Trump är 69 år gammal och kommer om han väljs till USA:s president att tillträda ämbetet som 70-åring, när han egentligen borde vara pensionär för länge sedan.
Berlusconi var 64 år gammal när han tillträdde som Italiens premiärminister för sin första längre period 2001-2006 och 71 år gammal när han åter blev premiärminister 2008-2011.
Trump leder storföretaget Trump Organization, som bland annat ägnar sig åt fastigheter, hotell, nöjesbranschen och media.
Berlusconi är också storföretagare med verksamhet inom media och fastigheter.
Trump har erfarenhet som underhållare, då han lett reality-showen "The Apprentice" och haft biroller i flera teveserier och filmer.
Berlusconi har också erfarenhet som underhållare, då han i sin ungdom uppträdde som sångare och underhållare på kryssningsfartyg.
Både Trump och Berlusconi är skickliga vad gäller framträdanden och vet hur man vinner publikens gunst genom enkla trick. En politiker behöver inte stå för den bästa och mest genomtänkta politiken, utan vinner på slagkraftiga uttalanden och repliker, som inte nödvändigtvis behöver hålla för faktagranskning. Både Trump och Berlusconi är utpräglat populistiska politiker, som fokuserar på ämnen som folket är missnöjda med.
Jag känner många italienare - flera hatar Berlusconi, andra har röstat på honom. Jag frågade 2008 italienska vänner som röstade på Berlusconi varför de röstade på honom och svaret blev att de var så innerligt trötta på de genomkorrumperade alternativen både på vänster och höger sida av politiken. Att Berlusconi också är genomkorrumperad verkade de inte bry sig om - han var bland annat lierad med Bettino Craxi, premiärministern som till slut flydde till Tunisien för att undkomma rättvisan och en av de politiker som verkligen bevisat för italienarna hur korrumperade deras politiker är. Craxi var best man åt Berlusconi vid hans andra bröllop 1990 och hjälpte honom att etablera sitt teveimperium, framförallt genom att 1985 avskaffa den statliga televisionens monopol på rikstäckande sändningar.
Ett annat argument jag hört för att rösta på Berlusconi var att "om han kan leda ett så framgångsrikt storföretag kan han också leda Italien till framgångar". Något liknande torde även kunna appliceras på Donald Trump.
Berlusconi kom alltså till makten i ett politiskt läge när de etablerade större politiska partierna gjort ett antal dundertabbar och förlorat väljarnas förtroende. Förändring behövdes och det var inte så viktigt vem som stod för förändringen, bara det blev förändring. Sedan åkte förstås Berlusconi efter flera år till slut ut ur politiken när det visade sig att inget blev bättre ändå. Att då Beppe Grillos parti Cinque Stelle tog hem en stor andel av rösterna är ingen slump - även Grillo stod för något nytt och fräscht i italiensk politik.
Trumps presidentkandidatur i USA kommer i ett läge när folket efter sex och ett halvt år under demokraten Barack Obama märkt att det inte blivit särskilt mycket bättre än under hans företrädare republikanen George W Bush. Tvärtom har det i mångt och mycket blivit sämre - sysselsättningsgraden har sjunkit kraftigt, liksom hushållens reala medianinkomst. USA har blivit ännu mer polariserat mellan dem som har vunnit på centralbankens monetära stimulanser och dem som inte har kommit med på tåget, utan har fastnat i långtidsarbetslöshet och utanförskap. Dessutom har Obama fortsatt sin företrädares utrikespolitik på många vis - visserligen har han dragit tillbaks USA:s militär från Irak, men har återkommit för att bekämpa IS. Dessutom fortsätter USA sina attacker med drönare i Afghanistan och Jemen. Fånglägret i Guantanamo finns också kvar. Obama talade mycket om "change", men det blev inte mycket "change".
Trump har flera gånger tidigare sagt att han tänkte ge sig in som presidentkandidat, men det har inte blivit något av förrän nu.
Trump klarar sig galant i tevedebatterna, senast igår. Han lovar att ta itu med sånt som amerikanerna är missnöjda med, t.ex. illegala invandrare, Putin samt Syrienkriget.
