Allvarligt BNP-fall

De flesta har kommenterat det vid det här laget, så nu är det väl min tur. Sveriges BNP föll sista kvartalet förra året med 4,9% på årsbasis (jämfört med samma kvartal år 2007). Detta är det största BNP-fallet sedan kvartalsmätningarna började 1993. Det historiska BNP-raset bäddar för fortsatta räntesänkningar från Riksbanken. Jag förväntar mig (liksom de flesta) en sänkning till 0,5% i första hand, och sen nollränta vad det lider.

Hur allvarligt detta BNP-ras är ser man tydligast om man tittar på ett diagram över årstakten i BNP-förändringen - en bild säger som vanligt mer än tusen ord.Inte nog med att vi har halkat ner på den snabbaste nergångstakten för BNP sedan mätningarna började - vi har också sett den kraftigaste nergången för tillväxttakten. Från tre procents tillväxt på årsbasis andra kvartalet 2008 till nästan fem procents nerkrympning på årsbasis två kvartal senare. Det inte bara känns som om ekonomin har gått in i väggen - statistiken visar också att det verkligen är så.

Alla som tittar på diagrammet ovan borde inse att även om det skulle stabilisera sig snart så har ett så kraftigt BNP-ras allvarliga följdverkningar på många plan inom Sveriges ekonomi. Det lär ta ett bra tag för ekonomin att repa sig från en sån smäll. Under tiden kommer bl.a. bostadspriserna att fortsätta falla och arbetslösheten vara fortsatt hög.

Nu är det inte bara Sverige som har problem. Igår rapporterades också att USAs BNP rasade med 6,2% på årsbasis fjärde kvartalet 2008. Det är betydligt mer än de preliminära siffrorna (3,8%) och även mer än analytikernas konsensusförutsägelse (5,4%). Detta är tydligen det kraftigaste fallet sedan 1982. Och här talar vi om världens största ekonomi och dessutom världens största importör (både netto och brutto) - vilka följdverkningar tror ni det har på resten av världen?

Eurozonen har klarat sig förhållandevis bättre - BNP-nedgången för euroländerna blev för fjärde kvartalet 2008 endast 1,2% på årsbasis.

Bopriserna har lång nerförsbacke kvar...

Något av det första jag tog upp på min blogg (redan i september 2007) var den svenska bostadsbubblan så som den har utvecklats sedan slutet av 1990-talet. Redan i somras konstaterade jag att nedgången för (de reala) bostadspriserna nu hade påbörjat även i Sverige

Nu är det dags för en uppdatering av inflationsjusterade bostadspriser med senaste FPI och KPI från Statistiska centralbyrån (för fjärde kvartalet 2008).
Som jag väntade mig redan i somras blev det en liten "uppåtknix" i kurvan efter den första nedgången. Det kan eventuellt bli ännu en uppåtknix nu första kvartalet 2009, efter att boräntorna sjunkit i spåren av Riksbankens drastiska räntesänkningar. Dessutom verkar många otroligt nog tro att vi såg botten redan i höstas. Som man kan se av diagrammet ovan ser det dock ut att vara lång lång väg ner till en botten på bostadsmarknaden. Jag förväntar mig alltså att bopriserna efter eventuell uppåtknix detta kvartal fortsätter neråt i en ordentlig skidbacke. Med den kraftigt sjunkande BNP vi nu har i Sverige finns ingen chans att på sikt hålla bostadspriserna uppe.

P.S. Jag vet att det finns färskare statistik att få tag på genom Mäklarstatistik, men eftersom mäklarna talar i egen sak, så håller jag mig till den officiella statistiken från SCB. Det kan dock ibland vara intressant att följa Mäklarstatistiks siffror efterhand, eftersom de är färskare.

Jag blir så trött...

Jag blir så trött av vissa nyheter. De senaste dagarna har varit fulla av dem.

