Jag skrev i januari om hur Danske Banks höjda avgifter hade skapat en proteststorm i Danmark. Jag var då lite orolig för att de skulle höja avgifterna även i Sverige, eftersom jag hade konto där. Danske Direkt hade 0 kronor i avgift för kort + internetbank, vilket jag tyckte var bra. Men inte oväntat bestämde sig Danske Bank för att höja avgifterna även i Sverige från och med 1 april. Det skulle inte vara någon stor avgift (30 kronor i månaden) men av princip anser jag inte att jag ska behöva betala för att kunna ha tillgång till mina pengar. Hursomhelst finns det billigare alternativ och 30 kronor per månad skulle jag kunna använda för att t.ex. ge till mina barn i höjd veckopeng.
Jag bestämde mig därför för att byta bank. Handelsbanken framstod som ett attraktivt alternativ, då de har 0 kronor i avgift för ett konto med internetbank samt Handelsbanken Frikort. Problemet är dock att Handelsbankens Frikort är ett Maestro-kort och jag skulle vilja ha ett Visa eller Mastercard för att kunna använda utomlands och framförallt när jag ska hyra bil (jag äger ingen bil utan hyr bil när jag behöver det - "car as a service"). Efter viss efterforskning kom jag på att OKQ8 har avgiftsfritt Visa-kort. En snabb koll visade att detta var mycket förmånligt. Förutom att OKQ8 inte har någon avgift på sitt kort får man även ränta på tillgodohavande på kortkontot! Dessutom är OKQ8 bank kooperativ och man kan få återbäring istället för att bekosta utdelning till bankens ägare.
Min lösning för att slippa bankavgifter (Handelsbanken + OKQ8) krävde alltså lite tankemöda (men inte så mycket). Den visar att nischbanker såsom OKQ8 bank troligen går en ljusare framtid till mötes än de gamla bankdinosaurierna. Kolla upp vad du betalar för avgifter idag! Vilka tjänster behöver du egentligen hos en bank? Kan du vara "otrogen" med en nischbank och därmed spara in avgifter?
Jag läser förresten att Danske Bank krymper på privatkundssidan i Danmark - på de tio veckorna sedan årsskiftet har andelen sjunkit från 29,7 till 27,5 procent, vilket beror på höjda avgifter, stängda kontor och förlorat förtroende. Nordea verkar ha snott en stor del av de danska bankbytarna. Nu är det enligt Danske Bank mest småkunder det handlar om, men vi ska inte glömma att Danske Bank är jättestor i förhållande till Danmarks BNP. Det är bland världens större banker bara Schweiz som har sådana som är större i förhållande till landets BNP.
2013-03-31
2013-03-27
EU-stadgan intet värd!
Cypernkrisen ledde inte oväntat till att Cypern inför kapitalkontroller när bankerna åter öppnar imorgon torsdag. Detta är som jag ser det ett solklart brott mot EU:s fördrag. I Europeiska unionens officiella tidning 2010/C 83/01 hittar man en Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Där sägs följande om kapitalrörelser inom Europeiska unionen. I Tredje delen, Avdelning I, Artikel 26 sägs att
Tillägg: Läsaren DrRyan påpekar att även Artikel 65 punkt 1 innehåller undantag som skulle kunna åberopas:
Det hela visar att EU-fördraget inte är värt ett vitten. Politikerna kan bryta mot det närhelst det passar dem.
Om jag ska ha något som helst förtroende för EU och dess fördrag vill jag se att EU-kommissionen lagför Cypern för brott mot EU-fördraget. Jag vill även se att vår svenska regering, framförallt finansminister Anders Borg, statsminister Fredrik Reinfeldt och EU-minister Birgitta Ohlsson, gör en kraftfull markering mot detta flagranta brott mot en av EU-fördragets viktigaste grundprinciper.
Den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.I Avdelning IV "Fri rörlighet för personer, tjänster och kapital" sägs i Kapitel 4 "Kapital och betalningar", Artikel 63 att
1. Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel ska alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.Det enda undantag jag kan hitta (förutom sanktioner mot skurkaktiga tredje länder à la Iran) är i Artikel 66:
2. Inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel ska alla restriktioner för betalningar mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land vara förbjudna.
Om kapitalrörelser till eller från tredje land under exceptionella förhållanden orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för den ekonomiska och monetära unionens funktion, får rådet genom beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken vidta skyddsåtgärder gentemot tredje land för en tid som inte får överstiga sex månader, om sådana åtgärder är absolut nödvändiga.Det är alltså enligt EU:s fördrag "under exceptionella förhållanden" tillåtet för rådet att vidta restriktioner i kapitalrörelser mot "tredje land" (alltså länder utanför EU). Observera att ett sådant beslut måste tas av rådet, dessutom på förslag av kommissionen. Cyperns centralbank eller regering har enligt EU-fördraget ingen rätt att fatta ett sådant beslut. Dessutom finns i fördraget inget undantag som medger att man inför restriktioner för kapitalrörelser mellan EU-länder. De restriktioner för kapitalrörelser som Cypern nu genomför är alltså ett flagrant brott mot EU-fördraget.
