Under julhelgen har jag träffat och pratat lite med folk jag inte samtalat med på länge. Ekonomi kommer ofta upp som ett självklart samtalsämne i dagens läge.
En vän till mig, egen företagare (frisör), berättade att grossisterna inom hans område radikalt har ändrat policy under hösten. Tidigare fanns krav på minsta antal man skulle köpa av en produkt (t.ex. en hel låda eller tio förpackningar). Nu har de tagit bort detta krav och det räcker med att köpa en förpackning av någon produkt för att de ska vara villiga att ta med den i en beställning. Så desperata är de tydligen. Och tydligen kunde han dra nytta av deras desperation genom att spela ut dem mot varandra och förhandla sig till bra avtal.
Jag undrar självklart om grossister i andra branscher följer samma mönster och misstänker att det förhåller sig så. Om mina gissningar från tidigare stämmer så borde grossist- och transportleden snart drabbas hårt av krisen, när detaljhandeln drar ner rejält på sina beställningar.
Trend nummer två kommer från en vän till mig som arbetar med layout av tidskrifter. Hon berättade att läget är katastrofalt på företaget där hon arbetar eftersom storföretagen dragit in så mycket på reklamplats som de tidigare köpte regelbundet. Därmed återstår mest små annonser och prenumerationsintäkter. Alla reklamkampanjer som kunde löpa över flera månader har helt enkelt försvunnit. Min vän arbetar på ett tidningsföretag i ett EU-land (ej Sverige) men läget borde väl vara liknande här också, med tanke på att de reklamköpande företag hon nämnde är stora internationella namn. Reklam är ju också något av det som företag i många fall lättast kan spara in på.
Därmed borde det vara två branscher som kommer att drabbas hårt. För det första tidskriftsbranschen (månads- och veckotidningar). Jag tycker mig dock ännu inte ha sett att dagstidningarna blivit tunnare vad gäller reklammängden. För det andra reklambranschen. För att identifiera kriskandidater gäller mina vanliga kriterier - belåning och expansion. De företag som är belånade sitter illa till när kurvorna vänder neråt. Ju mer lån desto sämre läge. De företag som har expanderat mest de senaste fem åren är också kriskandidater. Mycket av det som har gällt som bra områden att expandera på de senaste fem åren är det som först kommer att prioriteras bort av konsumenter och företag när de ska göra inköp framöver.
Tidskriftssbranschen har överhuvudtaget växt kraftigt de senaste åren och antalet tidskrifter har ökat inom så gott som alla ämnesområden. Räkna med en hård utgallring nu.
Apropå reklam så förutspådde för en månad sedan Institutet för reklam- och mediestatistik att reklammarknaden kommer att minska med närmare 5% under 2009. Som vanligt tror jag att detta är alldeles för optimistiskt. Det skulle innebära att nedgången nu blir ungefär lika liten som år 2001, men den nuvarande krisen är ju betydligt värre än år 2001.
2008-12-28
2008-12-26
Gazprom hotar Ukraina
För andra gången på tre år kan nu gasleveranserna från Ryssland till Ukraina stängas av p.g.a. Ukrainas obetalda gasräkningar. Ett redan hårt trängt land drabbas isåfall ytterligare.
För den som har missat det - Ukrainas valuta hryvnia har fallit ihop och IMF har ryckt in. Centralbanken höjde för en vecka sedan sin styrränta till 22% (!), vilket faktiskt fick valutan att rekylera upp.
Många lån i Ukraina är noterade i utländsk valuta, vilket kommer att skapa stora problem. Många av dem kan helt enkelt inte betalas tillbaka. Swedbank har, som säkert många vet, ett finger även i denna syltburk...
Ukrainas parlament lyckades idag inte få igenom en budget för 2009 eftersom flera ledamöter ansåg den vara orealistisk vad gäller antaganden om BNP och inflation.
Men effekterna av Ukrainas ekonomiska kollaps bleknar jämfört med vad ett gasstopp skulle kunna ställa till med för Västeuropa:
Ukraina är självklart ett av länderna på min krisradar. Nu har jag gjort en kort presentation av det också.
För den som har missat det - Ukrainas valuta hryvnia har fallit ihop och IMF har ryckt in. Centralbanken höjde för en vecka sedan sin styrränta till 22% (!), vilket faktiskt fick valutan att rekylera upp.
Många lån i Ukraina är noterade i utländsk valuta, vilket kommer att skapa stora problem. Många av dem kan helt enkelt inte betalas tillbaka. Swedbank har, som säkert många vet, ett finger även i denna syltburk...
Ukrainas parlament lyckades idag inte få igenom en budget för 2009 eftersom flera ledamöter ansåg den vara orealistisk vad gäller antaganden om BNP och inflation.
Men effekterna av Ukrainas ekonomiska kollaps bleknar jämfört med vad ett gasstopp skulle kunna ställa till med för Västeuropa:
"Gazprom warned western Europe could be hit by gas shortages. The Russian gas provider said a long-running row with Ukraine could disrupt supplies to Europe this winter. [...]Om det alltså blir gasleveransstopp till Ukraina och de börjar nalla av förbipasserande gas kan det alltså bli total avstängning.
Some 80% of Russian gas exports to Europe flow through Ukraine"
Ukraina är självklart ett av länderna på min krisradar. Nu har jag gjort en kort presentation av det också.
Desperat mellandagsrea i elektronikbranschen
Som jag misstänkte har årets julhandel i Sverige inte varit någon höjdare för vissa branscher. Få har nog missat elektronikbranschens desperata reklamkampanjer för sina mellandagsreor - reklamcitaten säger allt om hur situationen är
Klädhandeln verkar gå hyfsat:
I USA verkar det vara riktigt illa, enligt WSJ:
- Expert "Start juldagen klockan 09.00"
- OnOff "25/12 klockan 10"
- Siba "Just nu pågår vår största rea någonsin".
- "Elgiganten prispressar"
Klädhandeln verkar gå hyfsat:
"Svensk Handel Stil bedömer i en ny prognos att försäljningen av kläder i jämförbara butiker sannolikt minskar med 5 procent i december, vilket prognosmakarna ser som ett relativt bra utfall. [...]Även om man tittar på de stora klädkedjornas hemsidor verkar situationen vara betydligt ljusare än för elektronikbranschen.
Han påpekar samtidigt att siffrorna mäter utvecklingen i jämförbara butiker, ingen hänsyn tas till nyöppnade butiker. HUI:s prognos beaktar dock även nyöppnade butiker, vilket gör att Mikael Sandström bedömer att HUI:s prognos om en ökning på 2 procent för klädhandeln i december kan vara rimlig."
I USA verkar det vara riktigt illa, enligt WSJ:
"Kraftiga prissänkningar räckte inte för att rädda julhandeln för den av krisen hårt tyngda
amerikanska detaljhandelssektorn. [...]
detaljhandeln exklusive bilar föll 5,5 procent i november och med 8 procent i december till och med julafton [...]
Försäljningsraset drabbade lyxsegmentet särskilt hårt"
2008-12-25
Problemländer på horisonten
Häromdagen skrev jag:
"Ett antal länder befinner sig mer eller mindre på (eller över) gränsen till ekonomisk kollaps eller valutakollaps. Just nu får de nödhjälp, men det är som jag ser det åtgärder som bara hjälper tillfälligt, på samma sätt som för bilindustrin. Möjligen kan man hålla kollapsen stången i några månader."
Nu tänkte jag ta upp lite mer detaljer runt några av dessa länder och även deras tänkbara följdeffekter för världens och Sveriges ekonomier. I nuvarande världsekonomiska krisläge gäller det att ha radarn inställd på högsta känslighet för att snappa upp händelser som kan påverka en själv på något plan.
Vi börjar närmast oss med Lettland. Häromdagen beviljades ett nödlånepaket på 7,5 miljarder euro från EU, Sverige, Danmark, Finland, Norge, IMF, EBRD och Världsbanken för att stötta upp Parex bank och den lettiska valutan. Sverige är ju i högsta grad insyltat i Lettland, genom att Swedbank och SEB är stora där, framförallt på utlåning. En allvarlig kris i Lettland skulle därmed drabba oss direkt, men med tanke på den Lettiska ekonomis litenhet lär det inte drabba världsekonomin som helhet särskilt hårt. Grundproblemet i Lettland är, som i så många andra länder, att man i för stor utsträckning har levt på lånade pengar. Dessutom är en stor andel av lånen i utländsk valuta. Faller latsens koppling till euron drabbas ekonomin därför mycket hårt. Tyvärr är som jag ser det en frikoppling av valutan i längden oundviklig (kan någon nämna ett historiskt exempel på valutakursförsvar i liknande krisländer som lyckats i längden?). De ytterligare lån som ges genom detta paket kommer därför att antingen spä på problemet i längden, eller lämpa över problemet på långivarna, som kanske blir tvungna att efterskänka lånen.
Det kan tilläggas att Lettlands BNP sjönk med 4,6% under tredje kvartalet i år. Hur desperat situationen är understryks av att lettiska säkerhetspolisen för några veckor sedan grep professor Dmitrijs Smirnovs för att ha spridit "osann information" om bankerna och valutan och höll honom för förhör i två dagar. För att följa det politiska läget i Lettland kan man bl.a. läsa bloggen Free Speech Emergency in Latvia.
Ganska nära oss ligger ju också Island, som man kan läsa om både här och där. Men där har ju kraschen redan skett, så vidare påverkan på Sveriges och världens ekonomi är nog av det mindre slaget. Islands statsskuld har fyrfaldigats, ekonomin beräknas krympa med 10% nästa år, arbetslösheten väntas trefaldigas, räntan ligger på tvåsiffriga tal. För islänningarna själva kan det bli betydligt sämre om situationen skulle urarta.
Nästa ganska näraliggande land på min krisradar är Irland, som var först ut i EU i år med att officiellt gå in i recession. Irland var också först ut i EU med vidlyftiga garantier för bankinsättningar. Häromdagen kom nyheten om ett krispaket på 5,5 miljarder euro för tre stora banker. Anglo Irish Bank blir därmed till 75% statsägd, och Bank of Ireland och Allied Irish Banks till 25% statsägda. Anglo Irish Banks VD och styrelseordförande avgick nyligen efter en låneskandal. Aktiekursen för Anglo Irish Banks har fallit från över €10 i början av året till nu senast €0,15. Industriproduktionen på Irland föll i oktober snabbast av alla EU-länder - minus 6,4 procent. Irland har haft en jättestor bostadsbubbla som nu är rejält spräckt. Den har som alla bostadsbubblor karakteriserats av excesser av alla de slag - byggfusk, bostadsköp i spekulationssyfte, köp för uthyrning, hög belåning, osv. Eftersom Irland är EU-medlem och sedan länge väl integrerat riskerar allt detta att drabba övriga EU hårt, även om Irlands ekonomi inte utgör särskilt stor andel av EUs totala ekonomi (runt 1,6% av EUs BNP). Irlands ekonomi har dock fortfarande en hel del styrka kvar, varför vägen till kollaps är lång (betydligt längre än för t.ex. Lettland), men landet får dock ändå en plats i min lista över kriser som bara kommer att bli värre nästa år.
Jag återkommer om någon dag med fler länder på min krisradarskärm.
"Ett antal länder befinner sig mer eller mindre på (eller över) gränsen till ekonomisk kollaps eller valutakollaps. Just nu får de nödhjälp, men det är som jag ser det åtgärder som bara hjälper tillfälligt, på samma sätt som för bilindustrin. Möjligen kan man hålla kollapsen stången i några månader."
Nu tänkte jag ta upp lite mer detaljer runt några av dessa länder och även deras tänkbara följdeffekter för världens och Sveriges ekonomier. I nuvarande världsekonomiska krisläge gäller det att ha radarn inställd på högsta känslighet för att snappa upp händelser som kan påverka en själv på något plan.
Vi börjar närmast oss med Lettland. Häromdagen beviljades ett nödlånepaket på 7,5 miljarder euro från EU, Sverige, Danmark, Finland, Norge, IMF, EBRD och Världsbanken för att stötta upp Parex bank och den lettiska valutan. Sverige är ju i högsta grad insyltat i Lettland, genom att Swedbank och SEB är stora där, framförallt på utlåning. En allvarlig kris i Lettland skulle därmed drabba oss direkt, men med tanke på den Lettiska ekonomis litenhet lär det inte drabba världsekonomin som helhet särskilt hårt. Grundproblemet i Lettland är, som i så många andra länder, att man i för stor utsträckning har levt på lånade pengar. Dessutom är en stor andel av lånen i utländsk valuta. Faller latsens koppling till euron drabbas ekonomin därför mycket hårt. Tyvärr är som jag ser det en frikoppling av valutan i längden oundviklig (kan någon nämna ett historiskt exempel på valutakursförsvar i liknande krisländer som lyckats i längden?). De ytterligare lån som ges genom detta paket kommer därför att antingen spä på problemet i längden, eller lämpa över problemet på långivarna, som kanske blir tvungna att efterskänka lånen.
