2015-06-04

Grekland - icke-betalning och eventuell regeringskris

Så var det då åter dags för Grekland att få medial uppmärksamhet. Blir det allvar denna gång, eller är det bara ett skrämskott?

Greklands regering under Tsipras har nämligen just begärt att skjuta upp morgondagens betalning på 300 miljoner euro till IMF och istället (som reglerna tillåter) slå samman alla junis fyra betalningar på totalt 1,5 miljarder euro och betala dem i slutet av månaden. Därmed skulle Grekland få några veckors respit för fortsatta förhandlingar med EU.

Glöm dock inte att Grekland fuskade sig igenom senaste betalningen till IMF i mitten av maj genom att betala med landets SDR-reserver hos IMF. Enligt IMF:s regler måste dock SDR-reserver fyllas på inom en månad när ett land använt dem och det blir i slutet av nästa vecka.

Detta kommer efter att grekiska regeringen inte kommit överens med EU om villkoren för vidare låneutbetalningar till landet. Även om det skulle bli en överenskommelse i sista minuten ska vi inte heller glömma att detta nu handlar om lån på ett antal miljarder euro som Grekland skulle få enligt det senaste räddningspaketet, men som de inte fått eftersom de inte uppfyllt EU:s drakoniska villkor. För att få ytterligare lån efter denna utbetalning krävs att Grekland och EU förhandlar fram ett nytt räddningspaket och dit är det ännu långt kvar, med tanke på att till och med det nuvarande räddningspaketets villkor är ifrågasatta.

Dessutom spekuleras nu i att premiärminister Tsipras kan komma att begära en förtroendeomröstning i parlamentet imorgon, vilket i sin tur kan leda till en regeringskris.

Om den grekiska regeringen istället väljer att vika sig alltför mycket för EU:s diktat riskerar Tsipras att tappa förtroendet från åtminstone vänsterflygeln inom sitt parti Syriza. Det kan också leda till en allvarlig politisk kris.

Vad gäller förhandlingsläget mellan Grekland samt EU och IMF så kräver EU och IMF sänkta pensioner och höjd moms, vilket säkerligen av de grekiska väljarna skulle uppfattas som ett svek, då båda åtgärderna drabbar fattiga greker mest. Framförallt vill EU och IMF att grekiska staten sparar in på de särskilda förmånerna för låginkomstpensionärer. Jag kan förstå att Tsipras och Syriza inte vill detta.

Vidare ställs krav på ytterligare privatiseringar av statliga företag. Det är förstås ingen långsiktig lösning, utan endast ett sätt att kortsiktigt få in pengar, för när alla statliga företag sålts ut finns inga pengar kvar att hämta genom privatiseringar.

Det kan alltså bli mycket spännande imorgon och de närmaste veckorna hur det kommer att gå för Grekland. Finansmarknaderna tycker inte om osäkerhet, så jag gissar att så länge inget avtal slutits kan det gå utför på världens aktiebörser.

En politisk kris imorgon i Grekland vore direkt illa. Inte lika illa som en "grexit" (att Grekland lämnar euron) eller statsbankrutt (att Grekland ställer in betalningarna på statsobligationer), men väldigt illa ändå.

Även om Grekland mot förmodan lyckas undvika en politisk kris de närmsta dagarna återstår dock IMF:s krav att Grekland ska fylla på sitt reservkonto hos IMF i slutet av nästa vecka med de 650 miljoner euro man tog därifrån i maj. Därmed är det en vecka kvar för förhandlingar tills Greklandskrisen bryter ut på allvar - i och för sig beroende på hur IMF kommer att hantera frågan med icke-påfyllningen av Greklands reservkonto.

"Grexit" kan vara närmare än vad många tror och hoppas. Isåfall blir det ett intressant test av hur robusta finansiella "brandväggar" som har byggts upp mot Grekland.

7 kommentarer:

  1. Skicklig analys!

    Precis där vi är nu, grekerna hotar med nyval. Ska bli intressant att se vad som händer.

    SvaraRadera
  2. I grund och botten saknar det betydelse om grekerna komamr att kunna betala tillbaks en del av sina skulder, i något skede kommer en stor del att efterskänkas av rent praktiska skäl.

