För den som har svårt att förstå det här med hur mycket pengar som det bollas runt med i finanskretsar, föreslår jag den instruktiva sidan "What does one TRILLION dollars look like?".
De har också gjort en fin bild av USA:s statsskuld som hundradollarsedlar.
Apropå statsskulden är det alltid spännande att kolla på US Debt Clock, där man i realtid ser en massa intressanta siffror om USA:s ekonomi.
Notera att en amerikansk trillion är en svensk biljon (tolv nollor). En amerikansk billion är en svensk miljard (nio nollor). Jag förklarade skillnaderna mellan stora tal på engelska och svenska för drygt ett år sedan.
[Andra bloggar om biljon, statsskuld, usa]
2010-03-31
Klimatsmart - energismart?
Jag läser vidare i Miljöpartiets valmanifest att de vill investera i järnvägar och annan kollektivtrafik, vilket jag ser som positivt. Som skäl framför de "vår tids stora ödesfråga: klimatförändringarna". Jag skulle dock säga att vår tids stora ödesfråga är peak oil och energifrågan. Åtgärderna överlappar till stor del med åtgärderna mot klimatförändringarna, men jag föredrar att tala om energismart istället för klimatsmart. Det är heller inte alltid samma sak. Men det är väl för mycket begärt att politiker ska börja tala om peak oil, även om Miljöpartiet faktiskt motionerat om detta i Riksdagen häromåret - stort plus till dem för det. Hursomhelst är dock risken överhängande att Miljöpartiet får förhandla bort en hel del av sina ambitioner på energi- och klimatområdet, då tilltänkta regeringskamraten Socialdemokraterna t.ex. vill bygga dyra motorvägstunnlar.
På energiområdet vill Miljöpartiet även att man ska kunna producera sin egen el från t.ex. solceller eller vindkraftverk och även leverera in på elnätet. Bara det går att lösa praktiskt, så är det väl bra, men jag har hört kritiska röster höjas mot att det inte skulle gå så lätt utan risk för störningar på elnätet. Det borde dock gå att lösa med teknik. Svårare lär det dock bli att ersätta kärnkraft och fossila bränslen med "utbyggd vindkraft, biobränsleeldad kraftvärme, vågkraft och solenergi". Vinden har ju den tråkiga egenskapen att bara blåsa ibland, så det krävs reglerkraft (t.ex. vattenkraft) som kan täcka upp när vinden inte blåser, vilket begränsar hur mycket vindkraft vi kan bygga. Solenergi lär nog tyvärr aldrig bli lönsamt i vårt nordliga land. Vågkraft har ganska begränsad utbyggnadspotential i Sverige. Återstår biobränsleeldad kraftvärme, som knappast kan byggas ut så mycket mer än vi har idag utan att inkräkta på tillgången på råvaror som behövs t.ex. för pappersindustrin.
Merparten av de fossila bränslena i Sverige används dessutom till transporter, vilka blir svåra att driva med energialternativen, då de för det mesta genererar el. Det vi kan och måste göra är alltså att minska vår energiförbrukning genom energibesparingar. Av någon anledning talar inte valmanifestet alls om energibesparingar, som torde vara det effektivaste sättet att minska vårt beroende av fossila bränslen. Men det passar väl inte som valfläsk!
Miljöpartiet vill också ta bort subventioner till fossila bränslen och kärnkraft. Det låter sunt, men kärnkraftsförespråkarna lär väl omedelbart komma med motargumentet att man då borde ta bort subventionerna till sol- och vindkraft också.
Hursomhelst kan vi väl i alla fall få slippa idiotier som att Sverige ställer sig positivt till att Världsbanken stödjer ett jättelikt kolkraftverksbygge i Sydafrika. Centerpartiets Maud Olofssons gröna miljöfärg flagnar betänkligt när nu även detta kom fram, förutom att de vill bygga motorvägstunnel för 28 miljarder.
[Andra bloggar om politik, energi, peak oil, klimat, miljöpartiet]
På energiområdet vill Miljöpartiet även att man ska kunna producera sin egen el från t.ex. solceller eller vindkraftverk och även leverera in på elnätet. Bara det går att lösa praktiskt, så är det väl bra, men jag har hört kritiska röster höjas mot att det inte skulle gå så lätt utan risk för störningar på elnätet. Det borde dock gå att lösa med teknik. Svårare lär det dock bli att ersätta kärnkraft och fossila bränslen med "utbyggd vindkraft, biobränsleeldad kraftvärme, vågkraft och solenergi". Vinden har ju den tråkiga egenskapen att bara blåsa ibland, så det krävs reglerkraft (t.ex. vattenkraft) som kan täcka upp när vinden inte blåser, vilket begränsar hur mycket vindkraft vi kan bygga. Solenergi lär nog tyvärr aldrig bli lönsamt i vårt nordliga land. Vågkraft har ganska begränsad utbyggnadspotential i Sverige. Återstår biobränsleeldad kraftvärme, som knappast kan byggas ut så mycket mer än vi har idag utan att inkräkta på tillgången på råvaror som behövs t.ex. för pappersindustrin.
Merparten av de fossila bränslena i Sverige används dessutom till transporter, vilka blir svåra att driva med energialternativen, då de för det mesta genererar el. Det vi kan och måste göra är alltså att minska vår energiförbrukning genom energibesparingar. Av någon anledning talar inte valmanifestet alls om energibesparingar, som torde vara det effektivaste sättet att minska vårt beroende av fossila bränslen. Men det passar väl inte som valfläsk!
Miljöpartiet vill också ta bort subventioner till fossila bränslen och kärnkraft. Det låter sunt, men kärnkraftsförespråkarna lär väl omedelbart komma med motargumentet att man då borde ta bort subventionerna till sol- och vindkraft också.
Hursomhelst kan vi väl i alla fall få slippa idiotier som att Sverige ställer sig positivt till att Världsbanken stödjer ett jättelikt kolkraftverksbygge i Sydafrika. Centerpartiets Maud Olofssons gröna miljöfärg flagnar betänkligt när nu även detta kom fram, förutom att de vill bygga motorvägstunnel för 28 miljarder.
[Andra bloggar om politik, energi, peak oil, klimat, miljöpartiet]
Många dåliga irländska banklån
Igår rapportades att de irländska bankerna behöver ytterligare 32 miljarder euro (43 miljarder dollar) för att klara av dåliga lån. Kostnaden är nästan en femtedel av Irlands BNP. Det blir svettigt för regeringen, som inte hade väntat sig så här mycket.
Jag oroar mig mer för Storbritannien, som är betydligt större än Irland och där gigantiska finansproblem återstår att lösa.
[Andra bloggar om irland, banker, lån, statsobligationer, statsskuld]
“Our worst fears have been surpassed,” Finance Minister Brian Lenihan said in the parliament in Dublin yesterday. “Irish banking made appalling lending decisions that will cost the taxpayer dearly for years to come.”Det verkar dock som om marknaderna anser att det värsta är över för Irlands del och att de tagit tag i problemen och börjat reda upp dem ordentligt. Man har dragit in på löner för offentliganställda och skapat Nama för att ta hand om bankernas dåliga lån på ett vettigt sätt. Igår låg räntan på irländska tioåriga statsobligationer bara 1,39 procentenheter över motsvarande tyska, en klar förbättring jämfört med 2,84 procentenheter i mars 2009. Irland har också fördelen jämfört med t.ex. Grekland att ha tvingats påbörja sin sanering tidigare. En annan fördel verkar vara att irländarna har varit mer ärliga om problemen. Det irländska folket verkar också vara mer medvetna om att det är de själva som försatt sig i denna situation genom att bygga och låna hejdlöst.
Jag oroar mig mer för Storbritannien, som är betydligt större än Irland och där gigantiska finansproblem återstår att lösa.
[Andra bloggar om irland, banker, lån, statsobligationer, statsskuld]
Fördelningspolitik och sånt
SvD:s Sanna Rayman påpekar idag att lottovinnare bidrar till ökade klyftor. Här talar ju politikerna med kluvna tungor. Samtidigt som de flesta politiker förespråkar fördelningspolitik som på olika vis ska jämna ut inkomstklyftorna i samhället, så ser jag ingen politiker som vill ta bort Svenska Spel. Värre anti-fördelningspolitik kan jag inte tänka mig. En massa människor betalar några tior i veckan för att ett litet fåtal ska bli miljonärer. Att det drivs i statlig regi gör ju bara saken ännu mer absurd. Finns det någon politiker eller parti som vill ta bort spelandet? Ingen som jag vet, och det är ju inte så konstigt, med tanke på att Svenska Spel är en kassako för staten. Dold skatt på folk med dålig koll på sannolikhetskalkyl eller närmast religiös tro på att just de ska vara utvalda att vinna. Eller helt enkelt spelmissbrukare. De pengar Svenska Spel levererar till staten borde rimligtvis räknas till det totala skattetrycket.
Apropå anti-fördelningspolitik läser jag idag att Miljöpartiet som valfläsk i år vill återinföra friår. Här har vi verkligen en åtgärd som tydligt gynnar endast ett fåtal - bloggaren Jiddra kallar det träffande för "ledighetslotteri". Jag förstår inte varför Miljöpartiet envisas med att ha med detta på programmet. Det har därför varit lite motvilligt som jag vid flera tillfällen röstat på Miljöpartiet. De har en massa kloka grundidéer blandade med såna här stolligheter som friår. Jag får väl hoppas att såna som bloggrannen Ylven lyckas påverka Miljöpartiet i mindre stollig riktning.
Vidare i Miljöpartiets valmanifest läser jag om att de vill sänka momsen inom vissa tjänstebranscher. Det låter ju bra i teorin, men min erfarenhet av momsdjungeln (bland annat som egen företagare) är att alla momsskillnader och undantag trasslar till det och ger ett incitament för fusk. Det blir absurda effekter som att man betalar en momssats om man äter på pizzerian, men en lägre momssats om man tar med sig pizzan hem. Tanken är kanske att isolera folk hemma, så de inte får för mycket socialt liv, eller? En annan gammal favorit är att en musiker med egen firma inte ska lägga moms på fakturan då h@n gör spelningar. Men om spelningen faktureras av en bokningsfirma som sen betalar musikern, så måste bokningsfirman lägga på moms. Så var det åtminstone för några år sedan. Nej, så enhetlig moms som möjligt, tycker jag. Det är också en rättvisefråga.
Miljöpartiet har fler skattesänkaridéer - de vill sänka fastighetsskatten på studentbostäder och sänka arbetsgivaravgiften för små företag med 10 procentenheter, vilket jag instinktivt tycker låter sunt. Det börjar här låta som att de lutar mer över åt den borgerliga sidan, men jag antar att de flesta av dessa skattesänkningsförslag kommer att försvinna när de tvingas förhandla ihop ett regeringsprogram tillsammans med de rödare partierna.
[Andra bloggar om politik, rättvisa, skatter, miljöpartiet]
Apropå anti-fördelningspolitik läser jag idag att Miljöpartiet som valfläsk i år vill återinföra friår. Här har vi verkligen en åtgärd som tydligt gynnar endast ett fåtal - bloggaren Jiddra kallar det träffande för "ledighetslotteri". Jag förstår inte varför Miljöpartiet envisas med att ha med detta på programmet. Det har därför varit lite motvilligt som jag vid flera tillfällen röstat på Miljöpartiet. De har en massa kloka grundidéer blandade med såna här stolligheter som friår. Jag får väl hoppas att såna som bloggrannen Ylven lyckas påverka Miljöpartiet i mindre stollig riktning.
Vidare i Miljöpartiets valmanifest läser jag om att de vill sänka momsen inom vissa tjänstebranscher. Det låter ju bra i teorin, men min erfarenhet av momsdjungeln (bland annat som egen företagare) är att alla momsskillnader och undantag trasslar till det och ger ett incitament för fusk. Det blir absurda effekter som att man betalar en momssats om man äter på pizzerian, men en lägre momssats om man tar med sig pizzan hem. Tanken är kanske att isolera folk hemma, så de inte får för mycket socialt liv, eller? En annan gammal favorit är att en musiker med egen firma inte ska lägga moms på fakturan då h@n gör spelningar. Men om spelningen faktureras av en bokningsfirma som sen betalar musikern, så måste bokningsfirman lägga på moms. Så var det åtminstone för några år sedan. Nej, så enhetlig moms som möjligt, tycker jag. Det är också en rättvisefråga.
Miljöpartiet har fler skattesänkaridéer - de vill sänka fastighetsskatten på studentbostäder och sänka arbetsgivaravgiften för små företag med 10 procentenheter, vilket jag instinktivt tycker låter sunt. Det börjar här låta som att de lutar mer över åt den borgerliga sidan, men jag antar att de flesta av dessa skattesänkningsförslag kommer att försvinna när de tvingas förhandla ihop ett regeringsprogram tillsammans med de rödare partierna.
[Andra bloggar om politik, rättvisa, skatter, miljöpartiet]
2010-03-29
Vägvansinnet fortsätter
Jag läser att Socialdemokraterna nu hakar på och säger att de minsann också vill slänga ut 28 miljarder på en onödig väg. Läs vad jag skrev tidigare idag om varför denna motorväg kommer att bli onödig p.g.a. minskande global oljetillgång.Som miljöpartisten Stefan Nilsson påpekar kan man få väldigt mycket spårtrafik byggd för 28 miljarder. Dessutom har såna här jätteprojekt en ofelbar tendens att bli betydligt dyrare än vad man från början hade räknat med.