Det kan tilläggas att Lettlands BNP sjönk med 4,6% under tredje kvartalet i år. Hur desperat situationen är understryks av att lettiska säkerhetspolisen för några veckor sedan grep professor Dmitrijs Smirnovs för att ha spridit "osann information" om bankerna och valutan och höll honom för förhör i två dagar. För att följa det politiska läget i Lettland kan man bl.a. läsa bloggen Free Speech Emergency in Latvia.
Ganska nära oss ligger ju också Island, som man kan läsa om både här och där. Men där har ju kraschen redan skett, så vidare påverkan på Sveriges och världens ekonomi är nog av det mindre slaget. Islands statsskuld har fyrfaldigats, ekonomin beräknas krympa med 10% nästa år, arbetslösheten väntas trefaldigas, räntan ligger på tvåsiffriga tal. För islänningarna själva kan det bli betydligt sämre om situationen skulle urarta.
Nästa ganska näraliggande land på min krisradar är Irland, som var först ut i EU i år med att officiellt gå in i recession. Irland var också först ut i EU med vidlyftiga garantier för bankinsättningar. Häromdagen kom nyheten om ett krispaket på 5,5 miljarder euro för tre stora banker. Anglo Irish Bank blir därmed till 75% statsägd, och Bank of Ireland och Allied Irish Banks till 25% statsägda. Anglo Irish Banks VD och styrelseordförande avgick nyligen efter en låneskandal. Aktiekursen för Anglo Irish Banks har fallit från över €10 i början av året till nu senast €0,15. Industriproduktionen på Irland föll i oktober snabbast av alla EU-länder - minus 6,4 procent. Irland har haft en jättestor bostadsbubbla som nu är rejält spräckt. Den har som alla bostadsbubblor karakteriserats av excesser av alla de slag - byggfusk, bostadsköp i spekulationssyfte, köp för uthyrning, hög belåning, osv. Eftersom Irland är EU-medlem och sedan länge väl integrerat riskerar allt detta att drabba övriga EU hårt, även om Irlands ekonomi inte utgör särskilt stor andel av EUs totala ekonomi (runt 1,6% av EUs BNP). Irlands ekonomi har dock fortfarande en hel del styrka kvar, varför vägen till kollaps är lång (betydligt längre än för t.ex. Lettland), men landet får dock ändå en plats i min lista över kriser som bara kommer att bli värre nästa år.
Jag återkommer om någon dag med fler länder på min krisradarskärm.
2008-12-23
Saudiarabien
Nu är jag tillbaks efter några dagars influensa...
Cornucopia har idag en oerhört läsvärd artikel om de problem Saudiarabien står inför p.g.a. de låga oljepriserna. Även Brad Setser tog upp ämnet för två veckor sedan i en mycket läsvärd artikel, som även tar upp läget för andra stora oljeexportörer. Jag tänkte här ta upp lite kompletterande information runt ämnet. Jag har länge haft planer på att skriva om det själv, men Cornucopia hann före mig.
Här tänkte jag komplettera med Saudiarabiens befolkning från 1960 till 2008 - från 4 till 28 miljoner på 48 år:
Och detta i ett ökenland... Befolkningspyramiden ser också ut därefter:
Drygt 1/3 av befolkningen är under 15 år, knappt en tredjedel är mellan 15 och 30 år. Vad säger detta om framtiden? Många unga män - potentiellt arga unga män - såna som brukar göra revolutioner. Dessa måste alltså hållas lugna genom statsbudgeten. Hittills har ju oljeinkomsterna gjort att Saudiarabien kunnat behålla spenderbyxorna på, men de sjunkande oljepriserna gräver raskt hål i statsbudgeten. Häromdagen rapporterade Reuters att Saudiarabien förväntas få ett budgetunderskott (det första sedan 2002) på cirka 17 miljarder USD. Det låter ju inte så mycket, men bygger uppenbarligen på att oljepriset inte stannar på dagens låga nivåer. Med tanke på att Saudiarabien beräknas ha tillgångar på cirka 433 miljarder så är det inget akut hot att pengarna tar slut. Men det dröjer ändå inte mer än något år innan läget blir allvarligt med dagens oljepriser. Se beräkningar som Cornucopia gjort.
Vad gäller Saudiarabiens livsmedelsförsörjning så har man sedan flera år tillbaka gett upp försöken att vara självförsörjande på spannmål, eftersom detta byggde på ett överutnyttjande av fossilt vatten genom borrade brunnar. Desalinering av havsvatten för konstbevattning skulle tyvärr kräva orimligt mycket energi. Räkna på det själv...
Och Saudiarabiens kung Abdullah bin Abdul Aziz Al Saud fyllde 84 år i augusti. Vad händer när han trillar av pinn? Det kommer säkert att bli en period av osäkerhet efter hans död, vilket driver oljepriset uppåt, vilket i sin tur gynnar Saudiarabiens statsbudget! Motsägelsefullt, vad? Och svårbedömt...
Hursomhelst, bara för att det ser skrämmande ut på några års sikt ska man inte glömma de mer omedelbara effekterna av ett saudiarabiskt budgetunderskott. De kommer troligen att sälja av tillgångar för att finansiera det. I vilket fall som helst kommer de inte längre att kunna vara med och finansiera USAs underskott. År 2007 var Saudiarabien landet med världens fjärde största överskott i bytesbalansen - nästan 87 miljarder USD. Vad händer när denna pengaström faller bort ur världsekonomin?
Till sist vill jag önska alla mina läsare en riktigt GOD JUL!
Cornucopia har idag en oerhört läsvärd artikel om de problem Saudiarabien står inför p.g.a. de låga oljepriserna. Även Brad Setser tog upp ämnet för två veckor sedan i en mycket läsvärd artikel, som även tar upp läget för andra stora oljeexportörer. Jag tänkte här ta upp lite kompletterande information runt ämnet. Jag har länge haft planer på att skriva om det själv, men Cornucopia hann före mig.
Här tänkte jag komplettera med Saudiarabiens befolkning från 1960 till 2008 - från 4 till 28 miljoner på 48 år:
Och detta i ett ökenland... Befolkningspyramiden ser också ut därefter:
Drygt 1/3 av befolkningen är under 15 år, knappt en tredjedel är mellan 15 och 30 år. Vad säger detta om framtiden? Många unga män - potentiellt arga unga män - såna som brukar göra revolutioner. Dessa måste alltså hållas lugna genom statsbudgeten. Hittills har ju oljeinkomsterna gjort att Saudiarabien kunnat behålla spenderbyxorna på, men de sjunkande oljepriserna gräver raskt hål i statsbudgeten. Häromdagen rapporterade Reuters att Saudiarabien förväntas få ett budgetunderskott (det första sedan 2002) på cirka 17 miljarder USD. Det låter ju inte så mycket, men bygger uppenbarligen på att oljepriset inte stannar på dagens låga nivåer. Med tanke på att Saudiarabien beräknas ha tillgångar på cirka 433 miljarder så är det inget akut hot att pengarna tar slut. Men det dröjer ändå inte mer än något år innan läget blir allvarligt med dagens oljepriser. Se beräkningar som Cornucopia gjort.Vad gäller Saudiarabiens livsmedelsförsörjning så har man sedan flera år tillbaka gett upp försöken att vara självförsörjande på spannmål, eftersom detta byggde på ett överutnyttjande av fossilt vatten genom borrade brunnar. Desalinering av havsvatten för konstbevattning skulle tyvärr kräva orimligt mycket energi. Räkna på det själv...
Och Saudiarabiens kung Abdullah bin Abdul Aziz Al Saud fyllde 84 år i augusti. Vad händer när han trillar av pinn? Det kommer säkert att bli en period av osäkerhet efter hans död, vilket driver oljepriset uppåt, vilket i sin tur gynnar Saudiarabiens statsbudget! Motsägelsefullt, vad? Och svårbedömt...
Hursomhelst, bara för att det ser skrämmande ut på några års sikt ska man inte glömma de mer omedelbara effekterna av ett saudiarabiskt budgetunderskott. De kommer troligen att sälja av tillgångar för att finansiera det. I vilket fall som helst kommer de inte längre att kunna vara med och finansiera USAs underskott. År 2007 var Saudiarabien landet med världens fjärde största överskott i bytesbalansen - nästan 87 miljarder USD. Vad händer när denna pengaström faller bort ur världsekonomin?
Till sist vill jag önska alla mina läsare en riktigt GOD JUL!
2008-12-19
Lite uppdateringar av läget
Idag tänkte jag uppdatera lite vad som hänt sen med sånt som jag kommenterat tidigare.
Vi börjar med räntespreaden tremånaders STIBOR mot tremånaders statsskuldsväxel:
Som synes har det lugnat ner sig på räntefronten. "Spiken" neråt den 4 december berodde på att det var den dagen som Riksbanken annonserade sin rekordräntesänkning och räntan på statsskuldsväxeln hängde tydligen inte med neråt, men däremot STIBOR.
Även vad gäller Stockholmsbörsens volatilitet har det som synes av diagrammet nedan lugnat ner sig.
Notera att de två senaste dagarna har den dagliga volatiliteten för första gången sedan 24 september fallit under 2%.
Båda dessa faktorer tyder på att marknaderna lugnat ner sig och vi kan till och med få se på börsuppgångar som varar längre än några dagar.
Att vi ska se en uppgångsfas bekräftas som jag ser det dock först när OMXS30 går över 717 (den lilla röda linjen nere till höger), då vi får en dubbelbotten. Kanske får vi då se ett besök upp till strax under 800, vilket är nästan 40% upp från botten på 568.
Men låt er inte luras... även om vi får en börsuppgång som varar någon eller några månader så är underliggande fundamenta fortfarande kass.
Sammanfattningsvis alltså - visst kan vi få se några månaders börsuppgång, men sedan kommer troligen en förgörande nedgång.
Vi börjar med räntespreaden tremånaders STIBOR mot tremånaders statsskuldsväxel:
Som synes har det lugnat ner sig på räntefronten. "Spiken" neråt den 4 december berodde på att det var den dagen som Riksbanken annonserade sin rekordräntesänkning och räntan på statsskuldsväxeln hängde tydligen inte med neråt, men däremot STIBOR.Även vad gäller Stockholmsbörsens volatilitet har det som synes av diagrammet nedan lugnat ner sig.
Notera att de två senaste dagarna har den dagliga volatiliteten för första gången sedan 24 september fallit under 2%.Båda dessa faktorer tyder på att marknaderna lugnat ner sig och vi kan till och med få se på börsuppgångar som varar längre än några dagar.
Att vi ska se en uppgångsfas bekräftas som jag ser det dock först när OMXS30 går över 717 (den lilla röda linjen nere till höger), då vi får en dubbelbotten. Kanske får vi då se ett besök upp till strax under 800, vilket är nästan 40% upp från botten på 568.Men låt er inte luras... även om vi får en börsuppgång som varar någon eller några månader så är underliggande fundamenta fortfarande kass.
- Det finns fortfarande en mängd företag som väntar på skarprättarn. Från småföretag till bjässar som General Motors. Visserligen fick GM och Chrysler ett litet uppskov idag tack vare att president Bush slängde ner ett antal miljarder dollar i de två svarta hålen, men på sikt är deras överlevnadschanser minimala.
- De flesta amerikanska banker är mer eller mindre zombifierade och överlever bara tack vare massiv pumpning från Federal Reserve och ett mycket liberalt synsätt på hur en balansräkning ska sättas ihop.
- Nedgångarna på de europeiska bostadsmarknaderna har knappt börjat. När de har hållit på ett tag till kommer alla med kopplingar till europeiska bostadslån att börja förlora stora pengar.
- Ett antal länder befinner sig mer eller mindre på (eller över) gränsen till ekonomisk kollaps eller valutakollaps. Just nu får de nödhjälp, men det är som jag ser det åtgärder som bara hjälper tillfälligt, på samma sätt som för bilindustrin. Möjligen kan man hålla kollapsen stången i några månader. Lettland fick ikväll ett nödlånepaket på 7,5 miljarder euro, men hur de i längden ska kunna behålla sin valutas låsning till euron kan inte jag se.
