Svenska media fortsätter även idag sin orgie i katastrofrapportering i spåren av stormen Sandys framfart i östra USA. Visst har östra USA drabbats, men Haiti, ett av världens fattigaste länder, drabbades förhållandevis betydligt hårdare när Sandy, som då var av orkanstyrka, drog över landet. The Guardian har sammanställt antalet döda i olika länder. Haiti 55, USA 52, Kuba 11, Bahamas 2, Puerto Rico 2, Dominikanska republiken 2, Kanada 1 och Jamaica 1. Räknat i förhållande till befolkningens storlek är det Bahamas och Haiti som drabbats värst, med 5,7 respektive 5,07 döda per miljon invånare. I USA har det dött 0,16 per miljon invånare. Räknar man istället på de 60 miljoner invånarna i den drabbade delen av USA är det ändå bara 0,87 döda per miljon invånare.
På Haiti hotar nu svält efter att stora delar av landets skördar har spolats bort eller ligger under vatten. Haiti hade dessutom tidigare i år drabbats av orkanen Isaac. Haitis livsmedelssituation förvärras av att det fattiga landet kommer att få svårt att ha råd med att köpa livsmedel när de globala matpriserna ökat i spåren av de dåliga skördarna i USA och Ryssland. Även ett mer normalt år som 2008 är fattiga Haiti till stor del beroende av livsmedelsimport, t.ex. importerade de då 58 procent av sin spannmål. Landet räknas av FAO till kategorin LIFDC, alltså Low Income Food-Deficit Countries. Dessutom kan förorenat dricksvatten göra att det kolerautbrott som drabbat Haiti sedan jordbävningen 2010 kan förvärras. Omkring 18000 människor beräknas också ha blivit hemlösa på Haiti till följd av Sandy.
Haiti har knappt 10 miljoner invånare, men är oerhört tättbefolkat med omkring 350 invånare per kvadratkilometer. Det är ett av världens fattigaste länder med en årlig BNP på bara 738 dollar per capita. USA är å andra sidan ett av världens rikaste länder med en årlig BNP på drygt 48000 dollar per capita. USA:s årliga bruttonationalprodukt ligger på 15000 miljarder dollar, medan Haitis bara är 7,4 miljarder dollar, vilket är en del av förklaringen till varför nyhetsrapporteringen är så mycket mer intensiv från USA, som är världsekonomins viktigaste spelare. Vad som händer i USA:s ekonomi påverkar hela världen. Vad som händer i Haitis ekonomi har endast marginell betydelse.
För många av Haitis invånare innebar Sandy ett hot mot deras överlevnad, för de flesta i östra USA var Sandy bara ett hot mot deras bekvämlighet.
Så när jag nu har klarat av Haiti får väl även jag övergå till att se på hur Sandys framfart i USA kommer att påverka ekonomin där, då det är det som kan komma att påverka oss i Sverige. Kostnaden för stormen uppskattas till 25 miljarder dollar och även om vi räknar med att det i slutändan skulle bli det dubbla, så handlar det ändå bara om 0,33 procent av USA:s årliga BNP.
Men det blir en hel del indirekta effekter, som kan ha underskattats. Det blir inte helt lätt att återställa tunnelbanan i New York. Först måste vattnet pumpas ut ur tunnlarna. De pumpar som finns där är gjorda för att pumpa ut betydligt mindre mängder vatten, så det kommer att ta flera dagar, förutsatt att man får igång pumparna och lyckas få dit mobila pumpar. Efterfrågan på mobila pumpar lär vara hög i New York och hela östra USA just nu, för att få ut vatten ur källare, tunnlar med mera. Därefter ska 950 km spår, elsystem och signalsystem inspekteras innan USA:s största kollektivtrafikmaskineri kan tas i full drift igen. Någon jämförde det med att få igång en bärbar dator igen efter att ha doppat den i en hink med saltvatten, fast förstås i mycket större skala. Hur stora skadorna är kan man inte säga förrän vattnet pumpats bort. En ytterligare försvårande faktor är att det kan bli brist på reservdelar. Många komponenter i tunnelbanan är gamla och kommer i en del fall från företag som inte har funnits på 50 år. En studie från 2011 kom fram till att det skulle ta tre veckor att få igång New Yorks tunnelbana till 90 procent efter en allvarlig översvämning.
Och New York är beroende av sin tunnelbana. Utan den blir det svårt för många att ta sig till jobbet. Vi kan alltså räkna med att stadens företag kommer att hanka sig fram på lägre fart i flera veckor, detta i ett av världens största finansiella centra. Visserligen kan många arbeten skötas hemifrån, men långt ifrån alla, och i de flesta fall inte på full effektivitet. Dessutom försvåras arbete hemifrån av att det fortfarande är omfattande strömavbrott i staden och i stora delar av östra USA - drygt sex miljoner är fortfarande utan el. Elbolagen varnar för att det kan ta mer än en vecka att få tillbaks elen till alla. Utan ström blir det förstås svårare att få igång kollektivtrafiken.
Det ska också bli intressant att se hur de psykologiska effekterna blir av långvarigt strömavbrott och stopp i de allmänna kommunikationerna. Kommer amerikanerna att få sig en tankeställare, eller kommer de att gå på som förut? Det kanske kan få åtminstone några att förändra sitt leverne. Läs även Blott Sverige Svenska Preppers Har om lärdomar av Sandy.
Jag tror alltså att effekterna i USA kommer att bli större än vad man gissar i detta tidiga skede, vilket jag antydde redan igår morse.
Det talas av vissa (exempelvis Moody's) om att de negativa effekterna av Sandy skulle kunna uppvägas av den positiva effekten av ökad ekonomisk aktivitet för reparationer och återuppbyggnad, men detta är åt skogen. Ett praktexempel på "villfarelsen med den krossade fönsterrutan" (engelska Broken window fallacy). När saker förstörs av en storm ger inte återuppbyggnaden något plus. De resurser och den energi som läggs på återuppbyggnaden hade istället kunnat läggas på betydligt trevligare saker. Om du får en fönsterruta krossad hemma ger det visserligen mer jobb åt glasmästaren, men om inte rutan hade krossats hade du istället exempelvis kunnat ge en massa jobb åt den lokala restaurangen genom att äta där i många dagar för den summa som glasrutan kostar.
Slutligen kan Sandy påverka utgången av presidentvalet i USA på tisdag, oklart hur. Obama verkar göra allt för att framstå som landsfader för en prövad befolkning, vilket kan vinna röster. Konkurrenten Romney håller låg profil. Samtidigt är det som vanligt de fattiga som drabbats hårdast och de röstar i större utsträckning för Obama. Skulle de på grund av stormens verkningar avstå från att rösta drabbar det Obama.
Tillägg: Idag (1 november) har SvD en längre artikel om läget på Haiti.
2012-10-31
2012-10-30
Den stora stormen i NY
Ni kan väl inte ha undgått att monsterstormen Sandy har dränkt USA:s östkust i natt och hittills handlar det om drygt tio döda.
Vad vi inte ska glömma är att stormen dessförinnan hade drabbat karibiska länder som Haiti, Jamaica och Kuba med tiotals döda och tiotusentals förstörda hem. Men dessa fattiga länder anses ju inte lika viktiga.
Nåja, vi får se hur hårt drabbat östra USA faktiskt blivit.
Bilderna från New York antyder att det kommer att ta lång tid att återställa skadorna efter stormen. Havsvatten har forsat ner i tunnelbanan, i biltunnlar och säkert i många källare och bottenvåningar. Bara att pumpa ut allt detta vatten lär ta tid. En stor elcentral på nedre Manhattan har exploderat. 670 000 personer är utan ström i New York, varav 230 000 på Manhattan och enligt elbolaget kommer det att ta flera dagar att få igång elen. Än så länge har man nog inte klart för sig hur allvarliga skadorna är, men det kommer nog fram under dagen. Jämför med Japan efter tsunamin förra året, där katastrofens omfattning kröp fram så sakteliga.
I hela det lamslagna östra USA handlar det om miljoner som är utan ström. Flera kärnkraftverk på östkusten har stängt ner, bland annat USA:s äldsta i Oyster Creek, där det utfärdades en "alert" i natt. Det verkar dock inte vara någon fara, då reservgeneratorerna tydligen står och tuffar.
En av effekterna av Sandy kan bli att Obama kan gynnas i det kommande presidentvalet - förutsatt att han gör bra ifrån sig nu. Gör han bort sig på något sätt kan det gå illa för honom i valet.
Slutsats: köp aktier i pumputhyrare i östra USA! Nå, skämt åsido, Sandy lär definitivt ha en inverkan på världens största ekonomi och på världens finansmarknader. Frågan är bara hur.
Vad vi inte ska glömma är att stormen dessförinnan hade drabbat karibiska länder som Haiti, Jamaica och Kuba med tiotals döda och tiotusentals förstörda hem. Men dessa fattiga länder anses ju inte lika viktiga.
Nåja, vi får se hur hårt drabbat östra USA faktiskt blivit.
Bilderna från New York antyder att det kommer att ta lång tid att återställa skadorna efter stormen. Havsvatten har forsat ner i tunnelbanan, i biltunnlar och säkert i många källare och bottenvåningar. Bara att pumpa ut allt detta vatten lär ta tid. En stor elcentral på nedre Manhattan har exploderat. 670 000 personer är utan ström i New York, varav 230 000 på Manhattan och enligt elbolaget kommer det att ta flera dagar att få igång elen. Än så länge har man nog inte klart för sig hur allvarliga skadorna är, men det kommer nog fram under dagen. Jämför med Japan efter tsunamin förra året, där katastrofens omfattning kröp fram så sakteliga.
