Välkomna till vår nya absurda finansvärld!
Säg hej till deflationen!
2015-12-01
Negativa räntor "överallt"
Se på följande bild, som visar ett urval av viktiga statsobligationer i Europa som nu har negativa räntor.
Notera att även tidigare krisländer såsom Irland, Italien och Spanien (vars problem knappast kan anses lösta även om situationen förbättrats) nu har negativa räntor åtminstone på kortare löptider.
Välkomna till vår nya absurda finansvärld!
Säg hej till deflationen!
Välkomna till vår nya absurda finansvärld!
Säg hej till deflationen!
Om ränta = inflation + risk1 (kommande inflation) + risk2 (kommande betalningsinställelser) + risk3 (kommande felbedömningar av värden) + bankens kostnad + bankens vinst.
SvaraRaderaSå verkar risken vara utraderad, dvs ngn annan sitter på risken (skattebetalarna i framtiden)
Det lustiga är att små och mindre byggherrar (företagare), trots egen insats, itne beviljas lån av bankerna för att bygga bostäder. Det är en ganska monopoliserad marknad, eller snarare "ringad" som det hette förr. Dvs banken finansierar bara bostäder via några få stora bolag, och de buggkoncept som kommer in, som banken bedömer, och förkastar, förmedlas sedan vidare till de större konsortierna, beroene på vilken bank som tillfrågats.
affärsmetoden är kassaskåpssäker, staten sänker räntan til minus, bankerna tillverkar egna hittepåpengar, och samtidigt skenar byggkostnaderna, och det enda som sägs kunna råda bot på detta är fri hyressättning, så att vinster kan uppstå för hyresrätter, på de nivåer som nu genereras via hyresrätter.
Men räntan för en nybildad brf är knappast 0 %, det är en förhållandevis hög ränta som sätts, i vart fall föreningens lån. Så att sätta sig i styrelsen för en brf är nog förenat med viss risk, äben om marken för läget är hyfsat. Sedan ska ju alla exploateringskostnder betalas av exploatören, och föras äver till de boende.
Sedan undrar vän av finansiell ordning för vilka resurser som alla flyktingar ska betala dessa fantasikostnader. Det är ju knappas själva husen som är dyra, även i provisoriska bostäder måste de boende ha WC och kök. Politikerna har nu kommit på att tillfälliga bygglov inte fungerar pga avskrivningsregler, som de vill sättta till 100 år och inte 5 + 5 år för tillfälligt bygglov. Endera bygger man permanenta bostäder, som ska stå i minst 50 år, (tänk exploateringskostnader, tex att dra väg,vatten och avlopp, eller så smäller man upp bodar, och då ska de bort om 5- 10 år, och det går inte att skriva av detta på 50 år, för vem ska ta kostnaden i nästa led?
Sedan har man försökt att bygga modulbostäder på fabrik och skeppa dem med fartyg = transportkostnader, men man bygger inte träbaracker på attraktiv mark, så hur de än gör, så är kostnaderna att bygga för höga. På 80-talet och framför allt 90-talet var Sveriges byggkostnader näst i Europa, och arbetskraftskostnaden i Sverige har sjunkit sedan dess, relativt övriga europa.
Om den reala risken för investeringar inte tas av staten, utan att bankerna får bära den risk det innebär att låna ut pengar till byggherrar som ska bygga hus för 100.000tlas migranter som blir fast i kommunalt försörjnungsstöd, så bygger ingen, så klart. Så då måste staten stå för risken, men det var ju just den riskpremien som förr kostade statskassan nära 40 miljarder om året i anslag till bostadsdepartementet, ett departement som försvann efter bank- och finanskrisen, varför bostadsfrågor landade på finansdepartementet, som en intäkt för staten.
