jim Rickards två fräscha böcker, Currency Wars och Death Of Money, så inser ni att vi är redan på väg att repetera historien än en gång med valutakrig och valutakollaps, fast den här gången globalt. Skulderna i världen (mot BNP) är idag större än någonsin.
Hösten 1992 hade vi en reproränta (då marginalränta) på 500 %.
SvaraRaderaBorde logiskt medföra att den undre gränsen för negativ ränta bör ligga kring -500 %
Förr devalverade vi vår valuta gång på gång. Det gjorde Sverige fattigare gentemot omvärlden, höjde inflationen och förbättrade den svenska industrins konkurrenskraft. Idag införs minusräntor, vilket är ett något trubbigare och långsammare sätt att göra samma sak. Samtidigt gör minusräntor att alla fiktiva tillgångsvärden i aktier och bostäder skenar.
SvaraRaderaIngves vet att om tillgångsbubblorna punkteras, så är det adjöss med den svenska ekonomin. Jag tror att huvudskälet till att Riksbanken hoppat på minusräntevagnen är behovet av att blåsa in mer luft i tillgångsbubblorna. Om bubblorna kraschar så brakar svensk ekonomi samman. Minusräntan drivor oss att konsumera, låna och investera i aktier.
Det märkliga är att Riskbanken försöker åtgärda ett icke-problem. Ingen vanlig människa som bor i Sverige har väl något problem med prisstabilitet? Vem bryr sig om att mjölken endast blir tio öre dyrare per liter? Ingen!
Ingves har tidigare sagt att det stora problemet för svensk ekonomi är de skenande priserna bostäder med åtföljande ökad skuldsättning av Svenne Banan. Minusräntan förstärker dessa problem. Ingves åtgärdar ett icke problem som leder till att de verkliga problemen - de fiktiva tillgångsvärdena - skenar. Han vet att den svenska ekonomin skulle braka ihop om Svenne Banan slutade konsumera och investera för lånade pengar.
Oh la la, minusräntor på sparkontorna och en obefintlig kontanthantering, mumma för bankdirren. För min egen del har jag tänkt att sko mig genom att sluta betala mina räkningar, i hopp om att det blir minusränta på dröjesmålet, så att allt liksom betalar av sig självt så att säga.
SvaraRaderaTja, det ena behöver ju inte vara knäppare än det andra.
RaderaNu väntar vi bara på att Kina också hoppar på devalveringståget
SvaraRaderahttp://humblestudentofthemarkets.blogspot.se/2015/03/searching-for-chinas-financial-wmds.html
All världens tryckeripressar går på högvarv, men det finns absolut ingen inflation, ingen alls.
/Bagdad Bob
Och så har vi det där med om vår riksdagsledamöter inför sina väljare kan förklara varför våra skattemedel via riksbanken skall ge bankerna betalt för att låna upp medel, pengar som istället kunde användas till vård, skola, omsorg eller alternativt skattesänkningar beroende på var man befinner sig på den politiska kartan, hur som helst, något måste vara väldigt fel.
SvaraRaderaFinns ingen anledning att vara så enkelspårig att ens tänka i former av gränser. Vi lever i ett ekonomiskt experiment och därför finns inga gränser eftersom vi till att börja med inte definierat några konsekvenser.
SvaraRadera