2009-03-28

Den globala kreditbubblan

Det är kanske dags att påminna om vad finanskrisen egentligen beror på. Jag har nämnt den globala kreditbubblan flera gånger förut, men nu tänkte jag göra en heltäckande beskrivning. Hoppas ni orkar med att läsa alltihop!

Finanskrisen började som bekant sommaren 2007 med att de sämsta amerikanska bolånen (s.k. subprime) visade sig inte vara så säkra som kreditvärderingsinstituten (Standard & Poor's, Moody's och Fitch) påstod dem vara. Dessa bolån hade buntats ihop, styckats upp och sålts vidare på många olika vis. Men dessa bolån var bara toppen på det isberg som är världshistoriens största kreditbubbla. Den har inte bara byggts upp de senaste åren (som bara utgör slutfasen), utan bubblans början finns för omkring 25 år sedan, runt 1982. Följande diagram illustrerar tydligt bubblans magnitud. Det visar total kreditvolym i USA som andel av BNP. (Klicka på diagrammet för att förstora det - källa bl.a. Economagic)Som synes var man redan år 2000 uppe i samma nivåer som på 1930-talet, och sen dess har det fortsatt brant uppåt, då USAs centralbank Federal Reserve för att kompensera den spruckna IT-bubblan lyckades blåsa upp kreditbubblan vidare genom att under de första åren av 2000-talet sänka räntorna till mycket låga nivåer. Mycket av fokus i denna kreditbubblans slutfas låg som bekant på bolån. Amerikanerna har de senaste åren levt långt över sina egentliga tillgångar, tack vare att de kunnat låna pengar till konsumtion med "säkerhet" i fastigheter vars pris stigit kraftigt. Inte bara bostäder har drabbats av denna spekulations- och lånehysteri, utan även priserna på affärsfastigheter som kontor och köpcentra gick genom taket.

Men det är inte bara fastighetsrelaterade lån som nått upp till svindlande höjder. Det har även funnits andra lånefinansierade excesser. Exempelvis har många företag mer eller mindre levt på lån och kunnat expandera mer än vad de annars skulle kunnat göra, tack vare de låga räntorna och frikostig långivning. En av kreditbubblans värstingar är så kallade LBO (leveraged buyouts - utköp med hävstång), alltså att riskkapitalbolag med hjälp av lånade pengar köpt upp företag med "säkerhet" i företagets tillgångar och kapitalflöden. Tidigare finansiellt sunda bolag har därmed blivit högbelånade, och sitter nu med balansräkningar som består av stora lån på ena sidan och stora goodwillposter på andra sidan.

En annan kreditbubbelexcess är den höga belåning som vissa hedgefonder haft. Den låga räntenivån har gjort att de kunnat spekulera i finansiella instrument som ger låg avkastning, men ökat på avkastningen genom att låna pengar, ibland så mycket som trettio gånger kapitalet. Ännu en excess utgör den lavinartade ökningen av kreditswappar (CDS) som är ett slags försäkringar mot kreditförluster. Dessa har alltför ofta skrivits ut med för dålig säkerhet hos utställarna. När plötsligt kreditswapparna förfaller till betalning (vilket uppenbarligen ingen räknade med när de tecknades) drabbas utställarna av gigantiska förluster. Amerikanska försäkringsjätten AIG, som behövde räddas av staten, är väl det mest kända exemplet i sammanhanget. Lägg sen till att vissa hedgefonder spekulerat i kreditswappar med lånat kapital...

Även amerikanska staten har aktivt deltagit i låneekonomin genom att öka på sin statsskuld i rasande fart. Senast jag tittade var den över 11 biljoner dollar, eller nästan 300 000 svenska kronor per invånare.

Hela världen - inte bara USA

Med tanke på att USA står för omkring en fjärdedel av världens BNP, så kommer bara deras del av den kreditbubblan att ställa till det inte bara för dem, utan för hela världen. Om vi går utanför USA, så ser vi dock att kreditbubblan varit global. Västeuropas banker har, som jag berättat förut, lånat ut till Östeuropas då snabbväxande ekonomier. När denna snabba tillväxt går i baklås och vissa östländers BNP istället krymper kraftigt blir även dessa krediter problemkrediter. Även i många västeuropeiska länder har bostadsbubblor byggts upp med hjälp av billiga och lättvindiga lånemöjligheter. Även här i Sverige har riskkapitalbolag ägnat sig åt att belåna och köpa upp företag, exempelvis Plastal. Många stater har också drivit stora underskott i de offentliga finanserna - exempelvis har Italien en statsskuld på 104% av BNP och Japan en statsskuld på 170% av BNP *. Det finns många fler exempel på alla delbubblor som tillsammans byggt upp den globala kreditbubblan, men jag kan inte nämna alla här.