I hela det lamslagna östra USA handlar det om miljoner som är utan ström. Flera kärnkraftverk på östkusten har stängt ner, bland annat USA:s äldsta i Oyster Creek, där det utfärdades en "alert" i natt. Det verkar dock inte vara någon fara, då reservgeneratorerna tydligen står och tuffar.
En av effekterna av Sandy kan bli att Obama kan gynnas i det kommande presidentvalet - förutsatt att han gör bra ifrån sig nu. Gör han bort sig på något sätt kan det gå illa för honom i valet.
Slutsats: köp aktier i pumputhyrare i östra USA! Nå, skämt åsido, Sandy lär definitivt ha en inverkan på världens största ekonomi och på världens finansmarknader. Frågan är bara hur.
2012-10-27
Förtroendespel
Helgens Credit Bubble Bulletin är en intressant analys av läget på de globala finansmarknaderna, med jämförelser till vad som hände 2008. Här har jag översatt några godbitar.
[...] vi lever i en högt överskuldsatt värld som bara blir mer så för varje år. Vidare så är det globala systemet idag i en exceptionell högriskfas av snabb icke-produktiv skuldtillväxt tillsammans med historiskt stora finansiella och ekonomiska obalanser. Beslutsfattarna globalt är desperata att åter blåsa upp skulder och ekonomiska strukturer, i vad jag anser är både oförnuftigt och oundvikligen ödesbestämt att fallera.
[...]
Om vi tar ett steg tillbaka, gissar jag att vi inte borde vara alltför överraskade av den pågående europeiska/globala krisens utdragna natur. Efter att ha genomlevat allvaret i ett kaotiskt 2008 är de globala beslutsfattarna beslutsamma att reagera snabbare och mer kraftfullt. Särskilt i Europa har detta köpt tid och säkerställt att respektive dynamik av hausse och spräckande fortsätter.
[...]
Jag är övertygad - i själva verket verkar det i detta läge ganska uppenbart - att de globala beslutsfattarna har gjort en mycket problematisk situation värre. Det globala systemet skulle vara mindre sårbart idag om spekulativa marknader inte åter fixerat vid aggressiva åtgärder från beslutsfattarna.
[...]
Konsensussynen ger att Europa nu går förbi den värsta delen av sin kris. Statsskuldsauktioner har börjat löpa friktionsfritt. Spanien och Italien i synnerhet har givit ut enorma mängder skuld, så att de nu har tillfredsställt stora delar av sina lånebehov för 2012. Åtminstone på ytan verkar situationen att ha stabiliserats avsevärt under de senaste månaderna. Dessvärre anser jag att denna optimism har högst bräcklig underbyggnad.
[...]
Det finns bokstavligen tusentals hedgefonder som nuförtiden kämpar för överlevnad. De har inte råd att missa ett rally. Men de kan inte heller tåla betydande förluster. Allting hålls i ett kort koppel. Det finns också tusentals fondförvaltare i "vanliga" fonder och andra investerare som köper på styrka och säljer på svaghet. Det har blivit en högst spekulativ och orolig bakgrund. Under tiden har marknaderna handlats uppåt medan fundamenta har pekat neråt.
[...]
Nå, det håller på att utvecklas till ett förtroendespel. Men det är de där svaga hedgefonderna. Kommer de att hålla fast - eller kommer några att bestämma sig för att det kan vara bäst att vara den första i kön innan massan rusar mot utgången?
2012-10-25
Stökigt väder och smältande permafrost
Det har just snöat här i Stockholm och det smälter inte bort omedelbart eftersom lufttemperaturen bara är runt 0 grader. 25 oktober - ovanligt tidigt. Det är dock inte något unikt - jag minns att 1987 var det frysgrader de sista dagarna i oktober.
Det har varit ett stökigt väderår. Mest kallt och regnigt i Sverige - ett "annus horribilis". På SMHI:s hemsida läser jag om flera väderrekord. Delar av Västerbotten och Norrbotten har fått sin blötaste månad sedan mätningarna började 1880. Häromdagen var det rekordvarmt i Skåne för den 20 oktober med nästan 20 plusgrader.
I Arktis har det varit rekordliten isvolym och isutbredning, medan det i Antarktis varit rekordstor isutbredning. På många håll i världen har det varit allvarlig torka, bland annat i USA.
Min gissning vad gäller klimatet är att vi får vänja oss vid mer extremväder framöver. Jordens klimat verkar ha svängt ut ur ett stabilitetsläge och det kommer gissningsvis att bli en hel del svängningar i klimatet innan vi hittar ett nytt jämviktsläge. Hur länge detta kan pågå är svårt att sia om, men det borde åtminstone röra sig om decennier. Världens klimatsystem är stort och komplext med mängder av återkopplingar, så det tar tid att svänga in sig.
Klimatförändringarna påverkar inte bara jordbruket, utan även infrastruktur. I Sibirien smälter permafrost, vilket som Effekt rapporterar gör att många hus i Sibiriska städer som Norilsk och Jakutsk säckar ihop på grund av sättningar i marken. Andelen byggnader som skadas på grund av den töande permafrosten har ökat.
Över 60 procent av Rysslands territorium består av permafrostområden. Flera stora städer är byggda på permafrost, liksom mycket av infrastrukturen för rysk olja och gas. 93 procent av den ryska fossilgasen och 75 procent av oljan utvinns i arktiska områden, och denna olja och gas står för omkring 70 procent av Rysslands exportinkomster.
Flera rapporter om hur den smältande permafrosten kan påverka den ryska infrastrukturen finner man på permafrost.su. Där talas bland annat om hur detta påverkar Sibiriens nordkust med kraftig kusterosion som följd.
Infrastrukturen i Sibirien måste anpassas till förändrade förhållanden vad gäller permafrosten, vilket kommer att fördyra bygget av den. Mycket av den infrastruktur som idag finns i Sibirien är dessutom byggd under 1980- och 1990-talen, då man inte brydde sig så mycket om hur den byggdes i det då kollapsande Sovjetunionen.
Det har varit ett stökigt väderår. Mest kallt och regnigt i Sverige - ett "annus horribilis". På SMHI:s hemsida läser jag om flera väderrekord. Delar av Västerbotten och Norrbotten har fått sin blötaste månad sedan mätningarna började 1880. Häromdagen var det rekordvarmt i Skåne för den 20 oktober med nästan 20 plusgrader.
I Arktis har det varit rekordliten isvolym och isutbredning, medan det i Antarktis varit rekordstor isutbredning. På många håll i världen har det varit allvarlig torka, bland annat i USA.
Min gissning vad gäller klimatet är att vi får vänja oss vid mer extremväder framöver. Jordens klimat verkar ha svängt ut ur ett stabilitetsläge och det kommer gissningsvis att bli en hel del svängningar i klimatet innan vi hittar ett nytt jämviktsläge. Hur länge detta kan pågå är svårt att sia om, men det borde åtminstone röra sig om decennier. Världens klimatsystem är stort och komplext med mängder av återkopplingar, så det tar tid att svänga in sig.
 |
| Rasat hus i |
Över 60 procent av Rysslands territorium består av permafrostområden. Flera stora städer är byggda på permafrost, liksom mycket av infrastrukturen för rysk olja och gas. 93 procent av den ryska fossilgasen och 75 procent av oljan utvinns i arktiska områden, och denna olja och gas står för omkring 70 procent av Rysslands exportinkomster.
 |
| Skada på Bajkal-Amur-järnvägen |
Infrastrukturen i Sibirien måste anpassas till förändrade förhållanden vad gäller permafrosten, vilket kommer att fördyra bygget av den. Mycket av den infrastruktur som idag finns i Sibirien är dessutom byggd under 1980- och 1990-talen, då man inte brydde sig så mycket om hur den byggdes i det då kollapsande Sovjetunionen.
2012-10-19
Nynazisterna starkare i Grekland
ZeroHedge tipsar om ett reportage från BBC om hur nynazistiska partiet Chrysi Avgi (Gyllene Gryning) blir allt starkare och gör sig mer synliga i samhället och utan problem kan terrorisera både invandrare och politiska motståndare. De har starka kopplingar inom polismakten och är enligt opinionsundersökningarna nu Greklands tredje största parti. Skrämmande läsning för den som liksom norska Nobelkommittén tror att EU fortfarande skapar fred.
Grekland hade inbördeskrig senast 1949 och frågan är nu om de åter är på väg mot det. Chrysi Avgi glorifierar tydligen det senaste inbördeskriget.
Jag läser för övrigt att fredspriset ska tas emot av tre representanter för EU: EU-kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s permanente ordförande Herman Van Rompuy och EU-parlamentets talman Martin Schulz. Tre slippriga gentlemän som representerar mycket av det som jag inte gillar med EU. Den Hälsosamme Ekonomisten föreslår att vi kallar dem för Triumviratet, vilket jag tycker är en bra idé.
Grekland hade inbördeskrig senast 1949 och frågan är nu om de åter är på väg mot det. Chrysi Avgi glorifierar tydligen det senaste inbördeskriget.
Jag läser för övrigt att fredspriset ska tas emot av tre representanter för EU: EU-kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso, EU:s permanente ordförande Herman Van Rompuy och EU-parlamentets talman Martin Schulz. Tre slippriga gentlemän som representerar mycket av det som jag inte gillar med EU. Den Hälsosamme Ekonomisten föreslår att vi kallar dem för Triumviratet, vilket jag tycker är en bra idé.
2012-10-18
Norsk bostadsbubbla... gammal nyhet!
