Oanvändbara känsloladdade ord

Lars Wilderäng skrev i torsdags på sin blogg Cornucopia att "Regimen Borg/Reinfeldt är fascister och inte liberaler". Istället för att "göra en pudel" presenterade han istället igår en högst tveksam argumentation för att våra nuvarande politiker uppfyller någon definition av fascism.

Problemet med ord som "fascister" är att de är så starkt negativt känsloladdade och därför oftast inte kan användas i en vettig debatt utan att diskussionen förflackas och övergår i pajkastning. De emotioner som ordet "fascist" för de flesta framkallar tar överhanden och debatten utgår från svallande känslor istället för att bli ett intellektuellt resonemang med sakargument. Wilderäng hade lika gärna kunnat kalla vår regering för "djävla skurkar" eller vräka ur sig en harang av könsord. Det syns också på den onyanserade debatt som rasat bland kommentarerna på Cornucopia. Om jag och Lars skulle sitta vid köksbordet och diskutera vore det en annan sak. Då skulle han kunna argumentera för att vår regering uppfyller exempelvis historikern Umberto Ecos definition på fascism och jag skulle kunna argumentera emot honom på ett sakligt vis, eftersom jag inte skulle utgå från ordets emotionella laddning, utan istället från dess formella definition. Men i den offentliga debatten fungerar det inte, då "fascist" i princip är ett skällsord och de flesta människor i förstone inte kan förhålla sig sakligt till det.

Det som Wilderäng gjort genom sitt första (måhända oöverlagda) uttalande och det uppföljande inlägget är att bara förråa och förflacka den politiska debatten, och det är väl inte det han egentligen skulle vilja. Som jag känner honom så vill han väcka folk och få dem att tänka. Fast det drog säkert många besökare till bloggen och det var kanske tanken bakom detta provokativa uttalande och dess uppföljare.

I likhet med "fascist" så har "kommunist" också fått en stark negativ känsloladdning (om än kanske inte lika stark som för "fascist") och är därför oanvändbart i dagens politiska debatt. "Kommunism" har i första hand kommit att förknippas med totalitära stater som Sovjetunionen eller Kina istället för med idéerna i Marx och Engels kommunistiska manifest. Jag förstår mycket väl att Vänsterpartiet plockade bort ordet ur sitt partinamn för ett antal år sedan. På så sätt kan de ägna sig åt att diskutera sakfrågor i politiken istället för att behöva försvara sig mot alltför många känslomässiga påhopp.

När sakargumenten tryter är det lätt att ta till kraftuttryck som vädjar till emotioner. Jag har exempelvis i kommentarer på denna blogg blivit kallad sådant som "miljötaliban" och "ekofascist", vilket förstås inte leder någonvart, även om jag får ett gott skratt av det.

Nå, för att övergå till definitioner av fascism och hur de stämmer in på vår regering, så anser jag att det är lite väl förenklat (eller snarare missuppfattat) att säga att bara för att några av Umberto Ecos kriterier stämmer in så skulle regimen vara fascistisk. Enligt Wikipedia säger Eco att det räcker med att ett av kriterierna finns så kan fascism koagulera runt det. Han säger inte att det räcker med bara en punkt för att det skulle finnas fascism. Han säger inte heller att det "utan tvekan" är fascism om flera av punkterna finns. Jag anser att Wilderäng här läser Wikipedias referat av Eco så som Fan läser Bibeln. Den grekiske historikern Dimitri Kitsikis har en liknande lista över kriterier för fascism och ger poäng på var och en av sina 13 punkter. Som jag förstår det (utan att ha läst Ecos uppsats) har Umberto Eco liknande tankar. Kitsikis ger exempelvis Perus Sendero Luminoso 10,5 av 13 fascistpoäng och anser därmed att de är något slags fascistisk rörelse. Utgående antingen från Ecos eller Kitsikis lista skulle vår svenska regering knappast få ens i närheten av så många poäng.

Så jag ser fram emot en mer nyanserad debatt utan användning av sådant som närmast får betraktas som skällsord.