Juncker kan inte både äta kakan (bättre förtroende för euron och eurozonens statsobligationer) och ha den kvar (låg eurokurs). De globala finansmarknaderna är som jag skrivit förut korrelerade genom "risk on" och "risk off". "Risk on" innebär att marknaderna skiftar från upplevt säkra (tråkiga, lågavkastande) tillgångar till upplevt osäkra (spekulativa, potentiellt högavkastande) tillgångar, alltså säljer dollar och yen, köper aktier, säljer amerikanska statspapper, köper högavkastande obligationer (t.ex. spanska), köper råvaror, osv. "Risk off" är motsatsen. Den senaste tiden är det mest "risk on" som har gällt.
Men om Juncker nu önskar sig en svagare euro får han stå ut med bieffekterna av "risk off". Skulle euron falla mot dollarn kommer det också att innebära att aktiebörserna faller, att räntorna på PIIGS-ländernas statsobligationer skjuter i höjden, likviditetsproblem för europeiska banker. Knappast något som Juncker önskar sig.
Tomma ord från Juncker alltså, som knappast kan vara omedveten om ro-ro-korrelationerna.
Saknar Europa motsvarande möjligheter som man har i Amerika att prägla mynt med valörer såsom tusen miljarder? Ty med sådana valörer torde det snart inte vara några bekymmer med ett för högt värde på valutan.
SvaraRaderaMvh Guldnisse