Vad som händer i kreditbubblor är att allteftersom lånenivåerna byggs upp allt mer så ger varje ny lånad dollar mindre och mindre positiv effekt på ekonomin. Mer lån börjar gå till ickeproduktiva ändamål såsom bostäder och värdepappersspekulation. Den genomsnittliga produktiviteten per nyutlånad dollar sjunker mot noll. När den går under noll faller hela bubblan ihop - då kan många inte längre betala på sina lån, eftersom de lånat till sånt som inte ger avkastning och inte har tillräckligt med andra inkomster för att betala på lånen.

Framtiden

Vad kommer då att hända framöver? Det är uppenbart att kreditbubblan redan har börjat pysa ur, men centralbanker och regeringar världen över försöker förtvivlat att blåsa upp den igen. Tyvärr är dessa försök fåfänga och skjuter bara upp den oundvikliga nedskrivningen av skuldberget. Vad som händer är att delar av kreditrisken förskjuts från banker och finansinstitut till stater och centralbanker. Sveriges Riksbank har till exempel mer än tredubblat sin balansräkning, vilket jag påtalade i höstas.

Detta är ett exempel på ett mer generellt fenomen som vissa historiker (t.ex. Jared Diamond) påpekat angående civilisationer och kulturer. De styrande i samhället håller även efter att toppen är nådd fast vid de idéer som givit stora framgångar under uppgången, vilka då inte längre förbättrar situationen, utan istället förvärrar den. Man kan se hela det finansiella systemet som en kultur, och den idé som man nu håller fast vid är att belåning generellt har gett stora vinster för företag och individer under de senaste 25 åren. Därför försöker man envist hålla fast vid detta och uppmuntrar fortsatt utlåning, trots att den kanske inte ger någonting, utan bara blir utlåning för att "täppa till hål". Hur länge denna fas kan fortgå är svårt att sia om.

Om man tittar på diagrammet ovan kan man se att den förra stora kreditbubblan i USA inte nådde sin topp i procent av BNP förrän runt 1933, alltså flera år in i krisstadiet. Detta orsakades av att BNP krympte ihop, vilket förstorade de befintliga krediternas andel av BNP. Någonting liknande kommer vi troligen att få se nu, när BNP faller. Skillnaden nu är att kreditmängden i procent av BNP blåsts upp under 25 år redan innan krisen kom. Under 1930-talskrisen kom den stora uppblåsningen av krediterna som procent av BNP först från 1929. Man kan alltså konstatera att USA inför den nuvarande krisen satt i en mycket sämre skuldsits redan innan krisen kom.

Den som tror att krisen skulle gå över nu kallar jag mycket överoptimistisk. Det krävs fortsatt kreditgivning av enorma proportioner bara för att upprätthålla status quo. Doug Noland skrev i sin Credit Bubble Bulletin häromveckan:
The basic thrust of my Credit Bubble analysis these days is that the highly maladjusted U.S. (finance and "services-"driven) Bubble Economy requires in the neighborhood of $2.0 TN of annual Credit growth to hold implosion at bay.
Alltså runt två biljoner dollar om året bara för att stå stilla på fläcken och undvika finansiell kollaps! Grundproblemet är att lån ska betalas tillbaka med ränta. Detta fungerar bra i en växande ekonomi, men i en statisk eller krympande ekonomi leder det ofelbart till kreditförluster. Med tanke på åt vilket håll alla siffror över industriproduktion och världshandel pekar just nu borde det komma ännu mer jättelika kreditförluster framöver.