Genom centerpartisten Gustav Andersson ser jag att Centerpartiet gått så långt i sitt propagerande för motorvägsbygget att man till och med startat en egen sajt specifikt för detta, med namnet Jatillforbifarten.se. På förstasidan där läser jag att "Miljöanpassade Förbifart Stockholm behövs!". Hur fan kan en motorväg bli miljöanpassad? Nu slår väl ändå centerpartisterna knut på sig själva i "grönmålning" och tappar all trovärdighet de haft i miljöfrågor. Härligt ironiskt tycker jag förresten att det är att trafikmärket för motorväg är grönt!
Läs även Effekts kommentar om "Axis of Betong".
Apropå vansinnesbyggen noterade jag idag att rivningen inför bygget av Stockholmsarenan har påbörjats - se bilden nedan. Där ska tydligen mina skattepengar också slösas bort.
[Andra bloggar om bilism, peak oil, politik, vägar, förbifart stockholm, kollektivtrafik, val 2010]
Varför en väg för minskad trafik?
Regeringen lovar på DN debatt idag att satsa på bygget av Förbifart Stockholm om de får regeringsmakten i höst. Man talar fint om att
Vi har betydligt viktigare saker att satsa på än nya motorvägar, nu när peak oil troligen passerats eller åtminstone står för dörren. SVT Debatt tar upp peak oil nu på torsdag (flyttat en vecka p.g.a. Bjästa-debatten) och då får vi förhoppningsvis höra en del om detta.
Som Scaber Nestor påpekar så stod tågen stilla i hela Sverige i vintras. Att åtgärda det borde prioriteras. Efter peak oil kommer vi att tvingas välja vad vi vill satsa på i en värld med allt knappare resurser.
Alliansregeringens partier (m) (fp) (kd) och (c) har i och med Förbifart Stockholm förlorat chansen att jag röstar på någon av dem i höst om inte någon av dem gör en helomvändning. Per Ankersjö kallar Centerpartiet för "alliansens gröna röst" och vill satsa på "miljöbilar och kollektivtrafik". Som jag har sagt förut är miljöbilar en självmotsägelse. Politikerna ställer helt enkelt fel fråga. Det handlar inte om hur vi ska kunna driva våra bilar utan olja - det handlar om hur vi ska resa utan bilar. Och någon grön röst ser jag inte Centerpartiet som längre, när man vägrar inse grundläggande samband.
Innan du börjar kommentera om ersättning av oljan, läs vad jag skrivit om energialternativen med tillhörande räkneexempel, samt om skalbarhet och vikande horisonter.
[Andra bloggar om bilism, peak oil, politik, vägar, förbifart stockholm, kollektivtrafik, val 2010]
Våra investeringar omfattar åtgärder i hela trafiksystemet, för kollektivtrafiken, vägtrafiken och järnvägstrafiken.Men den stora investeringen ligger uppenbarligen på biltrafiken med 28 miljarder till Förbifarten. Jag undrar med tanke på peak oil varför man satsar på stora vägbyggen. Förnekelsen vad gäller peak oil hos våra politiker är uppenbarligen total. På grund av peak oil kommer trafiken att minska framöver, vilket gör 28-miljarderssatsningen fullständigt onödig. Jag tänker inte skriva så mycket mer idag, utan istället citera vad jag skrev i september.
Låt mig nu ta detta pedagogiskt, punkt för punkt så att alla kan hänga med.Klicka här för att läsa fortsättningen, där jag bland annat tar upp varför elbilar inte är ett alternativ.
Fatih Birol, chefsanalytiker vid IEA (International Energy Agency, OECD:s energiorgan) gick för en månad sedan ut och varnade för att världens oljeproduktion kommer att börja minska inom tio år.Enligt Birol verkar många regeringar omedvetna om att oljan håller på att ta slut snabbare än man tidigare beräknat. Den globala produktionen bedöms ha nått kulmen inom de kommande tio åren, vilket är minst ett decennium tidigare än de flesta hade räknat med.Det handlar om en av de största tungviktarna på energiområdet som säger detta, och han är inte ensam. Många av världens främsta experter tror faktiskt att oljekrönet inträffade redan i juli 2008, t.ex. Marshall Adkins, Matthew Simmons och Kjell Aleklett. Även Fatih Birols varning att världen inom tio år har passerat oljekrönet innebär alltså att det skulle vara minst ett år innan Förbifart Stockholm invigs.
Därefter blir det obönhörligen utförsbacke för den globala oljeproduktionen och därmed ett långsiktigt högre oljepris, även om det såklart kan svaja upp och ner på grund av ekonomiska kriser med minskad efterfrågan (som i vintras).
Högre oljepriser kommer att leda till högre bränslepriser. Persontransporter med privatbil kommer på grund av högre bränslepriser delvis att styras över till kollektivtrafik och cykel, allteftersom folk tycker det blir för dyrt att ta bilen.
Dyrare olja leder också till att allting blir dyrare - både produktion och varutransporter. Vi kommer därför att kunna konsumera mindre. Därmed blir mängden lastbilstransporter också mindre.
Detta handlar inte om något frivilligt val som vi skulle göra av typ "nu ska vi alla bli mer klimatsmarta". Det handlar om något som kommer att tvingas på oss av geologiska faktorer i oljefälten, vare sig vi vill minska våra personliga koldioxidutsläpp eller inte. Allt kommer automatiskt att styras prisvägen, genom att oljan blir allt dyrare.
Vi har betydligt viktigare saker att satsa på än nya motorvägar, nu när peak oil troligen passerats eller åtminstone står för dörren. SVT Debatt tar upp peak oil nu på torsdag (flyttat en vecka p.g.a. Bjästa-debatten) och då får vi förhoppningsvis höra en del om detta.
Som Scaber Nestor påpekar så stod tågen stilla i hela Sverige i vintras. Att åtgärda det borde prioriteras. Efter peak oil kommer vi att tvingas välja vad vi vill satsa på i en värld med allt knappare resurser.
Alliansregeringens partier (m) (fp) (kd) och (c) har i och med Förbifart Stockholm förlorat chansen att jag röstar på någon av dem i höst om inte någon av dem gör en helomvändning. Per Ankersjö kallar Centerpartiet för "alliansens gröna röst" och vill satsa på "miljöbilar och kollektivtrafik". Som jag har sagt förut är miljöbilar en självmotsägelse. Politikerna ställer helt enkelt fel fråga. Det handlar inte om hur vi ska kunna driva våra bilar utan olja - det handlar om hur vi ska resa utan bilar. Och någon grön röst ser jag inte Centerpartiet som längre, när man vägrar inse grundläggande samband.
Innan du börjar kommentera om ersättning av oljan, läs vad jag skrivit om energialternativen med tillhörande räkneexempel, samt om skalbarhet och vikande horisonter.
[Andra bloggar om bilism, peak oil, politik, vägar, förbifart stockholm, kollektivtrafik, val 2010]
2010-03-28
Far Away in Australia
De största australiska bankerna har det senaste året ägnat sig åt ett "räntekrig" för att försöka locka till sig nya sparare. Nu har det gått så långt att räntan på konton som är bundna i ett år i vissa fall ligger högre än de lägsta bolåneräntorna. Finansvärldens absurditeter upphör aldrig att förvåna.
På vilket sätt kommer detta vansinne i Australien att slå tillbaka? Inte något positivt sätt i alla fall.
För övrigt - vad gäller "Far Away in Australia" tycker jag Dolores Keane sjunger den mycket bättre än The Wolfe Tones.
[Andra bloggar om banker, ränta, australien]
På vilket sätt kommer detta vansinne i Australien att slå tillbaka? Inte något positivt sätt i alla fall.
För övrigt - vad gäller "Far Away in Australia" tycker jag Dolores Keane sjunger den mycket bättre än The Wolfe Tones.
[Andra bloggar om banker, ränta, australien]
2010-03-26
Bara i absoluta nödfall...
Så var då efter veckans eurogruppsmöte allt riggat för att rädda Grekland om det "osannolika" skulle inträffa att Grekland skulle behöva ett nödhjälpspaket. Planen är att de 16 euroländerna isåfall ska ge Grekland "frivilliga bilaterala lån" och IMF också. Men bara i absoluta nödfall - alltså om Grekland inte längre har möjligheter att själva låna på marknaden. Och alla euroländerna måste också vara överens. Det ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig. Redan i april och maj behöver Grekland låna närmare 20 miljarder euro. Risken känns överhängande att nödhjälpspaketet får sjösättas redan då.
Intressant i uppgörelsen är att det sägs att räntorna inte ska subventioneras. Vad betyder det? Om marknadsräntorna på grekiska statspapper sticker iväg uppåt ska euroländerna alltså ändå låna ut till dessa höga räntor. Vad för slags nödhälp blir det? Det är ju just detta som är det värsta som kan hända, alltså att grekiska statslåneräntor sticker kraftigt uppåt. Vad jag förstår så är detta krispaket isåfall ganska verkningslöst mot en riktig kris för Grekland. Min gissning är dock att om räntorna går i uppåtspiral kommer euroländerna själva att definiera vad "normal" marknadsränta för Grekland borde vara och därmed kringgå detta med att räntorna inte ska subventioneras.
Intressant är också att "Uppgörelsen gäller inte enbart Grekland utan kan komma att användas om andra euroländer råkar i samma kris". Portugal, Spanien och Irland kan därmed ställa sig i nödhjälpskön. Kan euroländerna hantera räddningar av alla dessa? Portugal fick också sitt kreditbetyg sänkt av Fitch nu i veckan, med fortsatt negativa utsikter.
Idag ifrågasätter ECB:s nye vice chef Vitor Constancio att IMF ska ingå som part i ett eventuellt stödpaket till Grekland, och tycker att det är en onödig del av uppgörelsen. Jag kan nog hålla med. Huvudsaken är att de tunga länderna Tyskland och Frankrike är med, för det är de som har ordentligt med pengar att bidra med.
Intressant för Sveriges del är att uppgörelsen bara gäller euroländerna. Vi slipper alltså (än så länge) bidra till att lösa Greklands statsskuldsproblem.
Vi väntar med spänning på nästa avsnitt...
Apropå kreditproblem läser jag också idag att Dubais regering skjuter till ett antal miljarder dollar till skuldtyngda Dubai World. Det tolkas positivt, men egentligen handlar det bara om att överföra skulden från Dubai World till staten Dubai. Hela Dubai-bygget är en makalös felinvestering och jag kan inte se varför staten Dubai skulle vara säkrare än bolaget Dubai World.
[Andra bloggar om grekland, eu, euro, räddningsplaner, statsskuld, dubai]
- Den här mekanismen ska normalt inte behöva aktiveras. Grekland kommer successivt att återfå marknadens förtroende, sade ECB-chefen Jean Claude Trichet på en pressträff efter mötets slut.Tyvärr, herr Trichet, är det inte ni som bestämmer vilket förtroende marknaden har för grekiska statspapper. Vad marknaden tycker ser man genom att titta på kreditswappar (CDS) på grekiska statspapper, som bara fallit från 323 punkter till 299 punkter efter beskedet från eurogruppen. Fortfarande en väldigt hög nivå och en lång bit kvar ner till nivån på 170 punkter från december.
Intressant i uppgörelsen är att det sägs att räntorna inte ska subventioneras. Vad betyder det? Om marknadsräntorna på grekiska statspapper sticker iväg uppåt ska euroländerna alltså ändå låna ut till dessa höga räntor. Vad för slags nödhälp blir det? Det är ju just detta som är det värsta som kan hända, alltså att grekiska statslåneräntor sticker kraftigt uppåt. Vad jag förstår så är detta krispaket isåfall ganska verkningslöst mot en riktig kris för Grekland. Min gissning är dock att om räntorna går i uppåtspiral kommer euroländerna själva att definiera vad "normal" marknadsränta för Grekland borde vara och därmed kringgå detta med att räntorna inte ska subventioneras.
Intressant är också att "Uppgörelsen gäller inte enbart Grekland utan kan komma att användas om andra euroländer råkar i samma kris". Portugal, Spanien och Irland kan därmed ställa sig i nödhjälpskön. Kan euroländerna hantera räddningar av alla dessa? Portugal fick också sitt kreditbetyg sänkt av Fitch nu i veckan, med fortsatt negativa utsikter.
Idag ifrågasätter ECB:s nye vice chef Vitor Constancio att IMF ska ingå som part i ett eventuellt stödpaket till Grekland, och tycker att det är en onödig del av uppgörelsen. Jag kan nog hålla med. Huvudsaken är att de tunga länderna Tyskland och Frankrike är med, för det är de som har ordentligt med pengar att bidra med.
Intressant för Sveriges del är att uppgörelsen bara gäller euroländerna. Vi slipper alltså (än så länge) bidra till att lösa Greklands statsskuldsproblem.
Vi väntar med spänning på nästa avsnitt...
Apropå kreditproblem läser jag också idag att Dubais regering skjuter till ett antal miljarder dollar till skuldtyngda Dubai World. Det tolkas positivt, men egentligen handlar det bara om att överföra skulden från Dubai World till staten Dubai. Hela Dubai-bygget är en makalös felinvestering och jag kan inte se varför staten Dubai skulle vara säkrare än bolaget Dubai World.