- Årets julhandel kommer att innebära en katastrof för detaljhandeln, framförallt i USA. Vi kommer att få se ett stort antal konkurser inom detaljhandel under första kvartalet 2009. Vidare kommer säkert beställningarna inför julhandeln 2009, som läggs i början av året, att vara betydligt mindre, eftersom detaljhandeln inte kommer att ha pengar i kassan och inte kunna få låna heller. Detta kommer att sprida krisen genom leden av grossister, speditionsföretag, åkerier, rederier och varuproducenter över hela världen.
Sammanfattningsvis alltså - visst kan vi få se några månaders börsuppgång, men sedan kommer troligen en förgörande nedgång.
2008-12-18
Storm i Kanadas skogar
För mig nyupptäckta bloggen IndependentForester ledde in mig på en nyhet som gått mig förbi.
Kanadensiska pappers- och pappersmassejätten AbitibiBowater (tredje störst i Nordamerika, nr. åtta i världen) har hittills för mig mest varit ett roligt företagsnamn och ett företag bland många som nu går dåligt. Nu stormar det tydligen rejält runt dem. Först lite bakgrund.
Den ekonomiska krisen drabbar självklart även papperskonsumtionen. I början av december bestämde sig AbitibiBowater för att stänga ner eller tillfälligt stoppa flera pappersbruk i Kanada och USA.
AbitibiBowater gjorde enligt senaste kvartalsrapporten en förlust på 302 miljoner USD, cirka 17% av omsättningen. De senaste åren gick också med förlust, fast inte lika kraftig, så de har inget bra utgångsläge. År 2007 minus 490 miljoner = 13% av omsättningen, år 2006 minus 138 miljoner = 4% av omsättningen. Sedan årsskiftet har aktiekursen rasat i klass med amerikanska banker - från över $20 till $0,35. Därmed är nyemission troligen uteslutet för att kunna få in mer kapital.
Eftersom säkert ingen vill låna ut pengar till dem återstår då att sälja av tillgångar. Redan i september sålde de av sin halva av Panasia Paper till Norske skog, som redan ägde andra hälften. Men tydligen har de inte lyckats sälja av något hittills under detta kvartal, för att köpare verkar saknas:
AbitibiBowater är dock inte det enda skogs- och pappersföretaget som känner av krisen. På närmare håll noterar jag att Norske Skog stänger ner tidningspappersproduktion i början av 2009. Stora Enso drar också ner produktionen, och Holmen drar ner lite grann. Men de nordiska bolagen har det lugnt jämfört med sin nordamerikanska kollega.
Detta var bara bakgrunden - nu till den riktiga stormen...
Kanadensiska delstaten Newfoundland bestämde sig häromdagen för att expropriera vissa av Abitibi-Bowaters tillgångar. Delstaten återtar rättigheterna till ett vattenkraftverk samt avverkningsrätter i statliga skogar. Detta två veckor efter att Abitibi-Bowater annonserat att de stänger ner ett pappersbruk i Newfoundland. "We will not give away our valuable timber and water resources to a company that does not honour its historic commitments on industrial development of our timber resources." Tydligen går allt tillbaka på ett avtal från 1905 som säger att Abitibi-Bowater får tillgång till vattenkraft och skog i Newfoundland så länge de driver pappersbruk och skogsavverkning och därmed skapar arbeten i delstaten.
Nu visar det sig finnas liknande avtal i andra kanadensiska delstater, bl.a. Ontario. Så kanske kan inte Abitibi-Bowater sälja av särskilt mycket tillgångar, eftersom de inte har äganderätt, utan bara nyttjanderätt. Räkna med en spännande stormig fortsättning med juridiskt efterspel ända tills konkursen är ett faktum.
Tack IndependentForester för tipset!
Kanadensiska pappers- och pappersmassejätten AbitibiBowater (tredje störst i Nordamerika, nr. åtta i världen) har hittills för mig mest varit ett roligt företagsnamn och ett företag bland många som nu går dåligt. Nu stormar det tydligen rejält runt dem. Först lite bakgrund.
Den ekonomiska krisen drabbar självklart även papperskonsumtionen. I början av december bestämde sig AbitibiBowater för att stänga ner eller tillfälligt stoppa flera pappersbruk i Kanada och USA.
AbitibiBowater gjorde enligt senaste kvartalsrapporten en förlust på 302 miljoner USD, cirka 17% av omsättningen. De senaste åren gick också med förlust, fast inte lika kraftig, så de har inget bra utgångsläge. År 2007 minus 490 miljoner = 13% av omsättningen, år 2006 minus 138 miljoner = 4% av omsättningen. Sedan årsskiftet har aktiekursen rasat i klass med amerikanska banker - från över $20 till $0,35. Därmed är nyemission troligen uteslutet för att kunna få in mer kapital.
Eftersom säkert ingen vill låna ut pengar till dem återstår då att sälja av tillgångar. Redan i september sålde de av sin halva av Panasia Paper till Norske skog, som redan ägde andra hälften. Men tydligen har de inte lyckats sälja av något hittills under detta kvartal, för att köpare verkar saknas:
"The credit crisis has stalled AbitibiBowater's efforts to sell timberland and paper mills to raise cash, Paterson said. The company, which has not sold any assets this quarter, has about $739 million of bonds and credit facilities maturing next year, according to Standard & Poor's.Det där låter väl inte så bra... 739 miljoner dollar i lån som ska betalas tillbaka under 2009. Det blir nog som sagt svårt att få någon att låna ut pengar till ett sånt förlustföretag med kreditbetyget i botten. AbitibiBowater går nog liksom bilbranschen ner i papperskorgen. Som vanligt kan man fråga sig varför bolaget ifråga var så enormt belånat. Som jag sagt förut är högbelånade företag de som först kommer att åka i putten i denna kris.
AbitibiBowater's credit rating was cut yesterday by S&P to CCC from B- because of concern the forest-products maker won't have enough cash to pay down its maturing debt."
AbitibiBowater är dock inte det enda skogs- och pappersföretaget som känner av krisen. På närmare håll noterar jag att Norske Skog stänger ner tidningspappersproduktion i början av 2009. Stora Enso drar också ner produktionen, och Holmen drar ner lite grann. Men de nordiska bolagen har det lugnt jämfört med sin nordamerikanska kollega.
Detta var bara bakgrunden - nu till den riktiga stormen...
Kanadensiska delstaten Newfoundland bestämde sig häromdagen för att expropriera vissa av Abitibi-Bowaters tillgångar. Delstaten återtar rättigheterna till ett vattenkraftverk samt avverkningsrätter i statliga skogar. Detta två veckor efter att Abitibi-Bowater annonserat att de stänger ner ett pappersbruk i Newfoundland. "We will not give away our valuable timber and water resources to a company that does not honour its historic commitments on industrial development of our timber resources." Tydligen går allt tillbaka på ett avtal från 1905 som säger att Abitibi-Bowater får tillgång till vattenkraft och skog i Newfoundland så länge de driver pappersbruk och skogsavverkning och därmed skapar arbeten i delstaten.
Nu visar det sig finnas liknande avtal i andra kanadensiska delstater, bl.a. Ontario. Så kanske kan inte Abitibi-Bowater sälja av särskilt mycket tillgångar, eftersom de inte har äganderätt, utan bara nyttjanderätt. Räkna med en spännande stormig fortsättning med juridiskt efterspel ända tills konkursen är ett faktum.
Tack IndependentForester för tipset!
2008-12-15
Penningmarknadsfonder och låga räntor
Penningmarknadsfonder i USA börjar nu få problem, eftersom räntan på 3-månaders amerikanska statsskuldsväxlar är nere på 0,01%! Därmed får särskilt de fonder som mest investerar i statspapper svårt att ta ut förvaltningsavgifter, eftersom fonden då skulle ge negativ avkastning! Sänker Fed styrräntan som väntat nu i veckan kommer troligen även övriga marknadsräntor att sjunka. Risken finns att vi därmed får se en ny flykt från penningmarknadsfonder. Förra gången (för någon månad sedan) lyckades man i USA avvärja flykten från penningmarknadsfonder genom att garantera dem. Men den här gången?
Även på amerikanska statspapper med längre löptider har räntorna sjunkit drastiskt. Allt detta beror på en flykt till "säkra" ställen att parkera sina pengar på, särskilt inför årsskiftet. Titta på diagrammet nedan.
Här har jag lagt in avkastningskurvorna (räntan) för amerikanska statspapper. Översta kurvan visar var de var i juli 2007, innan hela cirkusen började. I slutet av augusti i år hade särskilt avkastningen på korta löptider sjunkit rejält, men det tog ändå ett år, och avkastningen på de längsta löptiderna hade inte sjunkit särskilt mycket. De senaste månaderna har räntorna drivits ner ordentligt över hela linjen, till och med på de längsta löptiderna, och det har gått snabbt. Investerarna är nu alltså så ivriga att bevara sina pengar att de är beredda att köpa 30-åriga amerikanska statsobligationer till cirka 3% ränta! Möjligen tror man att inflationen i USA i genomsnitt kommer att hålla sig en bra bit under 3% under de närmsta 30 åren och därmed räknar man med att det blir som i Japan de senaste årtiondena. Vad implicerar det för t.ex. aktiemarknaden? Kolla in kurvan för Japans aktiemarknad de senaste årtiondena - ingen munter syn. Alternativet är att man är beredd att ta en viss förlust, bara pengarna sitter säkert.
Amerikanska staten kan ju glädja sig år att kunna låna pengar i princip gratis, åtminstone på kort sikt. Men... en fråga uppenbarar sig. Hur länge kommer detta att fortgå? Åtminstone på de längre löptiderna finns risk att räntorna snart stiger igen till mer "rimliga" nivåer. När det sker kan det utlösas en massflykt från de längre löptiderna, om många då vill komma ur dessa obligationer utan alltför stor förlust. Räkna med lite finansiella fyrverkerier på obligationsmarknaderna framöver. Risken finns att många fonder som ännu inte bränt sig alltför allvarligt nu kommer att bränna sig ordentligt.
Men, det finns så stora osäkerheter i dagens marknader att i princip vad som helst verkar kunna hända. Kanske kan räntorna på de långa löptiderna drivas ner ännu längre innan helvetet bryter löst. Jag tar inget för givet längre.
Även på amerikanska statspapper med längre löptider har räntorna sjunkit drastiskt. Allt detta beror på en flykt till "säkra" ställen att parkera sina pengar på, särskilt inför årsskiftet. Titta på diagrammet nedan.
Här har jag lagt in avkastningskurvorna (räntan) för amerikanska statspapper. Översta kurvan visar var de var i juli 2007, innan hela cirkusen började. I slutet av augusti i år hade särskilt avkastningen på korta löptider sjunkit rejält, men det tog ändå ett år, och avkastningen på de längsta löptiderna hade inte sjunkit särskilt mycket. De senaste månaderna har räntorna drivits ner ordentligt över hela linjen, till och med på de längsta löptiderna, och det har gått snabbt. Investerarna är nu alltså så ivriga att bevara sina pengar att de är beredda att köpa 30-åriga amerikanska statsobligationer till cirka 3% ränta! Möjligen tror man att inflationen i USA i genomsnitt kommer att hålla sig en bra bit under 3% under de närmsta 30 åren och därmed räknar man med att det blir som i Japan de senaste årtiondena. Vad implicerar det för t.ex. aktiemarknaden? Kolla in kurvan för Japans aktiemarknad de senaste årtiondena - ingen munter syn. Alternativet är att man är beredd att ta en viss förlust, bara pengarna sitter säkert.Amerikanska staten kan ju glädja sig år att kunna låna pengar i princip gratis, åtminstone på kort sikt. Men... en fråga uppenbarar sig. Hur länge kommer detta att fortgå? Åtminstone på de längre löptiderna finns risk att räntorna snart stiger igen till mer "rimliga" nivåer. När det sker kan det utlösas en massflykt från de längre löptiderna, om många då vill komma ur dessa obligationer utan alltför stor förlust. Räkna med lite finansiella fyrverkerier på obligationsmarknaderna framöver. Risken finns att många fonder som ännu inte bränt sig alltför allvarligt nu kommer att bränna sig ordentligt.
Men, det finns så stora osäkerheter i dagens marknader att i princip vad som helst verkar kunna hända. Kanske kan räntorna på de långa löptiderna drivas ner ännu längre innan helvetet bryter löst. Jag tar inget för givet längre.