När kreditnivåerna i förhållande till BNP börjar komma ner på rimliga nivåer om något eller några år, då kan vi säga att finanskrisen är över. Men innan dess kommer mycket att hända. Min främsta oro är hur världen ska lyckas sanera sitt skuldberg utan totalt ekonomiskt sammanbrott. För att denna process inte ska gå överstyr krävs troligen kraftfulla statliga ingripanden, men inte av den sort som vi ser nu. Vi löser inte kreditproblemet med mer krediter. Vad som behövs är något slags jättelika kontrollerade skuldnedskrivningar, men exakt hur det ska gå till vet jag inte. Eventuellt finns det helt enkelt ingen "snygg" lösning på problemen. Vi kanske får inrikta oss på att minimera skadorna av den krediturblåsning som just nu bara har börjat.

Såg ingen vad som höll på att hända?

Varför förutsåg då ingen vad som höll på att hända? Jo, det fanns många som redan för flera år sedan varnade för den ohållbara utvecklingen. Nouriel Roubini är en av dem som blivit mest känd (närmast kultfigur) tack vare sina mörka förutsägelser på Davos-forumet i början av 2007. Även Peter Schiff har blivit en kultfigur, även om han missade den globala kopplingen, och "bara" varnade för att USAs ekonomi var på väg mot papperskorgen. Men det finns flera andra som tidigt varnat för vad som var på gång, även om de inte gjort sig stora namn på det. Den svenske ekonomen Stefan Karlsson varnade redan 2004 i en artikel med titeln "America's Unsustainable Boom" för vad som var på gång. Den som mest enträget har dokumenterat slutfasen i kreditbubblan är Doug Noland, som skrivit sitt "veckobrev" Credit Bubble Bulletin sedan september 2000. Den som är intresserad kan titta in på Credit Bubble Bulletins arkiv - intressant historisk läsning. Jag rekommenderar t.ex. att läsa en artikel från 7 november 2003 med titeln "The Evolution to an All-encompassing Credit Bubble".

Aktier är släkt med lån

Den stora kreditbubblan sammanfaller i tiden, som man kan se av diagrammet över USAs krediter, med de makalösa uppgångar vi haft på världens börser, som också började 1982. Detta är ingen slump - aktier har en hel del gemensamt med lån. Istället för att ge ett lån till ett företag mot ränta kan man köpa emitterade aktier, som inte ger någon garanterad inkomst, utan där avkastningen är kopplad till hur det går för företaget. Man tar då en större risk, eftersom aktieägarna är oprioriterade vid en eventuell konkurs, och aktiekursen kan svänga kraftigt beroende på företagets framtidsutsikter. I gengäld får man förhoppninsvis del av både aktiens värdestegring och utdelning.

Det brukar hållas för en sanning att aktiekurserna ligger före övriga ekonomiska indikatorer när det gäller upp- och nedgångar. Detta ser man i ett större perspektiv när man ser att världens större aktiebörser stannade av i sin uppgång redan år 2000 för att göra en kraftig nedgång. Perioden 2002-2007 får i ljuset av det ses som en upprekyl. Även om USAs S&P-500-index noterade något högre siffror hösten 2007 än våren 2000, så var det inflationsjusterat lägre. Vart aktiekurserna är på väg nu på några års sikt torde stå ganska klart, med tanke på hur det ser ut med kreditbubblans nersida. Under 1930-talskrisen sjönk de amerikanska börserna totalt med 85% från toppen, och som det ser ut nu är den nuvarande kreditbubblan betydligt större. Visserligen kommer vi säkert att få se flera stora "glädjerallyn" under den tiden, men de får nog tyvärr räknas som stora upprekyler i en stor nertrend. Man ska inte heller glömma att aktieindexen viktas om. Konkursade och tvångsförstatligade bolag tas bort och ersätts av andra, varför den procentuella nedgången i aktieindex inte säger allt om hur mycket pengar som förlorats. Den verkliga siffran blir större om konkursade och tvångsförstatligade bolag räknas in.

Under kreditbubblans slutspurt under 2000-talets första år höll sig aktiebörserna i en sidledes rörelse, men det kompenserades av ytterligare kreditexpansion och även en formlig explosion på marknaderna för finansiella derivat. Bland annat har totala underliggande värdet på utestående kreditswapskontrakt i världen ökat från endast 918 miljarder dollar vid slutet av 2001 till drygt 54 biljoner dollar sommaren 2008 - i samma storleksordning som världens totala BNP.