[Andra bloggar om grekland, eu, euro, räddningsplaner, statsskuld, dubai]
2010-03-25
Urholkningseffekten i ETF:er
Idag tar SvD upp ämnet börshandlade fonder (ETF), en form av värdepapper som nu växer snabbt i Sverige i både omsättning och antal. Först ut var Xact Bear och Xact Bull, som kom redan i början av 2005, båda med 1,5 gångers hävstång mot Stockholmsbörsens OMXS30-index. Xact Bear går upp när börsen går ner, medan Xact Bull går upp när börsen går upp, fast 50% snabbare. Nu finns ETF:er med upp till 3 gångers hävstång.
Det lanseras en hel del nya ETF:er de närmsta veckorna - utbudet kommer att mångdubblas.
Kritik har väckts mot marknadsföringen, där det inte varnas tillräckligt för riskerna. Men som för all handel med finansiella instrument gäller det att läsa på ordentligt vad det är man handlar med, något som också Jenny Rosberg, vice vd på Nasdaq OMX Nordic, påpekar. Förstår du inte hur allting fungerar i upp- och nedgång så ska du inte handla med värdepappret i fråga.
En av de farligaste sakerna med ETF:er är att de ofta har inbyggd hävstång genom belåning. Är hävstången bara 1,5 gånger, som för de första ETF:erna på Stockholmsbörsen, så är det uthärdligt, men en hävstång på 3 gånger ger lätt panik om underliggande rör sig åt fel håll. Andreas Cervenka påpekar att "ju högre risk desto mer påläst bör en sparare vara för att undvika en obehaglig överraskning". Han påpekar också valutarisken mot utländska marknader.
Men en viktig sak missar SvD:s tre artiklar om ETF:er, nämligen den så kallade urholkningseffekten. ETF:ers procentella upp- eller nedgång beräknas nämligen varje dag, vilket ger en tråkig effekt om börsen går i sicksack eller bergochdalbana. Ett enkelt exempel för att illustrera saken. Låt oss börja med att investera 100 kronor i en Bear-ETF (som alltså går omvänt mot börsutvecklingen) med hävstång 2 gånger då börsindex står på 1000. Vi har lite otur och prickade inte in börstoppen - börsen stiger med 1,50% följande dag till 1015. Bear-ETF har då sjunkit till 97, men vår stoploss på 95 har ännu inte utlösts. Nästa dag sjunker dock börsen med 1,47% till 1000,08, alltså så nära tillbaka man kan komma. Vår Bear-ETF stiger nu såklart igen, men bara till 99,85! Vi har alltså förlorat 15 öre på en sicksack av börsen. Det kanske inte känns så mycket, men eftersom börsen sällan rör sig rätlinjigt utan i sicksack både uppåt och neråt, så blir effekten i längden stor. Särskilt allvarlig blir urholkningseffekten över längre konsolideringsperioder för börsen. Ju större sicksackrörelser, desto större urholkning. Och ju större hävstång, desto större urholkning.
Urholkningseffekten gör att ETF:er bara är bra investeringar när underliggande rör sig i tydliga trender åt ett håll. På lång sikt med många svängningar är någon annan än du vinnare. I juli 2007 stod Xact Bear i cirka 45 kronor och Xact Bull i cirka 225 kronor. OMXS30 låg över 1300. Nu i mars 2009 står OMXS30 betydligt lägre, runt 1030. Då tycker man alltså att Xact Bear borde ha gått upp och Xact Bull gått ner. Xact Bull står mycket riktigt lägre, runt 147 kronor. Men även Xact Bear står betydligt lägre, runt 30 kronor. Finansmarknadens aktörer har ätit upp resten genom urholkningseffekten!
Men ETF:er kan alltså vara bra, förutsatt som sagt att underliggande rör sig i tydliga trender åt ett håll.
Tillägg 2010-03-26: Som mycket riktigt påpekades i kommentarerna gäller urholkningseffekten endast ETF:er med hävstång. Men dessa (Xact Bear och Xact Bull) har varit de mest handlade ETF:erna på Stockholmsbörsen. Xact Omxs30, som ej har hävstång, har ingen urholkningseffekt.
[Andra bloggar om investering, aktiefonder, fonder, börsen, börsnedgång]
Det lanseras en hel del nya ETF:er de närmsta veckorna - utbudet kommer att mångdubblas.
Kritik har väckts mot marknadsföringen, där det inte varnas tillräckligt för riskerna. Men som för all handel med finansiella instrument gäller det att läsa på ordentligt vad det är man handlar med, något som också Jenny Rosberg, vice vd på Nasdaq OMX Nordic, påpekar. Förstår du inte hur allting fungerar i upp- och nedgång så ska du inte handla med värdepappret i fråga.
En av de farligaste sakerna med ETF:er är att de ofta har inbyggd hävstång genom belåning. Är hävstången bara 1,5 gånger, som för de första ETF:erna på Stockholmsbörsen, så är det uthärdligt, men en hävstång på 3 gånger ger lätt panik om underliggande rör sig åt fel håll. Andreas Cervenka påpekar att "ju högre risk desto mer påläst bör en sparare vara för att undvika en obehaglig överraskning". Han påpekar också valutarisken mot utländska marknader.
Men en viktig sak missar SvD:s tre artiklar om ETF:er, nämligen den så kallade urholkningseffekten. ETF:ers procentella upp- eller nedgång beräknas nämligen varje dag, vilket ger en tråkig effekt om börsen går i sicksack eller bergochdalbana. Ett enkelt exempel för att illustrera saken. Låt oss börja med att investera 100 kronor i en Bear-ETF (som alltså går omvänt mot börsutvecklingen) med hävstång 2 gånger då börsindex står på 1000. Vi har lite otur och prickade inte in börstoppen - börsen stiger med 1,50% följande dag till 1015. Bear-ETF har då sjunkit till 97, men vår stoploss på 95 har ännu inte utlösts. Nästa dag sjunker dock börsen med 1,47% till 1000,08, alltså så nära tillbaka man kan komma. Vår Bear-ETF stiger nu såklart igen, men bara till 99,85! Vi har alltså förlorat 15 öre på en sicksack av börsen. Det kanske inte känns så mycket, men eftersom börsen sällan rör sig rätlinjigt utan i sicksack både uppåt och neråt, så blir effekten i längden stor. Särskilt allvarlig blir urholkningseffekten över längre konsolideringsperioder för börsen. Ju större sicksackrörelser, desto större urholkning. Och ju större hävstång, desto större urholkning.
Urholkningseffekten gör att ETF:er bara är bra investeringar när underliggande rör sig i tydliga trender åt ett håll. På lång sikt med många svängningar är någon annan än du vinnare. I juli 2007 stod Xact Bear i cirka 45 kronor och Xact Bull i cirka 225 kronor. OMXS30 låg över 1300. Nu i mars 2009 står OMXS30 betydligt lägre, runt 1030. Då tycker man alltså att Xact Bear borde ha gått upp och Xact Bull gått ner. Xact Bull står mycket riktigt lägre, runt 147 kronor. Men även Xact Bear står betydligt lägre, runt 30 kronor. Finansmarknadens aktörer har ätit upp resten genom urholkningseffekten!
Men ETF:er kan alltså vara bra, förutsatt som sagt att underliggande rör sig i tydliga trender åt ett håll.
Tillägg 2010-03-26: Som mycket riktigt påpekades i kommentarerna gäller urholkningseffekten endast ETF:er med hävstång. Men dessa (Xact Bear och Xact Bull) har varit de mest handlade ETF:erna på Stockholmsbörsen. Xact Omxs30, som ej har hävstång, har ingen urholkningseffekt.
[Andra bloggar om investering, aktiefonder, fonder, börsen, börsnedgång]
2010-03-23
Protektionism, valutor och retorik
Tyskland har kritiserats av Frankrike för att satsa för mycket på export på bekostnad av övriga EU-länders ekonomier. På liknande sätt har Kina kritiserats av USA för att de håller yuanen för lågt värderad och därför har handelsöverskott med USA.
Men det är varken Tysklands eller Kinas fel att de har effektivare industri än t.ex. USA, Storbritannien eller Spanien. Nej, felet måste man leta efter i de länder som håller sig med stora handelsunderskott. Men det är inte populärt att lösa problemet genom att effektivisera den egna ekonomin, ty det är smärtsamt. För politikerna är det enklast att införa tullar av något slag som riktar sig mot ens favorithandelsfiende. Ett problem är dock att det finns en orsak till handelsunderskottet, nämligen att befolkningen vill köpa konsumtionsvarorna från det andra landet. Blir varorna dyrare kan folket bli sura.
Det är lätt för t.ex. USA eller EU att sätta upp tullmurar mot Kina (även om effekterna blir allvarliga) men inom EU? Frankrike skulle nu säkert egentligen vilja ha en tullmur mot Tyskland, men de kan inte. Detta kommer de närmaste åren att bli en svår prövning för den Europeiska unionen. Eftersom euroländerna också sitter fast i samma valuta och med samma styrränta kan de interna spänningarna bli ännu större. Hur det kommer att gå? Mycket svårt att förutsäga, men jag anar att det kan bli kaotiskt. Retoriken lär i alla fall till att börja med bli betydligt mer högljudd från båda sidor. Vi kan få se mycket stormiga EU-möten.
Att dessa saker kommer upp till ytan nu i kristider är inte så underligt. Under de år som världsekonomin gick bra och vi hade kraftig tillväxt brydde man sig inte särskilt mycket om dessa frågor, men nu måste politikerna ge sig ut och leta syndabockar. Under "de goda åren" såg vi öppnare världshandel med färre restriktioner och pålagor, samt frihandelsområden som EU. Nu kommer troligen trenden att gå i motsatt riktning, mot mer protektionism. Retoriken antyder i alla fall det. WTO kan gå mot att bli en fullständigt marginaliserad institution.
Blir det ingen omvärdering av yuanen hotar USA med 25% strafftullar på kinesiska varor. Men skulle USA:s handelsunderskott förbättras av en strafftull på kinesiska varor? Kanske tillfälligt, men sen skulle man istället börja köpa billiga varor från andra låglöneländer och fortsätta med sitt handelsunderskott. Strafftullarnas effekt skulle alltså vara att gynna Vietnam, Filippinerna, Mexiko, Indonesien m.fl. på bekostnad av Kina. Men risken finns alltså att USA inför strafftullar för att blidka den inhemska opinionen. Sådana strafftullar skulle troligen ganska snabbt slå tillbaks på USA:s egen ekonomi genom att vara inflationsdrivande.
Det talas mycket om Kinas gigantiska innehav av amerikanska statspapper och hur de skulle kunna "straffa" USA genom att dumpa dessa. Problemet är att de därmed också skulle begå ekonomiskt självmord, eftersom de dels skulle sänka ekonomin för sin främsta handelspartner, och dels skulle förstöra värdet på sin valutareserv. Kina och USA är som två siamesiska tvillingar som sitter ihop. De tycker egentligen inte om varandra, men de är dömda att hålla ihop intill döden.
Jag skrev igår om dollarns styrka/svaghet och inflation/deflation och tog upp Japans historia sedan 1990 som exempel på vart USA kan vara på väg, alltså deflation och starkare dollar. Det finns dock en viktig skillnad mellan Japan och USA, nämligen att Japan hela tiden haft handelsöverskott medan USA har handelsunderskott. Skulle protektionisterna lyckas driva på inflationen genom strafftullar finns en möjlighet att det skulle kunna driva in USA i inflation istället. Det är som alla skeenden i ekonomin just nu svårt att gissa vad som kommer att hända. Men jag lutar ändå fortfarande åt deflationshållet för USA de närmsta åren. Det ska mycket till för att övervinna deflationskrafterna som nu finns där.
Tips: Läs John Mauldins senaste Frontline Thoughts som tar upp liknande ämnen. Läs även Ambrose Evans-Pritchard om "Angela Merkel defies IMF and France as anger rises over export surplus" och "Has Germany just killed the dream of a European superstate?".
[Andra bloggar om protektionism, tullar, usa, kina, tyskland, eu, handelsunderskott]
Men det är varken Tysklands eller Kinas fel att de har effektivare industri än t.ex. USA, Storbritannien eller Spanien. Nej, felet måste man leta efter i de länder som håller sig med stora handelsunderskott. Men det är inte populärt att lösa problemet genom att effektivisera den egna ekonomin, ty det är smärtsamt. För politikerna är det enklast att införa tullar av något slag som riktar sig mot ens favorithandelsfiende. Ett problem är dock att det finns en orsak till handelsunderskottet, nämligen att befolkningen vill köpa konsumtionsvarorna från det andra landet. Blir varorna dyrare kan folket bli sura.
Det är lätt för t.ex. USA eller EU att sätta upp tullmurar mot Kina (även om effekterna blir allvarliga) men inom EU? Frankrike skulle nu säkert egentligen vilja ha en tullmur mot Tyskland, men de kan inte. Detta kommer de närmaste åren att bli en svår prövning för den Europeiska unionen. Eftersom euroländerna också sitter fast i samma valuta och med samma styrränta kan de interna spänningarna bli ännu större. Hur det kommer att gå? Mycket svårt att förutsäga, men jag anar att det kan bli kaotiskt. Retoriken lär i alla fall till att börja med bli betydligt mer högljudd från båda sidor. Vi kan få se mycket stormiga EU-möten.
Att dessa saker kommer upp till ytan nu i kristider är inte så underligt. Under de år som världsekonomin gick bra och vi hade kraftig tillväxt brydde man sig inte särskilt mycket om dessa frågor, men nu måste politikerna ge sig ut och leta syndabockar. Under "de goda åren" såg vi öppnare världshandel med färre restriktioner och pålagor, samt frihandelsområden som EU. Nu kommer troligen trenden att gå i motsatt riktning, mot mer protektionism. Retoriken antyder i alla fall det. WTO kan gå mot att bli en fullständigt marginaliserad institution.