Statliga Vattenfall köper holländskt kraftbolag
Jag frågar mig varför statliga företag överhuvudtaget ska ägna sig åt att köpa upp bolag i utlandet. Ska de ägna sig åt sånt borde de inte vara statliga, utan snarast privatiseras. Och varför ska ett statligt företag satsa stort i företag som producerar det mesta av sin el från smutsig kol och snabbt sinande fossilgas? Cornucopia säger det mesta andra som behöver sägas runt affären. Kan bara tillägga att det tydligen inte är alla storägare i holländska Nuon som vill sälja. Låt oss därför hoppas att Vattenfall inte lyckas håva in de 80% av aktierna som krävs för att köpet ska gå igenom.

Rekonstruktionsproblem på SAAB
Idag läser jag att bilföretaget SAAB drabbats av problem eftersom tullen stoppat in- och utleveranser utom EU. Detta eftersom SAAB är under rekonstruktion och därför inte får ha kredit hos tullen längre. SAAB har tydligen även fått problem med leveranser från underleverantörer inom EU, som såklart är ovilliga att riskera att inte få betalt. Förutom leverantörerna gäller det även transportföretagen, t.ex. Schenker, som enligt SvD har gods i pant för obetalda fakturor. Därför blev det produktionsstopp ett tag igår. Nu på morgonen rapporteras dock att produktionen är igång igen - vilken tur! Alltså produktionen av bilar som alltför få vill köpa...

En företagsrekonstruktion motsvarar det som i USA kallas "Chapter 11" och är alltså inte detsamma som en konkurs. Det handlar istället om att på något sätt komma överens med fordringsägarna för att företaget ska kunna drivas vidare. Misslyckas rekonstruktionen brukar dock konkurs vara enda utvägen. Jag läste nyligen någonstans att 70% av alla företagsrekonstruktionsförsök i Sverige misslyckas. Att SAAB Automobile skulle lyckas ter sig osannolikt, när problemen redan börjar torna upp sig. Till problemen ska också läggas att SAABs ägare General Motors idag presenterade en megaförlust på 31 miljarder dollar för år tvåtusenåtta och nu förhandlar om mer megalån från Barack Obama.

Fackeltåg för SAAB
Fackeltåg och torgmöte idag i Trollhättan - många tror på SAAB. Tyvärr hjälper inte tro när man inte lyckas producera säljbara bilar. Mona Sahlin håller sig framme på platsen och passar inte oväntat på att kritisera regeringens SAAB-politik.

Som jag ser det är enda chansen för någon svensk bilindustri att överleva att man låter SAAB gå i putten och satsar eventuella åtgärder på att låta den starkaste, dvs Volvo, överleva. Annars är risken överhängande att båda försvinner. Fast helst borde staten hålla sig ifrån bilindustrin.

På samma sätt är enda chansen för någon amerikansk bilindustri att överleva att man låter General Motors och Chrysler gå i putten och satsar på att låta den starkaste, dvs Ford, överleva. Troligen är det bättre än alternativet, dvs att alla tre till slut dukar under.

Volvo vill höja bonuslöner för ledningen
Tokerierna tar aldrig slut - samtidigt som Volvo (lastbilsföretaget alltså) sparkar nästan en sjättedel av sin personal och tar bort aktieutdelningen föreslår man en höjning av ledningens bonusar. Med rätta blir många upprörda, bland annat Aktiespararna. Kunde tajmingen av förslaget ha varit sämre? Har ingen lärt sig något av krisen? Volvo motiverar höjningarna med att man annars riskerar att förlora nyckelpersoner. Men vart skulle de ta vägen i nuvarande krissituation?

Min gissning är hursomhelst att minst en europeisk lastbilstillverkare kommer att försvinna inom något år. Vilken tror ni jag tror minst på?

Skådespel för folket
Börjar folket bli oroade över finanskrisen? Ge dem skådespel så håller de sig lugna! Nu talas det redan om hur stor del av kostnaden som staten ska stå för vad gäller bröllopet år tvåtusentio mellan kronprinsessan Victoria Bernadotte och gymägaren Daniel Westling. Exakt 0% anser jag.