Idag läser jag att många toppekonomer varnar för bostadsbubbla i Norge, bland annat USA:s centralbank Federal Reserve, som drar paralleller till USA:s bostadsbubbla. En analytiker på storbanken BNY Mellon säger:
Här är detta gamla nyheter. Den som har följt denna blogg kunde redan i augusti 2010 läsa om den norska bostadsbubblan. Norska bloggen Tankeløse Plukk var en av de första att skriva om den i april 2007. I januari 2011 gjorde jag en jämförelse av de nordiska ländernas bostadsbubblor och kunde konstatera att Norges bostadspriser fortsatt att stiga de senaste åren - till och med lite mer än i Sverige, medan Danmarks bostadsbubbla sprack med besked redan 2007. Finland har haft en mer beskedlig utveckling av bostadspriserna, men även där har de fortsatt uppåt.
Med ökande bostadspriser följer ökande skuldsättning för hushållen och det är just där problemet ligger. När väl priserna sjunker börjar problemen, vilket man kan se i Danmark.
I februari i år gjorde jag även en ordentlig genomgång av Norges bostadsbubbla och oljeintäkterna. Norges oljeproduktion har de senaste åren sjunkit med runt 6 procent per år och trenden visar ännu inga tecken på att vända. Det är bara det ökande oljepriset som räddat de norska oljeinkomsterna, men någonstans finns en gräns för hur högt oljepriset kan drivas upp innan världsekonomin inte tål mer. När den gränsen nås kommer Norges oljeinkomster att sjunka i takt med oljeproduktionen (eller snabbare om oljepriset sjunker). Detta kommer troligen att bli spiken i kistan för den norska "boligboblen", om inte skuldsättningen i sig sätter punkt för den redan tidigare. Se nedan diagram över reala norska bostadsprisers utveckling sedan 1890 (från Tankeløse Plukk). Can you spot the bubble?
Och vi tar väl diagrammet över Norges oljeproduktion i repris också.
Notera hur Oljedirektoratet räknar med att den nedåtgående trenden magiskt kommer att plana ut.
Här hemma i Sverige ser ledande ekonomer äntligen ut att sansa sig. Riksbankschef Stefan Ingves skriver i SvD att det finns stora risker med alltför låg ränta. Lars E O Svensson lär väl gå i taket av detta.
- De norska hushållens skuldsättning i förhållande till inkomsterna har ökat dramatiskt under det senaste decenniet och uppgår idag till runt 210 procent. Det är långt över den nivå som vi såg i USA innan bubblan sprack 2007, då var skulderna i förhållande till inkomster 130 procent, säger Mellor.Robert Shiller, ekonomiprofessorn som tidigt varnade för den amerikanska bostadsbubblan, varnar också.
- Det finns all anledning att förvänta sig ett obehagligt slut på bostadsutvecklingen i Norge. Det här har jag även sagt till den norska regeringenI förrgår kom också en rapport från Norska Finanstilsynet (finansinspektionen) som varnar för att de höga bostadspriserna och hushållens ökade skuldsättning utgör en risk för stabiliteten i den norska ekonomin och finanssektorn. IMF varnade redan i februari i år.
Här är detta gamla nyheter. Den som har följt denna blogg kunde redan i augusti 2010 läsa om den norska bostadsbubblan. Norska bloggen Tankeløse Plukk var en av de första att skriva om den i april 2007. I januari 2011 gjorde jag en jämförelse av de nordiska ländernas bostadsbubblor och kunde konstatera att Norges bostadspriser fortsatt att stiga de senaste åren - till och med lite mer än i Sverige, medan Danmarks bostadsbubbla sprack med besked redan 2007. Finland har haft en mer beskedlig utveckling av bostadspriserna, men även där har de fortsatt uppåt.
Med ökande bostadspriser följer ökande skuldsättning för hushållen och det är just där problemet ligger. När väl priserna sjunker börjar problemen, vilket man kan se i Danmark.
I februari i år gjorde jag även en ordentlig genomgång av Norges bostadsbubbla och oljeintäkterna. Norges oljeproduktion har de senaste åren sjunkit med runt 6 procent per år och trenden visar ännu inga tecken på att vända. Det är bara det ökande oljepriset som räddat de norska oljeinkomsterna, men någonstans finns en gräns för hur högt oljepriset kan drivas upp innan världsekonomin inte tål mer. När den gränsen nås kommer Norges oljeinkomster att sjunka i takt med oljeproduktionen (eller snabbare om oljepriset sjunker). Detta kommer troligen att bli spiken i kistan för den norska "boligboblen", om inte skuldsättningen i sig sätter punkt för den redan tidigare. Se nedan diagram över reala norska bostadsprisers utveckling sedan 1890 (från Tankeløse Plukk). Can you spot the bubble?
Här hemma i Sverige ser ledande ekonomer äntligen ut att sansa sig. Riksbankschef Stefan Ingves skriver i SvD att det finns stora risker med alltför låg ränta. Lars E O Svensson lär väl gå i taket av detta.
Om Riksbanken inte tar hänsyn till skuldsättningen hos hushåll och företag kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. Hög skuldsättning gör ekonomin skör, vilket kan få förödande konsekvenser i form av en krympande ekonomi och en skenande arbetslöshet.Även Finanspolitiska rådets ordförande Lars Jonung uttalar sig och vill inte att Riksbanken sänker reporäntan, då det skulle kunna hota den finansiella stabiliteten. Jonung föreslår till och med en sänkning av inflationsmålet från nuvarande 2 procent. Även jag tror att det vore en smart anpassning till den verklighet vi nu lever i. Sedan 1995 har Riksbanken bedrivit penningpolitiken med ett inflationsmål på 2 procent per år. Varför de har valt just 2 procent förklaras så här.
Att det blev just 2 procent beror på att inflationen var ungefär 2 procent när inflationsmålet introducerades. Dessutom var detta i linje med inflationsmålen i andra industriländer.Riksbanken har i uppdrag av Riksdagen att verka för prisstabilitet (eller som det står i lagen "upprätthålla ett fast penningvärde"), vilket jag kan hålla med om att det är en god idé. De har tolkat det som att KPI-inflationen ska hållas på 2 procent i årstakt, vilket kan diskuteras. Varför just KPI? Varför inte KPIF, KPIX, HIKP eller något annat inflationsmått? Varför just 2 procent? De senaste 17 årens penningpolitik har ju definitivt inte lett till prisstabilitet vad gäller bostäder, även om KPI har hållits relativt stabilt.
Motsägelsefull statistik från Kina
I morse kom BNP-statistik från Kina, som visar på en tillväxt ekonomin på 7,4 procent i årstakt under tredje kvartalet, vilket är en avmattning av tillväxttakten för sjunde kvartalet i rad. Industriproduktionen påstås ha ökat med 9,2 procent. SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist tycker att det "finns ett mycket stort frågetecken kring tillväxten i Kina" och att företag han pratat med säger att tillväxten upphört. Bergqvist påpekar också att statistik från Kina ska "tolkas med viss försiktighet", vilket vi redan visste.
Den påstådda tillväxttakten på 7,4 procent står i bjärt kontrast mot elkonsumtionen, som i september bara ökade med 2,9 procent i årstakt, vilket är den lägsta ökningstakten sedan augusti 2010. Elproduktionen ökade bara i en årstakt av 1,5 procent.
Så vilken är då den verkliga tillväxttakten i Mittens rike? Förste vice premiärminister Li Keqiang gav en ledtråd när han talade med en amerikansk diplomat - ett samtal som sedan kom ut via Wikileaks. Han sade då att han brukade fokusera på tre siffror när han skulle utvärdera ekonomin - elkonsumtion, volymen av järnvägsfrakter och bankutlåning. Genom att se på dessa siffror ansåg han sig kunna ganska väl bedöma ekonomins tillväxttakt och tillade leende att andra siffror, särskilt BNP-statistik, är "for reference only".
Vid den 18:e partikongressen den 8 november i år ska Kina byta större delen av sitt högsta politiska ledarskap. Nuvarande president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao kommer med största sannolikhet att ersättas av Xi Jinping och Li Keqiang.
Den påstådda tillväxttakten på 7,4 procent står i bjärt kontrast mot elkonsumtionen, som i september bara ökade med 2,9 procent i årstakt, vilket är den lägsta ökningstakten sedan augusti 2010. Elproduktionen ökade bara i en årstakt av 1,5 procent.
Så vilken är då den verkliga tillväxttakten i Mittens rike? Förste vice premiärminister Li Keqiang gav en ledtråd när han talade med en amerikansk diplomat - ett samtal som sedan kom ut via Wikileaks. Han sade då att han brukade fokusera på tre siffror när han skulle utvärdera ekonomin - elkonsumtion, volymen av järnvägsfrakter och bankutlåning. Genom att se på dessa siffror ansåg han sig kunna ganska väl bedöma ekonomins tillväxttakt och tillade leende att andra siffror, särskilt BNP-statistik, är "for reference only".
Vid den 18:e partikongressen den 8 november i år ska Kina byta större delen av sitt högsta politiska ledarskap. Nuvarande president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao kommer med största sannolikhet att ersättas av Xi Jinping och Li Keqiang.
Detta är Kinas viktigaste politiska händelse, som bara sker vart tionde år, och påverkar hela samhället, inte minst ekonomin.Läs Joe Olssons artikelserie om bytet. Del 1 om de gamla ledarna, vad de har gjort och vad de lämnar efter sig. Del 2 om vilka de nya ledarna är. Del 3 om vilka utmaningar som väntar de nya ledarna och vilka resultat eller förändringar som är realistiskt att vänta sig.
många kritiker – främst då i utländsk media – menar att Hu och Wens ekonomiska politik har skapat mer problem än den löst.
2012-10-15
Dags för smöruppror i skolorna?
Idag läser jag att smöret tas bort från många skolbespisningar i Stockholm och ersätts med lättmargarin!! Man tager sig för pannan!!