Tillägg: Läsaren DrRyan påpekar att även Artikel 65 punkt 1 innehåller undantag som skulle kunna åberopas:
Bestämmelserna i artikel 63 ska inte påverka medlemsstaternas rätt attJag har dock svårt att se att Cyperns regering skulle kunna leda i bevis att deras kapitalkontroller "är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet". Cyprioterna skulle snarare bli gladare om de finge flytta ut sina pengar ur de inhemska bankerna. (Slut på tillägg.)
[...]
b) vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut, eller att i administrativt eller statistiskt informationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet.
Det hela visar att EU-fördraget inte är värt ett vitten. Politikerna kan bryta mot det närhelst det passar dem.
Om jag ska ha något som helst förtroende för EU och dess fördrag vill jag se att EU-kommissionen lagför Cypern för brott mot EU-fördraget. Jag vill även se att vår svenska regering, framförallt finansminister Anders Borg, statsminister Fredrik Reinfeldt och EU-minister Birgitta Ohlsson, gör en kraftfull markering mot detta flagranta brott mot en av EU-fördragets viktigaste grundprinciper.
2013-03-22
Cypern: Så lät det 2008
 |
| Jean-Claude Trichet på konferensen i Nicosia i januari 2008. Foto: ECB |
The entry of Cyprus into the euro area implies that the benefits of the Single Market will be further enhanced by the single currency. The euro offers a credible framework for price stability in an environment characterised by the absence of exchange rate uncertainty within the euro area. Cyprus will benefit from the stability-oriented policy of the ECB, which will help anchor inflation expectations. Furthermore, for a small open economy such as Cyprus, the euro adoption provides protection against international financial turmoil, which often has a disproportionate effect on smaller economies.Uttalandet framstår idag som grym ironi. Om Cypern hade haft kvar en egen valuta hade de visserligen troligen inte undvikit en kris på grund av sina alltför stora banker (jämför Island), men de hade kunnat krångla sig ur krisen på ett enklare vis. Nu är de uppbundna av en massa avtal och hur de än gör kommer de att bryta något av dem.
Det var från början Zero Hedge som tipsade om detta citat, men källkritisk som jag är letade jag upp originalet.
I mitt förra inlägg skrev jag bland annat om Cyperns olika möjliga "utvägar" ur sitt predikament, men missade faktiskt en "utväg", nämligen en variant på den isländska. Låt helt enkelt bankerna gå i konkurs. Det blir en jäkla oreda, men det är kanske bättre än att försöka rädda bankerna.
2013-03-20
Skuldkedjor och krympande säkerheter
Fallet Cypern illustrerar tydligt vad som håller på att hända i vår överskuldsatta värld. Skulderna är alldeles för stora i förhållande till de underliggande säkerheterna som dessutom krymper.
En skuld har alltid någon form av underliggande antagande om något slags säkerhet. Ett enkelt fall är om en kompis ber att få låna 500 kronor som vederbörande lovar att betala tillbaka när nästa lön kommer. Min säkerhet för lånet är i detta fall att jag vet att kompisen har ett arbete och kommer att få lön den 25:e.
Ett bolån har en säkerhet dels i form av värdet på bostaden, som är pantsatt, dels i form av att bolåntagaren har en inkomst och i avtalet lovar att betala en viss summa på lånet varje månad - månadsbetalningen består av ränta och ofta även av amortering.
Ett konsumtionslån för att köpa exempelvis en bil eller en teve har i motsats till bolån ingen större säkerhet i form av påtagliga prylar, då andrahandsvärdet på bilen eller teven sjunker snabbt, men däremot en säkerhet i form av låntagarens lön. Ett företags lån har på liknande sätt en säkerhet i form av företagets lönsamhet och inkomster. En statsobligation har på samma vis en säkerhet i form av statens förväntade skatteintäkter.
Nu är det förstås så att varje skuld motsvaras av en tillgång för någon annan. Ditt bolån är en skuld för dig, men en tillgång för banken. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men en tillgång för mig.
I dagens värld är skulder och tillgångar hoplänkade till långa kedjor, där man ofta har svårt att se vad den underliggande reella säkerheten egentligen är. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men bankens inlåning (alltså bankkonton) och upplåning (t.ex. bostadsobligationer) motsvaras på andra sidan av bankens balansräkning av tillgångar i form av exempelvis bolån, företagslån och statsobligationer. Om man äger andelar i en penningmarknadsfond så består de av obligationer utgivna av banker, företag och staten. Bankens obligationer har som säkerhet bankens inkomstflöden från de lån den gett ut till privatpersoner och företag. Dessa inkomstflöden på lånen har i sin tur som säkerhet privatpersonernas respektive företagens inkomster. Ännu längre kedjor blir det när man börjar blanda in finansiella derivat.
I och med att en stor del av skulderna (krediterna) i vårt globala samhälle har underliggande inkomstflöden som säkerheter är krediternas värde i slutändan beroende av någons förmåga att betala ränta och amortering på sina skulder.