    De stora frågan är, klarar grekerna av att bygga upp en fungerande, någotsånär hederlig administration som kan fungera relativt effektivt eller kommer de att fortsätta som fram tills nu, dvs korrupt, övergöd, ineffektiv, närmast en ATM för makthavandepartiets stödtrupper ? Utan fungerande administration kan grekerna omöjligtvis bygga upp en fungerande ekonomi.

    På basis utav vad som hittills har inträffat i Grekland lutar jag åt det senare av de 2 alternativen ovan .......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte två alternativ, på sin höjd två scenarion.

      Radera
  3. Joe Stiglitz har just kommenterat i The Guardian
    http://www.theguardian.com/business/2015/jun/05/greeces-creditors-need-a-dose-of-reality-this-is-no-time-for-european-disunion

    SvaraRadera
  4. Frågan handlar om något mer, demokratins grund.

    Dvs om de nationella parlamentens ställning. Planen har hela tiden varit gradvis fördjupning, att plocka av medborgarna sitt direkta inflytande över "gränsen" och nationellt oberoende. Demokritins grund, och detta gör man inte enkelt, det måste ske gradvis, och med hjälp av vbaluta och skuldsättning, så att man får in männikor i en tvingande situation. Våra vanliga folkvalda, dvs kanpptryckarha eller EU-parlamenterikerna, är rätt aningslösa, och röstar som partigängarna som tillsatt dem anvisar. Så är det. Det är ingen slump att moderaternas uppror leds av en äldre person, som suttit tre mandatperioder, och inget kan förlora, tillika yrkesman, dvs inte proffspolitiker. Detta är i grunden makten, och gäller både inom EU och i resp nation. Pga att Frankrike och Belgien röstade nej till EU-konstitutionen, så blev det stopp, med den snabba integrationen, och det är ingen slump att EU forcerar utvidgningen, eftersom detta är vägen att ge Bryssel mer formell makt, medborgarna är inte dumma, och röstar endera vänster som i Grekland, eller nationalistiskt, det handlar om en nedärvd, nästan genetiskt misstänksamhet mot centraliserad makt, (jmfr med DÖ) och den begynnande tafatta diskussionen om vad som egentligen är orsaken till populismens framfart och fallet för S, eller Labour för den delen, eller som i Grekland, framfarten för den vänstra flygeln, det är sas folket som utöver sin makt.
    Detta, exemplet med Grekland, går att överföra p vilken demokrati som helst,t ex Sverige.
    S.W

    SvaraRadera
  5. Än så länge klarar sig nya M hyfsat, i grunden har vi ett gryende uppror mot centralmakten i hela Europa, utom möjligen i Tyskland, som sas har sin egen historia. Däremot var ju Tyskland mot EU-utvidgningen, eftersom man nog hade lite känsla för eventuella geopolitiska problem redan då, detta går ju tillbaka till 1800-talet, och Bismarck. Stormaktspolitiken mellan England, Holland och Frankrike och naturligtvis Ryssland och Tyskland, och det gamla ”höga porten” som nog ingen vet vart de är på väg, inte ens farbror Calle driver ju Turkiet längre.
    Frankrike gillar inte läget, och man röstade mot fördjupningen. Belgien har sin interna splittring. Spanien är ovisst, med sin ”locketpå-historia” efter Franko och de olika separatistiska ”nationerna”
    Det finns hur mycket nationella spänningar som helst, inom stater, där demokratin på nationell nivå faktiskt är ett problem, för regenten, och numera sitter alla i klistret på bankerna, som nog inte ens kontrollerar sig själva. Komplexiteten är för stor även hos bankernas bank, och bankernas bankers bank, och kanske tom hos bunkerns bankers bankers bank.
    I Sverige kan vi se ett fint litet uppror mot centralmakten, ingen vettig människa, eller få, är längre med i partierna, eftersom dessa inte längre är en folkrörelse, med lokalt engagemang. Det kommunala självstyret är satt ur spel. Väljarna sviker de tre stora gamla folkrörelsepartierna: Socialdemokraterna, som inte kan backa, och är dömda till fortsatt nedgång. Folkpartiet, som en gång var lika stora som socialdemokraterna, och var ett parti med gräsrotskraft, dvs liberal makt från individen, och uppåt, i gängse folkupprorsmening. Centerpartiet var lite mer burget, för självägande bänder, men i praktiken samma gräsrotsröreöse. Mp bröts sig ut från Fp, och startade om gräsrotstanken. In i Riksdagen 1988, och ut 2001. Tillbaka 1994 och redan 1998 vågmästare, och 2002 bestämde man sig för att utöva makt på riktigt, dvs i Bryssel, och sedan tar det ca 10 år för väljare (och journalister)Ö att upptäcka att mp gjort samma resa som centerpartiet, och tidigare Fp.
    Sossarna i Finland åkte på storstryk, för 10 år sedan, och har inte hämtat sig, och nu svänger Labour. Så frågan är mer hur länge som nya M klarar av att låtsas vara ett konservativt parti för ”nationen” innan alla fattar att nyM är ett Brysselparti (inget fel med det, bara man är öppen, med mer makt till Bryssel och mindre makt till väljarna i val vart 4 år.) och möjligen ett Stockholmsparti. S.W