Intressant är också att notera att kreditbubblan sammanfaller med den kraftiga ökningen av internationella kapitalflöden, som jag skrev om häromdagen. I varje fas av kreditbubblan har de internationella kapitalflödena ökat.

De flesta pengar är lånade

Till sist ska vi inte glömma att de flesta pengar i dagens system är skapade genom utlåning mot ränta. För den som inte har förstått detta tidigare, rekommenderar jag filmen "Money as Debt". I en krympande ekonomi finns ingen möjlighet att betala tillbaka alla lån med ränta - vad händer då med vårt penningsystem?

Under kreditbubblans slutfas var alla finansiella instrument så likvida att de i princip var likvärdiga med pengar. Aktier, obligationer, swappar, omstuvade bolånederivat - allt gick lätt att sälja av den dagen man behövde kontanter. Till och med fastigheter var lätt- och snabbsålda investeringar. Sedan vände det på många marknader från sommaren 2007 och framåt. Plötsligt var många finansiella instrument (t.ex. amerikanska bolån) i princip osäljbara, och de som inte var det (t.ex. aktier) sjönk kraftigt i värde efterhand som investerare sålde av.
* Som jämförelse kan nämnas att Sverige har en statsskuld på förhållandevis låga 32% av BNP.

29 kommentarer:

  1. Mycket intressant. Jag måste dock lägga till ett namn i listan av ekonomer som förutsett krisen: Lyndon LaRouche.

    Det är väldokumenterat att LaRouche inte bara förutsåg krisen, men att han gjorde det på vetenskaplig basis - inte statistiska modeller.

    YouTube-klipp

    Jämförelse

    LaRouche om varför andra ekonomer gick bet

    SvaraRadera
  2. Om fokus inte är att fortsätta att försöka tjäna pengar i nedgången, och inte heller att vänta på dieoff utan i stället att rädda mänskligheten från ett totalt sammanbrott måste någon form av skuldnedskrivning till. Vi har ingen global påve som kan tillkännage jubileum och allmän skuldbefrielse så det enda alternativet är väl en snabb och kraftig inflation, är det inte?

    (Vi betalade av hus- och billån 2007 genom att sälja alla aktier på toppen så jag talar absolut inte i egen sak.)

    SvaraRadera
  3. Tack för en bra blogg Flute!

    Om man vill finna lite komik i hela situationen kan man titta på det här: http://www.thedailyshow.com/full-episodes/index.jhtml?episodeId=220250

    SvaraRadera
  4. Stort tack för en superb sammanfattning - speciellt tankegångar kring att fortsatt tillväxt är ett måste för att serva skuldberget. Slutsatsen blir väl då att dagens fractional reserve banking system förutsätter evig tillväxt?
    Och det kommer ju begränsningar i jordens resurser som energi, mat, rent vatten, etc etc att göra mycket svårt.
    Hm - vi lever onekligen i intressanta tider.

    SvaraRadera
  5. Ett jättebra inlägg Flute.

    De verkar dessutom som att de som styr har juh fortfarande inte riktigt förstått varför det blivit som det blivet.

    "De var ingen som såg detta komma etc".. Det säger väl en del om deras kompetens. Det är som om man har satt på sig sina skygglappar liknande hästar. (så att de inte ska bli påverkade av något annat).

    Nix, man kör på i gamla hjulspår, för det har ju gått att blåsa upp ballongen förr..

    Inte lära sig av historien eller förutse framtiden det minsta.

    Jag hade svårt att förstå hur man kunde agera som man gjorde (och har fortfarande). Fick för mig att man hade en "gömd" agenda. Inte kunde man väl vara så obota dum? Att sänka räntorna till den grad man gjort och fortfarande gör... Det verkar verkligen som man inte har en aning.. Man försöker bara lösa problem för stunden utan att se de långsiktiga verkningarna av sitt handlande.

    Vi lever i en märklig värld.

    \PD

    SvaraRadera
  6. Jag är inte konspirationsteoretiker, så jag tror inte det finns någon gömd agenda.
    Jag tror att det handlar om att även maktens folk har gått omkring med skygglappar.
    Det är lite samma fenomen som i en alkoholistfamilj, där man aldrig talar om det verkliga problemet - att mamma eller pappa super. Man fabricerar istället förklaringar som "mamma är trött idag" - "pappa är sjuk idag". Samma sak med vårt överbelånade ekonomiska system. Någon har kallat alkoholistfamiljens "stora hemlighet" för "flodhästen i vardagsrummet", och även vårt samhälle i stort lider av flera "flodhästar i vardagsrummet".