När inkomstflödena av någon anledning krymper, så rubbas balansen mellan mängden skulder och de underliggande säkerheterna i slutet av skuldkedjan. Om det till exempel blir en lågkonjunktur och många blir av med jobbet, så kommer många inte att kunna leverera de förväntade inkomstflödena som håller krediternas värde uppe. Detsamma gäller förstås företag som går i konkurs. En lågkonjunktur påverkar också statens skatteintäkter negativt och har staten stora skulder kan det uppstå en osäkerhet om hur mycket staten faktiskt förmår betala på sin statsskuld.
Krediter som har mer påtagliga säkerheter, exempelvis lån där en fastighet är pantsatt, kan också drabbas av att värdet på den underliggande säkerheten sjunker. Detta hänger också ofta samman med en lågkonjunktur, där folks möjligheter att buda upp priserna på fastigheter inte längre är lika stora.
Nicole Foss (som skriver The Automatic Earth och varit på föreläsningsturnéer bland annat i Sverige) brukar likna det som händer när de underliggande säkerheterna försvinner vid den kända leken "hela havet stormar". De som dansar runt är de som anser att de har finansiella tillgångar av något slag och stolarna är de underliggande säkerheterna. När en stol försvinner och musiken slutar spela blir någon utan stol. Så fortsätter det medan stolarna försvinner en efter en. Det finns fler krediter än vad det finns säkerheter, så i slutändan måste någon bli utan. Det blir kreditdeflation när krediterna försvinner, vilket i sin tur innebär en deflation av penningmängden (då pengar skapas som krediter).
Vad vi ser i fallet Cypern är att cypriotiska banker hade stora innehav av grekiska statsobligationer på tillgångssidan. Bankernas skulder var de pengar som satts in dels av Cyperns egna invånare, dels av utlänningar (exempelvis ryska oligarker). De grekiska statsobligationerna hade som säkerhet den grekiska statens skatteintäkter, som i sin tur var beroende av förmågan hos grekiska företag och hushåll att betala skatt. Grekiska staten hade emellertid tagit på sig alldeles för stora skulder i förhållande till samhällets skattebetalningsförmåga. Dessutom drabbades Grekland liksom övriga världen av en lågkonjunktur från 2008, vilket försämrade skatteintäkterna. Grekland har därefter bara fortsatt i en ond nedåtspiral av krympande ekonomi och därmed krympande skatteintäkter. Grekiska staten tvingades att skriva ner en stor del av sin statsskuld i mars 2012, vilket drabbade tillgångssidan för de cypriotiska bankerna hårt. I och med att Cypern har en så stor banksektor (sammanlagda tillgångar på över sju gånger årlig BNP) så klarar inte staten att rädda bankerna, ens om de tar över dem helt. Dessutom har Cypern redan en ganska stor statsskuld, som de inte kan skriva ner utan att sänka bankerna ännu mer, då bankerna (som i alla länder) även har stora innehav av det egna landets statsobligationer.
Om cypriotiska staten tar emot nödlån från andra EMU-länder och IMF (eller Ryssland) ökar det dock på landets statsskuld i en rent katastrofal omfattning. Det behövs i dagsläget runt 17 miljarder euro för att rädda bankerna, vilket är nästan lika mycket som Cyperns årliga BNP på drygt 18 miljarder euro! Med tanke på att landets statsskuld redan idag är över 80 procent av årlig BNP skulle de isåfall gå om Grekland och ligga tvåa i världen (efter Japan) vad gäller statsskuld i förhållande till BNP. Ekvationen blir omöjlig och därmed återstår inte så många andra utvägar.
En utväg är förstås den som föreslogs i helgen, nämligen att tala om för dem som har konton i bankerna att deras tillgångar saknar en del av sina underliggande säkerheter och att beslagta (eller skriva ner) en del av tillgångarna. Det var dock ganska korkat att ta med även småsparare i borttagandet av en stol i "hela havet stormar". Dessutom ger det kedjeeffekter då det raserar förtroendet för bankmedel och förtroende är grundbulten för bankernas verksamhet. Detta kan som jag skrev i förrgår även ge smittoeffekter på eurozonens övriga skuldkrisländer.
En annan utväg skulle vara att Cypern gör en nedskrivning av sin statsskuld. Detta skulle som sagt totalt sänka landets banker, så det är inte ett attraktivt alternativ. Det vi sett av tidigare statsbankrutter (t.ex. Argentina) är också att det leder till åratal av rättsliga processer från fordringsägare och en utfrysning ur de globala kreditmarknaderna. Det är också ytterst tveksamt om Cypern skulle kunna kvarstå i eurosamarbetet efter en statsbankrutt.
En tredje utväg är att Cypern lämnar eurosamarbetet. Detta vill förstås övriga euroländer till varje pris undvika, då det skulle förlöjliga alla prestigefyllda uttalanden om att eurosamarbetet är "oåterkalleligt". Dessutom skulle det rasera eventuellt kvarstående förtroende för eurosamarbetets övriga svaga länder, t.ex. Grekland. Kan ett land lämna euron, så kan fler göra det. Även om Cypern alltså är pyttelitet i sammanhanget, med 0,2 procent av EU:s totala BNP, så kan det ändå sätta igång en finansiell lavin.