2008-12-14
Deflation och annat som pekar neråt
I tisdags rapporterades att konsumentpriserna sjönk med 0,8% från oktober till november i år. Fallande oljepriser och lägre räntor är tydligen en stor del av förklaringen. Jag förväntar mig att massiva mellandagsreor drar ner konsumentpriserna ytterligare framöver, liksom räntesänkningar och fördröjda effekter av fallande oljepriser. De som har följt min blogg vet att jag förutspår en dålig julhandel i år, och även varnat för deflation.
Det är många saker som pekar neråt just nu. I fredags rapporterade SCB att "Hushållens konsumtion utvecklades svagt under tredje kvartalet" - en eufemism för att den faktiskt minskade något jämfört med samma kvartal förra året. Och detta gäller alltså tredje kvartalet 2008. Fjärde kvartalet lär bli betydligt "svagare".
Och i onsdags rapporterade SCB att "Industriproduktionen minskade med 1,6 procent mellan september och oktober i år. Den bransch som stod för den största procentuella minskningen var motofordonsindustrin som minskade med 3,8 procent." Detta är väl också en trend som jag inte antar vänder särskilt snabbt, utan snarare förvärras. Intressant att notera här (som motvikt till allt negativt) är vilka branscher som ökat sin produktion rejält på årsbasis:
I tisdags kom också en riktig dräpare, nämligen Arbetsförmedlingens jobbprognos, som spår att sysselsättningen kommer att minska med 145 000 personer på två år och arbetslösheten stiger till 9 procent år 2010. "Vi är långt ifrån krisen från 90-talets början" säger prognoschefen Tord Strannefors. Själv tror jag dock att vi raskt är på väg dit och att det blir ännu värre, så tyvärr tror jag att denna prognos är lite för optimistisk. I prognosen räknar man t.ex. bara med att 10000 jobb ska försvinna från byggsektorn under 2009. Men i princip drar man riktiga slutsatser om många saker, t.ex. att de kommunala skatteunderlagen kommer att vika och att det därmed blir tufft även på den sidan av arbetsmarknaden.
Vidare så prognosticerade i onsdags kreditupplysningföretaget UC en ny konkursvåg bland svenska företag under 2009.
Apropå sjunkande priser så sade en av mina favoritbloggare, Mike Shedlock, nånting tänkvärt för drygt en vecka sen angående prisdeflation:
Det är många saker som pekar neråt just nu. I fredags rapporterade SCB att "Hushållens konsumtion utvecklades svagt under tredje kvartalet" - en eufemism för att den faktiskt minskade något jämfört med samma kvartal förra året. Och detta gäller alltså tredje kvartalet 2008. Fjärde kvartalet lär bli betydligt "svagare".
Och i onsdags rapporterade SCB att "Industriproduktionen minskade med 1,6 procent mellan september och oktober i år. Den bransch som stod för den största procentuella minskningen var motofordonsindustrin som minskade med 3,8 procent." Detta är väl också en trend som jag inte antar vänder särskilt snabbt, utan snarare förvärras. Intressant att notera här (som motvikt till allt negativt) är vilka branscher som ökat sin produktion rejält på årsbasis:
- Industri för energirelaterade insatsvaror (exkl E) +42,3%
- Ind f stenkolsprod, raff petroleumprod o kärnbränsle +40,1%
- Ind f precisions-, medicinska o optiska instr; ur +16,1%
- Kemisk industri +5,8%
I tisdags kom också en riktig dräpare, nämligen Arbetsförmedlingens jobbprognos, som spår att sysselsättningen kommer att minska med 145 000 personer på två år och arbetslösheten stiger till 9 procent år 2010. "Vi är långt ifrån krisen från 90-talets början" säger prognoschefen Tord Strannefors. Själv tror jag dock att vi raskt är på väg dit och att det blir ännu värre, så tyvärr tror jag att denna prognos är lite för optimistisk. I prognosen räknar man t.ex. bara med att 10000 jobb ska försvinna från byggsektorn under 2009. Men i princip drar man riktiga slutsatser om många saker, t.ex. att de kommunala skatteunderlagen kommer att vika och att det därmed blir tufft även på den sidan av arbetsmarknaden.
Vidare så prognosticerade i onsdags kreditupplysningföretaget UC en ny konkursvåg bland svenska företag under 2009.
"Antalet företagskonkurser har ökat dramatiskt under hösten. I november var ökningen 38 procentAlla företag som har någon form av lån (inklusive något så vanligt som checkkredit) måste idag se över sina möjligheter att få lån framöver och göra upp en "plan B" för vad man ska göra om lånemöjligheterna torkar upp. Jag tror inte att denna kreditkris kommer att gå över särskilt snabbt. Det kommer att ta år snarare än månader innan man kommer åter till att kreditmarknaderna löser upp sig. Och än så länge har vi inte nått botten, anser jag. Även om vi ser en tillfällig lättnad just nu och kanske några månader framöver finns det väldigt mycket skräp som måste sopas fram från under mattorna.
[...]
Höstens kraftiga uppgång innebär att helårets konkurstal ser ut att bli 11-12 procent högre än i fjol. UC räknar med en liknande ökning under 2009, om inte konjunkturen vänder tvärt uppåt."
Apropå sjunkande priser så sade en av mina favoritbloggare, Mike Shedlock, nånting tänkvärt för drygt en vecka sen angående prisdeflation:
"The fact of the matter is falling prices are a good thing. Imagine the effects if we were in this same recession with rising prices!"
2008-12-12
Myterna om bränsleceller och vätgas
I samband med bilindustrins kris dyker diverse stolliga förslag upp. En man vid namn Lars Öjefors vill satsa en massa pengar av regeringens räddningspaket på bränsleceller. Jag trodde att de flesta hade förstått att bränsleceller och vätgas överhuvudtaget inte har någon ljusare framtid i bilsammanhang, men av artikeln framgår att det ingalunda förhåller sig så. Nu råkar ju Lars Öjefors tala i eget intresse, då han är ordförande för Mistras bränslecellsprogram.
Många framstående forskare, däribland Joseph Romm har påpekat att vätgas som drivmedel och bränsleceller i synnerhet har en mängd problem. Låt mig ta upp lite här...
Om man nu nödvändigtvis vill använda vätgas för fordonsdrift (trots punkterna 1-8 ovan) är frågan om det inte är effektivare att använda en anpassad Ottomotor än att använda bränsleceller.
Vill du efter att ha läst detta fortfarande investera dina pengar i forskning på bränsleceller för fordonsdrift, så varsågod. Investera bara inte mina pengar (inklusive mina skattepengar).
Många framstående forskare, däribland Joseph Romm har påpekat att vätgas som drivmedel och bränsleceller i synnerhet har en mängd problem. Låt mig ta upp lite här...
- Vätgas måste komprimeras för att få rimlig mängd bränsle i en biltank. Trots det får bilen mycket kortare räckvidd på en tankning än en bensinbil. Komprimeringen leder till större risk för allvarliga läckor.
- Ett alternativ till komprimering är att kyla ner vätgasen till vätska. Detta kräver energi, vilket ytterligare försämrar den redan dåliga EROEI för bränsleceller (se nedan).
- Vem vill krocka med en bil med en tank fylld med högexplosiv vätgas?
- Det tredje alternativet för lagring av vätgas är som metallhydrid, varvid man slipper reaktiviteten, explosionsrisken och kylbehovet. Å andra sidan blir en tank fylld med metallpulver väldigt tung, så bilen kommer att dra mer bränsle.
- Vätgas är oerhört reaktiv. I kontakt med metaller delar molekylerna upp sig i atomer, som för det första är ännu mer reaktiva, för det andra slinker ut lättare, eftersom de är mindre.
- Väte har en förmåga att läcka ur alla typer av behållare, hur täta man än gör dem, eftersom molekylerna är så himla små. Enligt Joseph Romm läcker alla vätgasbehållare med någon procent per dag. Vem vill ha en sån tank i bilen?
- Vätgas är ingen energikälla (som t.ex. naturgas är), utan en energibärare (som t.ex. elektricitet är). Vätgas måste därför produceras. Billigaste sättet är att framställa den ur metan (från naturgas), men då slipper vi ju inte ifrån fossila bränslen. Det är mycket energieffektivare att bränna metanet direkt istället för att gå omvägen via vätgas.
- Det andra sättet att framställa vätgas är genom att dela upp vatten i väte och syre genom t.ex. elektrolys. Problemet är energiförlusten... för att framställa vätgas ur vatten åtgår minst 286 kJ per mol vatten. Räkna lite själv för att se vilka orimliga energimängder som krävs om vi skulle driva bara några procent av vår fordonsflotta på väte.
- P.g.a. termodynamikens lagar får bränsleceller ett riktigt dåligt EROEI (nettoenergiutbyte).
- Kostnaden för att framställa bränsleceller är hög.
Om man nu nödvändigtvis vill använda vätgas för fordonsdrift (trots punkterna 1-8 ovan) är frågan om det inte är effektivare att använda en anpassad Ottomotor än att använda bränsleceller.
Vill du efter att ha läst detta fortfarande investera dina pengar i forskning på bränsleceller för fordonsdrift, så varsågod. Investera bara inte mina pengar (inklusive mina skattepengar).
Den svenska bilindustrins svanesång?
Bil Sweden förväntar sig att försäljningen av nya bilar i Sverige sjunker med 27% nästa år. Dessutom kan man ju fråga sig hur stor (eller rättare sagt liten) andel vår svenska personbilsindustri kommer att lyckas kapa åt sig av denna kraftigt krympande marknad. USA-marknaden ser som bekant inte särskilt ljus ut heller. Vilket hopp finns då egentligen för Saab Automobile och Volvo Cars? De modeller de har nu är helt fel i dagens konjunkturläge och det tar ju många år att ta fram nya modeller.
Samtidigt har USAs senat röstat nej till det krispaket som skulle hålla General Motors, Ford och Chrysler under armarna fram till i mars. Om inget görs kommer GM och Chrysler att konkursa snart, kanske innan nyår. En konkurs i GM innebär att Saab Automobile kollapsar. Som Cornucopia påpekar stannar all verksamhet där upp då.
Därför förvånar det mig att regeringen gick ut med sitt krispaket för den svenska bilindustrin. Hade man kallt räknat med ett ja i senaten? För annars finns ju snart inga svenska bilföretag kvar att satsa krispaketet på.
President Bushs regering funderar nu tydligen på att ta pengar ur TARP-paketet för att tillfälligt rädda GM och Chrysler, men det handlar bara om en räddning över årsskiftet. Även om USA fortsätter att pumpa in pengar i sin bilindustri så är det bara en tidsfråga om hur länge de överlever. De har sådana grava grundläggande problem att en konkurs troligen är bästa alternativet, och ju förr dess bättre, som jag sagt förut. Bättre att ta smärtan i en konkurs idag istället för att först pumpa in ett antal miljarder dollar och sen ta en konkurs när läget hunnit bli ännu värre.
Många kommentatorer, bland dem DNs Lasse Swärd, anser att risken är stor att det svenska bilindustriräddningspaketet bara blir pengar i sjön. Jag håller med.
Varför ska biltillverkarna överhuvudtaget stödjas? Vad ska de göra för pengarna? Producera bilar som ingen vill ha? Det finns ju uppenbarligen andra bilindustrier i världen som lyckas mycket bättre med att möta konsumenternas önskemål. Kan Sverige "outsourca" en massa annan tillverkning kan vi väl göra det med bilar också.
Dessutom finns det massor med begagnade bilar att köpa på t.ex. Blocket, Bytbil.com, begagnade-bilar.se och biltorget.se. Dessa kommer troligen att fylla större delen av svenskarnas efterfrågan på personbilar under de kommande lågkonjunkturåren.
Samtidigt har USAs senat röstat nej till det krispaket som skulle hålla General Motors, Ford och Chrysler under armarna fram till i mars. Om inget görs kommer GM och Chrysler att konkursa snart, kanske innan nyår. En konkurs i GM innebär att Saab Automobile kollapsar. Som Cornucopia påpekar stannar all verksamhet där upp då.
Därför förvånar det mig att regeringen gick ut med sitt krispaket för den svenska bilindustrin. Hade man kallt räknat med ett ja i senaten? För annars finns ju snart inga svenska bilföretag kvar att satsa krispaketet på.
President Bushs regering funderar nu tydligen på att ta pengar ur TARP-paketet för att tillfälligt rädda GM och Chrysler, men det handlar bara om en räddning över årsskiftet. Även om USA fortsätter att pumpa in pengar i sin bilindustri så är det bara en tidsfråga om hur länge de överlever. De har sådana grava grundläggande problem att en konkurs troligen är bästa alternativet, och ju förr dess bättre, som jag sagt förut. Bättre att ta smärtan i en konkurs idag istället för att först pumpa in ett antal miljarder dollar och sen ta en konkurs när läget hunnit bli ännu värre.
