Min utgångspunkt är att passagen av peak oil kommer att sända världsekonomin in i en längre period av "permarecession" med avbrott för kortare återhämtningsperioder. Och en recession är per definition deflatorisk till sin karaktär.
Först måste jag klarlägga vad jag menar med inflation och deflation. I dagligt tal brukar man med inflation mena att priserna ökar och deflation innebär då motsatsen - att priserna sjunker. Detta är vad jag brukar kalla prisinflation respektive prisdeflation. Men egentligen innebär inflation en ökning av penningmängden, som sedan yttrar sig som ökande priser, då fler pengar jagar lika många varor. På motsvarande sätt innebär deflation en minskning av penningmängden och symptomet blir sjunkande priser.
När peak oil passeras får vi höra många förutspå oljepriser på 200 dollar per fat, eller kanske 500 eller till och med 1000 dollar per fat. Men kan vi komma så långt?
Världen förbrukar i runda slängar 31 miljarder fat olja per år. Vid ett oljepris på 33 dollar/fat innebär det att drygt 1 biljon dollar per år går åt till olja, eller cirka 1,7% av världens totala BNP (som var 58 biljoner dollar år 2009). Vid ett oljepris på 81 dollar/fat går det åt hela 2,5 biljoner dollar per år till olja, eller cirka 4,3% av världens totala BNP. Det är ganska stor skillnad om världsekonomin bara betalar 1,7% i "oljeskatt" eller om den tvingas betala hela 4,3% i "oljeskatt". Ett oljepris på 500 dollar per fat framstår plötsligt som helt orimligt, då det skulle innebära att drygt en fjärdedel av global BNP skulle gå åt till oljan. Jämför det med vad effekten skulle bli av att lägga på en motsvarande straffskatt på alla företag globalt - orimligt!
Så vad kommer att hända? Ja, vi såg som jag ser det första omgången år 2008, när oljepriset steg till som högst 147 dollar/fat (8% av global BNP), för att sedan falla med världsekonomin till som lägst 33 dollar/fat.
När energipriserna går upp kommer företag och privatpersoner där energin utgör en förhållandevis hög andel av utgifterna att drabbas hårdast. Det kan röra sig om exempelvis lågprisflyg eller folk i u-länder. Eller arbetslösa och låginkomsttagare i USA. Eftersom USA är världens största och viktigaste ekonomi kan vi fokusera på vad som händer där. Detsamma gäller i princip även för övriga industrialiserade länder. Fattiga amerikaner tvingas av höjda utgifter för energi och mat att dra in på andra mindre nödvändiga utgifter. Minskad konsumtion alltså. Det kan också hända att de som ser att inkomsterna inte längre räcker till utgifterna väljer bort en stor utgift - räntebetalningar på lån.
Företag med stor andel energi bland utgifterna går i konkurs om de inte kan höja priserna i takt med energiprisökningarna. Och många företag kan inte höja priserna när en stor del av befolkningen drar in på sin konsumtion. Även mindre energiintensiva företag kan drabbas och tvingas till nerdragningar om de producerar varor eller tjänster av mindre nödvändigt slag (t.ex. restauranger eller bilar).
Vi får alltså två huvudeffekter av ett högre oljepris. Dels går ekonomin in i recession p.g.a. minskad konsumtion, dels drabbas bankerna av många dåliga lån. Sedan tillkommer de sekundära effekterna. Konkurser och nerdragningar hos företagen gör att många drabbas av arbetslöshet. Banker med dåliga lån kan och vill inte längre låna ut lika mycket. När det blir svårare att låna pengar drabbas alla som är beroende av lån. Bostadsköpare eller vissa företag. Även den offentliga sektorn drabbas av lägre skatteintäkter.
En lägre aktivitet i ekonomin medför dock lägre efterfrågan på olja och annan energi och därmed lägre energipriser. Efter ett tag kan därmed ekonomin börja repa sig igen. Under tiden har dock en mängd lån hunnit skrivas av, vilket leder till mindre penningmängd, då runt 95% av penningmängden utgörs av lånade pengar. Mindre penningmängd är vad jag kallar (äkta) deflation och leder i längden till symptomet sänkta priser.
