Brexit-förespråkare för alla klasser

De senaste dagarna har opinionsundersökningarna visat på en övervikt för "Brexit", alltså att britterna i folkomröstningen nästa torsdag (23 juni) röstar för brittiskt utträde ur EU.

Storbritannien är, som ni säkert känner till, ett samhälle där klassklyftorna är mycket större och tydligare än i exempelvis Sverige. Dessa klassklyftor manifesterar sig inte bara genom inkomster, utbildning och yrken, utan även exempelvis genom dialekter (eller snarare sociolekter), där en britt omedelbart kan höra vilken klass en annan britt tillhör bara på grundval av hur denne talar.

Därför är det intressant att The Sun, Storbritanniens största dagstidning som mest läses av arbetarklassen, idag förespråkar att läsekretsen ska rösta för Brexit.

Men även Ambrose Evans-Pritchard, känd kommentator och internationell ekonomiredaktör på The Telegraph, som framförallt vänder sig till över- och medelklass, beskrev igår varför han kommer att rösta för Brexit.

Därmed finns för alla Storbritanniens klasser inflytelserika Brexit-förespråkare i media. Det kan bli det slutgiltiga dråpslaget för kampanjen att rösta för "Bremain" (alltså att kvarstå i EU) som drivs av merparten av de etablerade brittiska politikerna (med gästspel nyligen av utländska politiker såsom Barack Obama).

Världens styrande bland politiker och näringsliv samlas som bekant varje år till det så kallade Bilderberg-mötet och Brexit var säkerligen ett av de mest framträdande samtalsämnena på årets möte, som hölls i helgen i Dresden i Tyskland. Ordförande för Bilderberg-gruppen är för tillfället Henri de Castries, adelsman och vd för franska försäkringsbolaget Axa, och han varnar nu för en hög sannolikhet för Brexit och de osäkerheter det kommer att föra med sig. Han varnar också för att andra länder, inspirerade av Storbritannien, kan vilja förhandla om ändringar av villkoren för EU-medlemskapet, vilket hotar att "accelerera upplösningen av Europa".

Som jag konstaterade häromdagen så tycker medborgarna inte om EU. Unionen har passerat bäst före-datum och befinner sig i en utförsbacke som den styrande nomenklaturan inte räknat med och som de inte heller vet vad de ska göra åt.

Situationen med ett styrande politikerskikt i EU som inte förstår vad som håller på att hända och vars agenda alltmer fjärmar sig från befolkningens önskemål påminner inte så lite om vad som håller på att hända i USA, där Donald Trump som jag skrivit förut är på väg att bli landets näste president, alltmedan de styrande står som frågetecken inför denna folkliga "revolutionsröstning" och inte förstår varför det händer eller vilken taktik de borde använda om de vill behålla makten.

För Sveriges och Finlands finansmarknader kan Brexit förresten bli extra spännande, då resultatet presenteras 24 juni, vilket råkar vara midsommarafton och finansmarknaderna då är stängda. Därmed måste aktörerna i förväg positionera sig för den oerhörda osäkerhet som Brexit-omröstningen innebär, utan att kunna agera förrän måndagen den 27 juni om de globala finansmarknaderna (som har öppet under fredagen) skulle gå "åt fel håll" jämfört med de positioner man tagit.

Ett ja till Brexit skulle nämligen inte nödvändigtvis innebära "risk off", där exempelvis aktiebörserna sjunker, eftersom centralbankerna nu i förväg utlovar stöd till finansmarknaderna ifall det skulle bli ett ja, vilket skulle kunna driva finansmarknaderna in i läget "risk on" med stigande aktiebörser.

P.S. På Bilderberg-mötet deltog från Sverige finansminister Magdalena Andersson, EQT:s styrelseordförande Conni Jonsson, styrelseordföranden för BP och Volvo Carl-Henric Svanberg, samt Investors styrelseordförande Jacob Wallenberg. Svenska media har i år såvitt jag kan se helt undvikit att över huvud taget nämna Bilderberg-mötet.

P.P.S. Förutom Brexit blir det ännu ett för EU högintressant val 26 juni, då spanjorerna går till nyval. Opinionsundersökningarna pekar mot att det även denna gång kommer att bli ett politiskt dödläge i landet, då styrande högerpartiet PP bara får ihop drygt 29 procent och socialdemokraterna PSOE får drygt 21 procent. Uppstickarna Podemos, som (liksom grekiska Syriza) kanaliserar mycket av det folkliga missnöjet, ser ut att få närmare 25 procent av rösterna. Liberala Ciudadanos ser ut att få 14-15 procent av rösterna. Därmed finns återigen ingen vettig möjlighet att få ihop en majoritetsregering i Spanien.