Blir det ingen omvärdering av yuanen hotar USA med 25% strafftullar på kinesiska varor. Men skulle USA:s handelsunderskott förbättras av en strafftull på kinesiska varor? Kanske tillfälligt, men sen skulle man istället börja köpa billiga varor från andra låglöneländer och fortsätta med sitt handelsunderskott. Strafftullarnas effekt skulle alltså vara att gynna Vietnam, Filippinerna, Mexiko, Indonesien m.fl. på bekostnad av Kina. Men risken finns alltså att USA inför strafftullar för att blidka den inhemska opinionen. Sådana strafftullar skulle troligen ganska snabbt slå tillbaks på USA:s egen ekonomi genom att vara inflationsdrivande.
Det talas mycket om Kinas gigantiska innehav av amerikanska statspapper och hur de skulle kunna "straffa" USA genom att dumpa dessa. Problemet är att de därmed också skulle begå ekonomiskt självmord, eftersom de dels skulle sänka ekonomin för sin främsta handelspartner, och dels skulle förstöra värdet på sin valutareserv. Kina och USA är som två siamesiska tvillingar som sitter ihop. De tycker egentligen inte om varandra, men de är dömda att hålla ihop intill döden.
Jag skrev igår om dollarns styrka/svaghet och inflation/deflation och tog upp Japans historia sedan 1990 som exempel på vart USA kan vara på väg, alltså deflation och starkare dollar. Det finns dock en viktig skillnad mellan Japan och USA, nämligen att Japan hela tiden haft handelsöverskott medan USA har handelsunderskott. Skulle protektionisterna lyckas driva på inflationen genom strafftullar finns en möjlighet att det skulle kunna driva in USA i inflation istället. Det är som alla skeenden i ekonomin just nu svårt att gissa vad som kommer att hända. Men jag lutar ändå fortfarande åt deflationshållet för USA de närmsta åren. Det ska mycket till för att övervinna deflationskrafterna som nu finns där.
Tips: Läs John Mauldins senaste Frontline Thoughts som tar upp liknande ämnen. Läs även Ambrose Evans-Pritchard om "Angela Merkel defies IMF and France as anger rises over export surplus" och "Has Germany just killed the dream of a European superstate?".
[Andra bloggar om protektionism, tullar, usa, kina, tyskland, eu, handelsunderskott]
Största CDS-spekulanten var grekisk statsägd bank!
Zero Hedge tipsar idag om en artikel de hittat i den grekiska tidningen Kathimerini. Det visar sig att den största spekulanten i kreditswappar (CDS) på den grekiska statsskulden var... den statsägda Hellenic Post Bank (TT). Och här har premiärminister Giorgios Papandreou dundrat i några veckor om de onda utländska spekulanterna. Dags för G-Pap att äta upp sin hatt eller nåt?
Banken ifråga köpte i augusti 2009 CDS:er på Greklands statsskuld för 950 miljoner euro och sålde dem i oktober med en vinst på runt 35 miljoner euro. Smart! Men det måste till en dålig bortförklaring.
Hos Zero Hedge läser jag också att Greklands centralbank kommit med upprepade varningar ända sedan oktober 2008, men att dessa har ignorerats av regeringen. Nu varnar man igen.
Den grekiska tragedin/komedin fortsätter med nya vinklar varje dag. I förra veckan sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i princip att Grekland får klara sig själva och vägrar de så kan de kastas ut ur eurosamarbetet. Hur nu det skulle gå till - det skulle bli fruktansvärt kaotiskt.
Igår öppnade Europeiska centralbankens (ECB) chef Jean-Claude Trichet för möjligheten att förlänga de slappare reglerna för säkerheter till ECB.
Nu i veckan är det EU-toppmöte där man ska försöka sy ihop något slags hjälppaket till Grekland. Ordförandelandet Spanien och även EU-kommissionen under Barroso trycker på för detta. Annars hotar G-Pap med att Grekland tvingas vända sig till Internationella valutafonden (IMF), vilket vore ett svårt nederlag för EMU.
Frågan är också hur långt en IMF-räddning räcker. Grekland behöver mycket pengar bara för att klara de dagliga betalningarna under resten av året. En av standardingredienserna i IMF-krav brukar vara devalvering, men det är ju omöjligt för Grekland. I och för sig har vi ett exempel på devalveringslös IMF-hjälp i Lettland, men Greklands problem är av en annan storleksordning, då statsskulden ligger på nästan 110% av årlig BNP, medan den för Lettland ligger på mer hanterbara 35% av årlig BNP.
Den grekiska salladen är tydligen inte färdigblandad ännu. Vi väntar med spänning på fler ingredienser.
P.S. Titta gärna på Cornucopias genomgång av olika länders statsskulder och budgetunderskott.
[Andra bloggar om grekland, statsskuld, cds, kreditswappar, banker, eu, euro]
Banken ifråga köpte i augusti 2009 CDS:er på Greklands statsskuld för 950 miljoner euro och sålde dem i oktober med en vinst på runt 35 miljoner euro. Smart! Men det måste till en dålig bortförklaring.
TT’s previous CEO, Angelos Philippidis, had said in his last press conference as head of the bank last year that the swaps were part of the lender’s “social role,” giving it the ability to tackle speculators targetting Greece.Bankens sociala roll! Jo, så kan man alltid säga i efterhand när man har ägnat sig åt lyckad spekulation i att statsskuldsräntan kommer att stiga.
Hos Zero Hedge läser jag också att Greklands centralbank kommit med upprepade varningar ända sedan oktober 2008, men att dessa har ignorerats av regeringen. Nu varnar man igen.
The Bank of Greece had issued timely warnings concerning the gravity of the situation:I detta fall känns det nog inte särskilt kul att kunna säga "Vad var det vi sade". Greklands problem borde heller inte ha kommit som någon större överraskning för finansmarknaderna.
- In October 2008, i.e. about a year and a half ago, the Bank of Greece stressed in its Monetary Policy Interim Report that the Greek economy was at a crucial juncture and that, as the global economic situation worsened, the macroeconomic imbalances and structural weaknesses of the domestic economy would become more severe and more difficult to address.
- In the Monetary Policy Report that followed in February 2009, the Bank of Greece warned about everything that is happening today – stressing, in particular, the possibility of a rise in the cost of borrowing. As that Report stated, “a widening of the yield spread would increase the future burden on taxpayers”.
- Lastly, in October 2009, the Monetary Policy Interim Report underlined the need to send a clear message to the markets that Greece is determined to implement a multi-year plan of fiscal consolidation and structural reforms.
Den grekiska tragedin/komedin fortsätter med nya vinklar varje dag. I förra veckan sade Tysklands förbundskansler Angela Merkel i princip att Grekland får klara sig själva och vägrar de så kan de kastas ut ur eurosamarbetet. Hur nu det skulle gå till - det skulle bli fruktansvärt kaotiskt.
Igår öppnade Europeiska centralbankens (ECB) chef Jean-Claude Trichet för möjligheten att förlänga de slappare reglerna för säkerheter till ECB.
"The European Central Bank does not expect Greek government bonds to be downgraded again, but if they are it might have to reconsider its plan to revert back to pre-crisis collateral rules at the end of this year.""Vi tror absolut inte att det händer, men om det ändå händer har vi en plan". Det låter som att en ytterligare nedgradering är oundviklig.
Nu i veckan är det EU-toppmöte där man ska försöka sy ihop något slags hjälppaket till Grekland. Ordförandelandet Spanien och även EU-kommissionen under Barroso trycker på för detta. Annars hotar G-Pap med att Grekland tvingas vända sig till Internationella valutafonden (IMF), vilket vore ett svårt nederlag för EMU.
Frågan är också hur långt en IMF-räddning räcker. Grekland behöver mycket pengar bara för att klara de dagliga betalningarna under resten av året. En av standardingredienserna i IMF-krav brukar vara devalvering, men det är ju omöjligt för Grekland. I och för sig har vi ett exempel på devalveringslös IMF-hjälp i Lettland, men Greklands problem är av en annan storleksordning, då statsskulden ligger på nästan 110% av årlig BNP, medan den för Lettland ligger på mer hanterbara 35% av årlig BNP.
Den grekiska salladen är tydligen inte färdigblandad ännu. Vi väntar med spänning på fler ingredienser.
P.S. Titta gärna på Cornucopias genomgång av olika länders statsskulder och budgetunderskott.
[Andra bloggar om grekland, statsskuld, cds, kreditswappar, banker, eu, euro]
2010-03-22
Mer om fårdebatten
I lördags kunde man i SvD läsa om att "Svenska får behandlas med könshormon för att styra tackornas brunst". För det är helt enkelt svårt att på annat sätt få tackor att bli brunstiga i rätt tid för att föda sina lamm så att de är slaktmogna till påsk. Här har Dorperfåren en stor fördel, eftersom tackorna tydligen kan bli brunstiga "utanför normal säsong".
I artikeln kunde man också läsa att enligt statistik från Livsmedelsverkets besiktningsveterinärer är "innelammen" vid god hälsa. Sten-Olof Dimander, vd för Svenska Djurhälsovården, säger att
Enligt ATL är det fler som är kritiska till fredagens och lördagens medierapportering kring fåruppfödning, bl.a. Bertil Gabrielsson, ordförande i Svenska fåravelsförbundet, samt Björn Dahlén, djurskyddschef på Jordbruksverket.
Ingegerd Eriksson på Boda Farm utanför Sala har hamnat i fårdebattens epicentrum och har lagt upp en informationssida om Dorper på svenska på sin hemsida.
[Andra bloggar om jordbruk, lamm]
I artikeln kunde man också läsa att enligt statistik från Livsmedelsverkets besiktningsveterinärer är "innelammen" vid god hälsa. Sten-Olof Dimander, vd för Svenska Djurhälsovården, säger att
- Snarare ser vi mer hälsoproblem på de djur som går ute i form av parasiter och fotrötaVeterinärföretaget Svenska Djurhälsovården har också lagt ut lite information om de svenska fårens hälsa på sin hemsida.
Enligt ATL är det fler som är kritiska till fredagens och lördagens medierapportering kring fåruppfödning, bl.a. Bertil Gabrielsson, ordförande i Svenska fåravelsförbundet, samt Björn Dahlén, djurskyddschef på Jordbruksverket.
Det är ingenting nytt att får och lamm går inomhus under vintern. Han säger dock att det har blivit vanligare att lamm slaktas innan de har hunnit med en period utomhus. Anledningen till det är enligt Bertil Gabrielsson att slakterierna vill kunna sälja färskt lammkött året runt.Mer intressant om Dorperfåren kan man läsa på bloggen "Mejl från gården" som har en lång bildsvit från Dorperuppfödning i USA. Där framgår bland annat att Dorper faktiskt har ull, men att de tappar den, precis som tamfårens vilda förfäder en gång gjorde, och inte måste klippas som andra tamfår.
- De säger att marknaden dör annars, säger han.
Ingegerd Eriksson på Boda Farm utanför Sala har hamnat i fårdebattens epicentrum och har lagt upp en informationssida om Dorper på svenska på sin hemsida.
Dorpern avlades för de tuffa förhållandena i Sydafrika, och den klarar både hettan i Mexiko och den extrema kylan i Kanada. Den är inte kräsen vad gäller betesval och klarar sig bra även på magra marker. Den behöver inte klippas, fällen ömsas spontant.Hon skriver också en tänkvärd sak om det svenska jordbruket generellt.
Tackan blir tidigt könsmogen, brunstrar utanför "normal" säsong och kan under en tvåårsperiod producera tre kullar med i snitt 1,7 lamm per tacka. Inga födselproblem eftersom Dorpern, i jämförelse med de andra "terminal" raser, föder ett relativt litet lamm. [...]
Lammen föds livskraftiga och växer snabbt. Dorper-fåret är också känt för en naturlig moståndskraft mot parasiter. Det finns över 10 miljoner Dorper-får i Sydafrika.
Raserna används med stor framgång i korsningsprogram i produktionsbesättningar.
Kanske vi borde fokusera på den stora frågan istället: hur kommer det sig att den svenska bonden tjänar mera på sina EU-bidrag än på att föda upp en produkt som det svenska folket behöver. Åkrarna står i träda och gårdarna står tomma. Borta är idyllen med djur som betar runt gården och bonden som arbetar med sin traktor på sina åkrar. Gårdarna styckas och säljs till köpare som inte har något intresse av lantbruk och åkrarna behålls för att komma åt bidragen. Detta istället för att kanske så en proteingröda som kan ersätta de kontroversiella sojamjölet från Brasilien!!!!!Läs även vad jag skrev i fredags om den urspårade lammdebatten. Även Svensson, en av de vettigare "vänsterbloggarna" har insett att det var en pseudodebatt om fåren. Klantig och dålig journalistik var det till stor del också.
[Andra bloggar om jordbruk, lamm]
Brittiskt näringsliv oroliga för peak oil
Igår kunde man läsa att den brittiska energiministern Lord Hunt ska möta representanter för den brittiska industrin i London idag för att lugna ner dem angående att det kan bli oljebrist. Det verkar pågå något slags uppvakning inom det brittiska etablissemanget.