Om Cypern skulle lämna eurosamarbetet och återinföra det cypriotiska pundet skulle de också tvingas att omnotera alla bankinnehav och statsobligationer i cypriotiska pund, som snabbt skulle tappa i värde. Annars skulle Cypern och dess banker stå med skulder till omvärlden noterade i euro, som skulle vara fullständigt omöjliga att återbetala. Även detta skulle leda till åratal av rättsliga processer samt en utfrysning från kreditmarknaderna.
Det finns dock en sista utväg, nämligen att andra länder inte ger lån till Cypern, utan istället skänker pengar. Så altruistiska lär dock inte Tyskland och Ryssland vara utan att få något tillbaka. Kan Ryssland skänka pengar mot att Gazprom får rättigheter till gasutvinning och prospektering? Vad skulle Tyskland kunna få i utbyte?
Cypernfrågan är alltså fortfarande öppen för spekulation och vi får se vartåt det barkar de närmaste dagarna. Vilken "lösning" det än blir lär den ge negativa effekter som sprider sig som ringar på vattnet via euroområdet och över hela världsekonomin. Den enda "lösningen" som möjligtvis skulle kunna undvika detta är den sista, men som jag skrev i förrgår är skadan på förtroendet redan gjord.
När Cyperns banker åter kommer att öppna är fortfarande osäkert. Den "bank holiday" som från början bara skulle ha innefattat måndagen förlängdes till att bankerna skulle öppna idag onsdag eller imorgon torsdag. Senaste beskedet är nu att de cypriotiska bankerna kommer att hålla stängt hela denna vecka, och då nästa måndag är en helgdag på Cypern innebär det att de inte kommer att öppna förrän på tisdag. Cyperns regering och parlament har därmed tid på sig att vidta diverse nödåtgärder såsom kapitalkontroller. De måste på något sätt begränsa de kapitalutflöden från bankerna som garanterat kommer den dag de åter öppnar. Men det brådskar också att hitta en "lösning". Ju längre det dröjer, desto mer osäkerhet som smittar av sig på övriga skuldkrisländer. Framförallt Grekland kan drabbas. Många greker har också konton i cypriotiska banker.
P.S. Cypern fanns på min "radar" redan i augusti 2011.
P.P.S. Jag söker fortfarande bostad i Stockholm. Jag har fått några bra tips, men ännu har jag inget klart erbjudande och ännu mindre något påskrivet kontrakt. Visserligen skrev jag att jag inte kommer att skriva något mer här på bloggen förrän jag löst min bostadssituation, men det som sker nu i världen är alldeles för intressant för att inte skriva något. Det kommer dock att bli glesare mellan blogginläggen än vad det varit tidigare.
En skuld har alltid någon form av underliggande antagande om något slags säkerhet. Ett enkelt fall är om en kompis ber att få låna 500 kronor som vederbörande lovar att betala tillbaka när nästa lön kommer. Min säkerhet för lånet är i detta fall att jag vet att kompisen har ett arbete och kommer att få lön den 25:e.
Ett bolån har en säkerhet dels i form av värdet på bostaden, som är pantsatt, dels i form av att bolåntagaren har en inkomst och i avtalet lovar att betala en viss summa på lånet varje månad - månadsbetalningen består av ränta och ofta även av amortering.
Ett konsumtionslån för att köpa exempelvis en bil eller en teve har i motsats till bolån ingen större säkerhet i form av påtagliga prylar, då andrahandsvärdet på bilen eller teven sjunker snabbt, men däremot en säkerhet i form av låntagarens lön. Ett företags lån har på liknande sätt en säkerhet i form av företagets lönsamhet och inkomster. En statsobligation har på samma vis en säkerhet i form av statens förväntade skatteintäkter.
Nu är det förstås så att varje skuld motsvaras av en tillgång för någon annan. Ditt bolån är en skuld för dig, men en tillgång för banken. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men en tillgång för mig.
I dagens värld är skulder och tillgångar hoplänkade till långa kedjor, där man ofta har svårt att se vad den underliggande reella säkerheten egentligen är. Mitt tillgodohavande på bankkontot är en skuld för banken, men bankens inlåning (alltså bankkonton) och upplåning (t.ex. bostadsobligationer) motsvaras på andra sidan av bankens balansräkning av tillgångar i form av exempelvis bolån, företagslån och statsobligationer. Om man äger andelar i en penningmarknadsfond så består de av obligationer utgivna av banker, företag och staten. Bankens obligationer har som säkerhet bankens inkomstflöden från de lån den gett ut till privatpersoner och företag. Dessa inkomstflöden på lånen har i sin tur som säkerhet privatpersonernas respektive företagens inkomster. Ännu längre kedjor blir det när man börjar blanda in finansiella derivat.
I och med att en stor del av skulderna (krediterna) i vårt globala samhälle har underliggande inkomstflöden som säkerheter är krediternas värde i slutändan beroende av någons förmåga att betala ränta och amortering på sina skulder.