Även det faktum att många under krisen blivit av med sina jobb kommer att bidra till ett nedåttryck på priserna. Även om det blir en återhämtning efter krisen kommer många av dem som blivit av med sina jobb då inte att få tillbaka sina gamla välbetalda jobb utan tvingas ta andra lägre betalda jobb. I deflation faller köpkraften snabbare än priserna, så den upplevda kostnaden för olika varor och tjänster (som andel av inkomsten) kan ändå bli högre.
När oljepriset faller så blir många investeringar i nya oljekällor inte längre lönsamma och därför inte heller gjorda. Därför kommer oljepriset när den globala ekonomin återhämtar sig att raskt slå i taket igen med förnyad recession som följd. Upprepa detta två eller fler gånger så ser jag ingen inflation så långt ögat når.
Så min gissning om framtiden blir alltså att oljepriset kommer att pendla fram och tillbaka - kanske mellan 30 och 150 dollar per fat. Världsekonomin kommer att befinna sig i permarecession med återhämtningspauser då och då. Permarecessionen medför också att vi får deflation som normaltillstånd. Detta gäller såklart världsekonomin som helhet och det kan finnas undantag här och var. I länder utan stor andel av penningmängden i lån (alltså kontantekonomier) kan det istället bli hyperinflation om man låter sedelpressarna gå (skräckexempel Zimbabwe) men i världens större ekonomier finns större delen av penningmängden i form av elektroniska lånade pengar. I länder med en stor andel energiexport skulle det också eventuellt kunna bli inflation.
Kan inte centralbankerna kämpa emot då? Tveksamt, anser jag. Räntesänkningar blir inte längre effektiva vid deflation, då realräntan fortfarande är positiv. Eftersom större delen av pengarna skapas genom lån, så måste man alltså på något sätt få fram mer lån. Men man kan inte tvinga bankerna att låna ut. Se på vad som har hänt i USA. Bankerna har fått tillgång till billiga lån från centralbanken, men de lånar inte ut pengarna i sin tur, utan sätter dem hellre säkert hos Federal Reserve.
Nuläget för deflation
För tillfället pågår en del intressanta rörelser på valutamarknaderna och i ädelmetallerna. Bloggrannen Musik @ Centrifugen skriver att "valutakrisen har inletts på allvar och om att Ambrose Evans-Pritchard går igång mot Federal Reserves QE2, alltså att den amerikanska centralbanken säger sig vilja skapa inflation genom så kallade kvantitativa lättnader. Att guldpriset slår rekord i dollar räknat och att dollarn faller till sin lägsta nivå mot kronan på två år och lägsta nivån mot euron sedan april ser vid en första anblick ut som en inflationstendens i dollarn.
Men jag ser det som händer nu som något annat - en tillfällig avvikelse. För går man till obligationsmarknaderna skriker de deflation tvärs över hela linjen. Och om någon marknad avviker från obligationsmarknaderna brukar det i 100% av fallen vara den andra marknaden som har fel. Det rätar ut sig efter ett tag, men det kan ta ett tag för de andra marknaderna att "komma ikapp" obligationsmarknaderna.
- tioåriga amerikanska statsobligationer låg igår på 2,48% (mot 3,9% i början av april)
- tioåriga inflationsskyddade amerikanska statsobligationer låg igår på 0,69% (mot 1,7% i början av april)
- tioåriga tyska statsobligationer ligger idag på 2,25%
- tioåriga svenska statsobligationer låg igår på 2,43% (mot 3,45% vid årets början)
Cornucopia tar idag upp vad den verbale hedgefondsförvaltaren och obekväme sanningssägaren Hugh Hendry säger.
Men först har vi antagligen deflation att se fram emot. Hendry menar att den som satsat för mycket på skydd mot hyperinflation kan få se sig sitta med förluster under en lång period innan hyperinflationen tar fart.Hugh Hendry är förresten en intressant person i dagens finansvärld. Han har helt "fel" dialekt - en kraftig Glasgow-dialekt som i brittiska öron omedelbart stämplar honom som obildad skotsk arbetarklass. Trots det har han fått ett toppjobb inom finansbranschen och medverkar dessutom ofta i tevedebatter. Kontrasten mellan hans Glaswegian-dialekt och rättframhet och debattmotståndarnas Queen's English (eller bildad USA-dialekt) och inlindade politiskt korrekta budskap blir enorm. Att en person med Hendrys bakgrund lyckas hamna vid samma diskussionsbord som ekonomiprofessorer från prestigefyllda lärosäten eller representanter för EU:s maktelit säger mycket om hans talang.