    SvaraRadera
  7. Vad gäller Lyndon LaRouche, så har säkert även han förstått vad som höll på att hända. Det gör dock inte att jag sympatiserar med hans övriga åsikter.
    Det finns fler som har förstått vad som höll på att hända, men som jag inte nämnt i artikeln. Mike Shedlock, Eric Janszen, Chris Martenson, t.ex. Jag tog bara några exempel på att det faktiskt finns folk som har förutspått händelserna. Framförallt tycker jag Doug Noland har kämpat oerhört tappert med sin Credit Bubble Bulletin varje vecka.

    SvaraRadera
  8. Åhhh, jag säger bara TACK. Igen! Väldigt intressant läsning!

    /Mvh Olivia

    SvaraRadera
  9. Flute, Du ger på ett pedagogiskt sätt en bra beskrivning av den ekonomiska händelseutvecklingen och av den vidlyftiga lånegivningen
    Som Du också skriver så har ett antal ekonomer varnat för följderna av dessa skenande krediter. Det är inget konstigt i detta. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli. Några ropar då och då på vargen och när ingen varg dyker upp så fortsätter vi i samma spår som förut. Så fungerar vi människor.En dag dyker dock till slut vargen upp.
    En sak ska vi också vara helt klara över. Det uppstår ingen som helst ekonomisk utveckling utan att krediter beviljas. Varje lån som beviljas innebär för lånegivaren en risk.
    Under en så stark utvecklingsperiod som vi nu har sett så är det inget konstigt med en mer och mer vidlyftig kreditgivning. Människor drivs av maktbegär och girighet. När vi till slut når vägs ände och krediterna inte längre kan återbetalas så uppstår frågan : Vem ska nu betala kalaset ? Jo, Du och jag, Alla krediter som avskrivs kommer att absorberas av systemet som inflation.Beroende på hur krisen nu kommer att hanteras av våra makthavare så kommer facit att bli en mer eller mindre stor sänkning av vår levnadsstandard.
    Har vi riktig otur, så kan vi hamna i en situation med hyperinflation som till sist urgröper våra tillgångar och gör oss riktigt fattiga.

    Vad ska då våra makthavare göra ?

    Att pumpa in mer pengar i systemet för att få oss att shoppa mer hjälper oss troligen bara som KONSTGJORD ANDNING tillfälligt.
    Inflationen lurar ändå runt hörnet.

    Det som saknas idag är förtroende.
    För ekonomin, för politiken , för miljön, för energiförsörjningen.

    Någon eller några måste träda fram och vägleda oss och som kan få oss att satsa mot nya djärva mål.

    SvaraRadera
  10. En sak som jag länge funderat på, och som du nämner, är just miljöfrågan. Jag har länge fascinerats hur kapitalismen ständigt har fokuserat på tillväxt och ökad konsumtion, samtidigt som alla vill ha bättre levnadsstandard och allt liv på jorden ska räddas till varje pris. Vad är resultatet av detta i längden? Jo, att det finns fler och fler människor som konsumerar jordens resurser i en högre grad än vad resurserna hinner reproduceras.

    Som om att entropin i sig långsiktigt inte utgör ett hot, utan vi skyndar på processen till en mycket hög grad. Jag har länge använt mig av biologins J- och S-kurvor för att beskriva hur mänsklighetens öde kommer att utvecklas. Har man endast basala kunskaper inom ekologi så är det lätt att se med hjälp av dessa två modeller och kunskapen om hur anda arters utveckling ha sett ut.

    Jag tror heller inte att det ligger en konspiration bakom detta. Om en sådan konspiration eventuellt skulle existera är den ju givetvis så pass dum eftersom alla kommer att drabbas av resultatet. Det går ju inte att elda på en ökad konsumtion och dramatisk tillväxt utan att själv bli oberörd när korthuset faller.

    Jag har i denna tid själv sålt min lägenhet för att undvika få en enorm skuld när det brakar ihop ordentligt. Lyckligtvis gjorde jag en oväntat bra affär på det, men nu när jag funderar på hur jag ska investera pengarna i något mer beständigt inser jag att det är väldigt svårt. För jag tror någonstans att denna kris kommer att ha mycket större proportioner än vad många kan föreställa sig.

