Skogens röda guld

I helgen tog jag med mig familjen ut i skogen för att plocka lingon. Efter att ha läst att SLU varnat för att det skulle vara dåligt med lingon i år räknade jag inte med någon större skörd.

Döm om min förvåning när det visade sig finnas massor av lingon i skogen. Tydligen är problemet med dålig lingontillgång begränsat till vissa delar av landet, t.ex. Värmland där vietnamesiska bärplockare strejkat. Å andra sidan var de rika lingonmarker som vi hittade på cykelavstånd från vår förort inte av den sort som inhyrda bärplockare kan gå igenom snabbt och få ihop flera hinkar per dag. Nej, här växte lingonen i fläckar om några kvadratmeter, uppblandat med en massa blåbär eller ljung däremellan. Men det gick ändå ganska snabbt att få ihop flera liter lingon, fastän vi inte hade några såna där små lådor med kam där fram. Min son visade sig vara en entusiastisk och för sin ålder förvånansvärt effektiv lingonplockare. Lillasyster tyckte dock att det var roligare att plocka buketter av ljungblommor.

Vad som förvånade mig var dock att det inte var några andra ute i skogen för att plocka bär en sådan vacker augustidag. Trots att området låg ungefär hundra meter från närmsta villaområde var de enda människor vi såg några svampplockare som av språket att döma troligen var polacker. Och lingonriset var uppenbarligen inte avplockat av någon annan. Tydligen är lingonplockning inget som dagens svenskar ägnar sig åt. Istället köper man lingonsylt i affären, av bär plockade av hitresta bärplockare, mest thailändare. 6000 personer reser tydligen varje år hit från Sydostasien för att plocka bär.

Självklart vill inga svenskar ta detta jobb. Om man får 14 kronor per kilo behöver man plocka rätt mycket för att komma upp i en rimlig svensk inkomst. Jag vet inte hur många timmar det tar att plocka 60 kilo bär, men det är nog fler än åtta timmar om inte lingonmarken är osedvanligt rik.

Många av de importerade bärplockarna verkar också ha blivit lurade av thailändska bemanningsföretag som utlovat orimligt stora inkomster från bärplockningen. Det verkar dock som om det rett upp sig för några av de värst drabbade.

Jag har svårt för att få kalkylen att gå ihop. Om man som en bärplockare i en av artiklarna betalat 17000 för att komma hit plus 150 kronor per dag för mat och uppehälle måste man plocka nästan 11 kilo bär per dag bara för mat och uppehälle. Utöver det måste man plocka 1214 kilo bär för att betala resan. Med optimistiska totalt 91 kilo bär per dag blir det ändå femton dagars heltidsplockande, och då har man bara gått plus minus noll. För att få några pengar över måste man plocka ännu mer! Nej, något är sjukt i hela bärbranschen när det ser ut så här. Dessutom känns det absurt att frakta okvalificerad arbetskraft över halva jordklotet för några veckors gästarbete.

Bättre då att plocka sina egna bär istället för att gynna en skum bransch. Nu fick vi till slut ihop sju stora burkar lingonsylt i helgen. Om vädret tillåter och lingonen inte hunnit bli övermogna kanske vi gör lika mycket nästa helg. Tillsammans med all annan sylt vi gör (krusbär, vinbär, fläderbär) borde det räcka ett bra tag. Jag älskar pannkakor med sylt! Dessutom blir hemgjord lingonsylt godare än även den lyxigaste köpesylten. Jag vet inte riktigt varför - det är ju samma råvaror.

Läs andra bloggar om bärplockare

Alltför exakta prognoser

Konjunkturinstitutet levererade i veckan en prognos för Sveriges ekonomi några år framåt. Man ser där något ljusare på framtiden än vad man gjorde i förra prognosen. Man räknar nu med att Sveriges BNP ska öka med 1,5% år 2010. I förra prognosen från juni räknade man bara med 0,8% BNP-tillväxt. För 2011 räknar man med hela 2,9% BNP-tillväxt. Krisen snabbt överblåst med andra ord, även om Konjunkturinstitutet räknar med att den höga arbetslösheten håller i sig.

Det som slår mig när jag läser dessa prognossiffror är att de är angivna med så hög noggrannhet. Den förväntade procentuella BNP-tillväxten anges med en decimal - två gällande siffror! Detta ger ett sken av att det är något slags exakt vetenskap som Konjunkturinstitutet sysslar med.
Tittar man på hur Konjunkturinstitutets BNP-prognoser har förändrats från kvartal till kvartal så ser man att förändringarna har varit enorma. Att då ange siffrorna med så hög noggrannhet blir bara löjligt. Denna noggrannhet får det också att vända sig i min naturvetarsjäl. Så stor som osäkerheten i prognoserna uppenbarligen är skulle det inte ens räcka med att gissa BNP-tillväxten med en gällande siffra, utan Konjunkturinstitutet skulle behöva ange ett intervall, t.ex. "Sveriges BNP-tillväxt för år 2010 förväntas ligga i intervallet 1 till 2 procent". Sedan skulle man förstås snäva till intervallet allteftersom man närmar sig årets slutdatum och har säkrare siffror.

Problemet är också att Konjunkturinstitutets prognossiffror tjänar som underlag för diverse myndigheters planer. Här kan en felräkning på en procentenhet få katastrofala effekter för vissa myndigheters budgetar.

Men framförallt - hur ska man framöver kunna lita på Konjunkturinstitutets prognoser, när de från början så totalt har missat prognoserna både för 2008 och 2009? I augusti 2008 förutspådde man fortfarande 1,4% BNP-tillväxt för 2009, trots prognosens titel "Svensk ekonomi går in i en lågkonjunktur". Juniprognosens titel "Svensk ekonomi tappar fart 2008 men ljusning i sikte 2009" ter sig idag närmast parodisk. Fortfarande i december 2008, tre månader efter Lehmans konkurs, trodde man att Sveriges BNP bara skulle sjunka med 0,9% i år. Därmed anser jag Konjunkturinstitutets prognoser för 2010 och 2011 är totalt opålitliga. För 2009 ligger de troligen närmare verkligheten, men endast tack vare att mer än halva året redan har gått.

Jag tänker härmed presentera min egen prognos. Jag gissar att Sveriges BNP till marknadspris sjunker med mellan 5 och 6 procent för helåret 2009. Jag gissar också att Sveriges BNP till marknadspris fortsätter att sjunka år 2010. Visserligen kan vi få se en viss återhämtning i ekonomin i början av året, men för hela året 2010 räknar jag med att Sveriges BNP sjunker med mellan 3 och 6 procent. Skillnaden mot Konjunkturinstitutets prognos är som ni ser enorm. Vi får väl se vem som hamnar närmast verkligheten. Facit kommer i slutet av 2010, fast redan om ett år borde vi ha en ganska klar bild av var 2010 hamnar.

Bankdöden i USA ökar i volym

Igår stängdes ytterligare tre amerikanska småbanker ner och överlämnades till bankgarantin FDIC. Därmed har hittills i år 79 banker gått under i USA. Jag räknar inte med 84 som DN, eftersom sex av bankerna i juli var dotterbolag i samma koncern (Security Bank). De två största bankfallissemangen hittills i år har båda inträffat under augusti - Colonial Bank med 25 miljarder dollar i tillgångar samt Guaranty Bank med 13 miljarder dollar.
Därmed kvalificerar sig augusti med god marginal som rekordmånad vad gäller summan av de fallerade bankernas tillgångar. För att göra bankernas storlek gripbar så var Colonial Bank ungefär en tiondel av Swedbank, räknat på tillgångarnas storlek. Guaranty Bank var ungefär en tjugondel av Swedbank. Det är alltså inga stora banker som går under, men de är många. De tre banker som stängdes igår var alla fjuttiga - den största var mindre än 0,5% av Swedbank.

Juli var i gengäld rekordmånad vad gäller antalet stängda banker. Som synes ser båda trenderna i princip stigande ut i ett lite längre perspektiv.

Många, t.ex. Chris Martenson, säger att FDIC är bankrutt efter alla dessa bankkrascher. I och för sig tryter pengarna i deras kassa, men de ska också ta ut en extra avgift för medverkande banker för att stärka sin kassa. Bra, va, att belasta de friskare bankerna med avgifter för att det har kostat för mycket att rädda de sjuka. Denna avgift täcker dock bara två-tre månaders bankgarantier med nuvarande takt. Men FDIC får säkert låna pengar från amerikanska staten om det blir kris. Allting annat vore politisk självmord. Och bankkrisen ser ut att fortsätta ett bra tag till. Det finns en massa (kanske över 1000) illa skötta banker i USA som bara väntar på sin tur att gå under.

Fraktraterna sjunker tillbaka

Torrfraktindexet Baltic Dry Index har sedan början av juni fallit tillbaka igen, efter att ha stigit under våren.
Förvisso är fallet inte lika dramatiskt som det från juni-november 2008, då fraktraterna kollapsade totalt, men det kan ändå ge en antydan om att de gröna skotten i världsekonomin inte är så livaktiga som man kunde hoppas. Baltic Dry Index har nu fallit över 40% på knappt tre månader, vilket tyder på att efterfrågan på torrfrakter har avtagit. Detta kan ses som en tidig ekonomisk indikator, då de råvaror vars fraktpriser indexet visar utgör basen för produktionen. Malm blir till exempel till stål, som i sin tur används för industriprodukter. Lägre fraktpris betyder lägre efterfrågan på frakter.