Regeringen verkar inte göra mycket. Näringsdepartementet med Maud Olofsson som minister har energifrågorna på sitt bord. Men efter att ha gjort några sökningar på deras hemsida på t.ex. "peak oil" och "olje*" hittar jag inget som antyder att de skulle bry sig särskilt om frågan. Hos Energimyndigheten hittar jag inte heller mycket matnyttigt.
Hos Svenskt Näringsliv hittar jag en debattartikel från 2006 som mest säger att det inte är så mycket att oroa sig för. Men inget mer.
Nej, här i Sverige ska istället SVT sända en debatt nu på torsdag som att döma av debattörerna riskerar att handla om huruvida peak oil överhuvudtaget finns. Resursforskarna Kjell Aleklett och Mikael Höök från Globala energisystem vid Uppsala universitet uppvägs av ekonomiprofessorn Marian Radetzki och SPI:s vd Ulf Svahn. Läs vad jag skrev häromveckan om denna debatt. Idag läser jag att David Jonstad från Effekt magasin också tänker ta sig dit som debattör. Heja David!
[Andra bloggar om peak oil, storbritannien, sverige, energi, olja]
In a significant policy shift, the government has agreed to undertake more work on whether the UK needs to take action to avoid the massive dislocation that could be caused by the early onset of "peak oil" – the point that marks the start of terminal decline in global oil production.Tydligen har man sett det som nödvändigt att göra något efter att en rapport i februari från brittiska industrin varnade för följdverkningarna av peak oil.
The decision to hold the talks came after the UK industry taskforce on peak oil and energy security last month issued a provocative report, The Oil Crunch: a Wake-up Call for the UK Economy, in which it warned of the dangers of complacency.Vad händer här i Sverige då?
Regeringen verkar inte göra mycket. Näringsdepartementet med Maud Olofsson som minister har energifrågorna på sitt bord. Men efter att ha gjort några sökningar på deras hemsida på t.ex. "peak oil" och "olje*" hittar jag inget som antyder att de skulle bry sig särskilt om frågan. Hos Energimyndigheten hittar jag inte heller mycket matnyttigt.
Hos Svenskt Näringsliv hittar jag en debattartikel från 2006 som mest säger att det inte är så mycket att oroa sig för. Men inget mer.
Nej, här i Sverige ska istället SVT sända en debatt nu på torsdag som att döma av debattörerna riskerar att handla om huruvida peak oil överhuvudtaget finns. Resursforskarna Kjell Aleklett och Mikael Höök från Globala energisystem vid Uppsala universitet uppvägs av ekonomiprofessorn Marian Radetzki och SPI:s vd Ulf Svahn. Läs vad jag skrev häromveckan om denna debatt. Idag läser jag att David Jonstad från Effekt magasin också tänker ta sig dit som debattör. Heja David!
[Andra bloggar om peak oil, storbritannien, sverige, energi, olja]
Korparna kraxar om dollar och hyperinflation
Vissa olyckskorpar är fortfarande igång och kraxar om dollarkris, nu senast en artikel i FT. Att jämföra USA med Indonesien eller Argentina går inte, som Paul Krugman påpekade i lördags.
Det kan tyckas orättvist, men det ser ut som om amerikanska staten kommer att kunna fortsätta sitt lånefinansierade spenderande. Sen är det en helt annan sak att amerikanska delstater har svåra ekonomiska problem och att USA lider av hög arbetslöshet och strukturella problem i en stagnerande ekonomi. Den situationen ser bara ut att bli värre. Någon gång framöver kommer dock den dagen då det internationella förtroendet för USA-dollarn försvinner, men den dagen syns ännu inte på horisonten.
Det finns också många olyckskorpar som kraxar om kommande hyperinflation i USA. Men som det är nu syns inga som helst tecken på hög inflation där. Visserligen försöker Federal Reserve att trycka ut pengar, men man kan inte tvinga banker att låna ut, lika lite som man kan tvinga folk och företag att låna. Därför sjunker bankernas utlåning i USA. Risken ligger nog snarare åt deflationshållet i USA, som i Japan de senaste decennierna, vilket Paul Krugman påpekade i torsdags.
Här ser vi att marknaden förväntar sig runt två procents inflation de närmsta fem åren. Knappast vad jag skulle kalla hyperinflation. Och kurvorna ser inte heller ut att peka brant uppåt.
[Andra bloggar om inflation, deflation, usa, dollar, ränta, statsskuld, statsobligationer]
I shouldn’t have to explain this. There have been many, many papers trying to assess the possibility of an Asian or Argentine-style currency crisis for the United States; all of them run up against the simple fact that large foreign-currency indebtedness was central to these crises, and we just don’t have that problem.USA har den stora fördelen att ha sina skulder i en valuta som de själva kontrollerar, som dessutom de facto råkar vara den globala reservvalutan. Det hade inte t.ex. Argentina, och det är det som gör skillnaden mellan vinnare och förlorare i det globala valutaspelet. Visst kan vi få se en dollarkrasch någon gång framöver, men den kommer nog inte nu. Blir det förnyad oro på finansmarknaderna kommer vi troligen att få se dollarn förstärkas igen och amerikanska statspapper kommer att bli attraktiva.
Det kan tyckas orättvist, men det ser ut som om amerikanska staten kommer att kunna fortsätta sitt lånefinansierade spenderande. Sen är det en helt annan sak att amerikanska delstater har svåra ekonomiska problem och att USA lider av hög arbetslöshet och strukturella problem i en stagnerande ekonomi. Den situationen ser bara ut att bli värre. Någon gång framöver kommer dock den dagen då det internationella förtroendet för USA-dollarn försvinner, men den dagen syns ännu inte på horisonten.
Det finns också många olyckskorpar som kraxar om kommande hyperinflation i USA. Men som det är nu syns inga som helst tecken på hög inflation där. Visserligen försöker Federal Reserve att trycka ut pengar, men man kan inte tvinga banker att låna ut, lika lite som man kan tvinga folk och företag att låna. Därför sjunker bankernas utlåning i USA. Risken ligger nog snarare åt deflationshållet i USA, som i Japan de senaste decennierna, vilket Paul Krugman påpekade i torsdags.
Meanwhile, for those predicting hyperinflation, my question would be: what is it about the United States now that looks different to you from Japan in say, 2000? Big budget deficits and high debt? Check. Huge expansion in the monetary base? Check. And yet Japan’s GDP deflator has fallen 9 percent since 2000.Vi kan också titta på skillnaden i ränta mellan amerikanska statspapper (Treasuries) och deras inflationsskyddade motsvarigheter (s.k. TIPS).
Här ser vi att marknaden förväntar sig runt två procents inflation de närmsta fem åren. Knappast vad jag skulle kalla hyperinflation. Och kurvorna ser inte heller ut att peka brant uppåt.[Andra bloggar om inflation, deflation, usa, dollar, ränta, statsskuld, statsobligationer]
2010-03-19
Missriktad lammkritik
Jag fastnade i morse som många andra på Svenska Dagbladets artikel om "broilerlammen". Det tycks ha blivit en av dagens hetaste nyheter då det var ett samarbete med Sveriges Radio. Aftonblandningen hakade på med att skriva om "Monsterfåret". Debatten handlar dels om den för Sverige nya fårrasen Dorper som ska ge mer kött på lammen, dels om inomhusuppfödning av lamm.
Men hur är det egentligen? Vad ska vi oroa oss över? Finns det något att oroa sig över? Jag äter gärna lammkött, men kan jag fortsätta med det? Nu ska jag gräva fram lite fakta...
Fårrasen Dorper kommer från Sydafrika och har tagits fram för att passa i de torrare områdena i det landet. En av rasens stora fördelar är att den ger mer kött än andra raser. De "slösar" helt enkelt inte bort så mycket energi på att göra ull. Dorper har kommit fram ur en korsning mellan fårraserna Dorset och Blackhead Persian. Dorset är känd för att den ger många lamm per år. Blackhead Persian är en afrikansk ras som inte producerar någon ull, utan bara har tunn päls.
Dorper är en frisk och härdig fårras med hög fertilitet, god modersinstinkt och snabb tillväxt. Absolut inget "monsterfår". Att jämföra den med monsterkossan Belgian Blue är helt fel. Belgian Blue kräver en massa tillsyn och hjälp från människor - Dorper klarar sig bra med minimal skötsel. Visserligen har Dorper ingen tjock ull som skyddar mot kallt klimat, men min gissning är att man kommer att korsa Dorper med andra raser i Sverige för att hitta en bra medelväg. Men Dorper är å andra sidan inte pälsfri. Den har päls, om än tunnare än andra får, så den kanske snarare ska jämföras med kor vad gäller pälsen.
Det verkar alltså som om Dorper kan vara en bra ras att korsa in i den svenska fårstammen för att få alternativ till de sorter vi har idag och höja produktionen av lammkött, där också efterfrågan ökat så mycket att vi är tvungna att importera en massa. Lokalt producerad mat vore bättre.
Att Dorperlammen nu förs in genom inplantering av embryon i svenska tackor beror enbart på att man av djursmittskyddsskäl inte kan föra in levande får hur som helst. Därför har man fått dispens för denna gång. Inget fel i det, anser jag. Bättre det än att vi riskerar att få in djursjukdomar. Dessutom blir det en engångsföreteelse vad jag förstår. När vi väl har ett hundratal svenska Dorperfår kan aveln här komma igång på mer naturlig väg.
Nästa punkt att oroa sig för är om lammen mår bra av att aldrig få gå ut. Men vill vi äta lammkött på våren måste vi nog stå ut med det. Det är påsk om två veckor och något bete finns inte i större delen av Sverige. Alternativet vore att låta lamm födda förra våren övervintra och slaktas först nu när de börjar närma sig ett års ålder, men det är tydligen inte lika ekonomiskt. För konsumenterna vill ju som vanligt ha billig mat också. Vill du ha billigt lammkött på våren så kommer det att komma från djur som troligen aldrig varit ute.
Det ska tilläggas att får mycket väl kan vara ute på vintern, men små lamm kan knappast vara ute i snön. Ger man vuxna får valmöjligheten går de ofta ut i snön istället för att stanna inne i sitt stall är min erfarenhet från min barndom. Men lamm växer nog snabbare om de stannar inne.
Det jag reagerar mot är däremot att lammen föds upp på kraftfoder. Det innebär med största sannolikhet bland annat soja från odlingar i Brasilien. Inte hållbart för framtiden och inget jag vill gynna.
Men lammen på bilderna ser ändå friska och rena ut. Jag skulle trots allt vilja säga att vinteruppfödningen av lamm verkar betydligt sundare än mycket annan djuröppfödning. Är det något jag skulle vilja se ett mediedrev mot vad gäller djuruppfödning är det broileruppfödningen, alltså kycklingar. SvD tog upp detta för några år sedan i en ypperlig artikelserie, men det blev tyvärr aldrig någon folkstorm om detta vårt värsta djurplågeri. Kanske för att bloggosfären då ännu inte var så utvecklad. Men efter den artikelserien äter jag inte annat än KRAV-märkt kyckling.
Cornucopia (som själv har får) har också kloka tankar om dagens lammdebatt. Även jordbruksminister Eskil Erlandsson säger vettiga saker om lammen idag. Även Krav-bonden Magnus Lindberg i Brösarp reagerar på den missriktade kritiken mot Dorperfåret.
[Andra bloggar om jordbruk, livsmedel, matpriser, kött, lamm]
Men hur är det egentligen? Vad ska vi oroa oss över? Finns det något att oroa sig över? Jag äter gärna lammkött, men kan jag fortsätta med det? Nu ska jag gräva fram lite fakta...
Fårrasen Dorper kommer från Sydafrika och har tagits fram för att passa i de torrare områdena i det landet. En av rasens stora fördelar är att den ger mer kött än andra raser. De "slösar" helt enkelt inte bort så mycket energi på att göra ull. Dorper har kommit fram ur en korsning mellan fårraserna Dorset och Blackhead Persian. Dorset är känd för att den ger många lamm per år. Blackhead Persian är en afrikansk ras som inte producerar någon ull, utan bara har tunn päls.
Dorper är en frisk och härdig fårras med hög fertilitet, god modersinstinkt och snabb tillväxt. Absolut inget "monsterfår". Att jämföra den med monsterkossan Belgian Blue är helt fel. Belgian Blue kräver en massa tillsyn och hjälp från människor - Dorper klarar sig bra med minimal skötsel. Visserligen har Dorper ingen tjock ull som skyddar mot kallt klimat, men min gissning är att man kommer att korsa Dorper med andra raser i Sverige för att hitta en bra medelväg. Men Dorper är å andra sidan inte pälsfri. Den har päls, om än tunnare än andra får, så den kanske snarare ska jämföras med kor vad gäller pälsen.
Det verkar alltså som om Dorper kan vara en bra ras att korsa in i den svenska fårstammen för att få alternativ till de sorter vi har idag och höja produktionen av lammkött, där också efterfrågan ökat så mycket att vi är tvungna att importera en massa. Lokalt producerad mat vore bättre.
Att Dorperlammen nu förs in genom inplantering av embryon i svenska tackor beror enbart på att man av djursmittskyddsskäl inte kan föra in levande får hur som helst. Därför har man fått dispens för denna gång. Inget fel i det, anser jag. Bättre det än att vi riskerar att få in djursjukdomar. Dessutom blir det en engångsföreteelse vad jag förstår. När vi väl har ett hundratal svenska Dorperfår kan aveln här komma igång på mer naturlig väg.