    För det intressanta med dessa krediter är: vem har lånat ut pengarna? För att pengar ska lånas ut bör de ju rimligtvis existera. Det verkar inte vara så utan att man snarare har lånat ut pengar som kommer att existera, precis som att man planerat att betala av lånen (om ens det) med pengar som kommer att existera. Detta system fungerar givetvis men till en viss gräns, problemet verkar vara att någon har tänkt "Hey, this shit works!" och så har man listat ut sätt att (bäst beskrivet) dopa systemet som givetvis får ödesdigra effekter när verkligheten kommer ikapp, precis som med dopade personer vars kroppar förstörs av en onaturlig (ej anpassad till förutsättningarna) utveckling.

    Den typen av tillväxt som vi har sett, inte minst på bostadsmarknaden, de senaste åren är rent ut sagt vansinnig. Människor bör förstå att precis allt har en kritisk punkt då det kollapsar, så även bostadsmarknaden. De som idag kommenterar på DI och E24 t.ex. verkar många fortfarande hoppas på att detta varit en tillfällig svacka och att allt snart blir "som vanligt" igen.
    Problemet då är ju att man endast skjuter fram problemet, för om detta inte korrigeras nu kommer smällen bli ännu kraftigare sedan.

    Jag har tittat på att köpa bostad den senaste tiden och inser att många stackare fortfarande verkar buda sönder sig för att få en viss lägenhet, som om att det vore en tävling om vem som kan låna mest. För vem anser det egentligen vara rimligt att betala mer än 2 miljoner kronor för en etta?!
    Det är ju bara ett rum! Att sedan räkna hur lång tid det tar att amortera det får en att bli livrädd. Inte heller bankerna kommer att kunna hålla skenet uppe hur länge som helst och anse att de har säkerhet för lånen, för hur kan ett rum vara det?
    Därför avvaktar jag än så länge och får hyra i andra hand istället, för att se hur saker och ting utvecklas.

    Visst, värdet sitter i betraktarens ögon, varför jag även givetvis ifrågasätter värdet av guld. Guld har ju nästan inget faktiskt värde, med det menar jag att man inte kan använda det till mycket annat än smycken. Mänskligheten har till störst del använt guld till just det ändamålet, så att guldpriset nu har gått upp är rimligt om man ser till det historiska värdet av guld, men om man funderar på hur många det är som faktiskt kommer att köpa guldsmycken nu (efterfrågan bör rimligtvis minska kraftigt), så bör priset egentligen falla kraftigt. Men eftersom det är aktiemarknaden som styr priset genom att köpa tomma löften i guld, så har även priset trissats upp där. Det finns ju inget annat att göra med det guldet än att sälja det just på aktiemarknaden, men i verkligheten finns det egentligen ingen efterfrågan. Där kan man åtminstone säga att ett boende är betydligt mer värt, eftersom det är mycket mer nödvändigt för mänsklig överlevnad. Vem kommer inte att kunna leva utan guld? Alla kan leva utan det.
    Givetvis kommer ju "värdet" av guld fortfarande vara högt så länge det finns idioter som är villiga att betala för det, och detsamma gäller bostäder.

    Som du har sagt tidigare så uppstår ju problemen när folk inser att de faktiskt inte har råd, d.v.s. att alla de pengarna de trodde att de skulle ha i framtiden plötsligt försvinner ur deras räckvidd, eller ännu värre, att pengarna de har faktiskt helt förlorat sitt värde. Då sitter vi i skiten, så pass mycket att det kommer att kunna leda till krig och en massa andra olyckliga omständigheter. För problemet nu (det kortsiktiga) är inte bristen på resurser, utan bristen på förtroende för systemet.
    Om för många människor inser att systemet inte är mer än ett mentalt system uppbyggt på förtroende, och förtroendet saknas, så kommer finanssystemet att braka ihop.

    Om det av någon anledning inte sker och saker och ting fortsätter i samma anda, bör det rimligtvis sluta i en gigantisk miljökatastrof som gör att mänskligheten går ett öde till mötes enligt J-kurvan.