Det går såklart inte särskilt bra för rederierna i dessa tider, då det finns en stor överkapacitet efter fraktboomen 2003-2008.

Oljelagring
Intressant att notera i rederisammanhang är också att det just nu lagras en massa råolja på olika håll i världen på jättestora oljetankfartyg, en trend som jag uppmärksammade redan i januari. Det rör sig nu om runt 50 supertankrar fulla med råolja som lagras i hopp om fortsatt stigande priser. När man slutar med denna oljelagring kommer marknaden för oljetransporter att prispressas ytterligare med den ökade kapaciteten.

Frågan är var gränsen går för att investerarna ska börja sälja av sin råolja. Hittills har oljeprisets faktiska utveckling överträffat vad oljefutures visade i januari och därmed givit goda vinster till oljelagrarna. Råoljepriset har fördubblats sedan årets början (se diagrammet nedan), men om uppgången ser ut att klinga av kan vi få se utförsäljningar av dessa oljelager. Det kan också ske om oljepriset går upp tillräckligt mycket, då investerarna i så fall tar hem sina vinster.
En sådan utförsäljning av lagrad olja kan också förstärka en kommande prisnedgång i oljan, så att den blir kraftigare än vad den annars skulle ha blivit. Som det ser ut nu visar oljefutures på Nymex på nästan inga förväntningar om prisökningar under det närmsta halvåret, så det finns risk att oljepriset nu faller tillbaka.

Pundet försvagas

Jag noterar att det brittiska pundet sedan början av augusti har vänt sin trend och nu börjat försvagas igen mot t.ex. euron.
Detta torde orsakas av att Storbritanniens ekonomi inte går särskilt bra samt att investerarna inte gillar vad Bank of England håller på med. Enligt OECD väntas Storbritannien få budgetunderskott motsvarande 12,8 respektive 14,0 procent av BNP under 2009 och 2010. Betydligt värre än exempelvis EMU-området med 5,6 och 7,0 procent av BNP, och till och med värre än USA med 10,2 och 11,2 procent av BNP för 2009 respektive 2010. Det stora budgetunderskottet orsakas till stor del av att man försöker fylla de svarta hålen i de nu delvis förstatligade storbankerna.

Bank of England då? De roar sig med så kallad quantitative easing, alltså pengatryckning. Inflationsdrivning, med andra ord. På senaste direktionsmötet bestämde de sig för att höja taket i sitt program för obligationsköp med 50 miljarder pund till sammanlagt 175 miljarder pund. Frågan är om programmet kommer att ha några effekter förutom att kraftigt försvaga valutan.

Apropå pundets försvagning kan man såklart undra om det är en del av en trend vad gäller svagare valutor över huvud taget. Men tittar man på till exempel svenska kronan mot euron ser man ingen försvagning, utan den fortsätter i princip sin förstärkningstrend.
Inte heller en riktigt svag valuta som den ungerska forinten visar någon trendvändning, utan ligger förhållandevis still mot euron.
Därmed är det just nu specifikt för Storbritannien som de finansiella varningsklockorna ringer.

BNP-prognoser och bopriser

Idag kom SBAB med en prognos för bland annat BNP framöver. Man gissar att Sveriges BNP faller med 4,9% i år, vilket ligger nära regeringens prognos på -5,2% för 2009. Mer än halva året har nu gått, varför vi kan anta att BNP-krympningen är ganska rätt gissad av både regeringen och SBAB och kommer att hamna runt -5%.

För kommande år är dock SBAB dock betydligt mer pessimistiska vad gäller vändningens styrka. För 2010 och 2011 gissar man visserligen på tillväxt, men att BNP-tillväxten stannar på 0,6 respektive 1,8 procent. För 2010 ligger man i linje med regeringens bedömning, men för 2011 ligger man klart under regeringens gissning på 3,1%.

De som har läst min blogg tidigare vet ju att jag avviker kraftigt från dessa tillväxtprognoser, eftersom jag spår en andra konjunkturdipp under 2010. Även om vi inte skulle få en dubbeldipp, så säger SBAB en viktig sak:

Konjunkturbotten är passerad men uppgången blir långsam även om en lageruppbyggnad ger en tillfällig tillväxtimpuls.

Det är troligen denna tillväxtimpuls vi har sett de senaste månaderna och som orsakat den kraftiga börsuppgången. Denna lageruppbyggnad kan inte hålla i sig särskilt länge så vi får säkert se nerrevideringar av den förväntade tillväxttakten och därmed också en korrigering neråt av aktiekurserna från dagens "faran-över-nivåer".

Hushållen och bopriserna
Vad gäller hushållens inkomster skriver SBAB:

"Finanspolitiken väntas gynna hushållen med ytterligare 20 miljarder men låga löneökningar medför att den disponibla inkomsten ändå bara ökar långsamt. Stigande arbetslöshet gör hushållen försiktiga med konsumtionen och bidrar till att sparandet är högt"

SBAB:s chefekonom Tomas Pousette ser även en risk med det låga ränteläget:

"Det finns en risk att de rekordlåga räntorna leder till att hushållen lånar för mycket. När ränteläget blir normalt kommer ränteutgifterna att utgöra en betydligt högre andel av den disponibla inkomsten än vad hushållen varit vana vid under de senaste 10 åren"

Det är detta som är det farligaste - att ännu fler luras in i lånekarusellen och att slutsmällen blir desto värre. För någon gång måste denna lånebubbla lösas upp. Låt oss hoppas att folk nu blir lite vettigare och sparar mer och inte belånar sig upp över öronen. Men det är väl att hoppas för mycket.

Pousette skriver även att de låga boräntorna har bidragit till att stabilisera prisutvecklingen på bostadsmarknaden. Jag skulle vilja gå längre och säga att räntesänkningarna är det enda som har hållit bopriserna uppe.

"Vi bedömer att bostadspriserna fortsätter att vara stabila de kommande två åren. En marginell uppgång fram till mitten av 2010 följs av en mindre nedgång till slutet av 2011"

Hur de lyckas få ihop detta med att hushållens disponibla inkomst bara ökar långsamt, samt att arbetslösheten väntas öka, det förstår inte jag. När dessutom kraven för att få låna har skärpts, så finns inget som kan hålla bopriserna uppe särskilt länge till. Möjligen kan vi få en viss vidare uppgång i början av hösten, men det är tveksamt det också.

Swedbanks boindex
Idag kom också Swedbanks boindex, som mäter hushållens köpkraft avseende småhus. Boindexet steg från 134,3 till 142,0 från första till andra kvartalet i år. Ett värde på 100 innebär att hushållen använder 15 % av förvärvsinkomsten före skatt till bolånekostnader. Ett index på 142 skulle alltså betyda att man ligger 42% över vad som behövs för att ha råd med boendet. Index för riket visar dock inte hela sanningen, som synes i följande diagram från Swedbank.
För storstadsområdena ligger boindex fortfarande under 100 och där ser det alltså inte så ljust ut. Detta trots de kraftiga räntesänkningarna, som är i princip den enda faktor som drivit upp indexet sedan hösten 2008. Det är alltså troligen i storstäderna som vi kommer att få se de uppblåsta bostadspriserna sjunka tillbaka först.

Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson skriver

"Det extremt låga ränteläget innebär att det är lättare - inte minst för förstagångsköpare - att få råd med huset"

Och driver därmed åter upp priserna till alldeles för höga nivåer. För räntan kan nu inte gå någon annanstans än uppåt.

Om den sammanvägda boräntan stiger från dagens nivå på 2,4 procent till 4,6 procent sjunker boindex till 108. Hushållens genomsnittliga inkomstmarginal blir alltså i detta scenario endast åtta procent.

I ett sånt fall kommer det inte att se särskilt roligt ut med inkomstmarginalen i storstäderna.

För att marginalen ska bibehållas på höga 42 procent krävs att medianpriset på ett svensk småhus rasar från 1,6 miljoner till drygt 1,2 miljoner kronor, enligt Swedbanks beräkningar.

Ett ras på 25% alltså. Där ser man hur känsligt ränteläget är. Minsta förändring uppåt ger stora effekter på bopriserna.

Uppdatering småhuspriser
I förra veckan publicerade SCB siffrorna för Fastighetsindex småhus för andra kvartalet. Jag har därför uppdaterat diagrammet över inflationsjusterade småhuspriser.
Trots uppåtknixen för senaste kvartalet så är det fortfarande en tydlig trendvändning neråt sedan tredje kvartalet 2007. De nominella priserna fortsatte visserligen att stiga fram till tredje kvartalet 2008, men realt (inflationsjusterat) har priserna sjunkit tillbaks. Nu återstår att se när det stora boprisfallet tar vid. Bostadsbubblor tar som jag sagt tidigare lång tid för att spräckas och i början blir nedgångarna måttliga, med vissa uppåtrekyler på vägen. Av exemplet USA kan vi dock se att när nedgången väl tar fart ordentligt så föder den sig själv.