Nästa punkt att oroa sig för är om lammen mår bra av att aldrig få gå ut. Men vill vi äta lammkött på våren måste vi nog stå ut med det. Det är påsk om två veckor och något bete finns inte i större delen av Sverige. Alternativet vore att låta lamm födda förra våren övervintra och slaktas först nu när de börjar närma sig ett års ålder, men det är tydligen inte lika ekonomiskt. För konsumenterna vill ju som vanligt ha billig mat också. Vill du ha billigt lammkött på våren så kommer det att komma från djur som troligen aldrig varit ute.
Det ska tilläggas att får mycket väl kan vara ute på vintern, men små lamm kan knappast vara ute i snön. Ger man vuxna får valmöjligheten går de ofta ut i snön istället för att stanna inne i sitt stall är min erfarenhet från min barndom. Men lamm växer nog snabbare om de stannar inne.
Det jag reagerar mot är däremot att lammen föds upp på kraftfoder. Det innebär med största sannolikhet bland annat soja från odlingar i Brasilien. Inte hållbart för framtiden och inget jag vill gynna.
Men lammen på bilderna ser ändå friska och rena ut. Jag skulle trots allt vilja säga att vinteruppfödningen av lamm verkar betydligt sundare än mycket annan djuröppfödning. Är det något jag skulle vilja se ett mediedrev mot vad gäller djuruppfödning är det broileruppfödningen, alltså kycklingar. SvD tog upp detta för några år sedan i en ypperlig artikelserie, men det blev tyvärr aldrig någon folkstorm om detta vårt värsta djurplågeri. Kanske för att bloggosfären då ännu inte var så utvecklad. Men efter den artikelserien äter jag inte annat än KRAV-märkt kyckling.
Cornucopia (som själv har får) har också kloka tankar om dagens lammdebatt. Även jordbruksminister Eskil Erlandsson säger vettiga saker om lammen idag. Även Krav-bonden Magnus Lindberg i Brösarp reagerar på den missriktade kritiken mot Dorperfåret.
Att måla upp Dorper-får som monsterdjur är helt fel. Det tycker Kravbonden Magnus Lindberg i Brösarp som istället menar att den svenska fårstammen är för liten och saknar genetisk bredd. Han skulle gärna importera Dorper om det inte varit så komplicerat.Marit Paulsen är däremot ute och cyklar och verkar inte påläst i ämnet.
[Andra bloggar om jordbruk, livsmedel, matpriser, kött, lamm]
2010-03-18
Hjärnspöke?
Vice riksbankschef Lars E. O. Svensson säger idag att husprisbubblan är ett hjärnspöke och inget att oroa sig över. Han hänvisar till Finansinspektionens rapport "Den svenska bolånemarknaden och bankernas kreditgivning", som kom i februari. Svensson får dock mothugg.
Och skulle det inte vara något problem att hushållens lån ökar med 9-10% per år? Tillåt mig att vara åtminstone lite orolig för alla överbelånade Svensson.
Det finns en viktig skillnad mellan Sverige och USA som man inte ska glömma när man jämför de två bostadsbubblorna. I USA kan man i många fall lämna bostaden till banken och bli kvitt sin skuld. Det kan man inte i Sverige. Här blir man istället skuldslav tills skulden är avbetald eller man dör. Därför kommer de svenska bankerna kanske att klara sig bättre den dag bostadsbubblan spricker, i alla fall till att börja med. Det blir alla överbelånade hushåll som drabbas istället.
Nåja, Lars E. O. Svenssons omdöme litar jag i alla fall inte på. Han röstade som bekant för den sista räntehöjningen i början av september 2008. Visserligen kunde ingen förutse det exakta händelseförloppet, men det var i alla fall för mig uppenbart redan i juli-augusti 2008 att någon form av krasch snart var på väg. För en man som är anställd för att styra över våra pengar och hålla sig à jour med ekonomin borde det också ha varit uppenbart.
Det verkar som om vissa ekonomer (t.ex. Lars E.O. Svensson och hans forskarkollega Ben Bernanke) har något slags specialträning som gör att de inte känner igen en bubbla om man så blåser upp den mitt i ansiktet. Ben Bernanke sade t.ex. 2005 följande om den amerikanska bostadsbubblan då den stod på sin topp.
Irma Rosenberg, som tidigare satt med i Riksbankens direktion, gör dock inte alls samma bedömning. Hon ser hushållens ökande upplåning och de stigande bostadspriserna som en varningssignal.Om det bara är ett hjärnspöke kan man också fråga sig varför Finansinspektionen vill begränsa belåningsgraden för bostäder och säger
FI ser med oro på trenden med stigande belåningsgrader ur ett konsument-skyddsperspektiv. Även måttliga prisfall på bostadsmarknaden kan göra att ett antal hushåll får större lån än marknadsvärdet på fastigheten. Om ett sådant hushåll samtidigt drabbas av till exempel arbetslöshet kan det medföra att hushållet tvingas sälja bostaden med förlust.Sen ska man inte heller glömma att många skiljer sig varje år. Hur kul är det då att sälja en bostad där lånet överstiger marknadsvärdet?
Och skulle det inte vara något problem att hushållens lån ökar med 9-10% per år? Tillåt mig att vara åtminstone lite orolig för alla överbelånade Svensson.
Det finns en viktig skillnad mellan Sverige och USA som man inte ska glömma när man jämför de två bostadsbubblorna. I USA kan man i många fall lämna bostaden till banken och bli kvitt sin skuld. Det kan man inte i Sverige. Här blir man istället skuldslav tills skulden är avbetald eller man dör. Därför kommer de svenska bankerna kanske att klara sig bättre den dag bostadsbubblan spricker, i alla fall till att börja med. Det blir alla överbelånade hushåll som drabbas istället.
Nåja, Lars E. O. Svenssons omdöme litar jag i alla fall inte på. Han röstade som bekant för den sista räntehöjningen i början av september 2008. Visserligen kunde ingen förutse det exakta händelseförloppet, men det var i alla fall för mig uppenbart redan i juli-augusti 2008 att någon form av krasch snart var på väg. För en man som är anställd för att styra över våra pengar och hålla sig à jour med ekonomin borde det också ha varit uppenbart.
Det verkar som om vissa ekonomer (t.ex. Lars E.O. Svensson och hans forskarkollega Ben Bernanke) har något slags specialträning som gör att de inte känner igen en bubbla om man så blåser upp den mitt i ansiktet. Ben Bernanke sade t.ex. 2005 följande om den amerikanska bostadsbubblan då den stod på sin topp.
at a national level these price increases largely reflect strong economic fundamentals, including robust growth in jobs and incomes, low mortgage rates, steady rates of household formation, and factors that limit the expansion of housing supply in some areas.[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser]
2010-03-17
Osannolika Opec?
Idag hade oljekartellen Opec möte och behöll inte oväntat sina produktionskvoter oförändrade.
Med anledning av detta möte hade SvD idag ett helt uppslag om Opec, som man kallar en oväntad oljekartell. Björn Lindahl skriver i artikeln att snart femtioåriga oljekartellen Opec "på många sätt utmanar de ekonomiska teorierna". Han utgår i sitt resonemang uppenbarligen mycket från ekonomen Marian Radetzkis bok "Råvarumarknaden". Men om Opec går på tvärs mot de ekonomiska teorierna kanske det är teorierna som behöver revideras. Det ekonomerna glömmer är att råoljan är en råvara som helt enkelt inte går att ersätta. Alla ersättningsförsök leder till betydligt sämre energiutbyte. Någon borde formulera ihop en ekonomisk teori som tar hänsyn till detta.
Artikeln tar också upp andra råvarukarteller "som borde haft bättre chanser att lyckas". Men då glömmer man bort att råoljan skiljer sig starkt från andra råvaror p.g.a. att den är basen för världsekonomins energianvändning. Intressant med dagens uppslag i SvD är också att man lyckas fylla två sidor med grafik och text om oljeproduktion utan att ens antyda peak oil.
[Andra bloggar om olja, oljepris, opec]
- Det råder ingen tvekan om att vi är överens om att bevara saker och ting som de är. Vi är väldigt nöjda med situationen som den är, sade Saudiarabiens oljeminister Ali al-Naimi redan på väg in till det möte där beslutet sedan klubbades.Jag förstår att de är nöjda, för Saudiarabien behöver ett högt oljepris för att kunna hålla befolkningen lugn, som jag skrev om för drygt ett år sedan. Att flera Opec-medlemmar fuskar med produktionen gör uppenbarligen ingenting så länge priset trots allt hålls uppe och med det medlemsländernas statsbudgetar.
- Bra efterfrågan, pålitligt utbud, underbara priser. Vi är väldigt nöjda, tillade han.
Med anledning av detta möte hade SvD idag ett helt uppslag om Opec, som man kallar en oväntad oljekartell. Björn Lindahl skriver i artikeln att snart femtioåriga oljekartellen Opec "på många sätt utmanar de ekonomiska teorierna". Han utgår i sitt resonemang uppenbarligen mycket från ekonomen Marian Radetzkis bok "Råvarumarknaden". Men om Opec går på tvärs mot de ekonomiska teorierna kanske det är teorierna som behöver revideras. Det ekonomerna glömmer är att råoljan är en råvara som helt enkelt inte går att ersätta. Alla ersättningsförsök leder till betydligt sämre energiutbyte. Någon borde formulera ihop en ekonomisk teori som tar hänsyn till detta.
Artikeln tar också upp andra råvarukarteller "som borde haft bättre chanser att lyckas". Men då glömmer man bort att råoljan skiljer sig starkt från andra råvaror p.g.a. att den är basen för världsekonomins energianvändning. Intressant med dagens uppslag i SvD är också att man lyckas fylla två sidor med grafik och text om oljeproduktion utan att ens antyda peak oil.
[Andra bloggar om olja, oljepris, opec]
Små förändringar i småhuspriser
Media hakar som vanligt upp sig på jämna siffror och skriver idag att snittpriset för villor nu stigit över 2 miljoner i riket enligt SCB:s senaste Småhusbarometer. Lite förvirring blir det med siffrorna, då snittpriset faktiskt sjönk från 2,10 miljoner i januari till 2,02 miljoner i februari. Den stora ökningen kom i januari (se diagram nedan) från decembers 1,95 miljoner. Men för att slippa ifrån snabba fluktuationer från månad till månad brukar man presentera ett tremånaders glidande medelvärde, och det är det som nu stigit över 2 miljoner. Så här ser det i alla fall ut om man tittar på inflationsjusterade småhuspriser utifrån Småhusbarometern. Inte mycket att hetsa upp sig över i februari, utan det är november-januari som prisökningarna skett.
Eller om du föredrar ett tremånaders medelvärde för att jämna ut bruset ser det ut så här.
Hursomhelst kan vi konstatera att den stigande trenden för svenska bostadspriser ännu inte ser ut att vara bruten. Men det är fortfarande en bubbla. Den har bara inte spruckit ännu, till skillnad från i många andra länder. Ju längre det dröjer till den spräcks, desto allvarligare kommer följdverkningarna att bli.
[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser]
Eller om du föredrar ett tremånaders medelvärde för att jämna ut bruset ser det ut så här.
Hursomhelst kan vi konstatera att den stigande trenden för svenska bostadspriser ännu inte ser ut att vara bruten. Men det är fortfarande en bubbla. Den har bara inte spruckit ännu, till skillnad från i många andra länder. Ju längre det dröjer till den spräcks, desto allvarligare kommer följdverkningarna att bli.[Andra bloggar om bostadsbubbla, bostadspriser]
Straff kostar
Jag noterar idag att antalet fångar i USA:s delstatsfängelser minskade i fjol för första gången sedan 1972. Antalet fängelsekunder i USA har ökat med 50 procent sedan 1991 och är nu åtta gånger fler än 1975. Det är drygt 0,7 procent av befolkningen, nästan tio gånger så hög andel som i Sverige.
Ekonomin är ett tungt vägande skäl för att delstaterna nu behöver dra in på de höga kostnaderna för fängelserna. Många amerikanska delstater är ju mer eller mindre bankrutt och måste ägna sig åt nödåtgärder såsom nedskärningar inom polis och ambulanser.
Tillägg 21:36: Det visar sig att Anders Bolling slarvat till det med matematiken och jag var för trött för att tänka på det. Ur BRÅ:s rapport:
[Andra bloggar om fängelse, usa]
Ekonomin är ett tungt vägande skäl för att delstaterna nu behöver dra in på de höga kostnaderna för fängelserna. Många amerikanska delstater är ju mer eller mindre bankrutt och måste ägna sig åt nödåtgärder såsom nedskärningar inom polis och ambulanser.
Tillägg 21:36: Det visar sig att Anders Bolling slarvat till det med matematiken och jag var för trött för att tänka på det. Ur BRÅ:s rapport:
I slutet av 2004 var det 714 personer per 100 000 invånare som satt i fängelse, vilket motsvarar var 138:e amerikan. Det är fler än någonsin i USA och även den högsta andelen i världen. Siffran för Sverige var i februari i år 75 intagna per 100 000 invånare, enligt International Centre for Prison.Jag lovar att bättra mig vad gäller källkritiken!
[Andra bloggar om fängelse, usa]
Varför indexfonder?