Bakgrunden är en lagändring där det numera i kapitel 10 av Skollagen står i §10 att "Eleverna ska utan kostnad [...] erbjudas näringsriktiga skolmåltider". Vad som anses "näringsriktigt" framgår av regeringens betänkande inför den nya skollagen.
Hursomhelst ledde lagändringen till att utbildningssnämnden i Stockholm under ordföranden skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) den 19 april i år beslutade (se §17) att "utbildningsnämnden fastställer riktlinjer för måltider inom stadens kommunala grundskolor enligt bilaga 1". I denna bilaga sägs bland annat följande.
Göran Petersson, forskare i livsmedelsfrågor vid Chalmers menar att rekommendationen om lättmargarin är direkt hälsofarlig, med bland annat ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.
Ett exempel på forskning om matfetter som ifrågasätter Livsmedelsverket är en artikel från 2007 i Läkartidningen. Sammanfattningen lyder så här:
Eftersom många barn inte tycker om margarin gör det att de äter sina mackor utan pålägg, vilket gör att de inte blir ordentligt mätta. Jag känner igen fenomenet från att min son för något år sedan klagade över att de hade så äckligt smör i skolan. Det visade sig vid en kontroll vara margarin som skolan serverade och jag satte igång en protest. Dock bytte vi av andra skäl skola innan protesten hann få effekt.
Så vad kan man göra som upprörd förälder om man vill ha smör till sina barn?
För det första kan man såklart tala med matbespisningspersonal eller rektor, men mest effektivt är nog att göra en namninsamling bland föräldrarna. Då bör man påtala att man inte vill förbjuda margarin, utan att det ska finnas valmöjlighet för barnen. Det finns ju trots allt många barn som inte tål mejeriprodukter.
Sedan kan man ägna sig åt lite civil olydnad. Skicka varje dag med barnet en liten burk med smör att använda i skolan. Rent smör är här bättre än t.ex. Bregott, då det efter några timmar i rumstemperatur kommer att vara lagom mjukt, medan Bregott skulle bli för mjukt. Smöret lär orsaka avundsjuka hos många andra barn och kommer att ställa saken på sin spets och förhoppningsvis väcka även mindre uppmärksamma föräldrar till att reagera.
En annan variant är att hänvisa till att man av etiska skäl inte vill att ens barn äter margarin och hänvisa till oljepalmsplantager på skövlad regnskogsmark. Kan man begära vegetarisk mat av etiska skäl eller fläskköttsfri mat av religiösa skäl borde detta gå utmärkt. Sedan är det upp till skolan att fixa palmoljefritt matfett till barnet och det kan i dagens läge inte bli så mycket annat än smör (eller så kallat mjuksmör, t.ex. Bregott).
Lycka till med smörupproret!
P.S. Glöm inte att ekologiskt smör naturligt innehåller nyttiga omega-3-fettsyror genom det gräs som korna äter.
Bakgrunden är en lagändring där det numera i kapitel 10 av Skollagen står i §10 att "Eleverna ska utan kostnad [...] erbjudas näringsriktiga skolmåltider". Vad som anses "näringsriktigt" framgår av regeringens betänkande inför den nya skollagen.
Regeringen anser det inte möjligt att i lagen närmare föreskriva vad skolmåltiderna ska innehålla. Vid bedömningen av vad som är en näringsriktig måltid bör dock de svenska näringsrekommendationerna vara en utgångspunkt.Med referensen till "de svenska näringsrekommendationerna" hamnar man hos Livsmedelsverket och exempelvis deras skrift "Bra mat i skolan", där det bland annat rekommenderas
- nyckelhålsmärkta mejerivaror
- mjuka matfetter – gärna nyckelhålsmärkta
- [...]
- lättmjölk och vatten
Hursomhelst ledde lagändringen till att utbildningssnämnden i Stockholm under ordföranden skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) den 19 april i år beslutade (se §17) att "utbildningsnämnden fastställer riktlinjer för måltider inom stadens kommunala grundskolor enligt bilaga 1". I denna bilaga sägs bland annat följande.
Av lagkommentar framgår att de svenska näringsrekommendationerna ska vara utgångspunkt och med hänvisning även till Livsmedelsverkets vägledande dokument.Skolborgarrådet Lotta Edholm försöker efter kritikstormen att backa lite och skriver på sin blogg.
[...]
Skolorna ska följa Livsmedelsverkets råd och rekommendationer om näringsinnehåll, livsmedelsval och serveringsfrekvenser.
De tolkas av en del som att det inte längre är möjligt att servera smör och mellanmjölk. Det stämmer naturligtvis inte, precis som jag skrivit tidigare här på bloggen så handlar det om att minska mängden mättat fett i maten, vilket man kan göra samtidigt som man erbjuder barnen vanligt smör till smörgåsarna. Uppenbarligen behöver detta kommuniceras till Stockholms skolor, vilket nu också ska ske.Jag har dock svårt att tolka beslutsbilagans "skolorna ska följa Livsmedelsverkets råd och rekommendationer om näringsinnehåll, livsmedelsval" som annat än att det ska vara lättmjölk och margarin, helst lättmargarin. Ta ansvar för dina beslut, Edholm! Men i och för sig tycker jag det är bra att Edholm backar så att Stockholms skolbarn kan få vettigt matfett, fast jag är inte riktigt nöjd förrän utbildningssnämnden river upp sitt beslut.
Göran Petersson, forskare i livsmedelsfrågor vid Chalmers menar att rekommendationen om lättmargarin är direkt hälsofarlig, med bland annat ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.
- De förlegade och felaktiga rekommendationerna leder till att man använder det allra värsta alternativet i skolor.Hos DN kan man också läsa mer om Livsmedelsverkets ställningstaganden i fettfrågan.
Det finns flera problem med de påståendena. För det första går det inte att dra några säkra slutsatser om sambandet mellan fett i maten och hjärthälsa. I de största och mest välgjorda studierna finns knappast något stöd för att just mättat fett ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom.Intressant är även DN:s chatt med Professor emerita Birgitta Strandvik som bland annat forskat inom pediatrik och näringslära.
För det andra kan man konstatera att de stora vetenskapliga studierna, som myndigheten bygger sina fettråd på, är gjorda på vuxna. Därför är det minst sagt anmärkningsvärt att Livsmedelsverket kan påstå att skolbarn som äter just nyckelhålsmärkt lättmargarin på sina mackor får bättre hjärthälsa.
Lisa: Vad är dåligt med smör?Den där sista var en rejäl känga till Livsmedelsverket! Hur absurda Livsmedelsverkets rekommendationer är visas av att de måste skriva en särskild sida där de förklarar varför de rekommenderar lättmjölk och lättmargarin till barn. Men tydligen finns det alltför mycket prestige satsat i Livsmedelsverkets fettskrämda kostråd för att de ska kunna ändra dem.
Birgitta Strandvik: Ja, det undrar jag också. Inga av våra undersökningar på friska barn, både vid 4 och 8 år, talar för dålig inverkan.
[...]
Inte bara i Bayern är rekommendationerna annorlunda utan också i Frankrike. Därför talar man om den "franska paradoxen", dvs de har mindre fetma med rekommendationer av mycket mer mättat och enkelomättat fett.
[...]
Birgitta Strandvik: De studier som säger att mättat fett är farligt i kosten har nästan aldrig analyserat relationen mellan de viktiga omega-6 och omega-3 fettsyrorna. Gör man det förefaller ett skevt förhållande mellan dem (dvs mycket omega-6 och lite omega-3) farligare än mättat fett, vilket allt fler studier i världen visar.
[...]
Det finns visst koststudier på barn, men livsmedelsverket tycker inte om de resultat som framkommit i dessa studier, vilket måste bli slutsatsen eftersom de helt förtiger dem
Ett exempel på forskning om matfetter som ifrågasätter Livsmedelsverket är en artikel från 2007 i Läkartidningen. Sammanfattningen lyder så här:
Nya resultat från primärpreventiva interventionsstudier med långvarig sänkning av kostintag av såväl totalfett som mättat fett visar ingen signifikant effekt på risken att insjukna i cancer eller hjärt– kärlsjukdom. Fynden är i linje med en längre tids samlade observationsstudier.Varför överhuvudtaget ersätta naturprodukten smör med den kemiskt behandlade produkten margarin? Smör består av kärnad grädde. Margarin framställs genom att en blandning av vegetabiliska oljor omestras, bleks, deodoriseras, färgas och smaksätts. För att margarinet ska bli fast måste man antingen använda härdad olja eller också palmolja eller kokosfett. Efter alla larm om härdat fett verkar margarinfabrikanterna ha valt bort det till förmån för palmolja. Valet har förstås också underlättats av att palmolja från sydostasiatiska jätteplantager blivit så billig. För att undvika den negativa klang som palmolja har, då den ofta produceras på mark där regnskogen skövlats, så kallas den numera i innehållsförteckningen för "vegetabiliskt fett".
Gällande kostrekommendationer för prevention och behandling av tex hjärt–kärlsjukdom säger enhälligt att befolkningen kraftigt bör sänka sitt intag av fett, framför allt intaget av mättat fett och transfetter.
Vi behöver nu en ny vetenskaplig debatt och strukturerade systematiska analyser av hela det publicerade underlaget för sambandet mellan fettintag och allvarliga sjukdomar som cancer och hjärtkärlsjukdom. Först då kan nya, vetenskapligt grundade rekommendationer utarbetas.
Eftersom många barn inte tycker om margarin gör det att de äter sina mackor utan pålägg, vilket gör att de inte blir ordentligt mätta. Jag känner igen fenomenet från att min son för något år sedan klagade över att de hade så äckligt smör i skolan. Det visade sig vid en kontroll vara margarin som skolan serverade och jag satte igång en protest. Dock bytte vi av andra skäl skola innan protesten hann få effekt.