Det var en sak att ha en maktgalen underhållare som ledare för Italien - han skapade en del pinsamma situationer inom EU, men det blev aldrig särskilt allvarligt utanför Italien. En helt annan sak är om den maktgalne underhållaren Trump blir president i USA, som högsta befälhavare för världens utan konkurrens starkaste militärmakt.
En annan intressant sak med Trump är att han påstår att vaccin kan orsaka autism och tar upp det som en viktig punkt i sin politiska kampanj. Detta är något som sedan länge är vederlagt, då den studie av Andrew Wakefield som först såg ut att visa på ett sådant samband senare visade sig ha grova felaktigheter och drogs tillbaka av Lancet. Senare studier har också motbevisat alla samband. Om han kommer att tillämpa liknande slappa bedömningsgrunder på övriga politikområden kan han bli riktigt farlig.
Jag ser tyvärr en stor sannolikhet för att Donald Trump kommer att bli USA:s näste president - det politiska läget är helt rätt för en figur som han. Som sagt så är många i USA mycket missnöjda med de senaste årens politik. Dessutom är risken överhängande att vi fram till presidentvalet hösten 2016 kommer att få uppleva ännu en kraftig finanskris, då de åtgärder som vidtogs av centralbanker och politiker nu börjar lida av avklingande effekt. Den återuppblåsta globala kreditbubblan håller på att spricka, även om det än så länge endast är fråga om mindre sprickor. Det gäller nu inte bara delar av världens finansiella system, t.ex. Kinas enorma kreditbubbla, Eurozonens ohållbara statsskulder, högbelånade amerikanska skifferoljebolag eller Japans misslyckade "Abenomi". Det kommer till slut troligen också att drabba den mest centrala biten av världens finansiella system, USA:s statsskuld, som centralbanken Federal Reserve blåst upp genom kvantitativa lättnader. Får vi en rejäl finanskris kommer många väljare i USA att leta alternativ som presenterar något nytt, bara det skiljer sig mot föregångaren, och Trump ligger då bra till.
"när han egentligen borde vara pensionär för länge sedan".. ja visst är det fint med hederlig svensk åldersrasism.
SvaraRaderaJa, det kan jag hålla med om. Flute, du skriver mycket bra men RH har rätt, detta var inte cool.
Radera/ Underhunden
https://www.youtube.com/watch?v=EWnnjKtLUbw
SvaraRaderadet finns några väsentliga skillnader mellan Trump och Berlusconi. Den främsta är att Trump inte kommer att vinna något val, inte ens det republikanska primärvalet.
SvaraRaderaDin kommentar om att "amerikanska folket mörkt att inget blivit bättre sedan GWB" och därför röstar på Trump är en fantasifull Republikansk talking point. Jag vågar lova att mycket få, om ens några av Trumps väljare röstade på Obama 2012.
Den drivande faktorn bakom Trumps popularitet är missnöje med Republikanska politiker som ses som alldeles för kompromissvilliga med Demolraterna. Vilket de iofs måste vara eftersom Republikanerna inte har Vita Huset med det verkar inte gå hem hos väljarna.
Missnöjet med Obama är inte särskilt stort. De flesta presidenter har relativt låga popularitetssiffror under de sista två åren. I ett historiskt perspektiv ligger Obama förhållandevis högt vilket indikerar på att det blir en demokrat som vinner igen.
Sysselsättningsgraden, nja... Babyboomers har börjat gå i pension. Svårare än så är det inte. Den största demografiska åldersgruppen i USA idag. Att Republikanerna försöker göra billiga poänger av det förstår man, men varför en svensk bloggare?
Guantanamo, samma sak dör. Du får det att låta som om Obama inte försökt. Jag tror att åtminstone 9 ggr har han försökt stänga det men inte haft rösterna med sig. Istället började han försöka tömma lägret genom att skicka hem fångarna en och en, men Pentagon motarbetar honom.
SvaraRaderaChange har det blivit rätt mycket. Allt från allmän sjukförsäkring, till samkönade äktenskap.
Att han dessutom skulle föra samma utrikes politik som GWB pga det oerhört halvhjärtade kriget mot IS. När han i princip låtit Putin ta hand om Syrien.
Vet ärligt talat inte varför jag orkade svara på den här smörjan, men ja ja.