Italy calling...

Det är inte bara sänkningen av USA:s kreditbetyg som nu kan skaka om finansmarknaderna. Värre är troligen situationen för Italien, eurozonens tredje största ekonomi och med den största statsskulden i Europa. Jag skrev en del om Italiens problem i juli och som jag ser det är vägen mot statsbankrutt även för Italien nu påbörjad, även om det kommer att ta tid. Enda sättet att vända utvecklingen är drastiska nedskärningar och skattehöjningar, som lär få invånarna att explodera i protester.

Räntorna på italienska statspapper har stigit och befinner sig nu på ungefär samma nivå som Portugal och Irland var på i september-oktober förra året. Idag säger Italiens regering (genom Umberto Bossi) att det inte kommer att bli något problem då ECB tydligen ska garantera köp av italienska statsobligationer från och med måndag. Frågan är dock om det blir så. Det ser ut som om Tysklands ledare bävar inför idén att stötta Italien, enligt Spiegel. Italiens statsskuld är nämligen så stor att ett räddningsförsök skulle knäcka Tyskland. Därför får Romregeringen själv ansvara för att göra tillräckligt stora och snabba besparingar för att lugna kreditmarknaderna.

I onsdags höll premiärminister Berlusconi (efter lång tystnad) ett oväntat tal inför parlamentet om ekonomin i ett försök att visa handlingskraft och lugna marknaderna. Men hur ska det bli med konkreta åtgärder? Italiens parlament gick nu på en månads semester, så därifrån kan vi inte förvänta några nya beslut, utan det är just nu bara regeringen som kan göra något. Skulle man extrainkalla parlamentet under semestern signalerar man akut kris, så det vill man nog inte göra. Vad Italien egentligen skulle behöva är en samlingsregering, men det är en politisk omöjlighet idag. Nyval är också otänkbart, då det skulle skapa för stor marknadsoro. Det "krispaket" som man nyligen klubbat igenom i parlamentet består till stor del av åtgärder som inte får effekt förrän efter valet 2013 - mest kosmetika alltså och få omedelbara budgetförstärkningar.

Nu i helgens hålls en mängd akuta telefonkonferenser. Idag på dagen var det G7-länderna som hade telefonkonferens och ikväll ska det tydligen vara G20-länderna. Imorgon är det Europeiska centralbanken (ECB). Intressant...

Italiens problem är att man är alldeles för sent ute. När Berlusconi tillträdde 2008 låtsades han inte om den ekonomiska krisen, utan började styra landet som om allt vore "business as usual". Italiens statsskuld hade sedan mitten av 1990-talet sjunkit så sakteliga i förhållande till BNP, men de senaste åren har förhållandet åter stigit snabbt, då BNP sjunkit eller växt sakta, se diagrammet nedan (källa Wikipedia). Klicka diagrammet för att förstora.

Den stora ökningen av landets statsskuld skedde dock 1982-1994, då den ökade från förhållandevis hanterbara 60 procent av BNP till rekordartade 120 procent av BNP. Italiens statsfinanser har aldrig återhämtat sig från detta.

Sjunker Italiens BNP framöver förvärrar det också läget och enligt de senaste siffrorna från Istat ser det ut att gå dåligt för BNP under tredje kvartalet i år, efter en redan tidigare långsam tillväxt.

Läs även bloggrannen Kvantitativt om Italien och Rolf Gustavsson i SvD om statsbankrutten som hotar Berlusconi. Hälsosamme ekonomisten tipsar om Guardians lista över ländernas kreditbetyg.