Så vad kan man göra som upprörd förälder om man vill ha smör till sina barn?
För det första kan man såklart tala med matbespisningspersonal eller rektor, men mest effektivt är nog att göra en namninsamling bland föräldrarna. Då bör man påtala att man inte vill förbjuda margarin, utan att det ska finnas valmöjlighet för barnen. Det finns ju trots allt många barn som inte tål mejeriprodukter.
Sedan kan man ägna sig åt lite civil olydnad. Skicka varje dag med barnet en liten burk med smör att använda i skolan. Rent smör är här bättre än t.ex. Bregott, då det efter några timmar i rumstemperatur kommer att vara lagom mjukt, medan Bregott skulle bli för mjukt. Smöret lär orsaka avundsjuka hos många andra barn och kommer att ställa saken på sin spets och förhoppningsvis väcka även mindre uppmärksamma föräldrar till att reagera.
En annan variant är att hänvisa till att man av etiska skäl inte vill att ens barn äter margarin och hänvisa till oljepalmsplantager på skövlad regnskogsmark. Kan man begära vegetarisk mat av etiska skäl eller fläskköttsfri mat av religiösa skäl borde detta gå utmärkt. Sedan är det upp till skolan att fixa palmoljefritt matfett till barnet och det kan i dagens läge inte bli så mycket annat än smör (eller så kallat mjuksmör, t.ex. Bregott).
Lycka till med smörupproret!
P.S. Glöm inte att ekologiskt smör naturligt innehåller nyttiga omega-3-fettsyror genom det gräs som korna äter.
2012-10-12
Högmod går före fall
Dagens (eller till och med årets) mest absurda nyhet är väl att EU får Nobels fredspris. Frågan är vem som ska hämta det - Barroso eller van Rumpoy eller någon annan?
Kunde inte norrmännen hitta någon mer värdig pristagare som ligger lite mer i tiden?
EU:s ledare är inte oväntat stolta, rörda och hedrade, liksom utrikesministern och EU-förespråkaren Carl Bildt och EU-kommissionären Cecilia Malmström (fp).
Andra röster är kritiska, t.ex. Carl Schlyter (mp) och Jonas Sjöstedt (v).
Att EU nu får fredspriset kommer de närmsta åren troligen att framstå i en otäckt ironisk dager när EU-imperiet faller samman. Inte bara vissa länder är på väg att ramla ur, utan även regioner inom länder, såsom Katalonien. Högmod går före fall.
Alfred Nobel vänder sig troligen i sin grav.
Kunde inte norrmännen hitta någon mer värdig pristagare som ligger lite mer i tiden?
EU:s ledare är inte oväntat stolta, rörda och hedrade, liksom utrikesministern och EU-förespråkaren Carl Bildt och EU-kommissionären Cecilia Malmström (fp).
Andra röster är kritiska, t.ex. Carl Schlyter (mp) och Jonas Sjöstedt (v).
Euron har bidragit till en mycket djup social och ekonomisk kris. EU:s politik gör miljoner människor fattiga och arbetslösa, det ökar spänningarna i Europa. Runt om i världen finns många modiga människor som riskerar allt för fred och frihet och som vore värdiga vinnare.Även SD, representerat av Gustav Kasselstrand och Sven-Olof Sällström, är djupt kritiska och skriver:
Om EU någonsin varit ett fredsprojekt kan det definitivt inte sägas vara det idag. Vi ser EU som ett hot mot sammanhållningen mellan nationerna, och på sikt mot freden i Europa. Det EU vi lever under idag har istället för gemenskap skapat europeisk desintegration, ett Europa där länder ser med allt större misstänksamhet mot varandra, där varje ”solidarisk” handling villkoras med långtgående krav på nationella uppoffringar. Vi lever i en tid då en tidigare icke-existerande konflikt mellan Nord- och Sydeuropa har växt fram, i en union där det är svårt att hitta några vinnare utom storbanker och avdankade gammelpolitiker. ”Fredspriset” tilldelas nu en union där tidigare fiender, som senare blivit vänner, åter blivit ovänner.Kände EU-parlamentarikern Nigel Farage från brittiska Självständighetspartiet (UKIP) säger:
- Det här visar att norrmännen verkligen har känsla för humor. EU har skapat fattigdom och arbetslöshet för miljoner. De senaste två åren har EU orsakat stor fiendskap mellan länderna i norra och södra Europa. Se bara på hur fru Merkel mottas med nazistflaggor i Aten och hur tyska tidningar avfärdar greker som arbetsskygga lättingarBland bloggare kritiseras fredspristagarvalet av bland annat Cornucopia, Birger Schlaug och Musik@Centrifugen. "Farsen är fulländad", som M@C säger. Läs även Badlands Hyena om saken. Den Hälsosamme Ekonomisten har annars det bästa förslaget, nämligen att priset borde ha gått till EG - postumt. EG bidrog till fred i Europa, EU skapar nu motsättningar.
Att EU nu får fredspriset kommer de närmsta åren troligen att framstå i en otäckt ironisk dager när EU-imperiet faller samman. Inte bara vissa länder är på väg att ramla ur, utan även regioner inom länder, såsom Katalonien. Högmod går före fall.
Alfred Nobel vänder sig troligen i sin grav.
2012-10-11
Alla euroländerna bidrar till ESM
Den permanenta europeiska "räddningsfonden" ESM invigdes häromdagen och fick sitt första kreditbetyg. Högsta kreditbetyg fick ESM av Moody's, men med negativa utsikter. Inte så bra som eurostyret kunde ha önskat. Vad händer den dagen som de negativa utsikterna övergår i ett sänkt kreditbetyg för ESM?
ESM har en intressant konstruktion, då alla euroländer ska bidra, oberoende av om de just nu får stödpaket eller inte. Inom de närmaste två veckorna ska de första 40 procenten av ESM:s grundkapital betalas in. Bland annat ska Grekland betala in 0,9 miljarder euro och Spanien ska betala in 3,8 miljarder euro.
Av de totalt 700 miljarder som ESM:s medlemsländer (euroländerna) garanterar så står Italien för 125, Spanien för 83, Grekland för 20, Portugal för 18 och Irland för 11. Väldigt förtroendeingivande...
Samtidigt läser vi om hur Grekland fått ett ultimatum att sätta igång nya åtstramningar senast 18 oktober.
Och ett problem i Europa är bristen på bra värdepapper att pantsätta, vilket ligger som en våt filt över finansbranschen.
Den Hälsosamme Ekonomisten uppmärksammar att Carl Bildt skriver en debattartikel tillsammans med EU-kommissionären Stefan Füle där de pläderar för ett utvidgat EU. Jag tycker att det vore bra att få ordning på det egna torpet innan man skaffar mer mark. Dessutom tror jag inte att EU kommer att utvidgas särskilt mycket mer, utan snarare falla sönder. Läs vad jag skrev i "EU - ett imperium på dekis". Jag har inget emot europeiskt samarbete, men den nuvarande formen fungerar inte. Lars Wohlin (f.d. Riksbankschef) och Rolf Englund (Medborgare mot EMU) skriver mycket vettigare:
ESM har en intressant konstruktion, då alla euroländer ska bidra, oberoende av om de just nu får stödpaket eller inte. Inom de närmaste två veckorna ska de första 40 procenten av ESM:s grundkapital betalas in. Bland annat ska Grekland betala in 0,9 miljarder euro och Spanien ska betala in 3,8 miljarder euro.
Av de totalt 700 miljarder som ESM:s medlemsländer (euroländerna) garanterar så står Italien för 125, Spanien för 83, Grekland för 20, Portugal för 18 och Irland för 11. Väldigt förtroendeingivande...
Samtidigt läser vi om hur Grekland fått ett ultimatum att sätta igång nya åtstramningar senast 18 oktober.
Och ett problem i Europa är bristen på bra värdepapper att pantsätta, vilket ligger som en våt filt över finansbranschen.
Den Hälsosamme Ekonomisten uppmärksammar att Carl Bildt skriver en debattartikel tillsammans med EU-kommissionären Stefan Füle där de pläderar för ett utvidgat EU. Jag tycker att det vore bra att få ordning på det egna torpet innan man skaffar mer mark. Dessutom tror jag inte att EU kommer att utvidgas särskilt mycket mer, utan snarare falla sönder. Läs vad jag skrev i "EU - ett imperium på dekis". Jag har inget emot europeiskt samarbete, men den nuvarande formen fungerar inte. Lars Wohlin (f.d. Riksbankschef) och Rolf Englund (Medborgare mot EMU) skriver mycket vettigare:
Vi behöver mer samarbete i Europa. Men det är fel väg att med eurokrisen som förevändning nu ta stora steg mot ett Europas förenta stater, en utveckling som nu och för lång tid framöver kommer att sakna tillräcklig förankring bland medborgarna i EU:s medlemsländer.
2012-10-10
Antarktis havsisrekord
En läsare uppmärksammade när jag skrev om den rekordlåga isvolymen i Arktis i år att visserligen är isutbredningen i Arktis rekordlåg i år, men i Antarktis är den istället rekordstor, något som jag redan förut noterat men inte skrivit om. Hur går då detta ihop med global uppvärmning? NSIDC har skrivit utförligt om detta med rubriken "Poles Apart". Därifrån har jag hämtat diagrammet nedan.
Här syns den antarktiska havsisens rekordutbredning tydligt. I diagrammet nedan syns den tydliga ökande trenden för september månad, som normalt är utbredningsmaximum för den antarktiska havsisen.