SvD:s Carolina Neurath frågar sig idag varför man ska investera i fonder när det finns aktier. Vill man bara följa börsindex kan man verkligen fråga sig varför man ska betala en fondavgift för det. För att banken ska bli glad? För som Carolina Neurath påpekar får man ingen stor fördel av den avgiften, utan man kan lika gärna låta katten gå omkring på tangentbordet och välja några aktier på LargeCap-listan. Jämför t.ex. nedan hur det har gått för OMXS30-indexet (vilket är det som indexfonderna oftast följer) samt en portfölj som var någorlunda jämnt fördelad mellan Stockholmsbörsens fyra största bolag - alltså H&M, Ericsson, Nordea och Telia.
Som synes följer en sån enkel portfölj index oerhört väl både i uppgång och nedgång. Dessa fyra största bolag ger också en hyfsad riskspridning då de verkar i helt olika branscher. Visst bör man kanske ha lite bredare riskspridning om man ska investera i aktier, men exemplet var bara för att illustrera icke-nyttan med indexfonder. Vad som framgår är dock hur viktig tajmingen är för aktieinvesteringar, vilket blir ännu tydligare om man tittar i ett lite längre perspektiv.
Om man förlorar 50% från sommaren 2007 till hösten 2008 behöver man en rejäl uppgång för att kompensera det. Det räcker inte med 50% uppgång, eller ens de drygt 65% som Stockholmsbörsen har gått upp det senaste året. Nej, det behövs en uppgång på 100%, alltså en fördubbling, vilket brukar ta flera år av sicksack uppåt.
Ska man satsa sina sparpengar i fonder bör man alltså välja enskilda aktier och inte indexfonder, ens om man tror på mantrat att aktier alltid är en bra investering på lång sikt och därför delar upp sina fondinsättningar över tiden. De senaste tio åren har ju ganska effektivt motbevisat detta med att aktier alltid går upp på sikt, vilket till största delen gällde 1980-2000. Och risken är överhängande att vi får berg-och-dalbanebörs i tio år till, vilket är bra för den som kan tajma marknadens svängningar, men uselt för vanligt folk.
[Andra bloggar om aktier, aktiefonder, fonder, börsen]
Som synes följer en sån enkel portfölj index oerhört väl både i uppgång och nedgång. Dessa fyra största bolag ger också en hyfsad riskspridning då de verkar i helt olika branscher. Visst bör man kanske ha lite bredare riskspridning om man ska investera i aktier, men exemplet var bara för att illustrera icke-nyttan med indexfonder. Vad som framgår är dock hur viktig tajmingen är för aktieinvesteringar, vilket blir ännu tydligare om man tittar i ett lite längre perspektiv.
Om man förlorar 50% från sommaren 2007 till hösten 2008 behöver man en rejäl uppgång för att kompensera det. Det räcker inte med 50% uppgång, eller ens de drygt 65% som Stockholmsbörsen har gått upp det senaste året. Nej, det behövs en uppgång på 100%, alltså en fördubbling, vilket brukar ta flera år av sicksack uppåt.Ska man satsa sina sparpengar i fonder bör man alltså välja enskilda aktier och inte indexfonder, ens om man tror på mantrat att aktier alltid är en bra investering på lång sikt och därför delar upp sina fondinsättningar över tiden. De senaste tio åren har ju ganska effektivt motbevisat detta med att aktier alltid går upp på sikt, vilket till största delen gällde 1980-2000. Och risken är överhängande att vi får berg-och-dalbanebörs i tio år till, vilket är bra för den som kan tajma marknadens svängningar, men uselt för vanligt folk.
[Andra bloggar om aktier, aktiefonder, fonder, börsen]
2010-03-15
2200 sidor Lehman
Rapporten om Lehmans sista tid, som kom i torsdags, är ett nätt litet verk på 2200 sidor. Den uppenbara slutsatsen är att Lehmans ledning fuskade hejdlöst. Men även revisorerna (Ernst & Young) måste ha varit mutade eller inblandade på något sätt - hur kan de annars ha missat såna saker som har skett? Även tillsynsmyndigheterna SEC och Federal Reserve Bank of New York (FRBNY) måste medvetet ha blundat för vad som pågick, eller åtminstone ha underlåtit att undersöka saker närmare. Chef för FRBNY under denna tid var Timothy Geithner, numera finansminister under Barack Obama! Slutsats?
Brittiska kräver nu ytterligare information från revisionsbyrån Ernst & Young om deras inblandning i Lehman-härvan. Helt rätt - blotta misstanken om att en revisionsbyrå fuskar måste utredas.
En av fuskmetoderna som Lehmans ledning använde från slutet av 2007 fram till kraschen i september 2008 var s.k. Repo 105, som i princip innebar att man gömde undan en massa poster ur balansräkningen över kvartalsskiftena, för att kunna rapportera en sundare nettoskuldsättningsgrad i kvartalsrapporterna. Motparter i repo 105-affärerna var i första hand icke-amerikanska banker, framförallt Mizuho, Barclays, UBS, Mitsubishi och KBC. Zero Hedge undrar om det beror på att Lehman var rädda för sina konkurrenter i USA.
I svenska media rapporterade i fredags att Lehmans konkurrenter JP Morgan Chase och Citigroup bidrog till att stjälpta Lehman genom att skärpa villkoren för lånesäkerhet. Zero Hedge har dock en lite annan syn på det, nämligen att JP Morgan upptäckte att papper som Lehman lämnat som säkerhet i slutändan garanterades av Lehman själva och därför krävde annan riktig säkerhet. Vilken röra det verkar ha varit! Man kan också tillägga att JP Morgan och Citigroup knappast hade kunnat fälla Lehman Brothers om de inte hade varit i ohjälplig kris till att börja med.
P.S. Nej, jag har inte läst rapportens 2200 sidor själv, utan bara vad olika bloggar och nyhetsmedia skrivit om den.
[Andra bloggar om banker, federal reserve, fusk, revision, lehman]
Brittiska kräver nu ytterligare information från revisionsbyrån Ernst & Young om deras inblandning i Lehman-härvan. Helt rätt - blotta misstanken om att en revisionsbyrå fuskar måste utredas.
En av fuskmetoderna som Lehmans ledning använde från slutet av 2007 fram till kraschen i september 2008 var s.k. Repo 105, som i princip innebar att man gömde undan en massa poster ur balansräkningen över kvartalsskiftena, för att kunna rapportera en sundare nettoskuldsättningsgrad i kvartalsrapporterna. Motparter i repo 105-affärerna var i första hand icke-amerikanska banker, framförallt Mizuho, Barclays, UBS, Mitsubishi och KBC. Zero Hedge undrar om det beror på att Lehman var rädda för sina konkurrenter i USA.
I svenska media rapporterade i fredags att Lehmans konkurrenter JP Morgan Chase och Citigroup bidrog till att stjälpta Lehman genom att skärpa villkoren för lånesäkerhet. Zero Hedge har dock en lite annan syn på det, nämligen att JP Morgan upptäckte att papper som Lehman lämnat som säkerhet i slutändan garanterades av Lehman själva och därför krävde annan riktig säkerhet. Vilken röra det verkar ha varit! Man kan också tillägga att JP Morgan och Citigroup knappast hade kunnat fälla Lehman Brothers om de inte hade varit i ohjälplig kris till att börja med.
P.S. Nej, jag har inte läst rapportens 2200 sidor själv, utan bara vad olika bloggar och nyhetsmedia skrivit om den.
[Andra bloggar om banker, federal reserve, fusk, revision, lehman]
2010-03-13
Kornelius Purps varnar för Storbritannien
Varför har så många intressanta analytiker också intressanta och udda namn? I torsdags skrev brittiska Telegraphs ekonomiskribent Ambrose Evans-Pritchard (intressant och udda namn) om hur UniCredits chef för obligationer, Kornelius Purps (intressant och udda namn) varnar för Storbritanniens statsfinanser. Nå, det var inte namnen jag egentligen ville diskutera här, även om det vore roligt att undersöka korrelationen mellan udda namn och intressanthet.
Till saken... Kornelius Purps (med det osannolika namnet) varnar för en kris för det brittiska pundet och brittiska statspapper, eftersom Storbritanniens problem på många sätt är värre än Greklands. En statsfinansiell kris för Storbritannien är också mycket mer allvarlig för världsekonomin än lilla Greklands kris. Marknaden för brittiska statspapper (även kallade gilts) är nämligen nummer tre i storlek i världen, efter USA och Japan, och med Tyskland som nummer fyra.
De faktorer som Kornelius Purps (jag gillar att upprepa hans namn) varnar för är för det första att Storbritanniens skattestruktur gör det svårt att öka skatteintäkterna snabbt nog. Han fortsätter
Kornelius Purps (han med det underbara namnet) ser också en fara för att nästa regering (efter det stundande valet) i Storbritannien blir svag.
Häromdagen varnade också kreditvärderingsinstitutet Fitch för att de kan komma att sänka Storbritanniens kreditbetyg om de inte får se besparingar i statsbudgeten.
[Andra bloggar om storbritannien, statsskuld, budgetunderskott]
Till saken... Kornelius Purps (med det osannolika namnet) varnar för en kris för det brittiska pundet och brittiska statspapper, eftersom Storbritanniens problem på många sätt är värre än Greklands. En statsfinansiell kris för Storbritannien är också mycket mer allvarlig för världsekonomin än lilla Greklands kris. Marknaden för brittiska statspapper (även kallade gilts) är nämligen nummer tre i storlek i världen, efter USA och Japan, och med Tyskland som nummer fyra.
De faktorer som Kornelius Purps (jag gillar att upprepa hans namn) varnar för är för det första att Storbritanniens skattestruktur gör det svårt att öka skatteintäkterna snabbt nog. Han fortsätter
"Britain's AAA-rating is highly at risk. The budget deficit is huge at 13pc of GDP and investors are not happy. The outgoing government is inactive due to the election. There will have to be absolute cuts in public salaries or pay, but nobody is talking about that," he told The Daily Telegraph.Räntan på 10-åriga "gilts" har redan gått upp till 4,14%. Detta kan jämföras med 3,94% för motsvarande italienska statspapper, 3,48% för franska, 3,19% för tyska och 3,36% för svenska. Men ännu långt ifrån så illa som de 6,34% som Grekland tvingas punga ut med i ränta på 10-åriga statsobligationer.
"Sterling is going to fall further over coming months. I am not expecting a crash of the gilts market but we may see a further rise in spreads of 30 to 50 basis points."
Kornelius Purps (han med det underbara namnet) ser också en fara för att nästa regering (efter det stundande valet) i Storbritannien blir svag.
"The polls point to a minority government in the UK, while Greece's government can count on a majority to push austerity measures through parliament. Secondly, the British tax system offers less leverage for a rise in revenue," he said.Så långt Kornelius Purps (med det skojiga namnet).
Paradoxically, Greek tax evasion creates scope for a surge in revenues from tougher enforcement. "It is not out of the question that we will see a positive surprise in Greece: is there any such hope for Britain?" said Mr Purps.
Häromdagen varnade också kreditvärderingsinstitutet Fitch för att de kan komma att sänka Storbritanniens kreditbetyg om de inte får se besparingar i statsbudgeten.
Brian Coulton, the agency's head of sovereign ratings, said the UK has seen "the most rapid rise in the ratio of public debt to GDP of any AAA-rated country" and is courting fate with its leisurely plan to halve the deficit by the middle of the decade.Apropå Storbritannien hittade Zero Hedge i början av februari på akronymen STUPID för "Spain, Turkey, UK, Portugal, Italy, Dubai". Istället för PIIGS för "Portugal, Italien, Irland, Grekland, Spanien". Fast någon föreslog att man borde byta ut Italien mot Irland i STUPID. Hursomhelst är Storbritannien inkluderat...
"It is frankly too slow, a pedestrian pace. Why the UK thinks it has more time than other countries , we're not sure. This needs to be reoriented," he told the Fitch forum on sovereign hotspots.
[...]
The Government is clearly counting on a "Korean" recovery, modelled on Korea's fast return to trend growth following the Asian crisis in 1998. It relies on rising output and tax revenues to plug much of the deficit. "This is an optimistic assumption," said Fitch.
[Andra bloggar om storbritannien, statsskuld, budgetunderskott]
2010-03-12
Jordbrukshumor
Lite jordbrukshumor kan passa så här till helgen.
Även traktorer kan vara musikaliska...
Och även traktorer kan vara dansanta...
Tänk vilka underbara saker som oljan möjliggör!
Även traktorer kan vara musikaliska...
Och även traktorer kan vara dansanta...
Tänk vilka underbara saker som oljan möjliggör!
2010-03-11
Lettland - hur går det?
Förra veckan kunde man läsa flera olika kloka åsikter om hur det egentligen går för Lettland. De har trots allt hittills lyckats att undvika en devalvering, men det är ändå lite tidigt för glädjerop. Edward Hugh skrev "Too Soon To Cry Victory on Latvia" där han pekar på de problem som återstår, apropå en artikel i The Economist som tycker att Lettland har lyckats.
Visserligen har nu ränteläget på Greklands statsskuld nu passerat det för Lettlands statsskuld, men det beror väl snarast på att Greklands dåliga finanser kommit i fokus efter att tidigare ha ignorerats och dolts. Att ränteläget i Lettland sjunkit beror snarast på den ökade riskaptit som märkts globalt och är inget specifikt för Lettland. Jag skulle snarare kalla det riskförträngning.
Stefan Karlsson skrev en intressant artikel om devalveringsfrågan för Lettland, där han också jämför med situationen för Ukraina, vars valuta har fallit.