P.S. Titta också på de bra guider som bloggrannen Vidsynt tipsade om.
[Andra bloggar om inflation, deflation, depression, peak oil]
Inlägg
HELVETE, Vad bra skrivet! (Ursäkta svenskan). Kudos.
SvaraRaderaFångar på pricken min egen tro om "minskad ekonomisk aktivitet" och mycket hög arbetslöshet som sänker all efterfrågan kraftigt. Och därmed sänker priserna på det mesta.
Det här skjuter i praktiken konsekvenserna av "peak oil" framåt i tiden. Hoppas bara det inte tas som intäkt för att satsa på alternativen.
Kontraindikatorn är naturligtvis politiker och centralbanker som kommer att pumpa ut fiat-pengar för att "stimulera" till nya aktiviteter.
Balansen mellan dessa krafter kommer orsaka pendling och turbulens av sällan skådat slag.
De som redan äger kapital kommer mer och mer desperat att söka "säkrare placeringar" och därför kommer ädla metaller att vara starka.
/Morfar
Mycket bra skrivet! Det är skönt att det finns sådana som du som orkar föra ett resonemang ända ner till sista punkten.
SvaraRaderaEtt frågetecken sitter jag dock kvar med, hur går det med guldpriset? Kommer det också att bli billigare? Om man nu har en liten buffert på banken för sämre tider, hur ska man förvalta den på ett säkert och bra sätt?
I ditt resonemang kring hur stor del av världens BNP som går åt till att betala för olja vid olika prisnivåer så verkar du enbart utgå från priset på råolja per fat (ca 159 liter).
SvaraRaderaDock raffineras större delen av denna råolja till andra mer förädlade produkter (bensin, diesel, flygbränsle, diverse plastprodukter, etc).
Eftersom dessa är högre upp i värdekedjan renderar de också normalt ett högre pris än råoljan.
Rimligtvis borde andelen av världens BNP som går till att betala för oljeprodukter vara högre än de siffor du angett. Om man dessutom tar hänsyn till oljerelaterade skatter och avgifter blir kostnaden ännu högre, men jag vet inte om det är relevant att ta med detta i beräkningen.
Tack annars för en intressant utläggning.
Svincykler kallades detta fenomen för förr i tiden. När det var höga priser på fläsk på ena årets marknad skulle alla bönder föda upp smågrisar till nästa års marknad. Följden blev att på nästkommanade års marknad sjönk priset igen. Året därefter var det återigen ingen som ville föda upp smågrisar på grund av för lågt pris på fläsk osv........
SvaraRadera/Farfar
Välskrivet! Jag tror oljepriset kommer att kväva varje "återhämtning". Oljepriset kommer aldrig att gå till fantasipriser, so du konstaterat faller efterfrågan snabbt när ekonomin kraschar. Så alla oljefyndigheter som blir lönsamma när priset är $1000 per fat (ett vanligt argument mot peak oil) kommer att stanna i marken.
SvaraRaderaStagflation är ett annat scenario som inte är så lockande.
Vi kommer att få se intressanta år framöver.
Håller med om det mesta, dock kommer FED och övriga att kraftfullt bekämpa alla deflationstendenser med antagligen mer och mer desperata medel ju längre och djupare en ev deflation blir. Självklart kommer de inte att hinna dra undan stimulanserna i tid, vilket de ej heller vill.
SvaraRaderaOch om obligationsmarknaden aldrig har fel, vilket de faktiskt sällan har, skulle du då vilja placera dina besparingar i 30-åriga T-bills till dagens räntor? Över min döda kropp säger jag.
/Fredrik
"Fattiga amerikaner tvingas av höjda utgifter för energi och mat att dra in på andra mindre nödvändiga utgifter. Minskad konsumtion alltså. Det kan också hända att de som ser att inkomsterna inte längre räcker till utgifterna väljer bort en stor utgift - räntebetalningar på lån."