När inkomstflödena av någon anledning krymper, så rubbas balansen mellan mängden skulder och de underliggande säkerheterna i slutet av skuldkedjan. Om det till exempel blir en lågkonjunktur och många blir av med jobbet, så kommer många inte att kunna leverera de förväntade inkomstflödena som håller krediternas värde uppe. Detsamma gäller förstås företag som går i konkurs. En lågkonjunktur påverkar också statens skatteintäkter negativt och har staten stora skulder kan det uppstå en osäkerhet om hur mycket staten faktiskt förmår betala på sin statsskuld.
Krediter som har mer påtagliga säkerheter, exempelvis lån där en fastighet är pantsatt, kan också drabbas av att värdet på den underliggande säkerheten sjunker. Detta hänger också ofta samman med en lågkonjunktur, där folks möjligheter att buda upp priserna på fastigheter inte längre är lika stora.
Nicole Foss (som skriver The Automatic Earth och varit på föreläsningsturnéer bland annat i Sverige) brukar likna det som händer när de underliggande säkerheterna försvinner vid den kända leken "hela havet stormar". De som dansar runt är de som anser att de har finansiella tillgångar av något slag och stolarna är de underliggande säkerheterna. När en stol försvinner och musiken slutar spela blir någon utan stol. Så fortsätter det medan stolarna försvinner en efter en. Det finns fler krediter än vad det finns säkerheter, så i slutändan måste någon bli utan. Det blir kreditdeflation när krediterna försvinner, vilket i sin tur innebär en deflation av penningmängden (då pengar skapas som krediter).
Vad vi ser i fallet Cypern är att cypriotiska banker hade stora innehav av grekiska statsobligationer på tillgångssidan. Bankernas skulder var de pengar som satts in dels av Cyperns egna invånare, dels av utlänningar (exempelvis ryska oligarker). De grekiska statsobligationerna hade som säkerhet den grekiska statens skatteintäkter, som i sin tur var beroende av förmågan hos grekiska företag och hushåll att betala skatt. Grekiska staten hade emellertid tagit på sig alldeles för stora skulder i förhållande till samhällets skattebetalningsförmåga. Dessutom drabbades Grekland liksom övriga världen av en lågkonjunktur från 2008, vilket försämrade skatteintäkterna. Grekland har därefter bara fortsatt i en ond nedåtspiral av krympande ekonomi och därmed krympande skatteintäkter. Grekiska staten tvingades att skriva ner en stor del av sin statsskuld i mars 2012, vilket drabbade tillgångssidan för de cypriotiska bankerna hårt. I och med att Cypern har en så stor banksektor (sammanlagda tillgångar på över sju gånger årlig BNP) så klarar inte staten att rädda bankerna, ens om de tar över dem helt. Dessutom har Cypern redan en ganska stor statsskuld, som de inte kan skriva ner utan att sänka bankerna ännu mer, då bankerna (som i alla länder) även har stora innehav av det egna landets statsobligationer.
Om cypriotiska staten tar emot nödlån från andra EMU-länder och IMF (eller Ryssland) ökar det dock på landets statsskuld i en rent katastrofal omfattning. Det behövs i dagsläget runt 17 miljarder euro för att rädda bankerna, vilket är nästan lika mycket som Cyperns årliga BNP på drygt 18 miljarder euro! Med tanke på att landets statsskuld redan idag är över 80 procent av årlig BNP skulle de isåfall gå om Grekland och ligga tvåa i världen (efter Japan) vad gäller statsskuld i förhållande till BNP. Ekvationen blir omöjlig och därmed återstår inte så många andra utvägar.
En utväg är förstås den som föreslogs i helgen, nämligen att tala om för dem som har konton i bankerna att deras tillgångar saknar en del av sina underliggande säkerheter och att beslagta (eller skriva ner) en del av tillgångarna. Det var dock ganska korkat att ta med även småsparare i borttagandet av en stol i "hela havet stormar". Dessutom ger det kedjeeffekter då det raserar förtroendet för bankmedel och förtroende är grundbulten för bankernas verksamhet. Detta kan som jag skrev i förrgår även ge smittoeffekter på eurozonens övriga skuldkrisländer.
En annan utväg skulle vara att Cypern gör en nedskrivning av sin statsskuld. Detta skulle som sagt totalt sänka landets banker, så det är inte ett attraktivt alternativ. Det vi sett av tidigare statsbankrutter (t.ex. Argentina) är också att det leder till åratal av rättsliga processer från fordringsägare och en utfrysning ur de globala kreditmarknaderna. Det är också ytterst tveksamt om Cypern skulle kunna kvarstå i eurosamarbetet efter en statsbankrutt.
En tredje utväg är att Cypern lämnar eurosamarbetet. Detta vill förstås övriga euroländer till varje pris undvika, då det skulle förlöjliga alla prestigefyllda uttalanden om att eurosamarbetet är "oåterkalleligt". Dessutom skulle det rasera eventuellt kvarstående förtroende för eurosamarbetets övriga svaga länder, t.ex. Grekland. Kan ett land lämna euron, så kan fler göra det. Även om Cypern alltså är pyttelitet i sammanhanget, med 0,2 procent av EU:s totala BNP, så kan det ändå sätta igång en finansiell lavin.