Till slut - anklaga mig inte för att vara "pessimist" vad gäller bostadspriserna. Jag ser det, liksom Cornucopia, som positivt med lägre bostadspriser, eftersom det gör bostäder mer överkomliga för förstagångsköpare och minskar den tendens till överbelåning som finns idag. På sikt leder det till en sundare ekonomisk utveckling, även om vägen dit tidvis kan bli smärtsam.

Skogsbubbla?

Jag läser i SvD idag att priserna på svenska skogsfastigheter har sjunkit något under första halvåret i år. Priset per m³sk har sjunkit från 364 till 353 kronor. En marginell nedgång på 3% alltså. Eftersom jag intresserar mig för reala fastighetspriser så tittade jag hos källan, alltså LRF Konsult. Där hittar jag data för nominella priser bak till 2002, som jag då raskt omvandlar till reala priser.
Som synes har det varit en rätt bra prisuppgång från 2003 till 2008 - närmare bestämt 70% i reala priser. Jag hittar också i en av LRF Konsults publikationer ett diagram över skogsmarkspriserna i olika delar av Sverige från 1995 till 2006.
Här rör det sig uppenbarligen om nominella priser (man ser det om man tittar på priserna för 2002-2006). Räknar man om med KPI ser man att den reala prisuppgången i område I (Götaland) var 19% från 1996 till 2003 och hela 80% från 1996 till 2008. Fram till 2003 gick uppgången i skogspriserna i rimlig takt, men från 2003 till 2008 börjar det likna en liten bubbla med kraftigare uppgångstakt. Dock inte alls lika kraftig som för bostäder. Därmed kanske vi får se nedgången under första halvåret i år som början på en längre nedgång i skogsmarkspriserna. Det låter ju inte orimligt, med tanke på hur utsikterna för ekonomin i allmänhet ser ut. Hur stor nedgången blir är svårt att säga eftersom jag har så dåligt statistiskt underlag, men en halvering av priserna är inte otänkbar med tanke på uppgångens storlek.

Varsågoda, protestera nu och säg varför det är orimligt och otänkbart med så stora prisnedgångar på skogsmark! Jag är öppen för diskussion!

Marknadspsykologi

Alltid läsvärda bloggen Winning Trading hade igår ett fint diagram över de psykologiska stadierna i Swedbanks aktiekurs det senaste året. Klicka på diagrammet för att förstora det.
Just nu befinner sig marknaden uppenbarligen i stadiet "lyckorus", när Swedbanks aktie stigit över 12% på en vecka. Frågan är hur länge det kommer att pågå. Efter att ha sett ett antal börsuppgångar av detta slag genom åren är lärdomen att det kan gå upp bra mycket längre tid och till betydligt mer irrationella höjder än vad man kan föreställa sig. Dock börjar det nu kännas väldigt frestande att gå kort Swedbank.

Marknadens värdering börjar kännas utmanande hög. Swedbank har hittills i år gjort en förlust på 5,37 miljarder kronor för första halvåret. Resultatet lär alltså bli en förlust för helåret. Med tanke på att vinsten för helåret 2008 var knappt 11 miljarder lär man inte lyckas att kompensera första halvårets förlust i år. Frågan är när Swedbank nästa gång kommer att uppvisa vinst. 2010? 2011? Aktiekursen prisar nu som jag ser det i princip in att Swedbank kommer att visa en hyfsad vinst nästa år, annars är priset helt orimligt högt. Varje ord av VD Michael Wolf framöver kommer därmed att vägas på guldvåg för att se om Swedbank uppfyller de högt ställda förväntningarna.

Fortfarande har man kvar surdegarna i Baltikum och Ukraina, så även om Swedbank skulle gå med vinst så lär vinstnivån inte bli lika hög som 2008. Blir vinsten för 2010 hälften så stor som 2008, alltså 5,5 miljarder kronor hamnar man på ett p/e-tal på 10,6 (innan utspädning med den kommande nyemissionen). Men hur stor är sannolikheten att man når ens till sådana vinster?

De viktigaste kommande händelserna i Swedbank är extra bolagsstämma 15 september och delårsrapport för tredje kvartalet 20 oktober. Sen kan det vara intressant att hålla koll på vad som händer runt nyemissionen fram tills utfallet annonseras 13 oktober.

Dilemma i bostadskarriären

Jag fick i förrgår ett mejl från LB, som sitter i en situation som säkert många delar.

Jag är särskilt intresserad av dina inlägg kring bostadsmarknaden, och delar helt din analys. Dock. Min farhåga är att RB inte kommer våga höja räntan till rimliga nivåer under de kommande åren, med tanke på de enorma konsekvenserna som följer av belåningsgraden hos gemene man, kanske särskilt BR-ägare i sthlms innerstad. Jag är därför rädd att ett rimligt och rationellt beteende - spara, låna till måttliga nivåer om man köper bostad - inte kommer att premieras fortsatt heller. Tvärtom är jag livrädd att mitt gnetiga sparande under flera års tid riskerar att ätas upp av en inofficiellt godkänd inflation på tämligen hög nivå!

Som det ser ut nu verkar det inte bli någon kraftig inflation på ett tag. KPIF och KPIX håller sig en bra bit under Riksbankens mål på 2 procent i årstakt och KPI är negativ på årsbasis. Det som skulle kunna driva på inflationen är om världsekonomin repar sig snabbt och efterfrågan ökar. Just nu finns visserligen tecken på att nedgången är på väg att plana ut, men någon snabb återhämtning verkar inte vara i sikte, utan den återhämtning som kan ske blir nog i snigelfart. Som jag skrev häromdagen tror inte ens Riksbanken på snabb återhämtning, och Nouriel Roubini tror det definitivt inte, utan varnar istället för att det finns risk för en dubbeldipp i konjunkturen.

Då jag själv inom något år behöver flytta ur min lågbelånade BR-2:a i Solna velar jag enormt nu. Behöver större och skulle gärna bo i innerstan då jag spenderar all tid där, såväl fritid som arbete. Jag har råd att köpa en 3:a i innerstan (kostar strax under 4 MSEK) utan att belåna mig till mer än 75-80%, men inser också att bopriserna kommer (borde!) gå ned realt under de kommande åren.

Dilemmat är alltså: 1. Göra det sunda, dvs. avvakta en korrigering av priserna och spara till en ännu större kontant-insats, eller
2. "Spela det idiotiska spelet" och köpa en hyfsat dyr lägenhet och invänta en RB-sanktionerad medelhög inflationstakt under 10 år som äter upp bostadslånet? Om man tror att denna dumdristiga politik trots allt blir utfallet så bör man väl positionera sig därefter? Har du någon reflektion kring detta?

Om man behöver flytta till större om något år, har man tid att vänta till i vår och se hur situationen utvecklas. Risken är stor att vi redan under hösten får se förnyade nedgångar i bostadspriserna, nu när räntesänkningsknarket är slut. Även om räntorna fortsätter att ligga kvar på en låg nivå finns flera andra faktorer som kan driva ner priserna. Höjda krav på kontantinsats och amortering för nya lån. Högre arbetslöshet och sänkta eller stillastående inkomster. Det är också viktigt att hela dynamiken på bostadsmarknaden ändras - många blir som du tveksamma. Många kommer också när prisfallet väl påbörjats att vänta ett halvår på lägre priser. Folk kommer också att se till att ha sin bostad såld innan de köper en ny, vilket fördröjer köptrycket.

Att idag spekulera i kraftig inflation är farligt. Vi kan också som Japan från 1990 få deflation och då blir lån en allt tyngre börda att bära. Förutsättningen för kraftig inflation är som sagt att ekonomin repar sig snabbt.

Även om man inte har tid att vänta till i vår bör man definitivt i dagens läge vänta någon månad för att se hur bostadsmarknaden utvecklas under höstens början. Sedan kan man också tänka efter om man verkligen behöver en större bostad, eller om det finns andra utvägar. För att ta mig själv som exempel, så satsade vi häromåret istället för att belåna oss och köpa en större lägenhet lite pengar på att organisera om vår lägenhet så att vi kunde bo kvar där i några år till även fast barnen växer. Det kostade omkring 20000 kronor i byggmaterial, nya garderober och andra möbler, plus några veckors arbete. Skulle vi istället ha köpt upp oss till en lägenhet med ett rum till hade det kostat oss flera hundra tusen, varav vi hade behövt låna en stor del.

Jag tror att om något år kommer de hushåll som har låga eller inga lån att sitta i en oerhört mycket bättre sits än alla som har stora lån. Kreditbubblan är slut nu. Under flera årtionden har det varit mycket fördelaktigt att ha lån för att öka sin hävstång, men nu går vi troligen in i en fas när lån blir en belastning.