Skillnaden mellan Arktis och Antarktis är förstås geografin. Medan Arktis består av en havsvidd omgivet av landmassor består Antarktis av en istäckt landmassa omgiven av havsvidder. Vid Arktiska ishavet finns större inlandsis bara på Grönland (och en mindre på Ellesmere Island), som dock är betydligt mindre än Antarktis. Förklaringen till det ökande havsismaximumet i Antarktis är att luften över kontinenten har blivit varmare (eller kanske borde man säga mindre svinkall), vilket leder till starkare vindar, som sprider omkring havsisen mer.
Summan av havsis på Jorden är dock minskande. Antarktis havsis i september har ökat med omkring 0,6 miljoner kvadratkilometer, medan Arktis havsis i september har minskat med omkring 2,5 miljoner kvadratkilometer. Alltså totalt sett försvinnande havsis! Sett till isvolymen ser det som sagt ännu värre ut.
Så till sist ännu ett diagram från NSIDC, som visar utbredningen av is i olika åldrar i Arktis.
Här ser man att den riktigt gamla isen nästan helt försvunnit. Ytan av is som är tre år eller äldre är i år mindre än ytan av is som var fem år eller äldre fram till 2005.
Summan av havsis på Jorden är dock minskande. Antarktis havsis i september har ökat med omkring 0,6 miljoner kvadratkilometer, medan Arktis havsis i september har minskat med omkring 2,5 miljoner kvadratkilometer. Alltså totalt sett försvinnande havsis! Sett till isvolymen ser det som sagt ännu värre ut.
Så till sist ännu ett diagram från NSIDC, som visar utbredningen av is i olika åldrar i Arktis.
2012-10-09
Stockholms dysfunktionella bostadsmarknad
Häromdagen visade jag upp diagram över inflationsjusterade svenska bostadspriser från 1952 och även hur småhuspriserna rört sig i förhållande till reallönerna.
Bostäder har blivit orimligt dyra att köpa de senaste åren och jag anser att det föreligger en bubbla i bostadspriserna. Särskilt dyra har bostäderna blivit i Stockholm. Detta beror dels på att bankerna varit frikostiga i sin långivning så att folk har kunnat bjuda över varandra in absurdum. Med låga räntor, låga amorteringskrav och låga krav på kontantinsats har detta varit möjligt. Det finns även andra faktorer som drivit upp bostadspriserna, t.ex. avskaffandet av fastighetsskatten.
Att folk faktiskt skuldsätter sig upp över öronen för att köpa sig en bostad beror på att Stockholms bostadsmarknad är fullständigt dysfunktionell. En hyresrätt är i princip omöjlig att få tag på utan ett stort antal år i bostadskö. Just nu finns i Stockholms kommun (med 860 000 invånare) 38 lediga lägenheter och i alla kommuner (med totalt drygt 1 miljon invånare) som är anslutna till Stockholms bostadsförmedling finns det totalt 65 lediga lägenheter! Detta kan jämföras med exempelvis Linköping (med 147 000 invånare och gott om jobb), där det i Stångåstadens bostadsförmedling finns 50 lediga objekt. Tittar man på hur länge man behöver stå i bostadskön för att få en av dessa lediga lägenheter så behöver man i Stockholm oftast runt fem år, medan det i Linköping ser ut att vara möjligt att få en lägenhet med bara drygt två års kötid. Självklart ger dessa kortare kötider bara tillgång till de minst attraktiva lägenheterna, men ändå en bostad.
Så om man inte vill bo i andrahandslägenhet, med alla problem det innebär, så tvingas man köpa en lägenhet för dyra pengar om man vill bo i Stockholm. Det beror alltså snarare på nödtvång än på en glädje över att skuldsätta sig till taknocken.
Den enorma bristen på hyresbostäder i Stockholm beror som jag ser det främst på den stora utförsäljning av hyresrätter till bostadsrättsföreningar som gjorts. Numera är hyresrätterna i Stockholms län i minoritet med bara 49 procent av lägenheterna i flerbostadshus, medan bostadsrätterna utgör 51 procent av lägenhetsbeståndet. Jag letade efter hur utvecklingen har sett ut historiskt och fann då rapporten "Lagerrensning", som sammanställts av Vänsterpartiet i Stockholm. 1990 var 75,5 procent av lägenheterna i Stockholms stad hyresrätter och 24,5 procent bostadsrätter. 2011 var siffrorna istället 46 procent hyresrätter och 54 procent bostadsrätter. Även om antalet lägenheter tack vare nybyggnation ökat totalt sett, så har hyresrätterna på grund av utförsäljningarna minskat med 82 000 stycken från 1990 till 2011. Hyresrätter i allmännyttan har minskat med 16,0 procent och övriga hyresrätter med 13,5 procent. Bostadsrätternas antal har ökat med nästan 125 000. En drastisk förändring alltså, samtidigt som Stockholms befolkning ökat med cirka 190 000 personer från 1990 till 2011.
Förutom brist på hyresrätter har den förda utförsäljningspolitiken lett till en starkare segregering, då det i vissa delar av Stockholm numera i princip inte finns några hyresrätter.
Utförsäljningen av hyresrätter har drivits av de borgerliga partierna (även kallade Alliansen) under ledning av Moderaterna. Nu verkar man ha fått kalla fötter och kommer med desperata förslag att göra det lättare att hyra ut i andra hand, när den viktigaste åtgärden vore att införa ett moratorium för utförsäljning av hyresrätter i Stockholm. Det passar av olika orsaker inte alla att äga sin bostad och hyresrätterna i Stockholm har uppenbarligen redan blivit för få.
Den förda politiken måste betecknas som ett grovt misslyckande (detta oberoende av vilka politiska preferenser man har i övrigt). Den har lett till att många Stockholmare har tagit på sig alldeles för stora skulder och den har lett till en fullständigt orimlig situation på hyresmarknaden, samt en andrahandshyresmarknad som är ett paradis för skojare och utsugare.
Bostadssituationen i Stockholm drabbar inte bara inflyttare och unga Stockholmare som ska skaffa sig sin första bostad. Den drabbar också föräldrar som separerar och därmed deras barn. Par som separerar tvingas välja mellan tre onda ting. Antingen tar man ett stort lån och köper en bostad, eller så hittar man ett andrahandskontrakt (vilket ofta leder till många och täta flyttar), eller så flyttar man till annan ort. Det potentiella fjärde alternativet hyresrätt är för de flesta en omöjlighet.
Den förda bostadspolitiken gör också att Stockholm blir mindre attraktivt som bostadsort, vilket går tvärtemot de lokala politikernas ambitioner.
Det finns även andra effekter av Stockholms bostadspolitik, t.ex. att det drivit upp byggpriserna. Det blir därför så dyrt att bygga att det inte längre lönar sig att bygga hyresrätter.
Bostäder har blivit orimligt dyra att köpa de senaste åren och jag anser att det föreligger en bubbla i bostadspriserna. Särskilt dyra har bostäderna blivit i Stockholm. Detta beror dels på att bankerna varit frikostiga i sin långivning så att folk har kunnat bjuda över varandra in absurdum. Med låga räntor, låga amorteringskrav och låga krav på kontantinsats har detta varit möjligt. Det finns även andra faktorer som drivit upp bostadspriserna, t.ex. avskaffandet av fastighetsskatten.
Att folk faktiskt skuldsätter sig upp över öronen för att köpa sig en bostad beror på att Stockholms bostadsmarknad är fullständigt dysfunktionell. En hyresrätt är i princip omöjlig att få tag på utan ett stort antal år i bostadskö. Just nu finns i Stockholms kommun (med 860 000 invånare) 38 lediga lägenheter och i alla kommuner (med totalt drygt 1 miljon invånare) som är anslutna till Stockholms bostadsförmedling finns det totalt 65 lediga lägenheter! Detta kan jämföras med exempelvis Linköping (med 147 000 invånare och gott om jobb), där det i Stångåstadens bostadsförmedling finns 50 lediga objekt. Tittar man på hur länge man behöver stå i bostadskön för att få en av dessa lediga lägenheter så behöver man i Stockholm oftast runt fem år, medan det i Linköping ser ut att vara möjligt att få en lägenhet med bara drygt två års kötid. Självklart ger dessa kortare kötider bara tillgång till de minst attraktiva lägenheterna, men ändå en bostad.
Så om man inte vill bo i andrahandslägenhet, med alla problem det innebär, så tvingas man köpa en lägenhet för dyra pengar om man vill bo i Stockholm. Det beror alltså snarare på nödtvång än på en glädje över att skuldsätta sig till taknocken.
Den enorma bristen på hyresbostäder i Stockholm beror som jag ser det främst på den stora utförsäljning av hyresrätter till bostadsrättsföreningar som gjorts. Numera är hyresrätterna i Stockholms län i minoritet med bara 49 procent av lägenheterna i flerbostadshus, medan bostadsrätterna utgör 51 procent av lägenhetsbeståndet. Jag letade efter hur utvecklingen har sett ut historiskt och fann då rapporten "Lagerrensning", som sammanställts av Vänsterpartiet i Stockholm. 1990 var 75,5 procent av lägenheterna i Stockholms stad hyresrätter och 24,5 procent bostadsrätter. 2011 var siffrorna istället 46 procent hyresrätter och 54 procent bostadsrätter. Även om antalet lägenheter tack vare nybyggnation ökat totalt sett, så har hyresrätterna på grund av utförsäljningarna minskat med 82 000 stycken från 1990 till 2011. Hyresrätter i allmännyttan har minskat med 16,0 procent och övriga hyresrätter med 13,5 procent. Bostadsrätternas antal har ökat med nästan 125 000. En drastisk förändring alltså, samtidigt som Stockholms befolkning ökat med cirka 190 000 personer från 1990 till 2011.