Många kommentatorer, bland dem DNs Lasse Swärd, anser att risken är stor att det svenska bilindustriräddningspaketet bara blir pengar i sjön. Jag håller med.
Varför ska biltillverkarna överhuvudtaget stödjas? Vad ska de göra för pengarna? Producera bilar som ingen vill ha? Det finns ju uppenbarligen andra bilindustrier i världen som lyckas mycket bättre med att möta konsumenternas önskemål. Kan Sverige "outsourca" en massa annan tillverkning kan vi väl göra det med bilar också.
Dessutom finns det massor med begagnade bilar att köpa på t.ex. Blocket, Bytbil.com, begagnade-bilar.se och biltorget.se. Dessa kommer troligen att fylla större delen av svenskarnas efterfrågan på personbilar under de kommande lågkonjunkturåren.
2008-12-08
Mer risktagande i derivat?
I senaste finansmarknadsstatistiken från SCB hittade jag två intressanta grafer, nämligen över MFI:s tillgångar och skulder. MFI (monetära finansinstitut) är Riksbankens term för banker, bostadsinstitut, finansbolag och sånt. Klicka på graferna för skarpare versioner.
Notera den gröna prickade linjen i båda diagrammen. Den visar att MFI har ökat mängden derivatinstrument på sina balansräkningar betydligt under den senaste tiden. Derivatinstrumentens totala mängd har tidigare under perioden legat på en ganska konstant nivå, men har plötsligt mer än dubblats. På skuldsidan överstiger summan av derivatinstrumenten summan av eget kapital för första gången på fyra år. Detta är en oroande trend, som visar att åtminstone vissa av våra finansinstitut ägnar sig åt större risktagning. Jag kan inte se det på något annat sätt. Med tanke på alla svårförutsägbara skutt som finansmarknaderna just nu gör åt alla håll så är derivatinstrument förenade med hög risk för att de slår bakut.
I övrigt kan man utläsa av diagrammen att utlåningen har ökat kraftigt de senaste åren, vilket vi ju redan visste. Men över 75% ökning på fyra år tycker jag är magstarkt. Var ska det sluta någonstans? Samhället har uppenbart en svår beroendeproblematik och drogen heter lån.
Får dessa grafer dig att tro att vårt finansiella system är så stabilt som det påstås? Ser någon en bubbla någonstans? Är det uppenbart nu varför såna panikåtgärder vidtagits från Riksbanken och Riksgälden? Tror någon att det hela får ett lyckligt slut?
Notera den gröna prickade linjen i båda diagrammen. Den visar att MFI har ökat mängden derivatinstrument på sina balansräkningar betydligt under den senaste tiden. Derivatinstrumentens totala mängd har tidigare under perioden legat på en ganska konstant nivå, men har plötsligt mer än dubblats. På skuldsidan överstiger summan av derivatinstrumenten summan av eget kapital för första gången på fyra år. Detta är en oroande trend, som visar att åtminstone vissa av våra finansinstitut ägnar sig åt större risktagning. Jag kan inte se det på något annat sätt. Med tanke på alla svårförutsägbara skutt som finansmarknaderna just nu gör åt alla håll så är derivatinstrument förenade med hög risk för att de slår bakut.I övrigt kan man utläsa av diagrammen att utlåningen har ökat kraftigt de senaste åren, vilket vi ju redan visste. Men över 75% ökning på fyra år tycker jag är magstarkt. Var ska det sluta någonstans? Samhället har uppenbart en svår beroendeproblematik och drogen heter lån.
Får dessa grafer dig att tro att vårt finansiella system är så stabilt som det påstås? Ser någon en bubbla någonstans? Är det uppenbart nu varför såna panikåtgärder vidtagits från Riksbanken och Riksgälden? Tror någon att det hela får ett lyckligt slut?
Rekordhög volatilitet på börsen
Ingen har väl undgått att märka att Stockholmsbörsen, liksom världens övriga aktiebörser, studsat upp och ner på ett sanslöst sätt de senaste månaderna. Jag har kommenterat det tidigare på denna blogg. Jag stirrar fascinerat på hur det bara fortsätter... och fortsätter... och fortsätter...
Klicka på grafen för att förstora den. Den visar skillnaden mellan dagshögsta och dagslägsta delat med öppningskurs för OMXS30-index. Den röda linjen är ett femdagars glidande medelvärde för att tydligare kunna se trender. För att sätta volatiliteten i perspektiv kan vi titta på hur det sett ut sedan juli 2004 (klicka på grafen för att förstora):
Den blå linjen är ett 20-dagars glidande medelvärde. Vi ser då att den dagliga volatiliteten i genomsnitt hållit sig strax över 1% från juni 2004 till juli 2007 och endast undantagsvis gått över 2%. Sedan ser vi en generellt högre nivå mellan ungefär 1% och 4% fram till och med september 2008. Men sedan 25 september i år har den dagliga volatiliteten aldrig gått under 2%! Vi har haft 6 dagar då den dagliga volatiliteten varit över 8%! Vi har haft 16 dagar då den varit över 6%. 37 av de 56 handelsdagarna sedan dess har volatiliteten varit över 4%, vilket historiskt har varit sällsynt redan det. Och idag fortsätter det. I skrivande stund ligger OMXS30 på +5,10% jämfört med fredagens stängningskurs.
"Evilsteff" har kommenterat den rekordhöga volatiliteten på Dow Jones för några dagar sedan och konstaterar att det enda någorlunda jämförbara tillfället är 1929 och några år framåt. Vad detta betyder överlämnar jag till läsaren att begrunda...
Detta våldsamma studsande upp och ner gör det oerhört riskfyllt att gå in på börsen, oavsett om man investerar "uppåt" (t.ex. i aktier) eller "neråt" (t.ex. blankar). Risken är överhängande att få smäll på fingrarna vad man än gör. Och det gäller inte bara småsparare. Det gäller nog i högsta grad hedgefonder också. Flera av dem borde ha missat ordentligt de senaste månaderna. Jag räknar därför med att fler hedgefonder går i putten framöver.
Klicka på grafen för att förstora den. Den visar skillnaden mellan dagshögsta och dagslägsta delat med öppningskurs för OMXS30-index. Den röda linjen är ett femdagars glidande medelvärde för att tydligare kunna se trender. För att sätta volatiliteten i perspektiv kan vi titta på hur det sett ut sedan juli 2004 (klicka på grafen för att förstora):
Den blå linjen är ett 20-dagars glidande medelvärde. Vi ser då att den dagliga volatiliteten i genomsnitt hållit sig strax över 1% från juni 2004 till juli 2007 och endast undantagsvis gått över 2%. Sedan ser vi en generellt högre nivå mellan ungefär 1% och 4% fram till och med september 2008. Men sedan 25 september i år har den dagliga volatiliteten aldrig gått under 2%! Vi har haft 6 dagar då den dagliga volatiliteten varit över 8%! Vi har haft 16 dagar då den varit över 6%. 37 av de 56 handelsdagarna sedan dess har volatiliteten varit över 4%, vilket historiskt har varit sällsynt redan det. Och idag fortsätter det. I skrivande stund ligger OMXS30 på +5,10% jämfört med fredagens stängningskurs."Evilsteff" har kommenterat den rekordhöga volatiliteten på Dow Jones för några dagar sedan och konstaterar att det enda någorlunda jämförbara tillfället är 1929 och några år framåt. Vad detta betyder överlämnar jag till läsaren att begrunda...
Detta våldsamma studsande upp och ner gör det oerhört riskfyllt att gå in på börsen, oavsett om man investerar "uppåt" (t.ex. i aktier) eller "neråt" (t.ex. blankar). Risken är överhängande att få smäll på fingrarna vad man än gör. Och det gäller inte bara småsparare. Det gäller nog i högsta grad hedgefonder också. Flera av dem borde ha missat ordentligt de senaste månaderna. Jag räknar därför med att fler hedgefonder går i putten framöver.
Reklamhistoria, banker, Spara och Slösa
Lars Linder uppmärksammade i en artikel i DNs kulturdel (endast pappersupplagan) igår en avhandling vid namn "Hit med pengarna!" och undertiteln "Sparandets genealogi och den finansiella övertalningens vetandekonst" av företagsekonomen Dick Forslund. Läs mer om avhandlingen i pressmeddelande från Stockholms universitet och i dess abstract.
Man kan även lyssna på en intervju med Dick Forslund på Sveriges Radios hemsida.
Jag - och säkert många med mig - minns serien "Spara och Slösa" i tidningen Lyckoslanten, utgiven av sparbankerna med målgrupp Sveriges barn. Så sent som när jag var barn på 1970-talet propagerade den ohejdat för sparande, ibland med de mest brutala följder för stackars Slösa. Från 1800-talet och framåt gick propagandan och reklamen ut på att uppfostra svenska folket till sparare. Men sen började budskapet från bankerna att förändras, eftersom man inte längre behövde mer inlåning, utan nu kunde de stora pengarna för bankerna göras på utlåning. Lars Linder citerar ur något som SBAB skrev till sina kunder "Har du tänkt på att du kanske redan har en rejäl slant 'sparad'. I ditt boende... Ett belopp som du kanske kan ta ut genom att höja ditt bolån." Här är det Slösa som det görs ohejdad reklam för, från en statlig institution!
Reklamen från banker m.fl. har de senaste åren (eller snarare årtiondena) gått ut på att integrera medelsvensson i det finansiella systemet. Genom att "tvinga" alla att välja PPM-fond (även om 90% inte har den kompetens som behövs för att göra ett aktivt val). Genom försäljning av Telia-aktier till folket. Genom att locka folk till att ta större bolån. Genom att locka folk till aktiefonder och sen alltmer komplexa fondkonstruktioner, aktieindexobligationer m.m. Om banken är beredd att göra dyr reklam för en viss sparprodukt innebär det ju att de måste tjäna ordentligt med pengar på den. Därför har jag alltid varit misstänksam mot sånt. Jag gick på bankens råd en gång på 1990-talet, men aldrig mer...
Senaste trenderna kan väl knappast någon ha missat. T.ex. reklam för svindyra SMS-lån till ockerränta. Nu efter Riksbankens senaste räntesänkning går bankerna ut med reklam om att de sänker boräntorna. De tjänar tydligen fortfarande pengar på bolån. Och så är det all reklam för pensionsflytt. Där måste det finnas stora pengar att hämta. Frågan är hur bra verkligheten kommer att stämma med pensionsreklamens vackra bilder.
P.S. Jag upptäckte att Lyckoslanten fortfarande finns och ges ut av Swedbank.
Man kan även lyssna på en intervju med Dick Forslund på Sveriges Radios hemsida.
Jag - och säkert många med mig - minns serien "Spara och Slösa" i tidningen Lyckoslanten, utgiven av sparbankerna med målgrupp Sveriges barn. Så sent som när jag var barn på 1970-talet propagerade den ohejdat för sparande, ibland med de mest brutala följder för stackars Slösa. Från 1800-talet och framåt gick propagandan och reklamen ut på att uppfostra svenska folket till sparare. Men sen började budskapet från bankerna att förändras, eftersom man inte längre behövde mer inlåning, utan nu kunde de stora pengarna för bankerna göras på utlåning. Lars Linder citerar ur något som SBAB skrev till sina kunder "Har du tänkt på att du kanske redan har en rejäl slant 'sparad'. I ditt boende... Ett belopp som du kanske kan ta ut genom att höja ditt bolån." Här är det Slösa som det görs ohejdad reklam för, från en statlig institution!
Reklamen från banker m.fl. har de senaste åren (eller snarare årtiondena) gått ut på att integrera medelsvensson i det finansiella systemet. Genom att "tvinga" alla att välja PPM-fond (även om 90% inte har den kompetens som behövs för att göra ett aktivt val). Genom försäljning av Telia-aktier till folket. Genom att locka folk till att ta större bolån. Genom att locka folk till aktiefonder och sen alltmer komplexa fondkonstruktioner, aktieindexobligationer m.m. Om banken är beredd att göra dyr reklam för en viss sparprodukt innebär det ju att de måste tjäna ordentligt med pengar på den. Därför har jag alltid varit misstänksam mot sånt. Jag gick på bankens råd en gång på 1990-talet, men aldrig mer...
Senaste trenderna kan väl knappast någon ha missat. T.ex. reklam för svindyra SMS-lån till ockerränta. Nu efter Riksbankens senaste räntesänkning går bankerna ut med reklam om att de sänker boräntorna. De tjänar tydligen fortfarande pengar på bolån. Och så är det all reklam för pensionsflytt. Där måste det finnas stora pengar att hämta. Frågan är hur bra verkligheten kommer att stämma med pensionsreklamens vackra bilder.