Vittrande rysk infrastruktur

Vattenkraftsolyckan i Rysslands största vattenkraftverk i Sajano-Sjusjenskaja i floden Jenisej i Sibirien häromdagen påminner om hur nedgången mycket av den ryska infrastrukturen är. Mycket av den är byggd under sovjettiden och har inte underhållits särskilt bra sedan dess. Stora delar av Rysslands ekonomiska boom de senaste åren bygger på infrastruktur som har alltför många decennier på nacken. Turbinerna i Sajano-Sjusjenskaja har använts i 31 år, trots att deras livslängd var beräknad till 30 år. Innan finanskrisen hade den ryska regeringen planer på stora satsningar på underhåll av infrastrukturen med hjälp av pengar från oljeinkomsterna, men dessa planer har nu till stor del lagts i malpåse.

Det aktuella vattenkraftverket stod för hela 15% av Rysslands vattenkraft och 2% av Rysslands totala elkraftproduktion! Kraftverket är på 6,4 gigawatt, det vill säga nästan som Ringhals och Forsmark tillsammans. Det beräknas kosta över åtta miljarder kronor att reparera och reparationerna kommer att ta upp till fyra år. Frågan är hur lång tid det kan ta att få igång driften delvis. Troligen vet ingen ännu exakt hur allvarliga skadorna är.

Närliggande aluminiumsmältverk, som slukade närmare 75% av elkraften från vattenkraftverket, får såklart stora problem, och man räknar med jättelika bortfall i produktionen. En enda olycka får alltså vittgående konsekvenser för den ryska ekonomin.

Tjetjener har sagt sig ha orsakat olyckan genom ett attentat, men det känns tveksamt och är troligen mest tomt skryt. Tydligen har ännu en terroristgrupp av något slag också tagit på sig ansvaret. Det behövs inga terroristattacker, eftersom infrastrukturen redan är i så dåligt skick.

Risken är stor att vi framöver får höra fler nyheter om olyckor orsakade av vittrande rysk infrastruktur. Frågan är om och när ryska staten lyckas ta tag i underhållsproblemet. Putin har efter olyckan gått ut och sagt att "Det behövs en seriös översyn av all strategisk och livsviktig infrastruktur". Man kan fråga sig hur mycket av denna översyn som kommer att förverkligas.

Läs andra bloggar om infrastruktur, vattenkraft, energi, ryssland

Nuläget och framtiden

SCB rapporterade att bostadsbyggandet rasade med 45 procent under årets första halvår jämfört med samma period i fjol. Enligt SCB har vi inte haft en lika låg nivå på byggstarterna sedan 1993-1994 och det finns ingen tendens till vändning uppåt, men det kan dock stanna upp på denna låga nivå och inte sjunka mer. Orsaken till det anemiska byggandet är dels att byggbolagen är osäkra vad gäller konjunkturläget, dels att det är svårt att få lån.

Trots denna negativa nyhet har det ju även strömmat in en hel del statistik som talar för att nedgången i den svenska ekonomin åtminstone stannat upp. Detta fick vice riksbankschef Svante Öberg att i ett tal igår se ljusare på framtiden. Han ser framför sig "en något starkare BNP-utveckling än vi har räknat med, men arbetsmarknaden fortsätter att försvagas och inflationen är låg". Det låter ju lite smått positivt. Han räknar dock inte med någon snabb återhämtning. Från vissa europeiska länder har det också kommit in en del positiva signaler.

Roubini om framtidsutsikterna
Läser man istället vad ärkebjörnen Nouriel Roubini skrev häromdagen får man mindre positiva tongångar. Han anser att industriländerna kommer att ha en mycket svag tillväxt i några år framöver. För det första för att hushållen måste minska sina lånebördor och spara mer. För det andra för att det finansiella systemet är allvarligt skadat och svårigheterna att få lån kommer att hämma privatkonsumtion och investeringar. För det tredje eftersom det fortfarande finns en överkapacitet hos företagen, vilket kommer att leda till dålig tillväxt, deflationstryck och uteblivna investeringar. För det fjärde riskerar de stora offentliga lånebehoven att tränga ut den privata sektorns lånebehov. Dessutom kommer effekten av alla stimulanspaket att ebba ut i början av nästa år.

Roubini ser också en risk för en "double-dip recession". För det första så finns det ett problem i hur stater och centralbanker ska komma ur sina stimulanser. Om man tar budgetunderskotten på allvar och höjer skatterna och minskar utgifterna samtidigt som centralbanken stramar åt riskerar man att underminera en redan svag återhämtning. Om man istället behåller de stora budgetunderskotten och centralbanken fortsätter sitt stöd kan man få en "revolt" på obligationsmarknaderna, med ökade inflationsförväntningar och högre långa räntor, vilket också kan underminera återhämtningen. Roubini är också orolig för att snabbt stigande priser på olja, energi och livsmedel kan hämma återhämtningen.

Roubinis farhågor ligger i linje med mina. Även om vi kan få en viss långsam återhämtning framöver, så är risken överhängande att vi får förnyad kris under början av 2010.

Kinas tillväxt ifrågasatt
Kina har ju varit på tapeten som en ekonomi som fortfarande växer, trots krisen, och skulle kunna hjälpa till att dra resten av världen ur krisen. Men allt är kanske inte så bra som det ser ut. "jn70" tipsade om en mycket intressant artikel om Kinas motsägelsefulla ekonomiska statistiska uppgifter. Kinas BNP växte enligt de officiella siffrorna 7,1% under första halvåret i år. Men samtidigt sjönk Kinas export med häftiga 21,8%. Hur går dessa siffror ihop i en tidigare så exportberoende ekonomi? Ännu konstigare blir det att industriproduktionen steg med 7% under första halvåret, samtidigt som genererad elkraft minskade med 1,7%. Att man skulle kunna energieffektivisera så raskt verkar osannolikt. Det rapporteras också om en ökning av kolutvinningen med 8,7%, trots att mängden elkraft genererad från kol har minskat. Även Financial Times har uppmärksammat den icke-konsistenta kinesiska statistiken i en artikel. Några av Kinas siffror är uppenbarligen felaktiga. Frågan är vilka. Frågan är också varför det blivit fel - fabricerar man siffror efter politikernas önskemål, eller har man helt enkelt för dålig koll på vad som händer i en ekonomi med 1,3 miljarder människor? Kanske en kombination av båda?

Läs andra bloggar om byggbranschen, bostäder, bnp, prognos, kina

Sågad Koenigsegg-Saab-affär

Nu har som bekant Koenigsegg och GM gjort upp om villkoren för Saab-köpet och det låter ju bra, men det finns en stor hake. Koenigsegg saknar 3 miljarder kronor, cirka 30% av pengarna de behöver. Vanliga investerare och banker har uppenbarligen ingen lust att gå in i denna högriskaffär. Så nu försöker man få lån från staten, men regeringen säger nej med hänvisning till att man inte vill riskera skattepengar. Jag är tacksam för att vi har en regering som har en sund inställning till att riskera våra pengar. Visserligen är det ju synd om alla som arbetar på Saab, men som jag sade redan i våras vore det bättre att få en snabb nedläggning av förlustföretaget Saab så att de arbetslösa kan gå vidare istället för att leva med falska förhoppningar. Våra dagstidningar dömer också ut Saabaffären, så där finns inte mycket hopp för Koenigsegg att finna stöd för att övertala staten om att ge lån. Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson sågar idag också idén om statliga lån till Saab.

Och varför ska staten med våra skattepengar stötta ett företag som de flesta investerare inte verkar tro på? Om nu Koenigsegg har så fantastiska hållbara affärsplaner för Saab borde det inte vara särskilt svårt att övertyga investerare och banker om saken.

Socialdemokraterna däremot verkar befinna sig på röstfiske:

Socialdemokraternas näringspolitiske talesman Tomas Eneroth kontrar:

- Regeringen måste anstränga sig för att hitta en lösning, annars äventyras både jobb och välfärd. Jobben för 4 000 på Saab, de 8 000 anställda bland leverantörerna och ytterligare några tusen inom servicesektorn försvinner.

- Regeringen har ju av ideologiska skäl valt att inte agera. Det är de ideologiska skygglapparna jag kritiserar. I andra länder anstränger sig staten för att rädda jobb, säger Eneroth till TT.

Visst kunde det vara behjärtansvärt att rädda ett antal tusen jobb, men varför ska staten kasta ner pengar i ett svart hål? Saab har gått med förlust i tjugo år och därmed övertydligt bevisat sin dåliga livsduglighet som företag. Så varför skulle en liten skånsk lyxsportbilsfabrikant plötsligt kunna vända det till vinst mitt i den värsta ekonomiska krisen under efterkrigstiden? Nej, om staten nu ska satsa pengar i Trollhättan och andra ställen där jobb kan försvinna om Saab försvinner, så borde man istället satsa på jobb på andra företag som har framtiden för sig. Socialdemokraterna skulle inte behöva vika från sin idé om att rädda jobb, men de skulle ju kunna tänka efter vilka jobb de vill rädda. Det verkar här snarare vara socialdemokraterna som har ideologiska skygglappar när de låser sig vid att just de befintliga jobben är de viktiga.

