Kvicksilverlamporna - teknofix med nya problem

Igår uppmärksammade SvD att många lågenergilampor hamnar i fel sopor.

Kvicksilver är sedan ett par år tillbaka förbjudet i Sverige, men med undantag för bland annat lågenergilampor. I nuläget ska alltså lågenergilampor lämnas in till en återvinning på en återvinningscentral, men upp emot 200 000 lågenergilampor i Sverige varje år hamnar istället i glasåtervinningen, vilket i förlängningen leder till att kvicksilvret i lamporna riskerar att hamna i naturen. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna, och därför utgör även den lilla mängd som finns i lamporna ett allvarligt problem.

Jag får väl säga "vad var det jag sade", för redan i februari 2009 undrade jag "hur ska ni ha det med kvicksilvret".

Fr.o.m. september 2009 försvinner alla matta glödlampor samt de klara 100-wattarna, för att ersättas av lågenergilampor. Hur rimmar det med kvicksilverförbudet? Vad kommer att hända med alla dessa kvicksilverinnehållande lampor när de är förbrukade? I augusti förra året kunde man läsa att varje år slängs omkring 12 000 ton elektronikavfall i soppåsen eller i fel kärl. Och i artikeln om glödlamporna står att "I Sverige samlas omkring 70—80 procent av lågenergilamporna in, mot 20 procent i EU", vilket kan formuleras omvänt - 20-30% av lågenergilamporna hamnar i Sverige i fel sopor, och i EU är det hela 80% som hamnar fel!

Detta är ett praktexempel på vad som händer när man genom en "teknofix" försöker "lösa" ett problem (energiförbrukningen för belysning) och istället får ett ännu värre problem på halsen (kvicksilver). Vad gäller den förväntade elbesparingen från att förbjuda glödlampor skrev jag så här.

Teoretiska beräkningar ger också vid handen att kvicksilverutsläppen totalt kommer att minska, eftersom det släpps ut en hel del kvicksilver när man bränner kol för att generera elkraft. Detta gäller förstås Europa i stort, inte i Sverige. Den elbesparing som lågenergilamporna ger skulle därmed sänka de totala kvicksilverutsläppen, även om en stor del av lamporna hamnar i fel sopor. Tillåt mig tvivla! Sänkt elförbrukning från belysning kommer att leda till sänkt efterfrågan på belysningsel och därmed ett lägre elpris. Då kommer andra användningsområden för el istället att kunna öka sin förbrukning och i slutändan står Europa där med lika höga kvicksilverutsläpp från kolkraft plus nya kvicksilverutsläpp från lågenergilampor.

Jag uppmärksammade även kvicksilverlamporna i april 2010 och i juli 2009.

Nu har det svenska etablissemanget drabbats av kvicksilverpanik.

SvD:s granskning visar att branschen måste bli bättre på att ta hand om de farliga lågenergilamporna. Det medger Jan-Olof Eriksson, vd på El-kretsen, som ansvarar för insamlingen. Han vill nu att personalen som sorterar glas och exponeras för lamporna ska testas.

Även miljöministern anser att situationen är akut - så dags nu - som de flesta politiker ligger hon steget efter. Kunde inte någon på hennes departement ha upplyst henne om problemet för längesen? Vilka andra miljöproblem har hon missat?

Även andra politiker har vaknat.

EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) reagerar på SvD:s granskning av bristerna i återvinningen av lågenergilampor.
– Jag tycker att EU-kommissionen måste agera. Sverige lyfts ofta fram som ett positivt exempel i de här frågorna och då undrar jag hur det ser ut i andra delar av EU, säger Åsa Westlund.

Naturskyddsföreningen reagerar såklart också kraftigt.

Precis som med beslutet om utfasningen av glödlampan tror Mikael Karlsson att det krävs ett politiskt beslut för att få en tidsplan för lågenergilampans utfasning. Kvicksilverlamporna är en tillfällig lösning, även om det inte finns någon plan över hur övergången till nästa ljusalternativ ska se ut.

