Finansiellt lapptäcke

Eurozonen börjar alltmer likna ett finansiellt lapptäcke. Man försöker att lappa de synliga skador som uppstått, men det syns allt fler sprickor i tyget.

De alltför stora statsskulderna och budgetunderskotten i PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien) har man försökt att lappa med euroländernas stödfond EFSF och Europeiska centralbankens (ECB) stödköp av statsobligationer (Securities Markets Programme SMP). Bankernas problem med för stora innehav av statsobligationer från PIIGS-länderna har man försökt att lappa genom att ECB "tillfälligt" sänkt sina krav på säkerhet och nu idag genom att centralbankerna i en samordnad aktion bistår bankerna med dollarswappar till överkomligt pris. Bakom det senaste utspelet för att "rädda" finansmarknaderna ligger som Daniel Kederstedt konstaterar de sänkta kreditbetygen för flera banker - eventuellt också att ryktet att en stor europeisk bank höll på att gå omkull igår kväll. Att så här desperata åtgärder tas till nu visar att läget är riktigt illa, fast de styrande inte vill säga det rakt ut.

Grundproblemet med alltför stor skuldsättning för vissa stater och kapitalbrist i många banker är dock så stort att lapparna inte räcker till. Det som händer nu är istället att man bygger på ytterligare komplexitet i det redan mycket komplexa globala finansiella systemet. Det har redan byggts på till en oerhörd komplexitet genom det berg av finansiella derivat som nu är rekordstort, samt genom de räddningsaktioner som genomfördes redan 2008. Denna ökade komplexitet i det finansiella systemet säkerställer att den slutliga kraschen blir desto mer spektakulär.

Det hjälper i längden inte heller att bara tillföra likviditet, när både många stater och banker egentligen är insolventa. Bankerna klarar än så länge detta genom att låtsas att deras obligationsinnehav inte fallit så mycket i värde. Det enda som hjälper är rejäla skuldavskrivningar. Många banker och regeringar kommer att falla, men det är oundvikligt. Bättre att ta smärtan nu än att lappa på med ännu mer finansiellt hokuspokus och göra saken värre i slutändan.

Den Hälsosamme Ekonomisten skrev häromdagen en väldigt bra utförlig förklaring av hur euron orsakat statsskuldsproblemen och sambandet mellan euron och skuldkrisen.

Om det fortfarande finns någon som förnekar sambandet mellan euron och eurokrisen har jag tagit fram ett diagram som illustrerar hur PIIGS-ländernas bytesbalans har utvecklats sedan euron infördes. Bytesbalansen är ett mått på hur mycket ett land exporterar i förhållande till dess import. Om det varaktigt föreligger en skillnad mellan export och import kan man misstänka att landet i fråga lever över sina tillgångar.

Läs hela!

För att övergå till Grekland, så har landets situation ofta jämförts med Argentinas runt år 2000, vilket skulle kunna ge visst hopp om att landet skulle kunna "komma tillbaka". Det finns dock stora skillnader. Greklands statsskuld är mer än dubbelt så stor som Argentinas var då. Även statsfinansernas underskott var 2009 dubbelt så stort. Argentina hade då bara ett litet underskott i handelsbalansen, medan Greklands underskott i handelsbalansen sedan 2007 har legat över 10 procent av BNP. Greklands eventuella återhämtning lär alltså ta mycket längre tid. Italien har bättre möjligheter att klara sig, då deras underskott i handelsbalansen bara legat runt 2-3 procent av BNP de senaste åren. Spanien har legat på 10 procent, men kommit ner till 4 procent i år. Irlands handelsunderskott närmar sig noll i år, men för Portugal ser det på den fronten lika illa ut som för Grekland, även om deras statsskuld inte är lika stor.