Dagens EU-blaj

EU-cirkusen fortsätter. Dagens ministermöte resulterade inte oväntat i klartecken för 70 miljarder euro från EFSF-fonden i bankstöd till Grekland.

Dagens blaj från ministermötet kommer från "den store ledaren" ordförande van Rompuy, som säger att "Europa har nått en vändpunkt vad gäller att bekämpa skuldkrisen, då budgetnedskärningarna börjar att verka och räntorna sjunker i utsatta länder som Italien". Även EU-kommissionens överkucku José Manuel Durão Barroso är försiktigt positiv. Tror någon på detta ordbajs längre? Men EU-adeln tycker tydligen att van Rumpoy är så bra att han blivit omvald till ordförande i två och ett halvt år till. Dessutom blir han nu ordförande för eurogruppsmötena. "Rumpan" uttalar med anledning av detta ännu ett par plattityder: "Det är ett privilegium att få fortsätta arbeta för Europa i detta avgörande ögonblick" (jo vi har förstått att EU-eliten har fina privilegier) och "Jag vet att ni alla delar min övertygelse att euron och unionen är oåterkalleliga projekt. Det är vår plikt att fortsätta vår historiska strävan" (valutaunioner har historiskt förr eller senare alltid spruckit, liksom politiska unioner - EU och euron lär inte vara några undantag - "oåterkalleligt" är det bara så länge det gynnar makthavarna).

Media vidarebefordrar tämligen okritiskt uttalandena från EU-nomenklaturan och nyhetsbevakningen börjar alltmer likna ett slags "Evropejskaja Pravda". Skärpning, journalister! Och det gäller särskilt er på TT! Framförallt gäller det vilka nyheter om EU som får mest exponering.

Under tiden i verkligheten får vi allt fler bekräftelser på att Greklands ekonomi håller på att implodera. Redan i början av februari fick vi reda på att skatteintäkterna faller i en årstakt av 7 procent, mot en budgeterad (hopdrömd) ökningstakt på 9 procent. Idag kom senaste inköpschefsindexet för Grekland, och det föll från 41 i januari till 37,7 för februari (siffror under 50 indikerar en krympning). Illa blev alltså sämre.

Mohamed El-Erian, vice vd i den amerikanska fond- och förmögenhetsförvaltningsjätten Pimco, talar klarspråk.

– Grekland håller på att offras. Man stöttar nu det uppenbart ohållbara och priset för det hela är enorma uppoffringar och besparingar som drabbar hela det grekiska samhället utan att det får någon effekt.
– Det senaste räddningspaketet kommer att misslyckas precis som de tidigare räddningsförsöken har misslyckats, säger El-Erian.

Därefter väntar Portugal, även det redan räddningslöst förlorat. El-Erian tror däremot att "brandväggarna" håller för Irland, Italien och Spanien. Belgien nämns lustigt nog inte ännu.

Den viktigaste brandväggen är ECB:s (Europeiska centralbankens) så kallade LTRO, lån till bankerna som löper över tre år. Igår fick 800 banker ytterligare tilldelning på sammanlagt 530 miljarder euro, vilket var mer än förväntat. Detta visar bara att läget för de flesta av Europas banker är uselt. De har idag små möjligheter att klara sig utan massivt stöd från centralbanken. Sammanlagt har de nu fått drygt en biljon (1 000 000 000 000) euro i LTRO-lån. Det finansiella lapptäcket blir allt värre, men det håller än så länge ihop (tills nästa spricka måste lappas). Samtidigt blir bankerna alltmer beroende av mer stöd från centralbankerna och hur de nånsin ska kunna stå på egna ben är höljt i dunkel. Ännu har ingen presenterat ens en vision om hur man ska slingra sig ur lapptäcket. Läs gästinlägget av "Bullion" hos Cornucopia.

Nästa absurda lapp i lapptäcket är att centralbanker börjar köpa aktier. Jo, det är sant! Allt för att hålla liv i finansmarknaderna! Israels centralbank meddelade idag att de skulle köpa amerikanska aktier. Schweiziska centralbanken har tydligen redan 9 procent av sina reserver i aktier. När detta pyramidspel slutligen faller ihop kommer det inte att bli vackert. Vilken centralbank blir först ner i papperskorgen? Kanske ECB med sina jättelika innehav av statsobligationer från PIIGS-länderna?

Samtidigt har råoljepriset (Brent) idag varit uppe och nosat på rekordnivån från ett år sedan - över 128 dollar per fat som högst idag. Ironin är att försöken att rädda ekonomin genom att centralbankerna pytsar ut pengar driver upp oljepriset, vilket i sin tur drabbar världsekonomin som en straffskatt.