Inte pengar som saknas, utan resurser och tid

Efter gårdagens besked från regeringen att Sverige anpassar migrationspolitiken till EU:s lägstanivå ser jag i mitt medieflöde många som protesterar och säger att Sverige är så rikt, så vi har råd att ta emot fler flyktingar. Denna reaktion bygger på ett felaktigt resonemang, då det inte är pengar som saknas, utan fysiska resurser. Johan Westerholm skriver:

Om det bara var pengar som det var frågan om så kanske det hade gått att lösa men det är inte bara pengar. Den halva miljon bostäder vi behöver finns inte, inte heller de läkare, socialsekreterare, lärare och all annan personal som krävs.

Hur mycket pengar vi än öser ut blir det exempelvis inte fler lärare.

Redan innan Sverige i år tog emot rekordmånga flyktingar hade vi brist på legitimerade lärare.

Att utbilda fler lärare, läkare, sjuksköterskor, tandläkare, socialarbetare och ordningsvakter tar tid. Det är alltså tid Sverige har brist på, inte pengar!

Och nej, det kommer inte en massa välutbildat folk hit som flyktingar! Som bland annat Tino Sanandaji upprepade gånger påpekat så är utbildningsnivån bland flyktingarna betydligt lägre än för svenskar. En vuxen syrisk flykting som kommer hit har i snitt drygt sju års skolgång. Bara cirka 10 procent av syrierna har en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer. Vi kan alltså inte räkna med något tillskott av lärare eller sjukvårdspersonal som motsvarar den ökade folkmängden.

Jag förfäras med Cornucopia över att inte miljöpartisterna verkar förstå grundläggande miljöbegrepp såsom "tillväxtens gränser, resursbegränsningar och resursbrist".

Nej, i verkligheten begränsas vi av resurser. Det handlar inte om pengar, utan det handlar om energi, mat, boenden, vatten, avlopp, vårdcentraler, sjukhus, tolkar, mobiltelefonikapacitet med mera.
...
Verkligheten är att all miljöförstöring har sin grund i antalet människor - och ju längre norrut, desto större blir det miljömässiga fotavtrycket på grund av klimatet och frånvaron av solinstrålning (=kyla) vintertid. Det kallas resursbegränsningar och det är fascinerande att Miljöpartister som Åsa Romson inte förstått begreppet förr.

Jag är förfärad, men jag är inte förvånad - Miljöpartiets nuvarande styre har fullständigt tappat sina rötter och jag har inget förtroende för dem.

Något annat Sverige har brist på är el - häromdagen nettoimporterade Sverige el motsvarande en och en halv kärnkraftsreaktor, för att det var kallt. Hur kommer det att se ut senare denna vinter? Jag kommer att fortsätta att hålla koll på elstatistik.se. En kraftig köldperiod (som ofta kombineras med svag vind) över hela nordvästra Europa kan bli högst intressant.

Att bygga ny elgenereringskapacitet tar som bekant lång tid. Det räcker inte heller med förhållandevis snabbyggda vindkraftverk, på grund av deras mycket intermittenta elproduktion, utan det måste finnas en stabil bas samt reglerkraft av sådana kraftverk som tar många år att bygga. Här saknas alltså både resurser och tid.

Migrationsverket har också uppenbara problem att hantera flyktingströmmen. Det vittnas på många ställen om utarbetade anställda - frågan är hur länge de kommer att orka med. Om inget radikalt görs snart får vi en förvärrad kris där många av Migrationsverkets anställda kommer att bli sjukskrivna eller säga upp sig. Och kommer Migrationsverket att lyckas nyanställa? Hur många skulle idag vilja ta ett jobb där? Det krävs rejält nytänkande här, till exempel mitt förslag att överföra folk från andra statliga myndigheter. För med färre tillgängliga arbetstimmar blir handläggningstiderna längre. Då kan det bli mycket som blir dåligt, exempelvis att man som nu inte hinner behandla ansökningar om vinterkläder. Även här är det tid, inte pengar, som är bristen. Ett annat alternativ är förstås att förenkla många av de byråkratiska processerna på Migrationsverket.

Johan Westerholm tar också upp en annan intressant aspekt, nämligen hur hygienen kan påverkas.

Något annat som vi inte heller är beredda på är, i skuggan av bostadsbristen, hur nu sådant som hygienen påverkas. I vissa kommuner orkar inte reningsverk och infiltration med. I tidningen kunde jag häromdagen läsa om hur avföring rann i dikena då en fastighet dimensionerad för sex personer härbärgerade 30 vuxna. Avlopp och infiltration orkade helt enkelt inte med. Konsekvenserna är redan kända – vi kommer se hur sjukdomar som kolera kan börja spridas genom att bakterier tränger ner i grundvattnet. En konsekvens som är faktisk, inte rasistisk. Andra problem som trångboddheten kommer att föra med sig är sjuka hus. Ventilationen orkar inte med och svartmögel kan slå rot. Sjuka hus ger sjuka människor som belastar primärvården och dessutom har svårt att arbeta. Trångboddhet dömer dessutom barnfamiljer till dålig studiemiljö och raserade framtidsförutsättningar.

Egentligen behövs bara sunt förnuft för att förstå att det finns gränser för hur många vi kan ta emot. Under 2014 ökade Sveriges befolkning med hela 1,06 procent på ett år - ett snabbt överslag med 72-regeln ger att detta motsvarar en fördubbling av befolkningen på mindre än 72 år. I år ökar Sveriges befolkning ännu snabbare. Sveriges befolkning har aldrig någonsin sedan folkräkningens början i mitten på 1700-talet ökat så snabbt. Det är helt enkelt ohållbart och därför gör regeringen helt rätt som drar hårt i handbromsen, även om man gjort det alldeles för sent.

För den som förfasar sig över vår regering ska man ha klart för sig att de inte är bovar i det de gör nu, utan snarare EU:s misslyckade flyktingpolitik. Kombinationen av öppna inre gränser och mycket olika asylregler i olika länder var i längden ohållbar. När Schengenområdets yttre gräns sprack i somras ställdes frågan bara på sin spets. Snarare är det denna och tidigare svenska regeringars fasthållande vid en i EU-sammanhang ohållbar svensk flyktingpolitik som gör dem till bovar, inte gårdagens beslut.

För övrigt är det intressant att se vilken kappvändning Stefan Löfven gjort i flyktingpolitiken från september till nu, där KIT har jämfört hans uttalanden då och nu.

Det kan även vara på sin plats att påminna om det så kallade Luciabeslutet som den socialdemokratiska Regeringen Carlsson tog i december 1989 och som starkt begränsade vilka flyktingar Sverige skulle ta emot. I mycket ett beslut liknande gårdagens. Notera för övrigt att då var den "rekordstora flyktingströmmen" till Sverige under andra halvåret 1989 bara 20 000 personer (jämfört med 19 000 under hela 1988). Idag talar vi om storleksordningen tio gånger så många.

Igår sade Stefan Löfven att "Avsikten är att tillfälligt anpassa den svenska utlänningslagen till minimikravet enligt internationella konventioner och EU-rätten", men jag tror inte alls det blir tillfälligt. Mängden folk som vill till Sverige kommer inte att minska framöver. Det är ett nytt permanent tillstånd vi nu ser.