Lisa Irenius har idag skrivit en utmärkt artikel i DN som tar upp medias språkbruk kring det unga nyförlovade paret. Även Dagens Nyheters huvudledare igår tog upp hur odemokratisk och otidsenlig monarkin är.

Glädjande nog har tack vare den prinsessliga förlovningen Republikanska föreningen fått omkring 300 nya medlemmar! Ser även att föreningens ordförande Sofia Karlsson dragit igång en blogg igår. Den blir förhoppningsvis intressant att läsa framöver.

Tur att det åtminstone finns något att glädja sig åt. Vill ni bli ännu gladare tycker jag ni ska lyssna på "The Mom Song".

Banklånen till Östeuropa

Häromdagen skrev jag om Östeuropas lån från Västeuropas banker. Nu har jag plockat fram de färskaste siffrorna från BIS och gjort diagram för att illustrera hur det ligger till. Notera att siffrorna nedan endast gäller lån från banker. Det kan finnas andra långivare också, men för dem hittar jag inte lika lätt statistik.

Först en illustration av vilka östeuropeiska länder som har lånat mest. Färgerna indikerar vilka västeuropeiska länder de har lånat av. Klicka på diagrammet för att se skarpare version.Av diagrammet framgår tydligt att vi inte behöver oroa oss särskilt mycket för Västeuropas banker om Makedonien, Moldavien, Montenegro, Vitryssland, Albanien, Bosnien eller Serbien skulle drabbas av kollaps i ekonomin och valutan, eftersom deras lånevolymer är små i sammanhanget. Övriga länder däremot är potentiella hot mot Västeuropas banker. Särskilt tydligt blir det när det är ett västeuropeiskt land som står för en stor del av utlåningen till ett visst östeuropeiskt land, t.ex. Sverige till Estland, Lettland och Litauen.

Det har figurerat många jättelika siffror över Västeuropeiska bankers exponering mot Östeuropa, men summan i sammanställningen ovan är "bara" drygt 1,4 biljoner dollar, vilket torde stämma ganska bra med verkligheten.

Nu tänkte jag titta på saken från "andra hållet", dvs. uppdelat per utlånarland istället.Här ser man att Österrike ligger högst på riskskalan för östeuropeisk utlåning. Vad gäller Sverige kan man notera att lejonparten av utlåningen är till de tre baltiska staterna. Eftersom dessa tre ekonomier riskerar att följas åt, så är Sverige betydligt mer utsatt för en enskild riskfaktor.

Nu säger ju dock absoluta tal ofta inte så mycket. Om Italien lånar ut drygt 200 miljarder dollar är det en större andel av landets BNP än om Tyskland gör det. Därför jämför jag nedan bankernas utlåning till Östeuropa med ländernas BNP (tagen från CIA Factbooks beräknade BNP för 2008).
Då ser man plötsligt vilken oerhörd risk som Österrike tar! Deras banker har lånat ut omkring 64% av landets BNP enbart till Östeuropa! Det behövs inte ens någon särskilt allvarlig kris i Östeuropa för att Österrikes banker ska välta. Största låntagarländerna från Österrike är Tjeckien, Rumänien och Ungern. Åtminstone Rumänien och Ungern finns redan på problemradarn...

Med Österrikes mått tar övriga västeuropeiska länder måttliga risker gentemot Östeuropa, även om de definitivt inte är försumbara. Belgiens banker har lånat ut drygt 25% av landets BNP till Östeuropa, och svenska banker drygt 20% av vår BNP, varav det mesta till Baltikum.

Låt oss också ta en titt på vilka östeuropeiska länder som lånat mest i förhållande till BNP och som alltså tar stor risk. Detta enligt min vanliga identifikationsmekanism för potentiella problem i denna kris. Stora lån = stor problemrisk.Här kan man se att Kroatien och Estland ligger i en riskklass för sig. De har lån från utländska banker på över 120% av sin BNP. Men inte heller Lettland, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Litauen och Bulgarien är riskfaktorer som kan ignoreras (även den nominella summan av deras lån enligt det första diagrammet i artikeln spelar in i denna bedömning). Lägg därtill att BNP för flera av de östeuropeiska länderna nu sjunker snabbt, så får vi raskt betydligt högre belåningsgrader.