Bra att han reagerar, men det känns lite orealistiskt att börja tala om en övergång till ett belysningsalternativ som ännu inte är klart. Kunde vi inte ha haft glödlamporna kvar under övergångsperioden, istället för att få ett kvicksilverproblem?

Supermiljöbloggen tipsar idag om att Naturskyddsföreningen kommit med den vettigaste nödlösningen - inför pant på lågenergilampor.

I samband med artiklarna om kvicksilverlamporna tipsar SvD om hur man återvinner rätt vad gäller lågenergilampor och lysrör.

Gå in på din kommuns hemsida. Där finns information om närmaste återvinningscentral eller miljöstation.

Sagt och gjort - jag gick in på Stockholms hemsida för att ta reda på detta. Eftersom jag inte finner någon lämplig rubrik på förstasidan så skriver jag in "återvinning" i sökrutan och får förslaget "återvinningscentral". Sökningen visar dock att det inte finns så många sådana, och de ligger alldeles för långt bort och avsides för oss utan bil. Östberga - var sjutton ligger det egentligen? Hur miljövänligt och energibesparande är det förresten att folk ska hålla på och åka bil för att lämna sina trasiga lampor? Nå, jag ger inte upp, utan söker istället på "lågenergilampor" och hamnar då på sidan om Elavfall, som innehåller följande något förvirrande text.

Allt som drivs med sladd eller batteri räknas som elavfall. Hit räknas även glödlampor, lysrör och lågenergilampor.

Man kan av detta tro att lysrör och lågenergilampor ska slängas tillsammans med övrigt elavfall. Även den efterföljande texten inbjuder till samma missuppfattning.

Elavfall som ingår i el-retur är:
- Ljuskällor: Lysrör, glödlampor och lågenergilampor, utan emballage eller förpackning.

Vad gäller återvinningen står följande.

De boende kan som enskilda hushåll även lämna sitt elavfall på stadens återvinningscentraler eller till den mobila miljöstationen [...] Se länk nedan till Avfall och återvinning - hushåll för adresser och öppettider.

Det finns dock ej någon länk dit på denna sida! När jag går vidare till sidan om farligt avfall hittar jag dock länkar om avfall och återvinning samt här lämnar du sopor. Eftersom återvinningscentralerna inte var att tänka på för min del tittar jag på miljöstationer för farligt avfall, men även den närmaste av dessa ligger ganska långt bort. En frisk man som jag kan i och för sig gå 1,6 kilometer för att lämna avfall, men hur ska alla pensionärer med rullator göra?

Nästa alternativ är den mobila miljöstationen, men den tänker tydligen inte passera mitt område de närmsta månaderna ser jag av turlistan.

Slutsatsen blir att Stockholms stad är kass vad gäller att underlätta korrekt återvinning av lågenergilampor och lysrör. Inte konstigt att många av dem hamnar i fel sopor!

Ännu ett problem är hur man ska sanera i hemmet om en kvicksilverlampa råkar gå sönder. Läs noga Kemikalieinspektionens instruktioner - särskilt skillnaden mellan när en kall lampa går sönder och när en varm lampa går sönder.

Själva produktionen av kvicksilverlamporna verkar mest finnas i Kina och i brittiska Times fanns för något år sedan en artikel om förhållandena för arbetare i Kina som jobbar i fabrikerna där större delen av våra kvicksilverlampor tillverkas.

Tests on hundreds of employees have found dangerously high levels of mercury in their bodies and many have required hospital treatment, according to interviews with workers, doctors and local health officials in the cities of Foshan and Guangzhou.

Vi har alltså exporterat de hälsoproblem som är förknippade med tillverkningen av dessa lampor.

Kina är också världens största producent av kvicksilver med nästan två tredjedelar av världsproduktionen 2005, följt av näst största producenten Kirgizistan. EU-förbudet mot glödlampor har fått Kina att återöppna kvicksilvergruvor för att få fram mer råmaterial till lågenergilampor. Detta skapar också miljöproblem som vi exporterat.

Så frågan är om det sammantaget var en särskilt ljus idé att byta ut glödlamporna mot kvicksilverlampor. Tur att det äntligen blir lite offentligt rabalder om detta och inte bara från obskyra gnälliga bloggare som jag.