P.S. Jag upptäckte att Lyckoslanten fortfarande finns och ges ut av Swedbank.
2008-12-05
Riksbanken straffar spararna
Jag har skrivit om lite i denna artikel nu, eftersom jag var för snabb med att publicera den - innan jag hunnit tänka igenom allt. Jag har kursiverat det som jag lagt till eller skrivit om.
Igår sänkte Riksbanken sin reporänta med rekordstora 1,75 procentenheter till 2%. Därmed har man klart deklarerat att man försöker rädda låneekonomin på bekostnad av spararna. Det är, som jag upprepat flera gånger tidigare, för mycket lån som har försatt världen i den finanskris vi nu ser, så jag kan inte se underlättande av långivning genom sänkning av räntorna som en långsiktig lösning på problemen.
Kommentarerna är positiva från många håll. DN framställer det hela som en julklapp på sin förstasida i papperstidningen idag och har också en artikel om att låntagare sparar 1500 kronor i månaden. Men det var ju ingen kul julklapp till oss sparare. TT tar faktiskt upp att räntan blir lägre på sparkontot och den notisen plankas av både DN och SvD. På ledarplats berömmer dock DN Riksbankens agerande, medan SvD mer neutralt konstaterar att bolåntagarna och finansministern är vinnarna. Vår käre finansminister Anders Borg tycker också att räntesänkningen var bra och säger att det måste få snabbt genomslag i sänkta utlåningsräntor för att inte pengarna bara ska hamna hos bankerna. Men han säger inget om sparräntorna. Bankerna är snabba att sänka sparräntorna så de kommer ju att tjäna pengar även där.
Denna räntesänkning gynnar de hushåll som lånar pengar och straffar dem som tar ansvar för sin egen ekonomi och faktiskt sparar pengar (jo - vi finns också även om man inte kan tro det när man tittar på tidningsrubrikerna). Man kan ju framföra argumentet att räntesänkningen gör det lättare för företagen, men då kontrar jag med att låga räntor missgynnar sunda, välskötta företag med pengar i kassan, och gynnar företag som ägnar sig åt den osunda vanan att leva på billiga lån, vilket varit möjligt i några år. Visst kan det vara nödvändigt med lån för företag som vill göra investeringar, men att ett företag är beroende av att låna pengar till låg ränta för att klara sig är inte sunt. Visst behövs krediter till företag i olika lägen, men då ska det vara till rimlig marknadsränta. Just nu försöker Riksbanken trycka ner marknadsräntorna till artificiellt låga nivåer.
Nu har alltså Riksbanken bestämt att just 2% nu är "rätt" nivå för reporäntan. Så sent som i början av september höjde de reporäntan till 4,75%, vilket uppenbarligen var ett grovt misstag, när man två-tre månader senare måste paniksänka. Med detta i åtanke undrar man hur "rätt" de har gissat denna gång. Betänk också att Riksbanken har en stor del i hela lånebubblan genom att man sommaren 2005 sänkte reporäntan så långt ner som till 1,5% och lät den ligga kvar där i drygt ett halvår innan man började sin höjningstrappa.
Igår var överhuvudtaget de europeiska räntesänkningarnas dag - England sänkte sin styrränta med 1 procentenhet till 2% och ECB sänkte sin styrränta med 0,75 procentenheter till 2,5%. Även ECB slog därmed sitt sänkningsrekord.
Vad kommer då dessa räntesänkningar att få för effekt? Det kommer ju att dröja ett tag innan de slår igenom fullt ut. Men de inger ju ändå en viss dos av optimism till näringslivet och kanske förhindrar att några företag eller banker får allvarliga problem. Kanske får vi se färre konkurser och nerdragningar än vad vi skulle ha sett annars. En omedelbar effekt är att det gynnar exportföretagen, då kronan försvagas mot övriga valutor. Det är väl den mest positiva effekten som jag ser. Att sen utlandsresor och importerade konsumentvaror blir dyrare p.g.a. kronkursen är kanske också positivt, om det skrämmer svenskarna att börja spara lite istället för att konsumera.
Kommer det att stoppa boprisfallet? SvD frågade igår Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi vid KTH och han tror inte det. Jag tror inte heller det. Titta på USA, där bostadspriserna fortsatt att falla trots att Federal Reserve har hållit på och sänkt räntan i över ett år nu. Per Johnler, vd på Fastighetsbyrån säger i samma SvD-artikel "Tidigare har det varit så att sänker man räntan så stabiliserar sig bopriserna. Det tror jag kommer att inträffa även den här gången." Möjligen kan de stabilisera sig tillfälligt, men det är fortfarande en bra bit kvar till botten. "Enligt senaste siffrorna från Mäklarstatistik rasade de genomsnittliga bostadspriserna med omkring tio procent i oktober." Min botten ligger minst 50% från toppen på bostadsmarknaden. Men det ligger ju alltid i fastighetsmäklarnas intresse att prata upp priserna eller prata om "stabilisering". Kommentarerna från USAs fastighetsmäklarförbund har varit närmast parodiska under deras långa nedgång. Men det är ju egentligen bara sunt att bostadspriserna kommer tillbaks till rimligare nivåer, där man inte längre är tvungen att belåna sig upp över huvudet för att ha råd att köpa en bostad.
Men, som jag sagt tidigare anser jag att denna kris blir längre och allvarligare än vad de flesta kan föreställa sig. Räntesänkningarna ger lite konstgjord andning åt ekonomin ett tag, men snart är räntesänkningsvapnet slut. Då får nog ekonomin en rejäl baksmälla. Det kan dröja några månader, men 2009 blir nog inget roligt år på det stora hela. Och försöken att blåsa upp den spruckna globala lånebubblan igen kan nog snarare försätta oss i en värre situation på längre sikt. Den enda långsiktiga lösningen är att världen tar sig ur den rävsax av låneberoende som vi nu sitter i genom att minska mängden krediter. Görs inget aktivt kommer mängden krediter att minska av sig själv, men på mer otrevliga sätt.
Igår sänkte Riksbanken sin reporänta med rekordstora 1,75 procentenheter till 2%. Därmed har man klart deklarerat att man försöker rädda låneekonomin på bekostnad av spararna. Det är, som jag upprepat flera gånger tidigare, för mycket lån som har försatt världen i den finanskris vi nu ser, så jag kan inte se underlättande av långivning genom sänkning av räntorna som en långsiktig lösning på problemen.
Kommentarerna är positiva från många håll. DN framställer det hela som en julklapp på sin förstasida i papperstidningen idag och har också en artikel om att låntagare sparar 1500 kronor i månaden. Men det var ju ingen kul julklapp till oss sparare. TT tar faktiskt upp att räntan blir lägre på sparkontot och den notisen plankas av både DN och SvD. På ledarplats berömmer dock DN Riksbankens agerande, medan SvD mer neutralt konstaterar att bolåntagarna och finansministern är vinnarna. Vår käre finansminister Anders Borg tycker också att räntesänkningen var bra och säger att det måste få snabbt genomslag i sänkta utlåningsräntor för att inte pengarna bara ska hamna hos bankerna. Men han säger inget om sparräntorna. Bankerna är snabba att sänka sparräntorna så de kommer ju att tjäna pengar även där.
Denna räntesänkning gynnar de hushåll som lånar pengar och straffar dem som tar ansvar för sin egen ekonomi och faktiskt sparar pengar (jo - vi finns också även om man inte kan tro det när man tittar på tidningsrubrikerna). Man kan ju framföra argumentet att räntesänkningen gör det lättare för företagen, men då kontrar jag med att låga räntor missgynnar sunda, välskötta företag med pengar i kassan, och gynnar företag som ägnar sig åt den osunda vanan att leva på billiga lån, vilket varit möjligt i några år. Visst kan det vara nödvändigt med lån för företag som vill göra investeringar, men att ett företag är beroende av att låna pengar till låg ränta för att klara sig är inte sunt. Visst behövs krediter till företag i olika lägen, men då ska det vara till rimlig marknadsränta. Just nu försöker Riksbanken trycka ner marknadsräntorna till artificiellt låga nivåer.
Nu har alltså Riksbanken bestämt att just 2% nu är "rätt" nivå för reporäntan. Så sent som i början av september höjde de reporäntan till 4,75%, vilket uppenbarligen var ett grovt misstag, när man två-tre månader senare måste paniksänka. Med detta i åtanke undrar man hur "rätt" de har gissat denna gång. Betänk också att Riksbanken har en stor del i hela lånebubblan genom att man sommaren 2005 sänkte reporäntan så långt ner som till 1,5% och lät den ligga kvar där i drygt ett halvår innan man började sin höjningstrappa.
Igår var överhuvudtaget de europeiska räntesänkningarnas dag - England sänkte sin styrränta med 1 procentenhet till 2% och ECB sänkte sin styrränta med 0,75 procentenheter till 2,5%. Även ECB slog därmed sitt sänkningsrekord.
Vad kommer då dessa räntesänkningar att få för effekt? Det kommer ju att dröja ett tag innan de slår igenom fullt ut. Men de inger ju ändå en viss dos av optimism till näringslivet och kanske förhindrar att några företag eller banker får allvarliga problem. Kanske får vi se färre konkurser och nerdragningar än vad vi skulle ha sett annars. En omedelbar effekt är att det gynnar exportföretagen, då kronan försvagas mot övriga valutor. Det är väl den mest positiva effekten som jag ser. Att sen utlandsresor och importerade konsumentvaror blir dyrare p.g.a. kronkursen är kanske också positivt, om det skrämmer svenskarna att börja spara lite istället för att konsumera.
Kommer det att stoppa boprisfallet? SvD frågade igår Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi vid KTH och han tror inte det. Jag tror inte heller det. Titta på USA, där bostadspriserna fortsatt att falla trots att Federal Reserve har hållit på och sänkt räntan i över ett år nu. Per Johnler, vd på Fastighetsbyrån säger i samma SvD-artikel "Tidigare har det varit så att sänker man räntan så stabiliserar sig bopriserna. Det tror jag kommer att inträffa även den här gången." Möjligen kan de stabilisera sig tillfälligt, men det är fortfarande en bra bit kvar till botten. "Enligt senaste siffrorna från Mäklarstatistik rasade de genomsnittliga bostadspriserna med omkring tio procent i oktober." Min botten ligger minst 50% från toppen på bostadsmarknaden. Men det ligger ju alltid i fastighetsmäklarnas intresse att prata upp priserna eller prata om "stabilisering". Kommentarerna från USAs fastighetsmäklarförbund har varit närmast parodiska under deras långa nedgång. Men det är ju egentligen bara sunt att bostadspriserna kommer tillbaks till rimligare nivåer, där man inte längre är tvungen att belåna sig upp över huvudet för att ha råd att köpa en bostad.
Men, som jag sagt tidigare anser jag att denna kris blir längre och allvarligare än vad de flesta kan föreställa sig. Räntesänkningarna ger lite konstgjord andning åt ekonomin ett tag, men snart är räntesänkningsvapnet slut. Då får nog ekonomin en rejäl baksmälla. Det kan dröja några månader, men 2009 blir nog inget roligt år på det stora hela. Och försöken att blåsa upp den spruckna globala lånebubblan igen kan nog snarare försätta oss i en värre situation på längre sikt. Den enda långsiktiga lösningen är att världen tar sig ur den rävsax av låneberoende som vi nu sitter i genom att minska mängden krediter. Görs inget aktivt kommer mängden krediter att minska av sig själv, men på mer otrevliga sätt.
2008-12-04
Grundkurs i det jag tar upp på bloggen
Patricks kommentar på mitt senaste inlägg föranledde mig att sätta ihop en bunt med länkar där man kan läsa om grunderna till allt det jag pratar om på denna blogg. Detta inlägg kommer jag att bättra på efterhand med fler länkar. Mina kära läsare får gärna lämna tips om bra sajter i kommentarerna.
Wikipedia har som vanligt en massa bra information:
Wikipedia har som vanligt en massa bra information:
- Finansmarknad (följ länkarna från den sidan för att läsa vidare om besläktade begrepp)
- Fond
- Obligation
- Oljeproduktionstoppen
- Hedge Fund (hedgefond)
- Peak Oil
- terminer.se har en massa info om vad terminer är, hur de fungerar, hur de handlas, osv.
- derivatinfo.se har en massa utbildning om blankning, terminer, optioner, warranter och certifikat. Utbildningen kräver inloggning, men registrering är gratis.