    Det sorgliga är att det nog inte är så mycket att göra åt saken, så länge majoriteten av alla människor tror att deras personliga vinning är allt som räknas. D.v.s. det finns nog ingen konspiration, såvida man inte anser att man konspirerar genom att sakna insikt.

    SvaraRadera
  11. Vettigt inlägg Le Sabre, förutom ditt snack om guld.

    Du har nog inte riktigt förstått varför guld har ett värde.

    \PD

    SvaraRadera
  12. PD, vänligen upplys mig om guldets värde i sådana fall.

    Varför är guld värdefullt annat än att människor har fått för sig att det är det? Vilken livsavgörande funktion fyller guld i ett människoliv?

    SvaraRadera
  13. Jag blir mer och mer övertygad om att man kommer att släppa inflationsmålet för att försöka rädda eknonomin.

    Har du några teorier om det Flute?

    /Harry

    SvaraRadera
  14. Flute och andra, tack för en fantastisk sida.

    Skrämmande framtid dock..

    Lasse22 skrev " Någon eller några måste träda fram och vägleda oss och som kan få oss att satsa mot nya djärva mål"

    Ja, vi vet alla hur Hitler kom till makten. Tyskland ett land med stora ekonomiska bekymmer (hyperinflation) och ett folk som bara längtade efter en ledare som kunde dra dem ur krisen....

    Finns säkert några framtida ledare av samma kaliber som just nu bara bidar sin tid. Hoppas jag har helt fel.

    s

    SvaraRadera
  15. Hyperinflation är inge skoj. Minns dock att Hitler tog Tyskland ur krisen rätt kvickt efter att snott åt sig makten. Detta genom att skapa skuldfria "mefo-växlar"- en form av "Greenbacks" - med vilka han bl.a bekostade autobahn, den militära upprustningen osv.

    Om Riksbanken gav ut skuldfria och räntefria sedlar i ekonomin, t ex genom att investera i grön omställning och infrastrukur, skulle det finnas pengar till att betala av låneräntorna och sakta men säkert skulle situationen förhoppningsvis mildras. De nya pengarna skulle inte skapa inflation eftersom de användes till att nyproduktion av varor och tjänster och därmed balansera tillgång och efterfrågan.

    Minns att vi vanligt folk kan därtill starta alternativa lokala valutor att ha som "säkerhetszoner" ifall hyperinflationen skulle bli ett faktum! Men det gäller att någon tar tag i det.

    Bra blogg föresten! :)

    SvaraRadera
  16. Guld liksom allt annat har ett värde eftersom folk efterfrågar det.

    Sedan kan man analysera motiven, och man kan konstatera att på en ö med hungersnöd kommer en morot att vara värd mycket mer än guld. Eftersom folk _i just den situationen_ kommer att efterfråga morötter mer.

    Men man kan inte analysera fram någots "faktiska" värde. Det faktiska värdet är vad folk faktiskt vill betala, utifrån sina egna motiv.

    SvaraRadera
  17. Vad ska man investera i nu? Eller ska man sitta med kontanter?

    SvaraRadera
  18. Tack för en mycket intressant blogg - trodde i min enfald att jag var ensam om att oroa mig för världsekonomin. Du sätter ord på mina tankar och lite till.

    Jag är lite av en konspirationsteoretiker till skillnad från dig. I maktens korridorer tror jag det är viktigt att sälla sig till de yttersta, att bräcka andra - och jag är benägen att tro att de går över lik för att nå även kortsiktiga resultat. Full fart framåt alltså - mot nästa miljard...

    SvaraRadera
  19. Guldpriset är upp för nionde året i rad, för närvarande $1220 och $10000 siktas. Bästa investeringen just nu.

    SvaraRadera
  20. Till anonym:

    Guld är värdebeständigt därför att det inte åldras och finns i begränsad mängd. Den som väljer att spara i guld kan visserligen rånas direkt, men den som sparar i sedlar/valuta kan rånas genom att centralbanken trycker nya sedlar, dvs utan att rånaren direkt tar pengarna, utan indirekt.

    Jag har för mig att ett av skälen till Bretton Woods genomklappning var att det inte gick att producera guld i paritet med den industriella tillväxten. Ett annat var att USA inte längre stod för en så total ekonomisk dominans. 1945 stod USA för mer än 50% av världens BNP, numera är det 25%, det lär väl sjunka ytterligare.