Om Cypern skulle lämna eurosamarbetet och återinföra det cypriotiska pundet skulle de också tvingas att omnotera alla bankinnehav och statsobligationer i cypriotiska pund, som snabbt skulle tappa i värde. Annars skulle Cypern och dess banker stå med skulder till omvärlden noterade i euro, som skulle vara fullständigt omöjliga att återbetala. Även detta skulle leda till åratal av rättsliga processer samt en utfrysning från kreditmarknaderna.
Det finns dock en sista utväg, nämligen att andra länder inte ger lån till Cypern, utan istället skänker pengar. Så altruistiska lär dock inte Tyskland och Ryssland vara utan att få något tillbaka. Kan Ryssland skänka pengar mot att Gazprom får rättigheter till gasutvinning och prospektering? Vad skulle Tyskland kunna få i utbyte?
Cypernfrågan är alltså fortfarande öppen för spekulation och vi får se vartåt det barkar de närmaste dagarna. Vilken "lösning" det än blir lär den ge negativa effekter som sprider sig som ringar på vattnet via euroområdet och över hela världsekonomin. Den enda "lösningen" som möjligtvis skulle kunna undvika detta är den sista, men som jag skrev i förrgår är skadan på förtroendet redan gjord.
När Cyperns banker åter kommer att öppna är fortfarande osäkert. Den "bank holiday" som från början bara skulle ha innefattat måndagen förlängdes till att bankerna skulle öppna idag onsdag eller imorgon torsdag. Senaste beskedet är nu att de cypriotiska bankerna kommer att hålla stängt hela denna vecka, och då nästa måndag är en helgdag på Cypern innebär det att de inte kommer att öppna förrän på tisdag. Cyperns regering och parlament har därmed tid på sig att vidta diverse nödåtgärder såsom kapitalkontroller. De måste på något sätt begränsa de kapitalutflöden från bankerna som garanterat kommer den dag de åter öppnar. Men det brådskar också att hitta en "lösning". Ju längre det dröjer, desto mer osäkerhet som smittar av sig på övriga skuldkrisländer. Framförallt Grekland kan drabbas. Många greker har också konton i cypriotiska banker.
P.S. Cypern fanns på min "radar" redan i augusti 2011.
P.P.S. Jag söker fortfarande bostad i Stockholm. Jag har fått några bra tips, men ännu har jag inget klart erbjudande och ännu mindre något påskrivet kontrakt. Visserligen skrev jag att jag inte kommer att skriva något mer här på bloggen förrän jag löst min bostadssituation, men det som sker nu i världen är alldeles för intressant för att inte skriva något. Det kommer dock att bli glesare mellan blogginläggen än vad det varit tidigare.
2013-03-18
Cyperns bankmedelskonfiskation - dummast hittills
Jag har visserligen sagt att jag inte kommer att skriva några fler inlägg på denna blogg förrän min bostadssituation är löst, men det har inträffat en mycket viktig händelse som jag gärna vill kommentera.
Helgens åtgärd att föreslå att staten ska konfiskera delar av banktillgodohavandena i cypriotiska banker kvalificerar utan tvekan som den mest korkade åtgärd som EU-nomenklaturan hittills genomfört i sin hantering av den europeiska skuldkrisen. Åtgärden är direkt farlig, då den rubbar det förtroende som är själva grundbulten för att bedriva bankverksamhet. EU:s ledare har nu skjutit sig själva i foten.
Just nu är det oklart om det ursprungliga förslaget kommer att passera Cyperns parlament, då omröstningen har skjutits upp till tisdag klockan 17 svensk tid. Under tiden pågår ett förhandlande om hur förslaget ska se ut. Originalförslaget var en "engångsskatt" på 6,75 procent för innehav under €100 000 euro och 9,9 procent på innehav därutöver. Den folkliga vreden är förstås stor och ett förslag är att tillgångar på upp till 20 000 euro befrias från engångsskatten, för att skydda "vanligt folk". I "värsta fall" (för de rika alltså) skulle innehav över €100 000 euro beskattas med 15,26 procent och de därunder inte beskattas alls.
Den österrikiska ledamoten i Europeiska centralbankens (ECB:s) direktion Ewald Nowotny påpekar att Cypern är "ett undantag" som beror dels på att banksektorn i Cypern är så gigantisk i förhållande till landets BNP, dels på att stora delar av bankinnehaven kommer från utlandet. Samma åtgärd skulle alltså enligt Nowotny inte vidtas i andra krisländer.
Men skadan är redan skedd. Förtroendet bör bankerna och staten är rubbat. Folket i andra krisländer lär inte lita på Nowotny. De som har kapital placerat i cypriotiska banker, och framförallt cyprioterna själva, lär inte heller lita på att detta skulle vara en engångsföreteelse. När bankerna väl öppnar igen (på torsdag?) lär det hursomhelst bli kapitalflykt från Cyperns banker. Risken är också överhängande att det sker förnyad kapitalflykt från skuldkrisens övriga länder, både från storkapital och småsparare. Denna kapitalflykt lär bland annat ytterligare öka obalanserna inom eurozonen och destabilisera krisländerna.