En del i risken är också valutarisken. En stor del av lånen från västra till östra Europa är noterade i Euro eller Schweizerfranc. Då blir det problem med betalningen när den lokala valutans värde sjunker. Tyvärr hittar jag inga siffror på hur stor del av lånen i de olika länderna som är noterade i utländsk valuta, men vi kan ju ta en titt på hur några valutor rört sig sedan slutet av augusti. Här ser man att Ukraina och Polen ligger sämst till vad gäller valutan. Ukrainas problem har vi ju hört talas om, men Polen har det varit förhållandevis tyst om i denna kris. Även Ungern, Rumänien, Ryssland och Tjeckien har drabbats av fallande valutor.

Sammanfattningsvis har alltså flera västeuropeiska länders banker tagit stora risker mot Östeuropas nu vacklande ekonomier och risken är överhängande att t.ex. en valutakollaps och/eller ekonomisk kollaps i något av riskländerna jag radat upp ovan kan fälla framförallt de österrikiska bankerna, vilket i sin tur troligen skulle ge genklang i hela euroområdet, dit ju Österrike hör. Det är som jag ser det bara en tidsfråga innan det händer något drastiskt. Exakt vad är svårt att förutsäga, men Sverige befinner sig helt klart också i riskzonen.

Intressant att notera i sammanhanget är att bankkrisen 1931 hade sitt ursprung i Österrike, där den då största banken Creditanstalt gick i konkurs i maj det året. Ska vi få en repris?

P.S. Jag rekommenderar följande två artiklar av Ambrose Evans-Pritchard på Telegraph för den som vill läsa mer om riskerna från Östeuropa:
Failure to save East Europe will lead to worldwide meltdown
Eastern European currencies crumble as fears of debt crisis grow

Hur ska ni ha det med kvicksilvret?

Jag läste igår i Svenska Dagbladet att USA har gjort en helomvändning vad gäller kvicksilver och nu vill medverka till att användningen av den giftiga metallen fasas ut. I faktarutan till artikeln kan man läsa:

Styrelsen för FN:s miljöorgan Unep har beslutat att:

• Förhandlingar ska inledas om en global konvention för att minska kvicksilveranvändningen.
  
• Konventionen ska börja gälla år 2013.
  
• Åtagandena ska vara lagligt bindande.
  
• Målet är att kvicksilveranvändningen ska upphöra.

Den 13 januari kunde man också läsa att kvicksilver förbjuds helt i Sverige från den 1 juni.

Förutom att det inte längre blir tillåtet med kvicksilverhaltiga produkter blir det också stopp för att använda kvicksilver inom industrin och tandvården. Vissa undantag kommer att medges och industrins slutdatum är först 2013, men generellt blir förbudet på lite sikt heltäckande.

Miljöminister Andreas Carlgren deklarerar stolt att "Kvicksilverepoken går nu i graven". Det låter ju bra att vi nu slutligen gör oss av med detta hemska miljögift.

Men vänta ett tag! För inte så länge sedan läste jag:

"De vanliga matta glödlamporna försvinner ur butikerna i höst. De ersätts bland annat av lågenergilampor som innehåller små mängder kvicksilver."

Fr.o.m. september 2009 försvinner alla matta glödlampor samt de klara 100-wattarna, för att ersättas av lågenergilampor. Hur rimmar det med kvicksilverförbudet? Vad kommer att hända med alla dessa kvicksilverinnehållande lampor när de är förbrukade? I augusti förra året kunde man läsa att varje år slängs omkring 12 000 ton elektronikavfall i soppåsen eller i fel kärl. Och i artikeln om glödlamporna står att "I Sverige samlas omkring 70—80 procent av lågenergilamporna in, mot 20 procent i EU", vilket kan formuleras omvänt - 20-30% av lågenergilamporna hamnar i Sverige i fel sopor, och i EU är det hela 80% som hamnar fel! En tickande miljöbomb? Vidare läser jag att "I EU-beslutet ställs krav på att det på förpackningen anges hur mycket kvicksilver lågenergilampan innehåller och hur den ska hanteras när den tjänat ut." Det låter ju bra i teorin, men hur många har kvar förpackningen den dagen det är dags att slänga lampan?