Dvs förr stod kommunerna för mycket av exploateringskostnaderna, medans statens stod för risken, vilket innebar att man kunde uppföra både funkisprorammen under 30- och 40talet, fortsätta under 50-talet för att toppa med miljonprogrammet. Sedan kom 70-talets inflation och höga räntor + energikris. sedan kom vågen under 80-talet med Klondyke, byggherren kunde riskfritt låna och investera, inte minst efter novemberkuppen 1985. sedan kom krachen 1992-1993 och sedan tvärstopp för hyresrätter, där fastighetsägaren står för risken, den långsiktiga. S.W
Det är ju inte kommuner som bygger bostäder, kommuner upplåter mark för exploatering, genom att bevilja exploateringslov, som sedan övergår från mark-/exploateringskontoren, (när det är signat och klart med byggherrarna) och över till stadsbyggnadskontoren för planläggning.
SvaraRaderaNu har ngn kokonöt fått för sig att man ska ta bort detaljplanen och ersätta med översiktsplaner, men detaljplanen är ju själva grunden som reglerar ansvar för själva fastigheten, varpå byggnade ska uppföras, sådant enkelt som exploateringsavtal, boendetäthet, p-platser, servitut, vatten och avlopp, elkraft, dagvatten, en detaljplan är sas grunden för att veta vem som ansvarar för vad rent konkret, medan sådana små enkla saker som allmänna kommunikaioner, affärer, förskola, företagande, arbetsplatser regleras av en översiktsplan, för nog vill man att den ordning som fungerat så bra..... ska få fortsätta, för socialt utsatta grupper, i synnerhet som löneläget ska ner betydligt. Det verkar som att banker och byggherrr vill bygga provisoriska bostäder på dyr mark, det går möjligen att bygga baracker på billig mark, långt ut i ödemarken, men där vill ingen bo eller bygga, pga att det saknas arbetstillfällen. Så alla tjänstejonen som ska få arbete med att utföra service till den välmående medelklassen, tex sjuksköterskor, lärare och poliser, har därtill omfattande restid, för att ta sig in till alla nya arbeten, som sas är grunden för att betala den finansiella risken. S.W
När allt kommer omkring, om inte staten vill stå för risken att bygga bostäder till den investering alla flyktinar anses vara, som bussas ut i tassemarken, så faller risken på banken, men banken kan inte bygga eller förvalta, varför det alltså förutsätts att någon slags filantrop ska vilja satsa eget kapital för att bygga bostäder och på fullt allvar vara säker på att investeringen är kassaskåpssäker om 10, 20 och 30 år, tänk om investeringen inte är säker, tänk om försäkringsbolagen inte ens vill försäkra husen, eftersom brandkåren inte rycker, utan poliseskort, vilket förutsätter polisiär närvaro, vilket för taillbaka frågan att nya bostäder bara tillkommer i stora städer där det ännu råder social ordning, så nu är man ute efter det kmmunala planmonopolet, dvs att bygga på kvarvarande naturmark, dvs om kapitalrisken förs över på skattebetalarna, för bankerna ser inte riktigt heller "affären" och den sociala oron kommer att galoppera, jämte väljarnas missnöje. Den där ekvationen har politiken inte löst sedan 1994 och det finns bara ännu sämre förutsättningar nu, eftersom det inte finns ngn arbetsmarknad, varför den tänkta finansieringen ytterst vilar på kommunens försörjningsstöd, somdessutom ska täcka flyktingsmugglarnas kostnad och tillkommande ränta. Inte bygger man bostäder med låglånejobb, och hyran blir inte alls låg, annat än på pappret, innan nästa katastrof väntar, det verkliga värdet på en nybyggd kåkstad, om 5 - 10 år, när dagens politiker lämnat över stafettpinnen till nästa gäng visionärer och värdegrundsarbetare. Kanske ska man börja räkna på energikostnader för engångshus, eller driftkostnader, eller underhållskostnader,
för att inte tala om kommunala kostnader för yttre miljö, + sociala kostnader, dvs om alla har rätt till lika rättigheter utanför malmarna. S.W
Hej!
SvaraRadera