Med anledning av att bloggrannen Lars Wilderäng (även känd som Cornucopia) nu utkommit med del två (med titeln "Stjärnfall") av sin undergångsromanserie tänkte jag lite senkommet recensera del ett, som heter "Stjärnklart".
"Stjärnklart" handlar om vad som händer med vårt samhälle när vår teknologiska infrastruktur fallerar. Vi får följa ett antal olika personer och hur de reagerar och vad de gör när samhället bryter samman omkring dem. En politiker, en trebarnsfamilj i ett villaområde, en "prepper", en polisman, två militärer, en forskare. Vi får följa deras öden i separata trådar, men flera av bokens karaktärer länkas så småningom samman på olika vis.
"Stjärnklart" bjuder på många perspektiv på vad som skulle kunna hända när samhällsstrukturen faller ihop. Alla personer agerar utifrån sina tidigare erfarenheter, kunskaper och böjelser - ödet har därmed mycket olika lotter i beredskap åt dem. Wilderäng backar inte för att låta personer man följt genom berättelsen plötsligt dö, vilket ger trovärdighet åt det scenario han målar upp.
Även om boken är en beskrivning av undergången för världen så som vi känner den, slutar den ändå i en något mer positiv anda. Efter allt elände finns ändå hopp om ett drägligt liv för dem som lyckats klara sig. Mänskligheten har en inbyggd förmåga att bilda samhällen präglade av samarbete, lag och ordning - om än inte i den form vi är vana vid i dagens demokratiska högteknologiska Sverige.
Vad som särskilt får mig att tänka efter är berättelsen om preppern Filip, som förberett sig på alla typer av katastrofscenarion han kan tänka sig, men ändå överraskas av just den form av kris som inträffar i "Stjärnklart" och till en början agerar minst sagt suboptimalt. "Preparatus supervivet" (latin för "den som är förberedd överlever") skrev Lars Wilderäng i mitt exemplar av "Stjärnklart", men jag skulle vilja lägga till ett "forsitan" (kanske) - "preparatus supervivet forsitan". Den som är förberedd på krissituationer har oftast ett bättre utgångsläge än den oförberedde, men vid en riktigt allvarlig kris behövs också en portion tur. Det finns mycket som kan gå fel. Den som tänker som en prepper måste också vara beredd på att tänka kreativt och improvisera hyfsade strategier i helt oväntade situationer. Samtidigt ska man i en krissituation hålla i åtanke att det finns många personer som har olika psykiska störningar, ibland av det mindre trevliga slaget.
Detta är en tänkvärd bok, som jag rekommenderar alla att läsa.
Slutligen måste jag säga att "Stjärnklart" är oerhört spännande och det är mycket svårt att släppa boken när man väl börjat läsa. Jag kunde inte sluta läsa förrän alldeles för sent på natten.
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
4 timmar sedan
Håller med! Stjärnklart är mycket spännande och tankvärd. Uppföljaren Stjärnfall, som jag just lyssnat mig igenom, var dock en besvikelse då det blev lite av ett genre-byte. Men som vanligt handlar det om tycke och smak...
SvaraRadera/Stefan
Jag läste också Stjärnklart utan många sekunders uppehåll. Fast störde mig lite på dammet tills den svårt sjuke hembrännaren i slutet förde mina tankar om Putin rätt.
SvaraRaderaKan hyfsat förstå och använda engelska och tyska men störs lite av latin som jag fördomsfullt ser som förlegat.
Stjärnfall var helt i linje med Stjärnklart enligt min uppfattning. Speciellt kapitel 12 tyckte jag var lysande tänkt men svårt att gestalta på film även om det fanns lite spännande fyrverkeri som kan gå hem i en tv-serie lite senare i boken. Hur nästa bok ska utspela sig har jag en klar uppfattning om även om inte författaren har det. Tiden får visa om jag tänkt någorlunda rätt. Ja - inte avslöjar jag något nu för då ändrar sig författaren givetvis.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Ja, den var bra och spännande. Kul att det utspelar sig i ett land (västsverige) som jag har någorlunda koll på istället för t.ex. nordamerika. Jag gillar det där greppet där personerna har inre monologer som innehåller påståenden som oftast är fel. ""Om det hade varit ett allvarligt problem på kärnkraftverket så hade vi väl fått reda på det den officiella vägen"" och dylikt.
SvaraRaderaJag har läst ut Stjärnfall (del 2) nu. Vet i fan, jag tycker den var bra i början men jag tyckte det spårade ur. Också lite besviken på del 2.
SvaraRaderaTvåan var spännande men jag vet ändå inte om jag köper konceptet. Första delen där kändes det som att han speciella insikter att förmedla. I tvåan känns det mer som dramaturgi, effektsökeri och en massa död och elände. Jag förstår inte riktigt poesin i det hela så att säga.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaPoesin är det du upplever själv och då blir det för mycket död och elände för "närstående" även om betydligt fler dör i Stjärnklart. Givetvis har du rätt i att mer användbar kunskap förmedlas i Stjärnklart.
RaderaI Stjärnfall vill författaren också visa att det går att föreställa sig något värre än att bli jagad av levande döda. Stjärnfall är ren SF och givetvis i just detta fallet lika osannolik som det var att flera närliggande kärnkraftverk exploderar ett efter ett (utan sabotage) 2010.
2011 blev det mer sannolikt åtminstone i Japan och bara efter en tsunami.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Det blev bara värre för huvudpersonerna, så att de närmar sig botten vid bokens slut. Jag vet inte om det kan kallas kliffhanger när så många huvudkaraktärer redan dött. Men det är väl upplagt för nån slags vändning. De får väl fråga "Sverige" och "Skottland" om hjälp också mot den övermäktiga fienden. USA är djävligt långt bort i en värld utan teknik så det är nog inte så konstigt att ingenting hörs från dem.
Radera