Dessutom raserar bankmedelskonfiskationen förtroendet för bankernas insättningsgaranti, inte bara i Cypern, utan i hela världen. Bankerna bygger på att allmänheten har förtroende för dem och hellre sätter in sina pengar där än att förvara dem "i madrassen". Nu rubbas den balans som tidigare vägt över till bankernas fördel, i och med att man ser att insättningsgarantin kan tas bort genom ett penndrag från politikerna.
Att banker och bankomater hålls stängda rubbar också förtroendet. Visserligen var måndagen redan en planerad helgdag (fastlagsmåndagen), men nu har detta alltså utvidgats med (minst) en dag.
I och med att beslutet inte tas förrän imorgon (om det tas) innebär det också retroaktiv lagstiftning, då bankmedlen redan är låsta.
Förtroendet för politikerna (i den mån de fortfarande har något) får sig förstås en mycket allvarlig törn.
Risken är också stor för att ryktesspridning framöver kan komma att skapa panik bland banksparare med uttagsanstormningar som följd.
Det talas mycket om de ryska oligarker som placerat sina pengar i cypriotiska banker för tvätt och inte oväntat har Rysslands president Putin reagerat starkt på bankmedelsskatten. Man kan för övrigt undra hur många miljarder som Vladimir Putin själv placerat i cypriotiska banker.
Därmed öppnas för att Ryssland som "straff" inte skulle förlänga sina lån till Cypern, vilket skulle spä på landets problem.
Cyperns sedan tre veckor nytillträdde president försvarar uppgörelsen om bankmedelskonfiskationen och säger att "alternativet var statsbankrutt och att Cypern skulle ha tvingas lämna eurozonen". Kanske var det så, men till sist handlar det om ett ultimatum som han ställts inför av EU-nomenklaturan. Denna konfiskation är anmärkningsvärd såtillvida att den inte föreslagits på initiativ av Cyperns folkvalda, utan tillkommit genom drakoniska villkor dikterade av andra stater.
Det fanns förstås inte så många andra alternativ än statsbankrutt för Cypern, då deras banker är så stora. En nedskrivning av Cyperns statsskuld skulle också förvärra situationen för Cyperns banker, då dessa har stora innehav av cypriotiska statsobligationer. En av grundorsakerna bakom Cyperns bankkris är förstås att landets banker drabbades hårdast av alla EU-länders av krisen och statsbankrutten i Grekland, på grund av landets (och dess bankers) starka kopplingar till Greklands ekonomi.
Cyperns engångsskatt på bankmedel har alltså öppnat upp en Pandoras ask av negativa konsekvenser. Helt "nya" risker har plötsligt dykt upp på de globala finansmarknaderna, vilket knappast lär tolkas positivt, även om man backar om den nya engångsskatten.
Läs även Jonas Sjöstedt och Benny Åsman om saken. Sjöstedt skriver bland annat:
Musik@Centrifugen "Först kom de för cypriotiska spararnas pengar men jag brydde mig inte för jag hade inga pengar på Cypern".
Helgens åtgärd att föreslå att staten ska konfiskera delar av banktillgodohavandena i cypriotiska banker kvalificerar utan tvekan som den mest korkade åtgärd som EU-nomenklaturan hittills genomfört i sin hantering av den europeiska skuldkrisen. Åtgärden är direkt farlig, då den rubbar det förtroende som är själva grundbulten för att bedriva bankverksamhet. EU:s ledare har nu skjutit sig själva i foten.
Just nu är det oklart om det ursprungliga förslaget kommer att passera Cyperns parlament, då omröstningen har skjutits upp till tisdag klockan 17 svensk tid. Under tiden pågår ett förhandlande om hur förslaget ska se ut. Originalförslaget var en "engångsskatt" på 6,75 procent för innehav under €100 000 euro och 9,9 procent på innehav därutöver. Den folkliga vreden är förstås stor och ett förslag är att tillgångar på upp till 20 000 euro befrias från engångsskatten, för att skydda "vanligt folk". I "värsta fall" (för de rika alltså) skulle innehav över €100 000 euro beskattas med 15,26 procent och de därunder inte beskattas alls.
Den österrikiska ledamoten i Europeiska centralbankens (ECB:s) direktion Ewald Nowotny påpekar att Cypern är "ett undantag" som beror dels på att banksektorn i Cypern är så gigantisk i förhållande till landets BNP, dels på att stora delar av bankinnehaven kommer från utlandet. Samma åtgärd skulle alltså enligt Nowotny inte vidtas i andra krisländer.
Men skadan är redan skedd. Förtroendet bör bankerna och staten är rubbat. Folket i andra krisländer lär inte lita på Nowotny. De som har kapital placerat i cypriotiska banker, och framförallt cyprioterna själva, lär inte heller lita på att detta skulle vara en engångsföreteelse. När bankerna väl öppnar igen (på torsdag?) lär det hursomhelst bli kapitalflykt från Cyperns banker. Risken är också överhängande att det sker förnyad kapitalflykt från skuldkrisens övriga länder, både från storkapital och småsparare. Denna kapitalflykt lär bland annat ytterligare öka obalanserna inom eurozonen och destabilisera krisländerna.