Teoretiska beräkningar ger också vid handen att kvicksilverutsläppen totalt kommer att minska, eftersom det släpps ut en hel del kvicksilver när man bränner kol för att generera elkraft. Detta gäller förstås Europa i stort, inte i Sverige. Den elbesparing som lågenergilamporna ger skulle därmed sänka de totala kvicksilverutsläppen, även om en stor del av lamporna hamnar i fel sopor. Tillåt mig tvivla! Sänkt elförbrukning från belysning kommer att leda till sänkt efterfrågan på belysningsel och därmed ett lägre elpris. Då kommer andra användningsområden för el istället att kunna öka sin förbrukning och i slutändan står Europa där med lika höga kvicksilverutsläpp från kolkraft plus nya kvicksilverutsläpp från lågenergilampor.

Dessutom finns risken att finfördelat kvicksilver hamnar koncentrerat där vi minst av allt önskar det - i våra hem. När en lågenergilampa går sönder måste den hanteras på rätt sätt, annars riskerar man att ställa till med en giftkatastrof i hemmet. Hur många känner till detta? Man får t.ex. absolut inte dammsuga upp resterna, ty då sprids finfördelat kvicksilver i hela hemmet. Ni som har lågenergilampor hemma, läs noggrant vad Kemikalieinspektionen har för råd angående trasiga lampor. Några godbitar:

"En lågenergilampa kan innehålla upp till 5 mg kvicksilver medan ett lysrör kan innehålla upp till 10 mg."
"Om en kall lampa går sönder sprids kvicksilver, som finns i form av små droppar, i rummet. Kvicksilverdropparna kommer rimligen att snabbt falla till golvet tillsammans med de trasiga lampdelarna och eventuellt glaskross. Om däremot en varm lampa går sönder sprids gasformigt, metalliskt kvicksilver (Hg⁰) i rummets luft."

Sammanfattningsvis kan jag alltså säga att jag upplever statens och EUs attityd till kvicksilver som ytterst motsägelsefull. Å ena sidan ska vi totalförbjuda användningen och å andra sidan ska vi tvångsinföra fler kvicksilverinnehållande lågenergilampor. LED-lampor är ännu inget seriöst alternativ, så vi lär få leva med kvicksilvret ett tag om vi ska ersätta glödlamporna.

Ett intressant framtida alternativ kunde man nyligen läsa om i Ny Teknik. En energisnål lampa utan miljöskadligt kvicksilver har utvecklats av Göteborgsföretaget Lightlab. Man kan läsa mer om företaget på deras hemsida www.lightlab.se. Kanske ett intressant alternativ för den som vill satsa pengar i ett företag som kan ha framtiden för sig?

Men även Lightlabs lampa kommer att ta flera år att ta fram till kommersiell produkt. Under tiden får vi leva med att staten talar med kluven tunga i kvicksilverfrågan.

General Motors och Chrysler drar ut på tiden

Igår kväll var de amerikanska biljättarna General Motors och Chrysler tvungna att komma med en plan för hur de ska bli lönsamma. Det gjorde de, men frågan är hur långt planen räcker - det ser ut som om de bara drar ut på tiden och behöver mer lån från amerikanska staten. General Motors planerar att göra sig av med 47000 anställda i år, varav 20000 i USA, och lägga ner fem fabriker i USA inom loppet av tre års tid. De ska också leta köpare till bilmärket Hummer - vem vill köpa det? Och så vill de fasa ut märket Saturn till slutet av 2011. Sammantaget för lite och för sent. Under tiden kommer de att fortsätta att gå med förlust och GM vill nu ha 16,6 miljarder dollar i ytterligare statliga lån - de har hittills fått 14 miljarder. Chrysler begär 5 miljarder dollar i ytterligare statliga lån och lovar att göra sig av med 3000 anställda.