Att bloggare på politikens högersida berömmer regeringens agerande är inte förvånande, men även vissa bloggare på vänstersidan, t.ex. Svensson håller med om att det är bra av regeringen att säga nej till lån till Koenigsegg/Saab, även om andra vänsterbloggare fastnat i samma ideologiska skygglappar som Tomas Eneroth.

Läs andra bloggar om saab, bilindustri, politik

En gång är ingen gång, två gånger är en vana

Så var det dags för Swedbank att göra ännu en nyemission, mindre än ett år efter den senaste. Denna gång passar man på att i spåren av den sanslösa börsuppgången de senaste månaderna ta in 15 miljarder i nytt kapital. Frågan är hur länge denna cirkus kan hålla på. Man skulle kunna tro att investerarna är brända av förra omgången och inte skulle vilja delta denna gång, men nej, Folksam till exempel riskerar glatt en bit av sina förvaltade pensioner i det svarta hålet Swedbank. Nyheten om nyemissionen togs först emot negativt av börsen, men idag har Swedbankaktien stigit till nytt årshögsta!

Swedbanks vd Michael Wolf kommenterade igår nyemissionen, och jag har översatt några av hans uttalanden.

- Syftet med emissionen är att stärka vår konkurrensposition på våra fyra hemmamarknader, det vill säga i Sverige, Estland, Lettland och Litauen.

Framtiden ser mörk ut på våra fyra hemmamarknader, så vi behöver mer kapital.

- Vi har blivit mer och mer frustrerade över att kommentatorer ifrågasatt huruvida vi har blivit räddade av svenska skattebetalare eller inte, säger Michael Wolf.

Vi är sura på att kommentatorerna sagt sanningen. Vi vill att vår beskrivning ska gälla.

- Det här betyder att vi kommer att ha full kontroll över vårt eget öde och kan satsa kapital där behovet är störst och där det kan generera störst vinster.

Det här ger oss mer kapital att stoppa in i de svarta hålen. Vi hoppas kunna täppa till dem och undvika att förlusterna blir för stora.

- Det viktiga för oss är att vara oberoende och inte behöva använda statens garanti. Då är kapitaliseringsfrågan en viktig faktor, framförallt för ratingbolagen som ska bedöma vår förmåga att hantera den här lågkonjunkturen, säger Michael Wolf.

Vi är skiträdda för att bli övertagna av staten, eftersom det skulle innebära slutet för vår styrelseordförande Stålbergs feta arvoden. Därför passar vi på att ta in nytt kapital nu när aktien är högt värderad. Vi är också oroliga för att ratingbolagen ska nedgradera oss, och vi hoppas genom nyemissionen blidka dem lite.

- Med 15 miljarder kronor till i kapitalisering har vi tagit ett väldigt stort steg i att få en förbättrad förmåga att klara lågkonjunkturen oavsett hur den ter sig, fortsätter han.

Vi behöver verkligen 15 miljarder till när lågkonjunkturen fortsätter. Hoppas vi klarar det! Ni hjälper väl oss att hålla tummarna?

- När det gäller utvecklingen i Baltikum så följer den vad vi har guidat för. I Baltikum får vi en tydligare bild om var utmaningarna finns. Estland utvecklar sig bättre än vi trott tidigare medan Litauen och Lettland har en något svagare utveckling. Den bilden har inte förändrats, säger Michael Wolf.

Utvecklingen i Baltikum är på väg ner i avgrunden - ni kan väl läsa mellan raderna? Det ser illa ut i Estland, men det verkar åtminstone inte bli en katastrof som Litauen och Lettland. Men situationen i Baltikum ser fortfarande lika illa ut som förut.

- Det här visar tydligt att det är Swedbanks aktieägare och inga andra som har tagit fullt ansvar för bankens behov av kapital. Jag är också väldigt glad över att en grupp av aktieägare har garanterat emissionen till 46 procent, säger Wolf.

Som tur är verkar många av Swedbanks aktieägare fortfarande vara villiga att kasta in mer pengar. De är nog så illa tvungna om de inte vill se ett förstatligande.

Angående nyemissionsvillkoren säger Wolf

- Det ska vara i samma härad som de andra emissionerna, sade bankens vd Michael Wolf om den troliga rabatten.

Vi hoppas att inte behöva ge större rabatt i nyemissionen än vad SEB och Nordea gjorde, men vi behöver verkligen pengarna, så rabatten kan bli betydligt större - ett härad är ganska stort!

Låt mig gissa att inom ett år kommer Swedbank att åter behöva nya pengar, men den tredje gången kommer inte brända aktieägare att vara villiga att skjuta till mer kapital, så farbror Staten kommer att bli tvungen att rycka in som räddare i nöden.

Prisdeflation i USA, EU, Japan

Från USA rapporterade i fredags fallande konsumentpriser. På ett år föll KPI med -2,1%, vilket är det största fallet sedan januari 1950.

Mer prisdeflation rapporterades från EU, där inflationstakten mätt det harmoniserade konsumentprisindexet HIKP var -0,7% för EMU-området. För hela EU var det dock fortfarande en aning inflation, en årstakt på +0,2%. Dock faller inflationstakten för hela EU - i juni var den +0,6%. Fortsätter trenden så lär vi snart se prisdeflation för EU totalt.

I Sverige har vi dock ännu inte riktigt prisdeflation. Visserligen var inflationstakten enligt KPI -0,9% under juli, men det beror till stor del på sänkta räntor. De rensade prisinflationsmåtten var fortfarande positiva - KPIF +1,8%, KPIX +1,3%, HIKP +1,8%.

Japan däremot har kraftig prisdeflation med alla mått. Konsumentpriserna exklusive färsk mat föll i juni i en årstakt av -1,7%. Och producentpriserna föll i juli i en årstakt av hela -8,5%.

Det som deflation gör är ju att de som har pengar på banken får se sina pengar bli mer värda, medan de som har lån får svårare att betala tillbaks. Låntagare vill ju helst se kraftig inflation som äter upp deras lån. Men kraftig inflation verkar inte synas någonstans vid horisonten i industriländerna. Många varnar för att de extrema åtgärderna från centralbankerna riskerar att sätta igång en kraftig inflationsspiral när ekonomin repar sig, men det finns också en överhängande risk för att ekonomin inte repar sig särskilt snabbt och att vi istället hamnar i deflationsspiral (jämför Japan från 1990 och framåt). Sverige verkar dock ännu så länge ha en bit kvar till deflation.

Sjätte största bankkollapsen i USA:s historia

Igår stängdes Colonial Bank, den största banken att stängas ner i USA hittills i år och den sjätte största bankkollapsen i USA:s historia. Som vanligt lämnas den kollapsade banken över till en konkurrent, efter att bankgarantin FDIC har täckt upp saknade pengar för att klara av insättningarna.

Därmed har vi två rekordmånader i rad.
I juli slogs rekord i antal stängda banker under en månad, i augusti är de stängda bankernas totala tillgångar de största under en månad hittills i år. Hittills i år har 72 banker stängts ner i USA och man räknar med att det kan bli en bra bit över 100. Jag nämnde förra månaden Guaranty Bank, en annan bank i samma storlek som Colonial Bank som verkar vara på väg att gå under. Men där verkar det än så länge inte ha hänt något.

Just Colonial Banks kollaps kan göra det ännu svårare att få bolån i USA. De var nämligen största kvarvarande aktör inom s.k. warehouse lending, som används för att ge kortfristiga krediter till oberoende bolångivare. När de nu går under försvinner cirka 25% av all kvarvarande warehouse lending, som redan krympt ihop till en åttondel av vad den var år 2007.

Iskallt för fastighetsaffärer

Nu verkar läget för kommersiella fastigheter (kontor, lokaler m.m.) bli allvarligare här i Sverige. Häromdagen rapporterades att omsättningen på denna marknad under första halvåret i år var den lägsta på tio år. Det är en minskning med 80% från första halvåret 2008.

- Det enorma tappet beror på i huvudsak på svårigheterna att få lån till rimliga villkor, säger Marie Bucht, analyschef på Newsec.

- Dessutom är det svårare att få köpare och säljare att mötas om priset i en sjunkande marknad, säger hon.

Tror jag det! Köparen vill pruta till ett rimligt pris, medan säljaren har minnen av glada dagar då fastigheten var betydligt högre värderad.

Vad gäller svårigheterna att få lån till "rimliga villkor" så kommer vi troligen inte inom vår livstid att komma tillbaka till de slappa långivningsregler som rådde fram till 2008. Det är inte konstigt att långivarna tagit sitt förnuft till fånga och skärpt villkoren. Riskerna vid långivning är stora idag. Det här är en del i en stor trend - övergången från en låneekonomi till en spararekonomi. Det kommer att ta många år för denna övergång, och det är en global trend.

