Framtidsprognosen är som synes optimistisk och Oljedirektoratet räknar med att utvinningen planar ut istället för att fortsätta neråt i samma takt. Som mer neutral bedömare kan man nog istället räkna med att produktionen fortsätter att falla i ungefär samma takt som tidigare.
Ett annat intressant diagram är det över kostnaderna för oljeutvinningen (ovan). De senaste åren har kostnaderna ökat kraftigt. Framförallt har kostnaden för att leta olja ökat starkt, men trots det har man som jag nämnde i morse inte funnit särskilt mycket mer olja. Kostnader innebär i detta fall energiförbrukning, för exempelvis borrning och bygge av anläggningar. Här får vi alltså en tydlig illustration av begreppet EROEI (Energy Returned On Energy Invested). Trots att Norges oljeutvinning stadigt sjunkit sedan 2001 så har kostnaderna ökat. Kostnaden (och därmed energiinsatsen) per utvunnet fat olja har alltså ökat ännu mer.
Vi har inte bara problemet med oljeproduktionstoppen, utan även ett problem med sjunkande EROEI. Den nettoenergi vi får ut blir alltså mindre och mindre. Allt större del av Norges BNP går åt till oljeletning och -utvinning.
En något bristfällig analys måste jag säga. Varför nämns inte att dagens (2006 och framåt) oljepris motiverar både mer borrning, letning och livsförlängande åtgärder på befintliga fält, dvs. blått, brunt och grönt i diagram 2?
SvaraRaderaProjekt som Statfjord Senfase, arbetet att kunna köra Ekofisk till 2050 osv. gör att utvinningsgraden blir högre men samtidigt till priset av ett lägre EROEI än om vi skulle stoppa produktionen idag.
Att produktionen planar ut något och får ett mindre dramatiskt fall strider vad jag kan förstå inte mot peakoil-teorin?
Jag har börjat undra hur ofta Flute tankar?
SvaraRadera