Förutom brist på hyresrätter har den förda utförsäljningspolitiken lett till en starkare segregering, då det i vissa delar av Stockholm numera i princip inte finns några hyresrätter.
Utförsäljningen av hyresrätter har drivits av de borgerliga partierna (även kallade Alliansen) under ledning av Moderaterna. Nu verkar man ha fått kalla fötter och kommer med desperata förslag att göra det lättare att hyra ut i andra hand, när den viktigaste åtgärden vore att införa ett moratorium för utförsäljning av hyresrätter i Stockholm. Det passar av olika orsaker inte alla att äga sin bostad och hyresrätterna i Stockholm har uppenbarligen redan blivit för få.
Den förda politiken måste betecknas som ett grovt misslyckande (detta oberoende av vilka politiska preferenser man har i övrigt). Den har lett till att många Stockholmare har tagit på sig alldeles för stora skulder och den har lett till en fullständigt orimlig situation på hyresmarknaden, samt en andrahandshyresmarknad som är ett paradis för skojare och utsugare.
Bostadssituationen i Stockholm drabbar inte bara inflyttare och unga Stockholmare som ska skaffa sig sin första bostad. Den drabbar också föräldrar som separerar och därmed deras barn. Par som separerar tvingas välja mellan tre onda ting. Antingen tar man ett stort lån och köper en bostad, eller så hittar man ett andrahandskontrakt (vilket ofta leder till många och täta flyttar), eller så flyttar man till annan ort. Det potentiella fjärde alternativet hyresrätt är för de flesta en omöjlighet.
Den förda bostadspolitiken gör också att Stockholm blir mindre attraktivt som bostadsort, vilket går tvärtemot de lokala politikernas ambitioner.
Det finns även andra effekter av Stockholms bostadspolitik, t.ex. att det drivit upp byggpriserna. Det blir därför så dyrt att bygga att det inte längre lönar sig att bygga hyresrätter.
2012-10-08
Isvolymen i Arktis
Jag har skrivit om hur den arktiska havsisen i år var rekordliten till yten, även om ytan nu har börjat öka igen i och med den antågande vintern. Nu har även mätningarna av isvolymen kommit, som visar att även den var rekordlåg, närmare bestämt bara en femtedel (!) av vad den var år 1979, som är det första året då den beräknades. Just detta att volymen är så låg innebär att isen är tunnare och därmed bryts upp snabbare under sommarhalvåret. Vi kan alltså räkna med fortsatt liten isyta i Arktis och därmed mer extremväder även kommande år.
Denna sommar har varit ett annus horribilis vad gäller vädret i Sverige, när vädermönstren "fastnat". I Stockholm blev det bara sex högsommardagar i år mot 28 förra året (alltså dagar med temperaturer över 25 grader). Inte sedan i februari har Sverige haft ett starkt högtryck. Under april-september har man i delar av landet haft fler nederbördsdagar än för denna period de senaste femtio åren.
Effekt och Uppsalainitiativet tipsar om en artikel i Nature om hur den tinande arktiska permafrosten kan förstärka klimatpåverkan. Det kostar att läsa artikeln på Natures hemsida, men det finns en sammanfattning på Skeptical Science.
En annan undersökning visar att hur mycket av den ökade koldioxidmängden i atmosfären som kan tas upp av växterna är begränsat på grund av att det finns för lite kväve i jorden.
Och peak oil kommer inte att rädda klimatet genom att sätta en begränsning på hur mycket koldioxid som kan släppas ut. För det första finns en hel del olja kvar i marken, så förbränningstakten lär fortsätta att vara hög även om den minskar. För det andra finns en massa kol kvar och peak coal beräknas inte inträffa förrän runt2020 2030. För det tredje så har vi redan satt igång en självgående process med t.ex. upptining av arktiska områden. Även om vi stängde ner all användning av fossila bränslen idag så räcker den mängd som mänskligheten redan bränt upp för att ge fortsatt klimatpåverkan.
Det är bara att anpassa sig till det förändrade klimatet. Årets dåliga vår gjorde att jag bestämde mig för att inte odla några pumpor och det var nog ett klokt val med tanke på hur sommaren blev. Däremot har potatisen trivts bra.
Denna sommar har varit ett annus horribilis vad gäller vädret i Sverige, när vädermönstren "fastnat". I Stockholm blev det bara sex högsommardagar i år mot 28 förra året (alltså dagar med temperaturer över 25 grader). Inte sedan i februari har Sverige haft ett starkt högtryck. Under april-september har man i delar av landet haft fler nederbördsdagar än för denna period de senaste femtio åren.
Effekt och Uppsalainitiativet tipsar om en artikel i Nature om hur den tinande arktiska permafrosten kan förstärka klimatpåverkan. Det kostar att läsa artikeln på Natures hemsida, men det finns en sammanfattning på Skeptical Science.
En annan undersökning visar att hur mycket av den ökade koldioxidmängden i atmosfären som kan tas upp av växterna är begränsat på grund av att det finns för lite kväve i jorden.
Och peak oil kommer inte att rädda klimatet genom att sätta en begränsning på hur mycket koldioxid som kan släppas ut. För det första finns en hel del olja kvar i marken, så förbränningstakten lär fortsätta att vara hög även om den minskar. För det andra finns en massa kol kvar och peak coal beräknas inte inträffa förrän runt
Det är bara att anpassa sig till det förändrade klimatet. Årets dåliga vår gjorde att jag bestämde mig för att inte odla några pumpor och det var nog ett klokt val med tanke på hur sommaren blev. Däremot har potatisen trivts bra.
2012-10-07
Inofficiell hyperinflation i Iran?
Från Iran kommer nu rapporter om en inrikes kris. Idag röstade Majlis (parlamentet) ner ett reformpaket som skulle minska de statliga subventionerna på livsmedel och bränsle, men ge kompensation till de fattiga genom bidrag.
Landets valuta, rial, har den senaste tiden sjunkit kraftigt mot dollarn på den inofficiella valutamarknaden, i måndags så mycket som 17 procent på en dag. Iran försökte igår att stoppa raset för rialen genom att beordra fast kurs mot dollarn, men det har bara effekten att valutahandeln står still eftersom ingen vill sälja dollar till det priset.
Det kraftiga fallet för rialen mot dollarn har fått flera, bland annat professor Steve Hanke (som författat en utmärkt sammanställning över hyperinflationer i historien), att tro att Iran befinner sig i hyperinflation. Steve Hanke baserar sin utsaga om en månatlig inflationstakt på 69,9 procent på den iranska svarta valutamarknaden. Fast jag är tveksam till att vi här nu skulle se världshistoriens 58:e fall av hyperinflation (definierat som en prisinflationstakt på över 50 procent per månad). Ett dramatiskt fall för valutan på den svarta marknaden innebär inte nödvändigtvis kraftig ökade konsumentpriser. En artikel på Business Insider argumenterar också emot att det (ännu) skulle röra sig om hyperinflation. Iran har visserligen en hög prisinflation (konsumentpriserna har den senaste tiden ökat med 20-25 procent i årstakt), men ännu så länge är det inte fråga om hyperinflation.
Iran kan på grund av sanktionerna inte längre sälja olja i samma omfattning som tidigare och oljeproduktionen är nu nere på den lägsta nivån sedan 1989. Dessutom är Iran utestängt från det internationella finansiella systemet. Detta pressar såklart landet och framförallt medelklassen. Landet får inte in lika mycket dollar, som de behöver för att handla varor från utlandet. Det gäller inte bara konsumtionsvaror av olika slag - Iran är även beroende av livsmedelsimport och 2008 stod importen för 44 procent av deras spannmålskonsumtion.
Regeringen har dock gjort en klassificering av varor i tio olika prioritetskategorier. Kategori 1 och 2 är livsmedel och mediciner, som handlas till den officiella valutakursen på 12260 rial per dollar. Företag som vill importera andra varor måste nu ofta vända sig till den inofficiella valutamarknaden för att få tag på dollar.
Risken för hyperinflation finns dock i Iran. John Aziz skrev nyligen på ZeroHedge en bra förklaring av vad hyperinflation är. Det har inte samma orsaker som hög inflationstakt, utan hyperinflation beror på tappat förtroende för valutan. Detta kan ha olika orsaker, men gemensamt för alla historiska hyperinflationer är att de har uppträtt vid allvarliga kriser av något slag, som slagit ut stora delar av ett lands ekonomi. De flesta exemplen är från slutet av Andra världskriget eller Sovjetunionens upplösning. Aziz har följande lista över faktorer som kan göra att den ekonomiska aktiviteten minskar kraftigt.
Nu vet vi att penningmängden i Iran har ökat ganska snabbt de senaste åren, men ännu inte så snabbt att det kan bli hyperinflation.
Att Irans regim befinner sig i kris är dock uppenbart utifrån deras höga tonläge i utrikespolitiken. De talar om krig mot Israel för att tillintetgöra landet, men sanningen är att Iran inte har en chans, då Israel som bekant har ganska många atomvapen, som de säkerligen inte skulle tveka att sätta in mot Iran om de skulle bli anfallna därifrån. Det rör sig alltså mest om tomma ord.
Landets valuta, rial, har den senaste tiden sjunkit kraftigt mot dollarn på den inofficiella valutamarknaden, i måndags så mycket som 17 procent på en dag. Iran försökte igår att stoppa raset för rialen genom att beordra fast kurs mot dollarn, men det har bara effekten att valutahandeln står still eftersom ingen vill sälja dollar till det priset.