SvaraRaderaEhrrm, ja, eller så väljer fattiga amerikaner ett tredje alternativ: att dra ner på sin energikonsumtion. Med tanke på hur mycket energi amerikaner använder per capita så finns det en hel del besparingar att göra här.
När jag var i USA för två år sedan och bensinen kostade $4/gallon (cirka 6 kronor litern) så pratade alla om att det skulle börja åka kollektivt och köpa Toyota Priusar. Sedan föll ju oljepriset tillbaka, som bekant, men om din prognos slår in så tror jag det finns en hel del energibesparingar att göra innan man slutar betala räntor på bostadslånen...
Hej Flute,
SvaraRaderaJag läser din blogg frekvent och brukar då ofta nicka instämmande. Den här gången håller jag dock inte med dig i frågan deflation vs. hyperinflation, och tänkte bara förklara lite kort varför:
De flesta stora nedgångar i ekonomin brukar bero på att det finns många dåliga krediter i omlopp, och som likvideras sen när det blir uppenbart att de inte är hållbara (vi kan ta diverse järnvägsbubblor på 1800-talet eller dagens subprime-bubbla som exempel). Det är egentligen en slags "tillnyktring" och dämpar priserna (deflationsdrivande). Kan vara smärtsamt och kort om det sköts rätt (som den amerikanska krisen 1920-1921).
Dock är det så att denna gång har man bestämt sig för att inte LÅTA tillnyktringen ske. Dåliga investeringar hålls vid liv (röran i Fannie, Freddie, GM, Chrysler, AIG, et. al. likvideras inte utan hålls under armarna av staten). Snarare är det så att man köper upp tillgångar på bred front, vilket har motsatt effekt. Det kommer antagligen ske en produktionskollaps också, eftersom den industriella basen i exempelvis USA urholkas. Vilket ger dem "Latinamerika-scenario" snarare än "Japan-scenariot".
That's my two cents! :)
Väl skrivet!
SvaraRaderaFör den nyfikne som inte är av den ängsliga sorten rekommenderas "The Automatic Earth". Läs Stoneleighs artiklar som ibland kallas primers.
Knivskarpt och trovärdigt.
Jonas
Intressant blogginlägg.
SvaraRaderaNågra korta synpunkter:
Gällande T-bonds:
Vem köper US-Bonds och håller priserna uppe? När du har svaret på den frågan kan du räkna ut om US-bonds är en bubbla eller inte.
Gällande Guld: Används inte bara som inflationshedge vilket vissa tycks tro. Bara ett påpekande.
Långa räntefonder går väl upp mycket när räntan faller, rimligen. Är det att satsa på tror du?
SvaraRaderaJa den som (över)lever får se.
SvaraRaderaHursomhelst intressant och mycket bra inlägg!
har analyserat detta själv och kommit fram till att det mest troliga blir stagflation, nämligen stagnerande utveckling i kombination med deflation i vissa sektorer och inflation i andra.
SvaraRaderaDetta hände under oljekriserna på
70/80-talet och är troligt att vi får se igen. Dock så finns det skillnader nämligen statsskulderna vilka var avsevärt lägre på 70/80-talet jämfört med idag då PIIGS+USA+Storbritannien nu står inför Konkurs. Fastighetsmarknaden krachsade också under dessa perioder medans ädelmetall gick kanon (självklart fanns en viss spekulation i detta också).
Själv tror jag att vi snart kommer få se 1oz guld vara värd lika mycket som Dow Jones och runt 1000oz (förmodligen mindre)silver kommer kunna köpa en mindre fastighet i USA. Detta då silver också kommer behövas starkt i framtiden för vattenrening, elektronik samt solenergi (silverbahandlade speglar)men då silvret likt oljan till stor del har konsumerats upp.
Den som lever får snart se...
Mvh/Historia
Hm.. med andra ord. Deflationen drar igång, folk börjar amortera sina lån vilket gör att pengar rent krast markuleras då nya lån inte tas ut, detta medför ytterligare deflation vilket gör att folk amorterar ännu mer för att åtminstonde ligga i fas med deflationen osv.
SvaraRaderaVid någon punkt är sedan lånen så avbetalade att ekonomin kan vända igen.