Läs andra bloggar om kommersiella fastigheter, fastighetsbolag, lån

Stillastående småhuspriser

Idag kom senaste Småhusbarometern från SCB, där man kan läsa att priserna var oförändrade mellan juni och juli, vilket inte är förvånande, eftersom sommaren medför stiltje på bostadsmarknaderna. För tremånadersperioden maj-juli hade priserna stigit med knappt 5 procent jämfört med februari-april. Men fortfarande är priserna omkring 1 procent lägre än samma period förra året. SvD väljer för omväxlings skull den negativa rubriken "Huspriserna lägre än förra året", medan DN av någon anledning får för sig att "Villapriserna stiger" trots att de legat stilla den senaste månaden. Steg gjorde de i våras, inte under sommaren. Överhuvudtaget är DN-artikeln väldigt rörig och blandar ihop siffrorna så att man till slut inte förstår någonting utan att läsa SCB:s pressmeddelande.

En titt på nuläget
Nå, dessa siffror visar som sagt sommarens stiltjeperiod, så för att pejla lite hur läget ser ut nu så tittade jag in på Hemnet. Jag tittade närmare bestämt på den Stockholmsförort där jag bor, eftersom jag har bäst koll på prisläget där. Det verkar finnas ett normalstort utbud av bostadsrätter till salu och de priser som skrivits ut är ungefär som innan sommaren. Detta talar ju dock bara om vad säljarna hoppas att få ut. Återstår att se om det blir prutning eller budgivning. En hel del bostadsrätter utannonseras med "acceptpris" eller "fast pris" vilket antyder att man inte förväntar sig någon budgivning.

Tittar man in på boliga.se så ser man att det hittills under augusti varit betydligt mer prissänkningar än prishöjningar på bostäder. Detta kan också ge en vink om vart vi är på väg.

Det ska bli spännande att följa den svenska bostadsmarknaden i höst. Jag återkommer om bostadspriserna när vi fått senaste kvartalsstatistiken från SCB på fastighetsprisindex, så jag kan uppdatera mitt diagram över inflationsjusterade bostadspriser.

Läs andra bloggar om bostadspriser

Levande landsbygd?

Cornucopia tar idag upp att Skatteverket vill höja gränsen för jordbruksfastighet från två till fyra hektar. Skatteverket följer därmed efter Jordbruksverket, som höjer gränsen för stöd till fyra hektar. Jordbruksverkets ursäkt är att det ska bli enklare stöd och mer pengar till landsbygdsutveckling. Med Jordbruksverkets modell kommer jordbruken att fortsätta att utvecklas mot allt större enheter. Vill vi ha en levande landsbygd i Sverige och inte avfolkningsbygder utan befolkningsunderlag för t.ex. kommunal service måste det istället bli enklare för småföretag att etablera sig på landsbygden. Som Cornucopia påpekar finns det flera typer av jordbruksverksamhet som är lönsamma på mindre än fyra hektar.

Till saken hör att det finns t ex grönsaksodlare som kan försörja sig på mindre än fyra hektar friland, och rent av även ha säsongsanställda, men nu skall de inte längre få bedriva näringsverksamhet, om de inte köper till mark eller arrenderar upp sig. Har man växthus kan man försörja många anställda på mindre än fyra hektar, men det skall nu Skatteverket sätta stopp för. Det är rent av så att majoriteten av de kommersiella växthusen nog kommer in under fyra hektar (fortfarande rejält stort växthus), men råkar de även ha en bostad på fastigheten så skall de nu klassas om till småhusfastighet.

Dessutom går det att driva ett mindre jordbruk som deltidssyssla och ha annat jobb vid sidan av. Detta kommer att försvåras om gränsen höjs till fyra hektar.

Fyrahektarsregeln försvaras glatt med att de jordbruk som är för små kan lösa problemet genom att köpa till mer mark. Jaså, men om man redan tycker att man har ett lagom stort jordbruk? Dessutom har nog de flesta mindre jordägare inte sparpengar för att köpa till mer mark till dagens priser, utan måste låna pengar för att kunna göra det. Därmed premieras åter den låneekonomi som har orsakat så stora problem. Förutsättningen för att kunna köpa till mer mark är ju också att det finns lämplig mark tillgänglig. Den får inte ligga för långt bort och typen av mark måste passa in i jordbruksföretagets verksamhet. Det måste också vara en lagom stor markbit - det kostar att avstycka. Och så måste marken vara till salu.

Skatteverkets och Jordbruksverkets nya regler är inget annat än diskriminering. Sådana här undre gränser för ett företags storlek finns inte inom andra branscher. En verkstad eller affär får vara hur liten som helst och man kan ändå driva den som t.ex. enskild firma. Så varför skulle man inte få göra det med ett jordbruk? Affären eller verkstaden kan vara inhyst i samma fastighet som innehavarens bostad och ändå vara avdragsgill, så länge som man har tydliga gränser för vad som är företagets lokaler och vad som är bostad. Men för en jordbruksfastighet gäller inte detta. Står det ett bostadshus på marken och fastighetens areal är för liten klassas den som småhustomt. River du bostadshuset så är det åter en jordbruksfastighet (kanske). Absurt, som skatteregler ofta är!

Framtiden för landsbygden är inte storskalighet. Ökande bränslepriser i oljetoppens spår kommer att tvinga fram mer användande av arbetskraft i jordbruket istället för bränsletörstiga och dyra maskiner. Om vi i framtiden inte vill ha en landsbygd som mest består av storjordbruk med anställda lantarbetare, utan istället många fristående självägande jordbruk, så måste vi istället uppmuntra små jordbruksenheter.

Den som även i framtiden vill ha en levande landsbygd kan lämpligen skriva till Jordbruksdepartementet och jordbruksminister Eskil Erlandsson och tala om varför man tycker att höjningen av gränsen för jordbruksfastighet till fyra hektar är en dålig idé.

Läs andra bloggar om jordbruk, byråkrati

Staten borde sälja SAS

Inte oväntat rapporterade det samskandinaviska flygbolaget SAS en brakförlust på en miljard för årets andra kvartal. Utöver det befintliga sparprogram ska SAS nu dra åt svångremmen ytterligare och göra sig av med 1000-1500 anställda samt försöka sänka löner och pensioner med 10-20%. "Det är vinna eller försvinna" säger SvD. Jag ser inget "eller". Ett företag som går så här illa kommer med största sannolikhet att försvinna, uppslukat av Lufthansa eller någon annan konkurrent.

Jag har sagt det förut - svenska staten borde snarast sälja av sin andel i SAS medan man fortfarande eventuellt kan få ut mer än en euro för det. Varför ska staten äga flygbolag? En bransch utan framtid när oljan blir dyrare. Staten bör absolut inte skjuta till några mer pengar till det svarta hål som är SAS.

Bloggarna Tommys tankar och Henrik Alexandersson har liknande åsikter som jag.

Konkurrensen från lågprisflyget
SvD:s Fredrik Braconier anser att Norwegian är en farligare konkurrent än Ryanair. Jag håller med, men skulle vilja tillägga att EasyJet också är farliga. De flyger från Arlanda, de flyger delvis till samma destinationer, de är billigare, de har trevlig personal. Ryanair däremot konkurrerar till stor del inte om samma marknadssegment som SAS. Vem vill sitta på en flygbuss till Skavsta i 80 minuter och sen bli bemött av personal som är notoriskt sura (troligen p.g.a. sina låga löner och dåliga villkor)? Sen på tillbakavägen landar Ryanair-planet på Skavsta klockan 23.15 eller nåt, varefter man ska ta flygbussen tillbaka 80 minuter. Nej, det är inte samma kategori av resenärer som flyger från Arlanda. Bara de som absolut måste ha billigaste resan står ut med Ryanairs förnedringsflyg. Men mot Norwegian och EasyJet är SAS ganska chanslösa, anser jag.

Läs andra bloggar om flygbolag, sas

Turism - framtidsbransch?

Idag varnas regionpolitikerna för övertro på turismen. Det visar sig att trots att landsting och kommuner tvingas skära ner sina budgetar på grund av minskade skatteintäkter, så drar de inte ner på anslagen till besöksnäringen. Det verkar som om man hoppas på att kunna ersätta försvunna industrijobb med jobb inom turismen. Thomas Blom, turistforskare vid Karlstad universitet, slår dock hål på sådana förhoppningar.

- Jag tycker man sätter för stor tilltro till besöksnäringen. Ett genomsnittligt turistföretag har fem anställda. För att ersätta 1000 jobb inom industrin krävs 200 företag

Bloggaren Johan Westerholm har kloka synpunkter.

Nej, låt oss satsa på industrin, forskning och annat som kan ge stabilare arbetstillfällen och stabilare kassaflöden än en glassförsäljare kan visa upp en kall svensk sommardag. Gärna säsongsoberoende.

Dessutom är turistsatsningar ingen bra idé i lågkonjunktur. Färre människor har råd att resa. Visserligen kan vissa regioner få ett uppsving i turismen när folk för att spara pengar tar semester i Sverige istället för att resa utomlands, men det kompenseras i sin tur av färre turister från utlandet. Dessutom finns risken att många som annars skulle ha semestrat inom Sverige nu inte har råd att resa alls.

Folkpartisten Carl B Hamilton kritiserar idag i SvD också kommunernas och regionernas satsningar på turism.