Dessutom raserar bankmedelskonfiskationen förtroendet för bankernas insättningsgaranti, inte bara i Cypern, utan i hela världen. Bankerna bygger på att allmänheten har förtroende för dem och hellre sätter in sina pengar där än att förvara dem "i madrassen". Nu rubbas den balans som tidigare vägt över till bankernas fördel, i och med att man ser att insättningsgarantin kan tas bort genom ett penndrag från politikerna.
Att banker och bankomater hålls stängda rubbar också förtroendet. Visserligen var måndagen redan en planerad helgdag (fastlagsmåndagen), men nu har detta alltså utvidgats med (minst) en dag.
I och med att beslutet inte tas förrän imorgon (om det tas) innebär det också retroaktiv lagstiftning, då bankmedlen redan är låsta.
Förtroendet för politikerna (i den mån de fortfarande har något) får sig förstås en mycket allvarlig törn.
Risken är också stor för att ryktesspridning framöver kan komma att skapa panik bland banksparare med uttagsanstormningar som följd.
Det talas mycket om de ryska oligarker som placerat sina pengar i cypriotiska banker för tvätt och inte oväntat har Rysslands president Putin reagerat starkt på bankmedelsskatten. Man kan för övrigt undra hur många miljarder som Vladimir Putin själv placerat i cypriotiska banker.
Därmed öppnas för att Ryssland som "straff" inte skulle förlänga sina lån till Cypern, vilket skulle spä på landets problem.
Cyperns sedan tre veckor nytillträdde president försvarar uppgörelsen om bankmedelskonfiskationen och säger att "alternativet var statsbankrutt och att Cypern skulle ha tvingas lämna eurozonen". Kanske var det så, men till sist handlar det om ett ultimatum som han ställts inför av EU-nomenklaturan. Denna konfiskation är anmärkningsvärd såtillvida att den inte föreslagits på initiativ av Cyperns folkvalda, utan tillkommit genom drakoniska villkor dikterade av andra stater.
Det fanns förstås inte så många andra alternativ än statsbankrutt för Cypern, då deras banker är så stora. En nedskrivning av Cyperns statsskuld skulle också förvärra situationen för Cyperns banker, då dessa har stora innehav av cypriotiska statsobligationer. En av grundorsakerna bakom Cyperns bankkris är förstås att landets banker drabbades hårdast av alla EU-länders av krisen och statsbankrutten i Grekland, på grund av landets (och dess bankers) starka kopplingar till Greklands ekonomi.
Cyperns engångsskatt på bankmedel har alltså öppnat upp en Pandoras ask av negativa konsekvenser. Helt "nya" risker har plötsligt dykt upp på de globala finansmarknaderna, vilket knappast lär tolkas positivt, även om man backar om den nya engångsskatten.
Läs även Jonas Sjöstedt och Benny Åsman om saken. Sjöstedt skriver bland annat:
Det rimliga är att bankernas förluster i första hand betalas av bankernas ägare, i andra hand av bankernas fordringsägare dvs de som har lånat ut till bankerna. Om detta inte räcker måste staten ta över och nationalisera banken. Problemet med att bankägare och de som har lånat ut pengar till banker går fria är något av eurokrisens kärna. Spekulanter och bankkapital undantas från marknadsekonomin och deras förluster vältras över på skattebetalarna. Det är den egentliga innebörden av EU:s krispolitik.Tillägg: läs även
Musik@Centrifugen "Först kom de för cypriotiska spararnas pengar men jag brydde mig inte för jag hade inga pengar på Cypern".
2013-03-13
Söker bostad
Som jag har skrivit förut är Stockholms bostadsmarknad fullständigt dysfunktionell. Våra politiker har sålt ut hyresrätterna. Våra politiker har genom olika åtgärder drivit på priserna på bostadsrätter och småhus till fullständigt orimliga nivåer.
På Bostad Stockholm finns idag 88 lägenheter lediga i hela Stockholms län, varav 50 i Stockholms kommun. Detta ska jämföras med att betydligt mindre staden Linköping har 50 lediga lägenheter i Stångåstadens kö.
Nu har jag drabbats av detta och har snart inget boende i Stockholm. Tro mig, jag har försökt alla vägar jag har kunnat komma på.
Det blir inga fler inlägg på denna blogg förrän jag löst min bostadssituation på något sätt. Har ni något konkret tips om en bostad får ni gärna mejla mig på flutethoughts snabel-a gmail punkt com.
På Bostad Stockholm finns idag 88 lägenheter lediga i hela Stockholms län, varav 50 i Stockholms kommun. Detta ska jämföras med att betydligt mindre staden Linköping har 50 lediga lägenheter i Stångåstadens kö.
Nu har jag drabbats av detta och har snart inget boende i Stockholm. Tro mig, jag har försökt alla vägar jag har kunnat komma på.
Det blir inga fler inlägg på denna blogg förrän jag löst min bostadssituation på något sätt. Har ni något konkret tips om en bostad får ni gärna mejla mig på flutethoughts snabel-a gmail punkt com.