USA inför valet

Så här dagen före det amerikanska presidentvalet tänkte jag titta lite på hur det står till i USA.

Arbetslösheten har minskat något sedan Obama tillträdde i januari 2009. Den officiella arbetslöshetssiffran är nu knappt 8 procent, vilket fortfarande är högt.

Men arbetslöshetssiffran ger inte den sanna bilden av situationen i USA, då många har gett upp sökandet efter arbete och därför inte längre räknas till arbetskraften. Ser vi istället på sysselsatta som andel av den vuxna befolkningen ser vi en helt annan bild.

Den stora förändringen har skett sedan toppen år 2000 och framförallt under 2008-2009. Sedan dess har andelen sysselsatta i princip legat still. Och det är inte konstigt att de har gett upp, när det tar så lång tid att hitta arbete. Antalet veckor som arbetslös innan man hittar nytt arbete har ökat katastrofalt de senaste åren.

Att detta är den verkliga situationen framgår om man ser på hur många amerikaner som får "matkuponger" (SNAP "Supplemental Nutrition Assistance Program" eller "food stamps"), nu över 46 miljoner eller omkring 15 procent av befolkningen.

Antalet fortsätter att öka och har gjort så sedan år 2000. Notera också hur ökningstakten snabbade på runt år 2008.

Vad gäller bostadspriserna så är det fortfarande tveksamt om de har bottnat.

Visserligen ser vi en liten uppstuds på slutet, men den är inte större än de uppstudsar vi har sett de senaste åren. Det ser inte precis ljust ut på USA:s bostadsmarknad, där det fortfarande är många utmätningar och många som har lån som är större än husets värde.

Hushållens skulder har de senaste åren minskat i förhållande till BNP.

Det är en radikal trendvändning som skett.

Vad gäller de privata icke-finansiella företagen så har deras skuldsättning i förhållande till BNP legat ganska still sedan minskningen 2008-2009.

Även vad gäller delstaternas och kommunernas skulder ser vi en trend mot lägre skuldsättning.

Hur ska man hålla igång ekonomin när sysselsättningsgraden minskar samtidigt som hushållens skuldsättning minskar? Jo, staten får rycka in. Därför ser kurvan över USA:s (federala) statsskuld i förhållande till BNP ut så här:

Sedan 2008 har statsskulden ökat i en takt som aldrig förut. Detta är såklart inte hållbart och nånstans framöver måste den tillträdande presidenten, vem det än blir, göra något åt saken. "The Fiscal Cliff" hotar. Dessutom är pensionssystemet i USA fullständigt ohållbart.

Ta även en titt på vad bloggrannen Cruel Crude skriver. Och Den Hälsosamme Ekonomistens sammanfattning.

Medborgarna kan välja mellan en kadidat som lovat guld och gröna skogar, men som kört landet ännu längre ner i dyn, och en kandidat som lovar att rätta till problemen, utan att kunna förklara hur.

Till Obamas försvar ska dock sägas att det var ingen kul situation han fick överta. Frågan är ändå om han gjort något vettigt för att på sikt få bukt med USA:s kris.

Utgången av presidentvalet är en sak, men även utgången i det kongressval som hålls samtidigt är viktig, då den avgör handlingsramarna för nästa president.

Valet i USA är viktigt för världen, då landet är världens största ekonomi och militärmakt, men nu i veckan tillsätts också Kinas nya ledargäng, vilket kan vara lika viktigt.

Tillägg: Läs Birger Schlaug på SVT Debatt om den amerikanska tvåpartidiktaturen och Green Partys presidentkandidat Jill Stein.