Som svar på Edward Hughs artikel skrev Morten Hansen från Stockholm School of Economics in Riga "Latvia: No Victory Yet, No Defeat Either", där han pekar på både bra och dåliga sidor i Lettlands ekonomiska läge. Ett påpekande tycker jag är särskilt intressant.
Idag reviderade Lettland upp sin BNP-siffra för fjärde kvartalet 2009 till -16,9 procent från preliminära -17,7 procent. Alltid något. Men nu vill oppositionen sänka momsen, vilket skulle försämra statsfinanserna och kanske äventyra IMF-lånen. Skakigt läge fortfarande, alltså.
[Andra bloggar om lettland, baltikum, löner]
Visserligen har nu ränteläget på Greklands statsskuld nu passerat det för Lettlands statsskuld, men det beror väl snarast på att Greklands dåliga finanser kommit i fokus efter att tidigare ha ignorerats och dolts. Att ränteläget i Lettland sjunkit beror snarast på den ökade riskaptit som märkts globalt och är inget specifikt för Lettland. Jag skulle snarare kalla det riskförträngning.
Stefan Karlsson skrev en intressant artikel om devalveringsfrågan för Lettland, där han också jämför med situationen för Ukraina, vars valuta har fallit.
Som svar på Edward Hughs artikel skrev Morten Hansen från Stockholm School of Economics in Riga "Latvia: No Victory Yet, No Defeat Either", där han pekar på både bra och dåliga sidor i Lettlands ekonomiska läge. Ett påpekande tycker jag är särskilt intressant.
But when splitting the overall development in wages from Figure 2 into public and private sector developments the picture changes quite a bit back again, see Figure 4. In particular the very latest data (2 March 2010) show that the by far biggest wage decreases have taken place in the public sector – good for the public finances and the IMF-EU package but irrelevant for competitiveness and should be a matter of concern.Man ska inte glömma att situationen fortfarande är allvarlig i Lettland. En förnyad global kris kan raskt ställa till det igen. Och som Morten Hansen påpekar har åtstramningen mest gällt statsfinanserna. Fortfarande är lettisk industri inte särskilt konkurrenskraftig, så utsikterna för en ekonomisk återhämtning är inte särskilt goda. Men trots allt blir det kanske inte värre, utan man står kvar och harvar på dagens nivå.
Idag reviderade Lettland upp sin BNP-siffra för fjärde kvartalet 2009 till -16,9 procent från preliminära -17,7 procent. Alltid något. Men nu vill oppositionen sänka momsen, vilket skulle försämra statsfinanserna och kanske äventyra IMF-lånen. Skakigt läge fortfarande, alltså.
[Andra bloggar om lettland, baltikum, löner]
SVT Debatt om peak oil
ASPO Sverige tipsade häromdagen om att SVT Debatt tar upp ämnet peak oil den 25 mars kl 21.30. Man har bjudit in Kjell Aleklett och Mikael Höök från Globala energisystem vid Uppsala universitet, två av världens främsta forskare inom området fossila bränslereserver. Även professorn i nationalekonomi Marian Radetzki samt Svenska petroleuminstitutets vd Ulf Svahn medverkar. Detta pekar mot att debatten inte kommer att gälla konsekvenserna av peak oil eller hur vi kan ställa om samhället, utan istället peak oils vara eller inte vara. Samhällets förnekelse av peak oil är alltså fortfarande nästan total. Trots vad vetenskapen säger väljer tongivande ekonomer och andra makthavare att inte tro på forskningen. Men det är trots allt ett litet steg i rätt riktning att SVT nu tar upp ämnet, även om det bara blir hälften av ett program på 45 minuter.
Vem är då Marian Radetzki? Jo, han är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och känd för sina fullständigt felslagna prognoser för oljepriset. Från Wikipedia:
Ulf Svahn då? Han är nu som sagt vd för Svenska petroleuminstitutet (SPI) och har tidigare varit informationschef på Statoil. Vad SPI anser om peak oil kan man läsa på deras hemsida. Som Cornucopia påpekar idag litar de tydligen på vad IEA och CERA säger, trots att t.ex. IEA skrivit ner sina prognoser avsevärt och även visat sig medvetet ljuga om oljereserverna. Cornucopia tipsar också om en artikel i DI där Ulf Svahn kommer med hejdlösa uttalanden om oljepriset. De är så absurda att jag måste citera dem här också.
Så Svahn är liksom Radetzki en svamlare. Vi får väl se hur de står sig i debatten mot två forskare. Som vanligt med detta program lär väl debatten avbrytas precis när den är som mest intressant.
Förutom 25 mars kl 21.30 kommer programmet också att sändas i repris på SVT1 26 mars kl 12.05 och 28 mars kl 9.45.
Jag noterar idag också att bensinpriset återigen höjdes idag till 13:27 kr/liter - nytt prisrekord för mars månad och två kronor högre än mars förra året. Även priset på diesel och E85 höjdes. Men som jag sade i förrgår så är bensinen fortfarande löjligt billig om man betänker att du för drygt tretton kronor kan frakta en hel familj med packning en och en halv mil.
[Andra bloggar om olja, oljepris, peak oil, oljeproduktionstoppen, bensin, bensinpris]
Vem är då Marian Radetzki? Jo, han är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och känd för sina fullständigt felslagna prognoser för oljepriset. Från Wikipedia:
Marian Radetzki är känd för sina prognoser av oljeprisets utveckling sedan bottennivån vintern 1998/1999 då oljepriset pendlade kring 10 USD/fat. Han framförde då åsikten att oljepriset under många år framåt skulle hålla sig under 15 USD/fat.I juli 2005 skrev Radetzki följande:
Oljepriset har nuddat 60-dollarnivån. Det kan bli ännu högre. [...] Men i ett femårigt perspektiv ser det betydligt gynnsammare ut för konsumenterna [...] Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag.Radetzki var alltså fullständigt ute och cyklade då också och hade ingen koll på läget för fundamentala faktorer för oljepris och utvinning. Trots dessa fullständigt felslagna prognoser ses han alltså som något slags auktoritet på området och bjuds in till SVT Debatt.
Den spektakulära prisuppgången på olja beror inte på att oljekällorna sinar. Orsaken är en plötslig och överraskande uppgång i förbrukningen för nästan alla råvaror [...] Med betydande överkapacitet bortom 2010, med kostnader för ny kapacitet långt under 20 dollar per fat, och med ett minskat beroende av såväl Opec som Mellanöstern, lär oljepriset hamna långt under dagens.
Ulf Svahn då? Han är nu som sagt vd för Svenska petroleuminstitutet (SPI) och har tidigare varit informationschef på Statoil. Vad SPI anser om peak oil kan man läsa på deras hemsida. Som Cornucopia påpekar idag litar de tydligen på vad IEA och CERA säger, trots att t.ex. IEA skrivit ner sina prognoser avsevärt och även visat sig medvetet ljuga om oljereserverna. Cornucopia tipsar också om en artikel i DI där Ulf Svahn kommer med hejdlösa uttalanden om oljepriset. De är så absurda att jag måste citera dem här också.
”Korrelationen mellan olje- och bensinpris finns i grunden men de kan gå emot varandra. Priset på råoljan styrs av Opec och bensinpriset styrs av efterfrågan", säger Ulf Svahn.Oljepriset bestäms fortfarande av efterfrågan och tillgång, inte av OPEC. Möjligtvis kan OPEC styra oljepriset uppåt genom att minska produktionen och därmed tillgången, men det förutsätter också att inga OPEC-länder fuskar och producerar över sina kvoter. Historiskt sett har fusket alltid varit utbrett, eftersom frestelsen att tjäna pengar varit för stor. Blir det förnyad ekonomisk kris kan den globala efterfrågan på råolja falla och med det oljepriset. Att OPEC då skulle kunna pressa upp priset känns osannolikt. De misslyckades ju kapitalt med det runt årsskiftet 2008/2009. Men sänka oljepriset är ytterst tveksamt om OPEC kan göra, då produktionen i några länder är sjunkande och mycket svår att höja nämnvärt i övriga.
Till skillnad från bensinpriset talar inte mycket för att oljepriset kommer att stiga under året, menar Ulf Svahn. Opec har sagt att priset ska ligga kring 70-80 dollar.
”Flera av Opecländerna har sagt att 75 dollar per fat är ett perfekt pris och jag har mycket svårt att tro att de kommer avvika från det.”
Så Svahn är liksom Radetzki en svamlare. Vi får väl se hur de står sig i debatten mot två forskare. Som vanligt med detta program lär väl debatten avbrytas precis när den är som mest intressant.
Förutom 25 mars kl 21.30 kommer programmet också att sändas i repris på SVT1 26 mars kl 12.05 och 28 mars kl 9.45.
Jag noterar idag också att bensinpriset återigen höjdes idag till 13:27 kr/liter - nytt prisrekord för mars månad och två kronor högre än mars förra året. Även priset på diesel och E85 höjdes. Men som jag sade i förrgår så är bensinen fortfarande löjligt billig om man betänker att du för drygt tretton kronor kan frakta en hel familj med packning en och en halv mil.
[Andra bloggar om olja, oljepris, peak oil, oljeproduktionstoppen, bensin, bensinpris]
2010-03-10
CDS-marknaden sjunker ihop
Sudden Debt påpekar idag att mängden utestående kreditswappar (CDS) har sjunkit från över 60 biljoner dollar i slutet av 2007 till "bara" drygt 30 biljoner dollar sommaren 2009.
Tyvärr kommer statistiken från ISDA och BIS bara halvårsvis och med viss fördröjning, så vi vet ännu inte hur det ser ut för slutet av 2009. Riskaptiten har ju generellt tilltagit på finansmarknaderna under 2009, så trenden kan ha vänt. Hursomhelst verkar de värsta excesserna på CDS-marknaderna ha rensats ut av marknaden själv, även om det är en lång bit kvar. Exemplen från AIG och Lehman hösten 2008 förskräcker nog finansaktörerna, så man har blivit mer försiktig med att spekulera i, ställa ut eller hedga med kreditswappar.
Varför är detta då intressant? Jo, mängden CDS:er 2007-2008 var betydligt större än världens totala årliga BNP och många, bland annat jag, oroade sig över att en krasch på CDS-marknaden skulle kunna välta hela det globala finansiella systemet. Men även om mängden nu halverats är den fortfarande oroväckande stor.
För den som inte vet vad en CDS är kan man läsa en kort beskrivning på svenska Wikipedia eller en längre beskrivning på engelska Wikipedia.
Igår skrev jag om hur Greklands premiärminister Papandreou skyllde en del av Greklands problem på CDS-marknaderna och jag tyckte det bara var att leta en yttre fiende att skylla på. Men regleringar behövs även om EU blivit lite väl partiska i sammanhanget. Igår sade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso att handeln med CDS:er ska granskas av kommissionen. Välbehövligt, men lite sent påtänkt. CDS-marknaden borde, liksom många andra finansiella excesser, ha tyglats redan för många år sedan. Framförallt behöver swapmarknaderna komma ut i ljuset och handlas på marknadsplatser med insyn. Idag vet ingen riktigt vem som har satsat för eller emot vad. Nu får vi bara en mycket suddig bild en gång i halvåret.
Till sist ska vi inte glömma att CDS:er inte ens utgör tio procent av den totala mängden utestående finansiella derivat globalt. Största delen är ränteswappar med över 400 biljoner dollar. De finansiella derivaten utgör en del av den globala kreditbubblan.
[Andra bloggar om cds, kreditswappar, derivat]
Tyvärr kommer statistiken från ISDA och BIS bara halvårsvis och med viss fördröjning, så vi vet ännu inte hur det ser ut för slutet av 2009. Riskaptiten har ju generellt tilltagit på finansmarknaderna under 2009, så trenden kan ha vänt. Hursomhelst verkar de värsta excesserna på CDS-marknaderna ha rensats ut av marknaden själv, även om det är en lång bit kvar. Exemplen från AIG och Lehman hösten 2008 förskräcker nog finansaktörerna, så man har blivit mer försiktig med att spekulera i, ställa ut eller hedga med kreditswappar.Varför är detta då intressant? Jo, mängden CDS:er 2007-2008 var betydligt större än världens totala årliga BNP och många, bland annat jag, oroade sig över att en krasch på CDS-marknaden skulle kunna välta hela det globala finansiella systemet. Men även om mängden nu halverats är den fortfarande oroväckande stor.
För den som inte vet vad en CDS är kan man läsa en kort beskrivning på svenska Wikipedia eller en längre beskrivning på engelska Wikipedia.
Igår skrev jag om hur Greklands premiärminister Papandreou skyllde en del av Greklands problem på CDS-marknaderna och jag tyckte det bara var att leta en yttre fiende att skylla på. Men regleringar behövs även om EU blivit lite väl partiska i sammanhanget. Igår sade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso att handeln med CDS:er ska granskas av kommissionen. Välbehövligt, men lite sent påtänkt. CDS-marknaden borde, liksom många andra finansiella excesser, ha tyglats redan för många år sedan. Framförallt behöver swapmarknaderna komma ut i ljuset och handlas på marknadsplatser med insyn. Idag vet ingen riktigt vem som har satsat för eller emot vad. Nu får vi bara en mycket suddig bild en gång i halvåret.
Till sist ska vi inte glömma att CDS:er inte ens utgör tio procent av den totala mängden utestående finansiella derivat globalt. Största delen är ränteswappar med över 400 biljoner dollar. De finansiella derivaten utgör en del av den globala kreditbubblan.
[Andra bloggar om cds, kreditswappar, derivat]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