Det kraftiga fallet för rialen mot dollarn har fått flera, bland annat professor Steve Hanke (som författat en utmärkt sammanställning över hyperinflationer i historien), att tro att Iran befinner sig i hyperinflation. Steve Hanke baserar sin utsaga om en månatlig inflationstakt på 69,9 procent på den iranska svarta valutamarknaden. Fast jag är tveksam till att vi här nu skulle se världshistoriens 58:e fall av hyperinflation (definierat som en prisinflationstakt på över 50 procent per månad). Ett dramatiskt fall för valutan på den svarta marknaden innebär inte nödvändigtvis kraftig ökade konsumentpriser. En artikel på Business Insider argumenterar också emot att det (ännu) skulle röra sig om hyperinflation. Iran har visserligen en hög prisinflation (konsumentpriserna har den senaste tiden ökat med 20-25 procent i årstakt), men ännu så länge är det inte fråga om hyperinflation.
Iran kan på grund av sanktionerna inte längre sälja olja i samma omfattning som tidigare och oljeproduktionen är nu nere på den lägsta nivån sedan 1989. Dessutom är Iran utestängt från det internationella finansiella systemet. Detta pressar såklart landet och framförallt medelklassen. Landet får inte in lika mycket dollar, som de behöver för att handla varor från utlandet. Det gäller inte bara konsumtionsvaror av olika slag - Iran är även beroende av livsmedelsimport och 2008 stod importen för 44 procent av deras spannmålskonsumtion.
Regeringen har dock gjort en klassificering av varor i tio olika prioritetskategorier. Kategori 1 och 2 är livsmedel och mediciner, som handlas till den officiella valutakursen på 12260 rial per dollar. Företag som vill importera andra varor måste nu ofta vända sig till den inofficiella valutamarknaden för att få tag på dollar.
Risken för hyperinflation finns dock i Iran. John Aziz skrev nyligen på ZeroHedge en bra förklaring av vad hyperinflation är. Det har inte samma orsaker som hög inflationstakt, utan hyperinflation beror på tappat förtroende för valutan. Detta kan ha olika orsaker, men gemensamt för alla historiska hyperinflationer är att de har uppträtt vid allvarliga kriser av något slag, som slagit ut stora delar av ett lands ekonomi. De flesta exemplen är från slutet av Andra världskriget eller Sovjetunionens upplösning. Aziz har följande lista över faktorer som kan göra att den ekonomiska aktiviteten minskar kraftigt.
- Ökande offentlig och/eller privat skuldsättning - kan ge en valutakris, särskilt om skulderna är i utländsk valuta.
- Importberoende - försörjningen kan försvinna, vilket leder till flaskhalsar och brist.
- Energiberoende - tillgången kan försvinna, vilket leder till problem med transporter och el.
- Bräcklig infrastruktur för transporter - denna kan störas av krig, terrorism, brist eller naturkatastrofer.
- Alltför kostsam militär
- Utsatthet för naturkatastrofer
- Social oro - upplopp, strejker m.m.
Nu vet vi att penningmängden i Iran har ökat ganska snabbt de senaste åren, men ännu inte så snabbt att det kan bli hyperinflation.
Att Irans regim befinner sig i kris är dock uppenbart utifrån deras höga tonläge i utrikespolitiken. De talar om krig mot Israel för att tillintetgöra landet, men sanningen är att Iran inte har en chans, då Israel som bekant har ganska många atomvapen, som de säkerligen inte skulle tveka att sätta in mot Iran om de skulle bli anfallna därifrån. Det rör sig alltså mest om tomma ord.
Småhuspriser i förhållande till reallöner
I förrgår skrev jag om svenska bostadspriser 1952-2012. Som vanligt blir det diskussion och ifrågasättande i kommentarerna när man tar upp vår svenska bostadsbubbla. En kommentator bad att få se hur de reala småhuspriserna sett ut i förhållande till reallönerna, så varsågod, se diagrammet nedan. Jag har hoppat över åren 1952-1956, eftersom det då inte finns årsvisa data.
Det känns fortfarande inte orimligt att de reala småhuspriserna ska minst halveras i förhållande till reallönerna, när de åter dyker ner under den blå linjen. För Storstockholm är fallhöjden såklart ännu större. Som vanligt kan vi konstatera att ekonomiska faktorer rör sig i långa vågor. Vad gäller tidsperspektivet kan vi sett till föregående nedgångar förvänta oss 5-7 år.
För den som tittat det minsta på teknisk analys ser det definitivt ut som om vi är på väg att bygga upp en toppformation i diagrammet.
För den som tittat det minsta på teknisk analys ser det definitivt ut som om vi är på väg att bygga upp en toppformation i diagrammet.
2012-10-05
Svenska bostadspriser 1952-2012
Haha! Nu har jag hittat statistik över svenska småhuspriser ännu längre bak. På SCB:s hemsida finns de kvartalsvis från och med 1986 och årsvis från och med 1975. Genom att titta i gamla Statistiska årsböcker som SCB varit snälla nog att skanna in lyckades jag förlänga serien ända bak till 1967, och så idag hittade jag bostadspriser ända från 1952. De fanns i de äldre Statistisk årsbok inte under rubriken "Priser och konsumtion", utan under "Rättsväsen", då prisstatistiken utgår från lagfarterna. Före 1957 fanns tyvärr inte årsvis statistik, utan femårsperioden 1952-1956 fanns som en enda klumpsumma. Därför blir den första biten i diagrammet nedan en rak linje. Före 1952 verkar det dock inte gå att hitta någon statistik över bostadspriser.
Nu syns det ännu tydligare hur de reala bostadspriserna historiskt har legat och pendlat i vågor kring reallönerna. När de avvikit för mycket uppåt eller neråt har de svängt över åt andra hållet. Sedan mitten av 2000-talet har dock avvikelsen varit större än någonsin. Jag varnade för den svenska bostadsbubblan första gången hösten 2007, då priserna hade börjat avvika alltför mycket uppåt. Efter ett litet "hack i kurvan" 2008-2009 fortsatte bostadspriserna uppåt, men de senaste kvartalen har de reala bostadspriserna åter vänt neråt. Med tanke på den stora avvikelsen på uppsidan förväntar jag mig en ovanligt stor avvikelse från reallönerna även på nersidan. Min gissning är att vi på några års sikt kommer att få se reala prisnedgångar på minst 60 procent från toppnivån. Särskilt med tanke på att reallöneutvecklingen ser ut att stagnera - lönerna växer inte längre lika snabbt som perioden 1996-2009. Det är ju lönerna som avgör folks förmåga att betala på sina lån och därmed hur stora lån de kan ta.
Sedan kan man fråga sig hur prisnedgången kommer att bli - snabb som 1993 eller mer utdragen som 1979-1986. De två tidigare nedgångarna har tagit grovt sett hälften så lång tid som den föregående uppgången. Gissar vi att även detta även gäller denna gång, så skulle vi få en nedgång i bostadspriserna som tar ungefär sju år - det låter inte orimligt, anser jag.
Man ska i och för sig inte utesluta att de styrande lyckas blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare, även om jag ser det som ytterst osannolikt att det skulle lyckas med stagnerande reallöner. Om reallönerna skulle stiga är det kanske möjligt att blåsa vidare, men så ser det inte ut just nu i Sveriges ekonomi.
Varslen duggar tätt (även om det inte på långt när är lika illa som 2008) och konkurserna ökar, särskilt den senaste månaden. "Endast under 2009, då finanskrisen var som djupast, hade vi fler konkurser under perioden januari-september", enligt UC. "Läget är värst i storstadsregionerna där framför allt mindre företag drabbas."
Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin hamnade för andra månaden i rad under 50-strecket, vilket betyder att inköpscheferna ser en krympning framför sig. Även inköpschefsindex för tjänstesektorn hamnade i september under 50. Allt pekar alltså mot försämrad konjunktur den närmsta tiden. Situationen i omvärlden med eurokris med mera lär också påverka i negativ riktning.
Inte så konstigt då att TCO börjar oroa sig för vad som ska hända med bostadsmarknaden om fler tvingas till a-kassan istället för lön från anställning. För vi vet att alltför många svenskar har alldeles för dåliga marginaler i hushållsekonomin.
Sedan kan man fråga sig hur prisnedgången kommer att bli - snabb som 1993 eller mer utdragen som 1979-1986. De två tidigare nedgångarna har tagit grovt sett hälften så lång tid som den föregående uppgången. Gissar vi att även detta även gäller denna gång, så skulle vi få en nedgång i bostadspriserna som tar ungefär sju år - det låter inte orimligt, anser jag.
Man ska i och för sig inte utesluta att de styrande lyckas blåsa upp den svenska bostadsbubblan ytterligare, även om jag ser det som ytterst osannolikt att det skulle lyckas med stagnerande reallöner. Om reallönerna skulle stiga är det kanske möjligt att blåsa vidare, men så ser det inte ut just nu i Sveriges ekonomi.
Varslen duggar tätt (även om det inte på långt när är lika illa som 2008) och konkurserna ökar, särskilt den senaste månaden. "Endast under 2009, då finanskrisen var som djupast, hade vi fler konkurser under perioden januari-september", enligt UC. "Läget är värst i storstadsregionerna där framför allt mindre företag drabbas."
Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin hamnade för andra månaden i rad under 50-strecket, vilket betyder att inköpscheferna ser en krympning framför sig. Även inköpschefsindex för tjänstesektorn hamnade i september under 50. Allt pekar alltså mot försämrad konjunktur den närmsta tiden. Situationen i omvärlden med eurokris med mera lär också påverka i negativ riktning.
Inte så konstigt då att TCO börjar oroa sig för vad som ska hända med bostadsmarknaden om fler tvingas till a-kassan istället för lön från anställning. För vi vet att alltför många svenskar har alldeles för dåliga marginaler i hushållsekonomin.