Carl B Hamilton anser att det handlar om fel prioriteringar. Han säger även att anledningen till att den Svenska turismen nu blomstrar är den svaga kronan. Och att man då ska akta sig för att investera.

Jag tror personligen att vi har sett "peak tourism". USA:s befolkning har plötsligt blivit sparsamma och många kommer för lång tid framöver inte att ha råd att resa utomlands, på grund av att många förlorat jobben samt att konsumtionen för lånade pengar verkar avta kraftigt. I Japan räknar man med att arbetslösheten stiger till den högsta nivån under efterkrigstiden, och medelinkomsten har fallit rekordmycket i år. EU-länderna befinner sig i recession och lär inte generera fler turister till Sverige på ett tag. När sedan denna kris är över och ekonomierna börjar expandera kommer oljepriset att slå i taket igen och göra flygresor mycket dyrare.

Mitt svar på frågan i rubriken blir därför nej!

Även bloggen Svensson har kommenterat turismsatsningarna.

Läs andra bloggar om turism, kommuner, landsting

Ymnighetens rosiga världsbild

Utrikesredaktören på DN Anders Bollings mycket kommenterade debattartikel med titeln "Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige" fick även mig att reagera.

För det första framstår hela artikeln som illa dold redaktionell reklam för Bollings nyutkomna bok "Apokalypsens gosiga mörker".

Visst kan domedagsprofeter bli jobbiga när de går till överdrift, men Anders Bolling har uppenbarligen inte förstått vidden av de problem som världen nu står inför.

• Världens befolkning är drygt 6,7 miljarder och fortfarande växande. År 2008 ökade antalet undernärda människor i världen med 40 miljoner till 963 miljoner, alltså drygt var sjunde människa på jorden. Ingen lösning i sikte trots flera decenniers löften om att utrota svält och undernäring. Jag undrar vad dessa rekordmånga svältande skulle svara när Bolling säger att "På lång sikt utvecklas världen till det bättre."
• Finanskrisen är definitivt inte över och kommer i slutändan troligen med råge att överträffa det enligt Bolling "värsta scenariot". Fortfarande är hela västvärlden skuldsatt upp över öronen och inga av grundproblemen som orsakade krisen är ännu lösta.
• Mänskligheten har börjat närma sig maximal utvinningstakt för flera kritiska råvaror, framförallt råolja. Detta kommer att påverka hela vår ekonomi negativt eftersom ekonomisk tillväxt också kräver ökad energi- och råvaruanvändning.

Bolling verkar tro att hela jorden bara är ett ymnighetshorn som mänskligheten kan ösa fritt ur. Tyvärr måste jag säga att han lever i djupaste förnekelse, eftersom han som utrikesredaktör på Sveriges största dagstidning knappast kan ha undgått att höra talas om dessa problem.

Besvärande stora statsskulder kommer vi att få leva med ett tag. Hur stort det problemet blir återstår att se. Sveriges resa ur 1990-talskrisen visar att skulden kan hyvlas ner snabbare än man tror när det är som dystrast.

Vad Bolling missar är att Sverige på 1990-talet fick draghjälp av övriga världen för att kunna dra sig ur krisen. Vi devalverade vår krona och kunde därmed exportera oss till välstånd. Det är inte möjligt idag, eftersom denna kris är totalglobal. "Besvärande stor" är en oerhörd eufemism för USA:s statsskuld, som just nu är ofattbara 11,67 biljoner dollar. Eller Japans statsskuld på över 170% av årlig BNP.

Jag märker också att Bolling använder det hemska uttrycket "negativ tillväxt" istället för att säga BNP-krympning eller ekonomisk kontraktion, vilket det faktiskt handlar om. Jag gissar att Bolling tillhör den där skaran av människor som är rädd för att använda ord med negativ laddning. Skrock kallar jag det. Kalla saker vid deras rätta namn, även om namnen råkar ha negativ klang, så kan man se objektivt på dem.

Många kallar mig för pessimist och Bolling skulle säkert säga att jag har en apokalyptisk syn på världen. Själv kallar jag mig för realist. Om man inte sopar problemen under mattan utan erkänner att de finns där och inte försöker förneka dem så kan man komma med konstruktiva idéer som gör att man mildrar de negativa effekterna av t.ex. finanskris eller energikris. Annars finns risken att man vidtar felaktiga åtgärder som i slutändan bara förvärrar krisen. Man måste liksom alkoholistfamiljen börja tala om "flodhästen i vardagsrummet" och inte bara undvika de verkliga problemen genom att säga att "pappa är lite trött just nu, men det blir nog bättre imorgon".

Läs andra svenska bloggar om finanskris, bnp, befolkning, svält, olja, statsskuld

Mer skådespel för folket!

Inga mer dåliga nyheter! Bara glada nyheter! Madeleine Bernadotte, mest känd som konungadotter, har förlovat sig!

Här kan vi verkligen tala om gröna skott, till skillnad från i ekonomin. Att båda prinsessorna nu förlovat sig och snart ska gifta sig betyder med största sannolikhet att vårt ärevördiga kungahus om något år kommer att utökas med ytterligare små ätteläggar, så vi slipper frukta att monarkins era i Sverige skulle kunna ta slut på grund av brist på tronarvingar.

Oavsett hur det går för ekonomin nästa år lär en hel del uppmärksamhet nu riktas om till pompan och ståten runt prinsessbrölloppen. Ett bra sätt att hålla folk lugna och avleda eventuellt missnöje.

Republikanska föreningen lär förhoppningsvis nu få fler medlemmar, men lär också behöva jobba i rätt mycket motvind från rojalistiska medier.

Läs andra bloggar om kungahuset, republik

Svensson tror på uppgångar

Tro på stigande börs
DN rapporterar att spararna nu rusar in i fonder, i en takt som vi inte sett sedan januari 1997.

I juli uppgick nettosparandet i fonder till 10,8 miljarder kronor. I juni var sparandet hela 12,7 miljarder kronor.

- Det är unikt att två månader i följd ha ett nysparande på över tio miljarder kronor. En vanlig månad ligger sparandet på ungefär hälften.

Allt "spinn" om gröna skott i ekonomin och att det värsta nu är över tycks alltså ha påverkat vanligt folk så att de flyttar över alltmer av sina besparingar i fonder. Att räntorna på sparkonton är så rekordlåga bidrar också, liksom den kraftiga börsuppgång vi haft sedan mars i år.

Folk tror att börsen kommer att fortsätta uppåt och det kommer den troligen att göra ett tag, medan "smart money" säljer av till "dumb money". Så här kraftiga uppgångar (över 45% på fem månader) brukar oftast leda till kraftiga bakslag, då det oftast inte finns tillräckligt mycket substans i form av ökade vinster för börsföretagen.

Nu ser vi alltså ännu en oönskad effekt av Riksbankens kraftiga räntesänkningar. De låga räntorna på sparkonton lockar vanligt folk att flytta sina sparpengar till mer riskfyllda placeringar.

Många sparare har också förlorat mycket i börsnedgången 2007-2008 och nu ser de säkert en chans att försöka återta förlusterna genom att satsa mer sparpengar. Tyvärr kommer de in alltför sent - större delen av uppgången har redan varit, och även om börserna kanske inte sjunker hela vägen tillbaks till marsnivån så är sannolikheten just nu liten för vidare större uppgångar. För ekonomin har inte repat sig. Nedgången har visserligen stannat upp, men den ekonomiska aktiviteten är kvar på en lägre nivå än innan.

Det är sorgligt hur småspararna hela tiden luras in i riskfyllda placeringar, allt medan bankirer och fondförvaltare kapar åt sig feta löner.

Tro på stigande bopriser
Jag läser också att allt färre nu tror på fallande bopriser enligt SEB:s Boprisindikator. Andelen hushåll som tror på stigande priser är fortfarande ganska konstant på drygt 40 procent - men de som tror på fallande priser har minskat till 19 procent jämfört med 22 procent i juli och 23 procent i juni. Resten tror på stillastående priser.

Detta är typisk bubbelpsykologi. Den svenska bostadsbubblan är spräckt, men vi ska nog ha en liten uppgång innan den riktiga nedgången kan börja. Titta på följande diagram över bubbelpsykologi som jag fick tips om i en kommentar på ett tidigare inlägg om bostadspriserna.
Just nu befinner vi oss troligen i närheten av "return to normal". Hushållens förväntningar om bostadspriserna pekar på att de tror att vi återgår till det "normala" med ständigt stigande bostadspriser. Vi kan kanske få se en hel del budgivningar som pressar upp priserna nu när bostadsmarknaden drar igång efter sommaren. Frågan är hur länge det kan hålla i sig och vad som sätter igång nedgången igen. Ett börsfall som äter upp en del av folks nyinvesterade fondpengar kan bli en sak som knäcker förtroendet.

