I sin sammanfattning av året skriver Doug Noland i sin Credit Bubble Bulletin bland annat om den sanslöst snabba kreditexpansionen i Kina. Den totala bankutlåningen har växt med nästan 1400 miljarder dollar sedan 2011 vilket är nästan 14 procent i årstakt. Kinas BNP-tillväxt under året väntas bli 7,5 procent, vilket stämmer ganska bra med siffran för ökning av elförbrukningen på 7,9 procent. Alltså växer bankkrediterna nästan dubbelt så snabbt som BNP. Självklart ohållbart i längden. En procents kredittillväxt i Kina ger numera betydligt mindre än en procents BNP-tillväxt.
Men detta är inte hela historien om Kinas kredittillväxt. Kinesiska företag gav ut en rekordstor mängd företagsobligationer under 2012. Fram till 19 december hade de gett ut obligationer för 327 miljarder dollar, vilket är en ökning med 77 procent sedan den mängd som gavs ut under 2011. Totalsumman utestående obligationer ligger nu runt 657 miljarder dollar. Räknar vi samman företagsobligationer och bankkrediter så har Kina under året haft en kredittillväxt på runt 19 procent!
Räknar man sedan med Kinas inofficiella "skuggbanksektor" blir siffrorna ännu värre. Denna sektor är förstås svårare att storleksuppskatta då den är inofficiell. Enligt Barclays är den nu på runt 4110 miljarder dollar, eller omkring en tredjedel av den totala utlåningen i landet. Sektorn har troligen fördubblats de senaste två åren. Centralbanken oroar sig nu för den inofficiella lånesektorn och vill försöka begränsa den.
Enligt Fitch så hade Kina under året en kredittillväxt på omkring 20 procent (vilket ligger nära de 19 procent jag kom fram till), och här får man anta att de inte räknar med den inofficiella sektorn. Fitchs Charlene Chu påpekar att BNP-tillväxten per extra yuan i utlåning har fallit från 0,75 yuan förra året till 0,30 yuan i år, vilket är ett tecken på att den kreditdrivna tillväxten börjar närma sig mättnad.
Frågan är när Kina når kreditmättnad och drabbas av bakslag. Det kan ske under 2013, men det vi lärt oss av den slowmotion-kris som pågått sedan 2007 är att man aldrig ska underskatta vilka desperata åtgärder som centralbanker och politiker kan få för sig att vidta för att upprätthålla "business as usual".
Kinas tillväxt de senaste åren, framförallt sedan 2008, har till stor del drivits av olika infrastruktur- och byggprojekt och landets cementproduktion (för betong) är som jag påpekat förut numera större än hela resten av världens tillsammans, se diagrammet nedan.
Detta kan förstås inte fortgå hur länge som helst. Visst kan det vara bra att göra investeringar, men de måste vara produktiva för att det ska kunna fortsätta med lånade pengar. Det verkar inte som om de investeringar i infrastruktur som nu görs i Kina är särskilt produktiva, så vi kommer säkert att få se ett bakslag här, frågan är bara när.
Tillägg: ZeroHedge tipsar om en rapport från IMF med titeln "Is China Over-Investing and Does it Matter?". Svaren är förstås ja och ja.
Hur kommer det sig att dom nästan har dubblat mängden utgivna företagsobligationer på bara ett år? Har vi samma utveckling i västvärlden, eller är det här något annat måntro?
SvaraRaderaDet beror på att Kina nyligen har börjat tillåta företag att ge ut obligationer.
RaderaFinns det något sätt att styra över en del av betonggjutandet till Svensk infrastruktur för tiden efter peak oil? Månne kapital på flykt från Kina skulle kunna säkra värden genom att skapa nya ägda tillgångar i Sverige?
SvaraRaderaBetongsosse har man ju hört, men cementkommunist var något nytt.
SvaraRadera