    SvaraRadera
  6. De flesta väljare har inte riktigt fattat hur EU-centralistiska mp är, eller vilka PR-byråer som driver vilka frågor, och allt kan lösas (detta ska EU lösa….men få talar om att EU inte alls kan/vill lösa olika länders privata problem) Tjenamossning. Eu tänker inte lösa papperslösa flyktingar eller de så kallade EU-migranterna, tvärt om är alla nöjda, ju fler som kan skickas till Sverige, desto mindre problem på hemmaplan, det är bara en tidsfråga innan fler protester mot Bryssel kommer, och sossarna har nog inte riktigt förstått allvaret här. Man kmmer att blöda till vänsterpartiet, man kommer att blöda till SD, och man kommer att blöda till nya M, som har kvar kursen, även om man naturligtvis talar tyst om elefanten, migrationen, som inte har ngn lösning, annat än att fortsätta dumpa på landet. Ger sig S på storstäderna, så blir det ny flykt av väljare. Så länge nya M nu håller tyst om huvudlinjen, och mumlar om lite skärpta passkontroller, så blir det svårt med nyrekrytering, de gamla sossekadrarna håller på att fasas ut, och planen är öppen för populism, och populism kan vara allt möjligt, som duckar för realism, i ngn mening är det populism, att inte driva EU-frågor tydligare, och nu betalar regentpartierna priset, även om ngn rekyl ännu inte kommit för nya M. (men det kommer när journalisterna börjar ställa bättre frågor, om vart vi är på väg),
    Sverige använder nästan aldrig sitt veto i Bryssel, utan är sas ”bäst i klassen” och anpassar i stort sätt allt till Bryssel, trots att Sverige inte är med i Euron, inte är med i Nato, och har rätt så egenartade lösningar p de mesta, som är svårförenliga med Bryssel, så frågan är om väljarna hänger med på att EU:s lagar är överordnade Svenska, och att det finns vissa befogenheter, som bara Bryssel har, och vissa som är både Bryssel och nationellt, och så vissa frågor som är rent nationella, men detta talar vi ju inte om, 1000-tals lagar som implementeras, som kommer von oben, helt ok, om bara partierna var lite mer örliga, och när de inte är det, så kommer det sas rekyler, som nog ingen kan förutse. Ta bara när Irländarna röstade nej till EU-konstitutionen, hux flux en finansiell kris, nödlån och räddningsplan, och så vips, ett år till, en ny folkomröstning, med lite nationell rådighet kvar (undantag) så röstade Irland för.
    Jösses, Sverige har inte ens undantag för att stå utanför Euron, men vi folkomröstade, för att slippa partisplittring inom S och M, och det var inte direkt de EU-kritiska krafterna inom M och S som sedan tog sig vidare internt. Målet är det samma, men man är inte öppen med detta. Och så undrar S varför man sviktar i opinionen. Perssons argument håller inte på hemmaplan, men ändå valde S väg, och det är sas svårt att backa från fördrag. S.W

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.