Ganska intressant faktum att pengar faktiskt markuleras när lån betalas av men det är ju den faktiska effekten. Och dom största förlorarna är givetvis som exporterande U-länderna eftersom det mesta som importeras faktiskt är skräp
Det som är "conventional wisdom" när det gäller styrränta, inflation priser, BNP etc. bygger på observationer under oljeerans uppgångsfas. Om en enskild nation (bortsett från USA) håller sin styrränta för lågt, så ökar penningmängden snabbare än tillväxten, och så sjunker värdet på valutan, på sikt finns risk för hyperinflation. Denna "sanning" har visat sig stämma när omvärlden har fortsatt tillväxt och ett hälsosamt banksystem. Vad kommer att hända vid en global peak oil, och hela världen går in i recession? Detta har aldrig hänt förut. Tidigare har alla trott, hoppats på och förväntat sig fortsatt tillväxt. Det finns ingen extra planet berdvid vår med tillväxt och ett hälsosamt bank-system. Sant är att den största delen av alla pengar skapas av banker, och vid kredittorka så brukar staten försöka stimulera, sälja statsobligationer, CB sänka räntan så mycket det går, och tom agera i öppna marknaden, som Bernanke nu gör. Men detta kan knappast kompensera för kredittorkan i privat sektor, som dominerar pengatryckandet. Japan är det klassiska exemplet. Det som räddat Japans Yen är deras starka exportindustri, men Japanska staten är skuldsatt upp över öronen.
SvaraRaderaMen vad händer vid en global peak oil? Jag tror på stagflation, måttligt stigande konsument-priser, men inte pga ökande penningmängd, utan pga stigande råvarupriser. Vi kommer se hög arbetslöshet, poppad bostadsbubbla pga arbetslösheten... I värsta fall kaos, social oro, våldsamheter...
Jag tror också på deflation, men däremot bör konsumtionsvaror bli dyrare pg a ökade produktionskostnader och fraktkostnader, och därmed deflationen ännu värre i och med att pengarna för de flesta inte kommer att räcka till mer än livsnödvändig konsumtion.
SvaraRaderaEn annan kommenterade att när lån återbetalas, så makuleras i princip pengarna. Varför vill banken då ha tillbaka lånebeloppet ifall pengarna ändå skall makuleras? Någon som har en bra förklaring??
Jag jobbar i IT-sektorn, är ganska praktiskt lagt och brukar läsa dina inlägg lite då och då.
SvaraRaderaJag tycker du har väldigt intressanta synpunkter och teorier om resultatet av peak oil.
Vad många tar för givet och ofta inte tänker på är att internet och internationell kommunikation på några millisekunder är självklart.
Jag tror inte det är i närheten av självklart efter peak oil eftersom internet som infrastruktur konsumerar enorma mängder energi för att fungera, som till stor del försörjs av kol eller olja och som dessutom kräver jämn/tillförlitlig energi på en alla geografiska platser där tekniken/internet ska finnas tillgängligt.
Eftersom världsekonomierna släpte kopplingen till guldet och gick över till "elektronsiska valutor" (som kräver tillgång till internet och att bankerna/länderna kan kommunicera med varandra) så tror jag att samhället/staterna/bankerna kommer ha stora svårigheter att hålla koll på vem som har lånat vad och till vilken ränta.
Många företag argumenterar ofta om att man ska spara träd/papper/miljö och gå från pappersfaktura till e-faktura, men jag tror snarare att det beror på att företagen spar enorma utgifter i hantering/administration.
Som kuriosa kan jag säga att en medelstor serverhall (där bankernas databaser finns och hålls vid liv) drar ett flertal megawatt. Och det är bara för att hålla informationen läsbar/tillgängligt.
Min poäng är att det moderna samhället konsumerar enorma mängder energi för att tillhandahålla infrastrukturer som anses som självklara. Dessa infrastrukturer tror inte jag att vi kommer att klara av att hålla vid liv efter peak oil/coal, även om vi så hade oändligt med pengar. Det är inte pengar eller arbetskraft som är begränsningen utan just tillgången på hanterbar energi.
Tack för ännu ett läsvärt inlägg!
Jag tror på varken inflation eller deflation. För 1a gången i historien får vi uppleva biflation.
SvaraRadera