- Investopedia är en bra engelsk uppslagsbok för finanstermer.
- Wikinvest har bra förklaringar (på engelska) av många begrepp.
- Energy Bulletins Peak Oil Primer är en bra introduktion till oljeproduktionstoppen.
- Riksbankens roll (Vad gör en centralbank, osv.)
- Penningpolitik (Prisstabilitet, osv.)
- Finansiell stabilitet - Riksbankens roll
2008-12-03
STIBOR sjunker tillbaka
DI noterar att STIBOR sjunkit rejält. Därför tyckte jag att det var dags för en uppdatering här också av räntediffen mellan 3-månaders STIBOR och statsskuldsväxlar.
Som synes klättrade räntespreaden tillbaka uppåt sen sist jag uppdaterade läget. Men de senaste dagarna har STIBOR sjunkit ordentligt, som DI mycket riktigt noterar, men inte bara det, utan räntespreaden har också sjunkit rejält och ligger nu på drygt en procentenhet.
Det verkar alltså som om läget för utlåningen mellan bankerna har ljusnat rejält. Även om vi säkerligen får mer "fladder" i STIBOR-spreaden framöver så är trenden klart neråt nu när vi fått en lägre topp och nu gått under novemberbotten. Vi ska dock fortfarande komma ihåg att räntespreaden är på historiskt höga nivåer och vi har en bra bit ner till "normala" nivåer.
Imorgon klockan 9.30 kommer Riksbankens räntebesked från dagens penningpolitiska möte, som tidigarelagts med två veckor. Förväntningarna är enligt DN på en sänkning med minst en procentenhet, vilket i så fall blir en rekordstor sänkning.
Imorgon rapporterar även Bank of England och Europeiska centralbanken sina nya räntor, klockan 13.00 respektive 13.45. Även från BOE förväntas en sänkning på en procentenhet och från ECB mer måttliga 0,5-0,75 procentenheter.
Min gissning är att orsaken till att Riksbanken tidigarelagt sitt räntebesked är att man vill komma med det samma dag som BOE och ECB, för att undvika "onödiga" rörelser i valutakurserna mot våra viktigaste handelspartner.
Vad som framförallt kommer att följas med stort intresse av finansmarknaderna imorgon är vad respektive riksbankschefer säger. Minsta antydan i pressmeddelanden och tal kommer att analyseras sönder och samman.
Världens centralbanker har de senaste månaderna toksänkt styrräntorna. Schweiz ligger nu på en styrränta på 0,1%! Se på grafen här till höger hur snabbt det har gått. Ungefär likadant ser det ut vilken centralbanks styrränta man än tittar på. Det säger väl allt om hur kraftig denna kris är.
Kommer då alla dessa panikräntesänkningar att hjälpa? Jag tror de mest ger konstgjord andning åt finansmarknaderna ett tag. Snart är "räntepatronerna" slut i magasinet hos flera centralbanker. Vad gör de då när krisen fortsätter?
Det kan förresten tyckas att det är orimligt att ha nära noll procents ränta, men då måste man betänka att vi troligen befinner oss i ett kraftfullt deflationsskede, vilket snart kommer att synas även i KPI. Därmed blir realräntan, alltså den inflationsjusterade räntan, betydligt högre, eftersom inflationen blir negativ.
Tillägg 2008-12-04: Låt mig förtydliga - vi är ännu inte officiellt i prisdeflation (sjunkande KPI), men risken är stor att vi hamnar där. Än så länge leder dock 0% ränta till negativ realränta.
Som synes klättrade räntespreaden tillbaka uppåt sen sist jag uppdaterade läget. Men de senaste dagarna har STIBOR sjunkit ordentligt, som DI mycket riktigt noterar, men inte bara det, utan räntespreaden har också sjunkit rejält och ligger nu på drygt en procentenhet.Det verkar alltså som om läget för utlåningen mellan bankerna har ljusnat rejält. Även om vi säkerligen får mer "fladder" i STIBOR-spreaden framöver så är trenden klart neråt nu när vi fått en lägre topp och nu gått under novemberbotten. Vi ska dock fortfarande komma ihåg att räntespreaden är på historiskt höga nivåer och vi har en bra bit ner till "normala" nivåer.
Imorgon klockan 9.30 kommer Riksbankens räntebesked från dagens penningpolitiska möte, som tidigarelagts med två veckor. Förväntningarna är enligt DN på en sänkning med minst en procentenhet, vilket i så fall blir en rekordstor sänkning.
Imorgon rapporterar även Bank of England och Europeiska centralbanken sina nya räntor, klockan 13.00 respektive 13.45. Även från BOE förväntas en sänkning på en procentenhet och från ECB mer måttliga 0,5-0,75 procentenheter.
Min gissning är att orsaken till att Riksbanken tidigarelagt sitt räntebesked är att man vill komma med det samma dag som BOE och ECB, för att undvika "onödiga" rörelser i valutakurserna mot våra viktigaste handelspartner.
Vad som framförallt kommer att följas med stort intresse av finansmarknaderna imorgon är vad respektive riksbankschefer säger. Minsta antydan i pressmeddelanden och tal kommer att analyseras sönder och samman.
Kommer då alla dessa panikräntesänkningar att hjälpa? Jag tror de mest ger konstgjord andning åt finansmarknaderna ett tag. Snart är "räntepatronerna" slut i magasinet hos flera centralbanker. Vad gör de då när krisen fortsätter?
Det kan förresten tyckas att det är orimligt att ha nära noll procents ränta, men då måste man betänka att vi troligen befinner oss i ett kraftfullt deflationsskede, vilket snart kommer att synas även i KPI. Därmed blir realräntan, alltså den inflationsjusterade räntan, betydligt högre, eftersom inflationen blir negativ.
Tillägg 2008-12-04: Låt mig förtydliga - vi är ännu inte officiellt i prisdeflation (sjunkande KPI), men risken är stor att vi hamnar där. Än så länge leder dock 0% ränta till negativ realränta.
2008-12-02
GM, Ford, Chrysler, Volvo, Saab i akut kris
Idag kom den icke helt oväntade nyheten att amerikanska biljätten General Motors vill sälja Saab Automobile. Frågan är vem som i dagens finanskris vill köpa ett litet svenskt bilföretag som gör förluster år efter år.
GM säger även att man akut behöver stöd med lån från amerikanska staten för sin egen överlevnad. 4 miljarder dollar innan jul och 14 miljarder till senast i mars. Det börjar låta som ett hot, och visst är det hotande. Om GM går under gör troligen många av deras underleverantörer också det. Problemet är att dessa underleverantörer också levererar till andra industriföretag, t.ex. Ford eller Boeing, som då också dras med neråt. Därmed är USA mer eller mindre tvunget att rädda GM på något sätt.
Samtidigt säger Ford att de vill sälja Volvo Cars. Vilket förlustföretag skulle du helst inte köpa? Volvo Cars eller Saab Automobile? Troligen kommer i slutändan resterna av båda två att säljas ut till vrakpris till någon asiatisk biljätte. Det blir dock inte mycket kvar - räkna med att det mesta skalas bort. Volvo kanske säljs först, till lite bättre pris, och det blir nog mer kvar av det.
Näringsminister Maud Olofsson är klok nog att säga att svenska staten inte ska gå in som ägare till Volvo, inte ens under en övergångsperiod. Stort tack för det, Maud, att du inte vill slösa bort alla våra skattepengar på dödsdömda företag.
Vänsterpartisten Kent Persson däremot anser inte oväntat att staten bör gå in. Får jag föreslå en annan lösning i sann kommunistisk anda istället: Alla i Sverige tvingas köpa aktier i Volvo Cars i proportion till sin förmögenhet. Därmed skulle vi alla bli delägare, fast efter betalningsförmåga. Kent själv kan väl börja med att köpa några aktier för att visa att han tror på företaget...
Miljöpartiets Per Bolund är också öppen för en statlig insats, vilket var mindre väntat:
Även Mona Sahlin anser att staten kan ta över Volvo och Saab. Jag ger henne därmed samma förslag som till vänsterpartiet ovan.
GM säger även att man akut behöver stöd med lån från amerikanska staten för sin egen överlevnad. 4 miljarder dollar innan jul och 14 miljarder till senast i mars. Det börjar låta som ett hot, och visst är det hotande. Om GM går under gör troligen många av deras underleverantörer också det. Problemet är att dessa underleverantörer också levererar till andra industriföretag, t.ex. Ford eller Boeing, som då också dras med neråt. Därmed är USA mer eller mindre tvunget att rädda GM på något sätt.
Samtidigt säger Ford att de vill sälja Volvo Cars. Vilket förlustföretag skulle du helst inte köpa? Volvo Cars eller Saab Automobile? Troligen kommer i slutändan resterna av båda två att säljas ut till vrakpris till någon asiatisk biljätte. Det blir dock inte mycket kvar - räkna med att det mesta skalas bort. Volvo kanske säljs först, till lite bättre pris, och det blir nog mer kvar av det.
Näringsminister Maud Olofsson är klok nog att säga att svenska staten inte ska gå in som ägare till Volvo, inte ens under en övergångsperiod. Stort tack för det, Maud, att du inte vill slösa bort alla våra skattepengar på dödsdömda företag.
Vänsterpartisten Kent Persson däremot anser inte oväntat att staten bör gå in. Får jag föreslå en annan lösning i sann kommunistisk anda istället: Alla i Sverige tvingas köpa aktier i Volvo Cars i proportion till sin förmögenhet. Därmed skulle vi alla bli delägare, fast efter betalningsförmåga. Kent själv kan väl börja med att köpa några aktier för att visa att han tror på företaget...
Miljöpartiets Per Bolund är också öppen för en statlig insats, vilket var mindre väntat:
- Jag tycker att det kan vara nödvändigt, men bara som en sistahandslösning om det inte finns någon annan köpare. Vi kan inte riskera att Volvo och Saab går i konkurs. Dessutom tror vi att det går att använda dem som hävstång för att hitta miljövänliga lösningar.Snälla Per, nu blev jag besviken på miljöpartiet. Jag har röstat på er för att jag ville att miljön skulle få sin plats i svensk politik. Och nu vill du rädda bilindustrin med mina skattepengar... förstår du inte att bilismen är en återvändsgränd? Även så kallade miljöbilar är en miljömyt. Om du inte har förstått det ska jag återkomma till det senare på denna blogg. Låt Volvo och Saab konka och satsa eventuella statliga pengar på någon framtidsindustri som ersättning istället.
Även Mona Sahlin anser att staten kan ta över Volvo och Saab. Jag ger henne därmed samma förslag som till vänsterpartiet ovan.
Odlingsmark i fattiga länder tas över av rika länder
En oroande tendens i dagens värld är att rikare länder lägger beslag på odlingsmark i fattiga länder genom olika typer av avtal, som ofta förbigår de fattiga jordbrukare som idag livnär sig på denna mark. Pengarna berikar ofta bara politiker och andra höjdare i landet. Odlingsmarken används för att odla biobränslen, livsmedel för export eller råvara för pappersmassa. Detta är en uppföljare till den plundring av regnskogarna som skett de senaste decennierna.
Det första exemplet kommer från en artikel om Laos som Guardian hade för någon vecka sedan. Mellan 2 och 3 miljoner hektar, 10-15% av landets yta, har arrenderats ut. Bolag från Thailand, Vietnam och Malaysia har stora gummi-, socker- och kassavaplantager. Japanska, indiska och skandinaviska (!) bolag odlar snabbväxande eukalyptus och akacia för pappersmassa. Kina odlar ris och gummi. Fattiga bönder har köpts ut för mycket låga summor och löften om skolor m.m. Det hela verkar inte ha gett någon förbättring för fattiga laotier. Den som är intresserad kan läsa mer i en FAO-rapport om eukalyptusodlingar i Laos. Chris Lang har också skrivit i WRM Bulletin om hur eukalyptusodlingar ökar fattigdomen i Laos. Jag hittade också en artikel från Asia Times, som berättar att visserligen är det vissa laotiska bönder som driver gummiodling själva i liten skala och tjänar bra med pengar på det, men de kinesiska företagens storodlingar verkar inte ha kommit över plantagemarken på ett schysst sätt. Kineserna skyller ifrån sig och säger att det är regeringen i Vientiane som måste ta ansvaret. Men man kan inte bara skylla på en korrupt regim. Man måste också ta ett eget ansvar för vem man samarbetar med.