GM försöker också att förhandla till sig eftergifter på 47 miljarder dollar från fack och fordringsägare, men tror inte att en uppgörelse är klar förrän i slutet av mars. Igår kväll rapporterades också att fackföreningen United Auto Workers börjat förlika sig med tanken på frysta löner, nerdragna avgångsvederlag och andra indragningar. Tyvärr räcker det inte för att rädda den sjunkande skutan. Lönerna vid de tre amerikanska biljättarna GM, Ford och Chrysler ligger fortfarande en bra bit över dem vid t.ex. Toyotas amerikanska fabriker. Facket står därmed i längden inför valet mellan pest och kolera - antingen går man med på drastiska lönesänkningar eller så blir det konkurs. I båda fallen kommer mängder med bilarbetare att få betydligt mindre pengar i plånboken och därmed svårt att t.ex. betala sina bolån. Drabbade blir då inte bara bilföretagen och deras underleverantörer, utan också amerikanska banker och bolåneinstitut.

Den stora frågan är nu - kommer USAs regering att gå med på ytterligare "nödlån", eller kommer de att kräva mer drastiska åtgärder? Sundast vore egentligen en snabb rekonstruktion av företagen enligt "chapter 11" i den amerikanska konkurslagstiftningen. Då skulle de kunna bli av med en mängd krav från kreditgivare och fackföreningar. Allting annat är som jag ser det bara att skjuta upp det oundvikliga.

På närmare håll har vi ju GM-ägda förlustföretaget Saab Automobile här i Sverige. GM säger nu att från och med 2010 måste Saab klara sig som en självständig affärsenhet. GM-chefen Rick Wagoner ställer ett ultimatum till Sveriges regering - Saab har ett omfattande akut behov av pengar som GM vill se på bordet innan en eventuell försäljning. Pengarna ska såklart komma från svenska staten. Annars blir det "rekonstruktion" redan i februari. Jag hoppas att den svenska regeringen lyckas hålla emot kravmaskineriet. Om ingen privat investerare är villig att satsa kapital i Saab ska inte staten heller göra det. Varför ska man producera bilar som ingen vill ha och dessutom förlora pengar på att göra det? Om staten ska göra något borde det istället vara att stödja uppbyggandet av ekonomiskt sunda alternativa industrier i Trollhättan.

Den socialdemokratiska oppositionen är inte oväntat av en annan åsikt:

- Det här innebär fortsatt osäkerhet för Saab och tusentals anställda i Trollhättan. Samtidigt lägger det ett allt tyngre ansvar på den svenska regeringen, säger Tomas Eneroth, näringspolitisk talesman för Socialdemokraterna.

Visst är det synd om alla som förlorar sina jobb, men så blir det när alla (arbetare, företagsledare och politiker) har gått med skygglappar på i många år och inte velat förstå konsekvenserna av att ett företag gör ständiga förluster. Nå, vi får väl se vad Näringsminister Maud Olofsson säger på sin presskonferens kl 11 idag.

Stora rörelser idag...

Inte bara på aktiebörserna. Stockholmsbörsens OMXSPI-index föll -4,47% med bankaktierna på slaktbordet och USA:s S&P500-index föll -4,56% vilket ju är ganska stor rörelser, men som jag nämnde i förra inlägget så var det lite mer tumultartat i Ryssland, där börserna föll 9,4% och stoppades under en timme.

• Räntorna på längre amerikanska statsobligationer handlades ner rejält - en flykt till "säkerhet" hos investerarna. Se diagrammet ovan. Tur i oturen för Obama, som därmed kan låna billigare för att finansiera sitt nyunderskrivna räddningspaket.
  
• Guldet började runt tvåtiden i natt att stiga våldsamt, från redan höga 940 USD/oz till runt 970. I svenska pengar blir det rekordhöga 275 kronor per gram. Silvret följde med till drygt 14 USD/oz, vilket blir cirka 4 svenska kronor per gram. Extrem flykt till säkerhet kallas sånt. Strunt samma att guldet inte ger någon utdelning, bara pengarna är säkra.
  