Långtidsarbetslösheten i USA

I fredags kom som ni säkert vet senaste officiella arbetslöshetssiffrorna från USA, där det visade sig att antalet förlorade jobb (247 000) inte var lika stort som förväntat (320 000). Detta fick Aftonbladet att utropa att "börsen har vänt". Det är dock fortfarande så att USA förlorar runt en kvarts miljon jobb varje månad. Inte särskilt positivt, med tanke på att de behöver skapa cirka 130 000 jobb i månaden bara för att hålla jämn takt med befolkningstillväxten. Visserligen en långsammare takt i jobbförlusterna, men ännu inte på långa vägar varken stabilisering eller positivt.

Cornucopia har redan skrapat lite på ytan av de amerikanska jobbsiffrorna och hittat en massa som inte är alls så bra. Jag tänkte komplettera med lite diagram som man kan hitta hos BLS (Bureau of Labor Statistics). Till att börja med antalet personer med jobb som procent av befolkningen.
Som ni ser har andelen med jobb gjort en rejäl dykning till nivåer man inte sett på så där 30 år. Det är också intressant att andelen med jobb aldrig repade sig efter nedgången år 2000-2003 innan det var dags för den nuvarande krisen. Och här syns inga som helst tecken på att någon vändning uppåt skulle kunna vara på gång.

Nästa diagram visar det genomsnittliga antal veckor som folk som förlorar jobbet får gå arbetslösa innan de hittar nytt jobb.
Denna siffra skjuter upp i höjden och visar heller inga tecken på vändning. Genomsnittstiden innan nytt jobb börjar närma sig ett halvår. Så här länge har man aldrig behövt vänta sedan år 1948. Tittar man på antalet som behöver vänta mer än ett halvår på att hitta nytt jobb ser det ut på liknande sätt (skalan är i 1000-tals arbetslösa).
Så här illa har det aldrig varit under efterkrigstiden och ingen vändning i sikte här heller. Dessutom har det aldrig varit en så skarp uppgång i antalet långtidsarbetslösa.

Alla dessa obehagliga siffror döljs såklart långt ner i pressmeddelandet och når inte ens fram i svenska medier, som inte orkar gräva sig ner i källan, utan ganska okritiskt sväljer nyheter från TT. TT i sin tur bryr sig uppenbarligen inte heller om att gräva ner sig i siffrorna.

Läs även andra svenska bloggar om usa, arbetslöshet, media

Aftonbladet och börsen

Aftonbladets löpsedel idag: "Börsen har vänt! 27 FONDER DU VÅGAR SATSA PÅ - Experternas bästa tips". När Aftonbladet börjar prata aktier på sin löpsedel vet vi hur det brukar gå. Jag skulle gissa att "smart money" nu har en till två veckor på sig att sälja av sina aktier till "dumb money". Sen kan vi få en rejäl sättning på börsen. Löpsedeln och artikeln motiverades av följande:

Glädjeyran fortsatte på fredagen och fick en extra skjuts av beskedet om att antalet sysselsatta i USA inte minskade lika mycket i juli som analytikerna hade räknat med välkomnades. 247 000 personer förlorade visserligen jobbet under juli månad, men det var betydligt bättre än den befarade siffran 320 000.

Visserligen överraskande bra, men börsen är fortfarande högt värderad i förhållande till företagens rejält sänkta vinster. Sedan 9 mars i år har OMXS30-index stigit cirka 50%. En sådan börsuppgång på knappt fem månader brukar följas av en rejäl korrektion neråt.

Om man vill ha Aftonbladets fondexperters råd måste man dock börja prenumerera på Aftonbladet Plus. Men jag kan gissa ungefär vad de säger ändå.

Men kanske var det runt lunchtid idag ändå en historisk tidpunkt, som Aftonbladets numerolog sade. Numerologen har troligen lika stor sannolikhet att pricka rätt som fondexperterna.

Läs andra svenska bloggar om börsen, aktiefonder, aktier, media

GPS-beroendet

Satellitnavigeringssystemet GPS används idag över hela världen till alla möjliga ändamål. Grunden i systemet är cirka 25 satelliter i omloppsbanor runt jorden. Detta positioneringssystem har kommit att få mängder av tillämpningar de senaste åren och får idag ses som en mycket viktig del av den globala infrastrukturen. Samhället har efterhand gjort sig alltmer beroende av GPS. GPS är ett system som den amerikanska militären har ansvar för och det är egentligen bara deras välvilja som gör det tillgängligt för civila tillämpningar världen över. I princip kan de närsomhelst börja att koda signalerna igen. Dock känns det i dagsläget ganska osannolikt att de skulle göra det, eftersom det skulle få sådana omfattande konsekvenser. Det hela beror dock på det globala säkerhetspolitiska läget ur ett amerikanskt perspektiv. För tillfället är det ganska lugnt, men om läget skulle försämras kan prioriteringarna komma att se helt annorlunda ut.

Det finns dock andra problem med GPS-systemet. I början av maj varnade USA:s riksrevisionsverk GAO för att det är tveksamt om militären kommer att kunna underhålla GPS-systemet framöver. Nästa år riskerar flera av de gamla satelliterna att börja störta ned. Nya satelliter skulle ha börjat skjutas upp i början av 2007, men ännu har inget hänt - den första uppskjutningen är beräknad till slutet av detta år.

It is uncertain whether the Air Force will be able to acquire new satellites in time to maintain current GPS service without interruption. If not, some military operations and some civilian users could be adversely affected. (1) In recent years, the Air Force has struggled to successfully build GPS satellites within cost and schedule goals; it encountered significant technical problems that still threaten its delivery schedule; and it struggled with a different contractor. As a result, the current IIF satellite program has overrun its original cost estimate by about $870 million and the launch of its first satellite has been delayed to November 2009--almost 3 years late.

Det handlar alltså om att kostnaderna har sprungit iväg för att skaffa nya satelliter för att ersätta de gamla efterhand som de slutar fungera. Förutom den ökade kostnaden har det varit tekniska problem. För att ytterligare förvärra situationen så har kongressen nyligen skurit ner nästa års budget för GPS-programmet med 97 miljoner dollar.

GAO kritiserar också flygvapnet för att ha för optimistiska tidsplaner för GPS-programmet och att med erfarenhet av tidigare projekt så ser det inte ljust ut för det redan försenade projektet, som dessutom verkar ha ledningsproblem. GAO:s sammanfattning är:

If the Air Force does not meet its schedule goals for development of GPS IIIA satellites, there will be an increased likelihood that in 2010, as old satellites begin to fail, the overall GPS constellation will fall below the number of satellites required to provide the level of GPS service that the U.S. government commits to.

Det ser inte ut som om GPS-systemet kommer att fallera helt, men risken finns alltså att det blir av betydligt sämre standard i framtiden. Då kanske inte Jordbruksverkets byråkrater kan roa sig med att springa runt och mäta upp beteshagar med GPS, utan måste övergå till mer traditionella lantmäterimetoder. Skämt åsido, många företag världen över bygger idag sina affärsidéer på ett väl fungerande GPS-system. Om detta system inte skulle uppnå den noggrannhet som krävs kommer dessa företag inte att kunna drivas vidare.

Om antalet fungerande satelliter blir för lågt kan USA tvingas flytta om satelliter för att förbättra täckningen i kritiska områden. Redan idag har man t.ex. bättre täckning i Mellanöstern och andra för amerikanska militären viktiga områden.

Vi ska inte heller glömma att det finns en himla massa föremål i omloppsbanor runt jorden och risken för krockar som kan slå ut GPS-satelliter är inte försumbar.

Mer räntehistorik

Förra veckan skrev jag om Räntor i ett historiskt perspektiv. Jag fick kommentaren att det inte blir rättvisande att jämföra ränteläget de senaste fyra decennierna (då vi inte haft guldmyntfot) med tiden innan, då vi hade någon form av guldmyntfot. Inflationen under dessa tider har ju varit helt olika. Jag har därför gjort ett nytt diagram, där jag istället utgår från år 1968, det år då dollarn började röra sig märkbart mot guldet. Visserligen släpptes inte dollarns koppling till guldet officiellt förrän 1971, men redan 1968 kunde man inte längre hålla kopplingen särskilt fast och guldpriset ökade över 10% på ett år. Svenska kronan hade även en ganska fast koppling till dollarn fram till år 1971, det är därför dollarn mot guldet är den viktiga skillnaden.
För åren 1968-2009 hamnar medelvärdet för den korta riskfria räntan på 7,1%. Om vi får se räntorna gå uppåt igen finns det alltså en stor risk att vi hamnar en bra bit över medelvärdet, som en reaktion mot den extremt låga ränta vi nu har. Var hamnar isåfall bolåneräntorna? 12% är väl inte en orimlig gissning. När det händer? Vem vet? Hursomhelst ska vi troligen fortsätta att tröska oss igenom en deflationsperiod ett tag framöver, med låga räntor.

Hur snabbt kan räntan gå upp när den väl gör det, då? Den snabbaste ökningen under tidsperioden ovan har varit drygt 3 procentenheter på ett år. Då talar jag om medelräntan för ett helt kalenderår. Det har funnits snabbare svängningar inom året, men de har varit kortvariga. Den snabbaste räntesänkningen var 1992-1993, då kalenderårets medelränta sjönk drygt 6 procentenheter.

Läs andra svenska bloggar om deflation, inflation, ränta