Häromveckan rapporterades att sydkoreanska Daewoo Logistics har fått arrendera 3,2 miljoner hektar odlingsmark i Madagaskar på 99 år för att odla majs och oljepalmer (för biobränsle). Detta är det största projektet i sitt slag hittills i världen och Daewoo får marken gratis! Marken beskrivs som "currently undeveloped open space", vilket jag ställer mig tveksam till. Madagaskar är ett av världens fattigare länder, så all tillgänglig odlingsmark är nog intecknad. De producerar inte ens tillräckligt med mat för sin egen befolkning och nu ska de exportera mat till Sydkorea. Det rör sig om hälften av den odlingsareal som idag finns på Madagaskar. Frågan är också hur detta kommer att drabba lokala bönder, vars rätt till marken ofta är dåligt skyddad i u-länder. Och om det nu inte är redan odlad mark, är det vildmark som nu ska läggas under plogen? Madagaskars inhemska flora och fauna är redan hårt trängd. Till och med Financial Times tar till ordet neokolonialism på ledarplats angående Daewoo-Madagaskaravtalet.
Vidare hittade jag nyligen en artikel om etiopiska bönder som odlat biobränslen och därmed blivit beroende av livsmedelsjälp. Bolaget som skulle köpa oljefröna har (troligen p.g.a. kreditkrisen) inte lyckats få ett lån så de kan betala för dem. Därmed står bönderna med oätliga osäljbara oljefrön och ingen eller för lite hemmaodlad mat. De kan inte heller köpa mat eftersom de inte fått några pengar för sin nya gröda.
Det finns säkert fler exempel runt om i världen. Förhoppningsvis kan detta utnyttjande minska framöver då biobränsleboomen verkar ha slagit bakut nu.
Det första exemplet kommer från en artikel om Laos som Guardian hade för någon vecka sedan. Mellan 2 och 3 miljoner hektar, 10-15% av landets yta, har arrenderats ut. Bolag från Thailand, Vietnam och Malaysia har stora gummi-, socker- och kassavaplantager. Japanska, indiska och skandinaviska (!) bolag odlar snabbväxande eukalyptus och akacia för pappersmassa. Kina odlar ris och gummi. Fattiga bönder har köpts ut för mycket låga summor och löften om skolor m.m. Det hela verkar inte ha gett någon förbättring för fattiga laotier. Den som är intresserad kan läsa mer i en FAO-rapport om eukalyptusodlingar i Laos. Chris Lang har också skrivit i WRM Bulletin om hur eukalyptusodlingar ökar fattigdomen i Laos. Jag hittade också en artikel från Asia Times, som berättar att visserligen är det vissa laotiska bönder som driver gummiodling själva i liten skala och tjänar bra med pengar på det, men de kinesiska företagens storodlingar verkar inte ha kommit över plantagemarken på ett schysst sätt. Kineserna skyller ifrån sig och säger att det är regeringen i Vientiane som måste ta ansvaret. Men man kan inte bara skylla på en korrupt regim. Man måste också ta ett eget ansvar för vem man samarbetar med.
Häromveckan rapporterades att sydkoreanska Daewoo Logistics har fått arrendera 3,2 miljoner hektar odlingsmark i Madagaskar på 99 år för att odla majs och oljepalmer (för biobränsle). Detta är det största projektet i sitt slag hittills i världen och Daewoo får marken gratis! Marken beskrivs som "currently undeveloped open space", vilket jag ställer mig tveksam till. Madagaskar är ett av världens fattigare länder, så all tillgänglig odlingsmark är nog intecknad. De producerar inte ens tillräckligt med mat för sin egen befolkning och nu ska de exportera mat till Sydkorea. Det rör sig om hälften av den odlingsareal som idag finns på Madagaskar. Frågan är också hur detta kommer att drabba lokala bönder, vars rätt till marken ofta är dåligt skyddad i u-länder. Och om det nu inte är redan odlad mark, är det vildmark som nu ska läggas under plogen? Madagaskars inhemska flora och fauna är redan hårt trängd. Till och med Financial Times tar till ordet neokolonialism på ledarplats angående Daewoo-Madagaskaravtalet.
Vidare hittade jag nyligen en artikel om etiopiska bönder som odlat biobränslen och därmed blivit beroende av livsmedelsjälp. Bolaget som skulle köpa oljefröna har (troligen p.g.a. kreditkrisen) inte lyckats få ett lån så de kan betala för dem. Därmed står bönderna med oätliga osäljbara oljefrön och ingen eller för lite hemmaodlad mat. De kan inte heller köpa mat eftersom de inte fått några pengar för sin nya gröda.
Det finns säkert fler exempel runt om i världen. Förhoppningsvis kan detta utnyttjande minska framöver då biobränsleboomen verkar ha slagit bakut nu.
Kreditswappar på USAs statsskuld på högsta nivån någonsin
CNBC/Reuters rapporterade igår:
Det är alltså inte bara jag som börjar oroa mig för att USA kommer att få betalningsproblem framöver, även om det kan dröja åratal - CDSerna löper ju över 5-10 år. Dock är nivåerna på CDSer för USAs statsskuld ännu långt ifrån allvarliga nivåer. Som jämförelse kan nämnas att CDSer på amerikanska storbanken Citigroup var uppe på över 480 punkter för drygt en vecka sedan. Sen sjönk de tillbaks till runt 257 punkter.
Apropå CDSer så hittade jag lite data om totala mängden utestående kontrakt (enligt International Swaps and Derivatives Association, ISDA):
The spread or risk premium on 10-year U.S. Treasury credit default swaps hit a record high on Monday, extending a recent trend as market participants continued to fret about the scale of the government's financial rescue programmes. Ten-year U.S. Treasury CDS widened to 68.4 basis points from Friday's close of 60 basis points, according to credit data company CMA DataVision. Five-year Treasury CDS widened to 52.5 basis points from 46 basis points at Friday's close, it said.Alltså börjar marknaden oroa sig för att USA har tagit sig vatten över huvudet med sina kostsamma räddningsaktioner på finansmarknaderna. Kreditswappar (CDSer) är som jag nämnt förut ett sätt att "försäkra" lån, så att man åtminstone i teorin kan få tillbaks sina pengar om låntagaren inte kan betala för sig. USAs statsskuld har tidigare ansetts mer eller mindre fullständigt riskfri, men i år har kostnaderna för att "försäkra sig" alltså stigit markant.
Det är alltså inte bara jag som börjar oroa mig för att USA kommer att få betalningsproblem framöver, även om det kan dröja åratal - CDSerna löper ju över 5-10 år. Dock är nivåerna på CDSer för USAs statsskuld ännu långt ifrån allvarliga nivåer. Som jämförelse kan nämnas att CDSer på amerikanska storbanken Citigroup var uppe på över 480 punkter för drygt en vecka sedan. Sen sjönk de tillbaks till runt 257 punkter.
Apropå CDSer så hittade jag lite data om totala mängden utestående kontrakt (enligt International Swaps and Derivatives Association, ISDA):
- end-2001: $918 billion
- end-2002: $2.2 trillion
- end-2003: $3.8 trillion
- end-2004: $8.4 trillion
- end-2005: $17.1 trillion
- end-2006: $34.4 trillion
- end-2007: $62.3 trillion
- mid-2008: $54.6 trillion
"Subsequent notional reductions would bring CDS notional outstandings to $46.95 trillion before accounting for new trades since July 1, 2008"Som synes en viss minskning, men fortfarande i somras ett gigantiskt totalbelopp på runt 47 biljoner dollar! Och marknadens tillväxt från 2001 till 2007 var ju smått sensationell. När detta korthus välter vill inte jag stå i vägen! Fast tyvärr står hela världen i vägen...
2008-12-01
Hushållens lånande ökar i långsammare takt
E24 skrev i torsdags: "Den årliga tillväxttakten för bankernas och bolåneinstitutens samlade lån till hushållen fortsätter att avta." Artikelrubriken var dock lite missvisande "Hushållen lånar mindre". Men den årliga tillväxttakten för hushållens lån låg fortfarande på så mycket som 9,4%, även om det var lite lägre än 9,7% månaden innan. Den sista oktober hade hushållen 2107 miljarder kronor i utestående skuld till bankerna, varav 1307 miljarder avsåg bostäder. Det betyder nästan 228000 kronor i skulder per invånare i Sverige, varav drygt 141000 kronor i bolån.
Mer matnyttigt kan man hitta i artikelns källa, nämligen senaste pressmeddelandet om finansmarknadsstatistik från SCB.
Som synes ökar fortfarande penningmängdsmåtten M1 och M3, även om takten snabbt dyker mot nollan. Det blir intressant att se om vi får "äkta" deflation snart, d.v.s. en minskning av penningmängden. Och i så fall hur länge.
Tittar man vidare i hela rapporten från SCB finns också fler intressanta saker att notera, till exempel hushållens totala sparande, eftersom det är intressant att jämföra med lånandet. Totalen av hushållens (inklusive HIO) sparande i MFI (mest banker) var 929 miljarder kronor, en ökning med 9,4% på 12 månader. Dock är inte fond-, aktie- och annat värdepapperssparande medräknat i detta. Följande diagram är också intressant:
Notera vilka delar av utlåningen till allmänheten som stramas åt - konsumtionskrediter och "övriga krediter". Ökningstakten sjunker där markant, medan den för bostadskrediter fortfarande är ganska konstant.
Mer matnyttigt kan man hitta i artikelns källa, nämligen senaste pressmeddelandet om finansmarknadsstatistik från SCB.
Som synes ökar fortfarande penningmängdsmåtten M1 och M3, även om takten snabbt dyker mot nollan. Det blir intressant att se om vi får "äkta" deflation snart, d.v.s. en minskning av penningmängden. Och i så fall hur länge.Tittar man vidare i hela rapporten från SCB finns också fler intressanta saker att notera, till exempel hushållens totala sparande, eftersom det är intressant att jämföra med lånandet. Totalen av hushållens (inklusive HIO) sparande i MFI (mest banker) var 929 miljarder kronor, en ökning med 9,4% på 12 månader. Dock är inte fond-, aktie- och annat värdepapperssparande medräknat i detta. Följande diagram är också intressant:
Notera vilka delar av utlåningen till allmänheten som stramas åt - konsumtionskrediter och "övriga krediter". Ökningstakten sjunker där markant, medan den för bostadskrediter fortfarande är ganska konstant.
Fastighetsmäklare blir krisbransch
Det behövdes väl i och för sig ingen särskilt skarp hjärna för att förutsäga det. Men nu bekräftas det av nyheterna.
Två fastighetsmäklarkontor har nyligen begärts i konkurs. För några veckor sedan rapporterade GP att M2 Din Bostadsmäklare Sverige AB har begärts i konkurs av vd:n och franchiseinnehavaren Mikael Manniche. Förra veckan rapporterade Smålandsposten att Svensk fastighetsförmedling i Växjö med tio anställda försattes i konkurs. De lär knappast vara de sista företagen inom branschen som går i stöpet. Först går nog de som nyligen har gjort satsningar av olika slag, t.ex. på nya lokaler, och framförallt (liksom i övriga branscher) de som gjort det för lånade pengar.
Metro hade också i förra veckan en artikel om att fastighetsmäklare kommer att drabbas lönemässigt eftersom marknaden har krympt, fastighetspriserna har gått ner och så stor del av mäklarnas lön är provision.
Metro har också några bra tips till dem som ska anlita fastighetsmäklare, nämligen att kontakta och jämföra flera mäklare och se vem som ger bäst pris, samt att pruta. "Pruta" blir nog liksom "spara" och "snåla" ett nytt modeord inom privatekonomin. Och föralldel inom företagsekonomin också.
Två fastighetsmäklarkontor har nyligen begärts i konkurs. För några veckor sedan rapporterade GP att M2 Din Bostadsmäklare Sverige AB har begärts i konkurs av vd:n och franchiseinnehavaren Mikael Manniche. Förra veckan rapporterade Smålandsposten att Svensk fastighetsförmedling i Växjö med tio anställda försattes i konkurs. De lär knappast vara de sista företagen inom branschen som går i stöpet. Först går nog de som nyligen har gjort satsningar av olika slag, t.ex. på nya lokaler, och framförallt (liksom i övriga branscher) de som gjort det för lånade pengar.
Metro hade också i förra veckan en artikel om att fastighetsmäklare kommer att drabbas lönemässigt eftersom marknaden har krympt, fastighetspriserna har gått ner och så stor del av mäklarnas lön är provision.
Metro har också några bra tips till dem som ska anlita fastighetsmäklare, nämligen att kontakta och jämföra flera mäklare och se vem som ger bäst pris, samt att pruta. "Pruta" blir nog liksom "spara" och "snåla" ett nytt modeord inom privatekonomin. Och föralldel inom företagsekonomin också.