    SvaraRadera
  21. Vi har faktiskt en svensk ekonom som förutsåg krisen också, Stefan de Vylder. Kolla hans lysande artikel: "Sälj dina dollar!" http://www.internetional.se/stefan0612.htm

    SvaraRadera
  22. Mycket bra, Flute! Jag arbetar själv som miljöentreprenör och försöker så gott det går att förändra systemet. Och jag föresläser om hållbar utveckling och om hur man kan uppnå en hållbar värld genom att satsa på miljöinnovationer och tjänsteförsäljning. Så vi kan fortsätta med den nödvändiga tillväxten, men på rätt sätt. Om vi styr om kursen så vi får incitamenten att växa på ett sätt som är i linje med jordens så kanske systemet kan hållas vid liv, trots allt. Men, det finns ett stort MEN. Ingen lyssnar, alla är inne i samma bubbla och tro på att världen vi lever i fungerar. Det är t ex en enorm utmaning att få bankfinansiering för små cleantech-bolag, för "banker är inga riskkapitalister". Samma banker som gärna lånar ut stora pengar till folk som vill köpa hus för fem miljoner. Det finansiella systemet är fullständigt ute och cyklar och förstår inte vad som skapar en långsiktigt, hållbar tillväxt. Jag kämpar på, men i motvind! Stort tack för en bra blogg som belyser många stora problem! /Ulf

    SvaraRadera
  23. Någon som har bra förslag vad man bör investera i just nu, om man tror på en krasch??

    SvaraRadera
  24. Hej! Intressant blogg!
    Jag har precis skapat en egen som tar upp lite samma ämnen men ur ett annat perspektiv. Kolla gärna om du vill..!
    varldsekonomi.blogg.se

    SvaraRadera
  25. Kurvan över kreditmarknadens utveckling ser ju onekligen ganska oroande ut. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om inte dessa siffror dubblerar lån som har skett i flera led. I annat fall har jag svårt att förstå varifrån alla dessa pengar kommer. De flesta privatpersoner har väl mer på lånekontot än på bankkontot. De flesta stater är skuldsatta. De flesta företag likaså. Återstår bara pensionssparandet. Men är det verkligen så stort att det ensamt kan stå som långivare till dessa enorma krediter?

    SvaraRadera
  26. Tack för ett bra inlägg och en bra blogg!

    SvaraRadera
  27. "Givetvis kommer ju "värdet" av guld fortfarande vara högt så länge det finns idioter som är villiga att betala för det"

    Jag håller med. De som har guld vill bli förståss rikare. Ingen skulle köpa guld om man visste att nu kommer värdet på guldet sjunka 30år framåt??

    Eller ni som köper guld, skulle ni bli gladare om ni visste att guldet kommer att vara billigare år efter år?

    SvaraRadera
  28. Efter Vietnamkriget var värdet på guld under halva marknadspriset i Vietnam. Presumtiva båtflyktingar sålde sitt guld för att få utländsk valuta. Ett Nordiskt land med kontor i Ho Chi Minh staden (Saigon) och eget flyg till Singapore blev ovetande den stora transportören av guld vilket gjorde de anställda i företaget miljonärer efter bara ett år i firman. För båtflyktingarna var valet kanske inte det bästa då de i ny länder ofta efter lång väntan i flyktingläger fortfarande är invandrare och arbetar i låglöneyrken.

    SvaraRadera
  29. Skulder och tillgångar hör ihop. Om man menar att vi har en skuldbubbla känns det inte rätt att jämföra med BNP. Man borde istället jämföra med tillgångarna i samhället. Hur mycket större är tillgångarna nu jämfört med tex 1950? Och hur stor del av tillgångsvärdet är en bubbla.

    Jag blir lite trött på alla meningslösa jämförelser med BNP. En gång i tiden (15 år sedan) lanserades idén att företag skulle värderas efter sin omsättning istället för resultatet. Det kom grovt på skam. BNP är ett mått på omsättning.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hålla sig till ämnet för den bloggartikel de hör till. Personangrepp, hets mot folkgrupp och andra kränkningar tillåts inte. Kommentarer som bara består av länkar tillåts normalt inte. Kommentarer som bryter mot reglerna kan komma att tas bort.