• WTI-oljan föll idag runt 6% till under $35 per fat. Här lär de som jag nämnde för några veckor sedan som började lagra miljontals fat med olja för att spekulera i stigande priser få det ganska svettigt just nu!
  

Men de mest uppseendeväckande rörelserna var i valutor. Den svenska kronan försvagades mot euron med 1,74% till nu senast 11,14 SEK/EUR. Euron i sin tur försvagades med 1,6% mot amerikanska dollarn och därmed föll kronan nästan 3,6% mot dollarn. Kronans och eurons fall mot dollarn kan ju förklaras med att Moodys rapport om de västeuropeiska bankernas lån till Östeuropa skapat oro för de europeiska valutorna. Men dollarn stärktes till och med mot den japanska yenen.

Vi har nu sett en relativt lugn period ett tag, men nu verkar riktig oro komma tillbaks på de finansiella marknaderna. Och det finns ju mycket att oroa sig för... lån till Östeuropa, brittiska krisbanker, budgetunderskott lite här och där, för att bara ta några exempel.

Östeuropas lån från Västeuropas banker

Nu börjar det se allvarligt ut för västeuropeiska banker. Kreditvärderingsinstitutet Moody's kom idag med en rapport om hur illa ställt det är med östeuropas ekonomier och hur mycket västeuropeiska banker har lånat ut. Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Kroatien, Rumänien och Bulgarien ligger sämst till, enligt denna rapport, men Ukraina, Kazakstan och Ryssland är också under press.

Här har jag hittat ett diagram som visar hur mycket respektive västeuropeiskt lands banker har lånat ut till respektive östeuropeiskt land. Tyvärr är siffrorna lite gamla (från mars 2008), men den grova bilden får man i alla fall. Jag ska senare försöka hinna hämta de färskaste siffrorna och sammanställa till diagram.
Här ser man tydligt hur riskerna fördelar sig. Österrike är den största långivaren till Östeuropa, följt av Italien. Med tanke på att Österrikes BNP bara är cirka 18% av Italiens ligger alltså Österrike värst till när krisen hettar till i Östeuropa. Italienska UniCredits aktie handlades ner 7,4% på Milanobörsen idag, eftersom de råkar ha en enhet vid namn Bank Austria med stora lån österut. Raiffeisen International Bank-Holding (-14% idag) och Erste Group Bank (-18% idag) nämns som två andra österrikiska banker med kraftig exponering mot öst.

Två andra banker med kraftig östexponering är franska Société Générale (-9,6% idag) och belgiska KBC Groep (-13% idag).

Något som sticker ut är också svenska bankers totala dominans i Baltikum. Faller någon av de baltiska ekonomierna ihop är det nästan bara Sverige som drabbas. Swedbank är störst, med totalt 218 miljarder kronor i utlåning till Baltikum vid årsskiftet, därefter följer SEB med 202 miljarder kronor (inklusive åtaganden utanför balansräkningen) och därefter Nordea med 81 miljarder kronor.

Inte så förvånande att svenska bankaktier backade rejält idag. SEB -16,5% (!!) Swedbank -8,4%, Nordea -7,8% och Handelsbanken -10% (förmodligen i sympati med de andra tre ;-) ).

En av de största riskerna är att de östeuropeiska valutorna faller och att därmed lånen (som oftast är noterade i euro vad jag har förstått) blir svåra eller omöjliga att betala tillbaka och därför måste skrivas ner. Det senaste året har polska zlotyn fallit 15% mot euron, den ungerska forinten nästan 14% och den tjeckiska korunan 9%.

Apropå Östeuropa noterar jag att de ryska börserna åter handelsstoppats i en timme idag och indexen föll totalt 9,4%, orsakat av oljeprisfall och osäkerhet om banker. Ajaj! Är vi snart tillbaks till sån där varannandagsbörs som ryssarna hade ett tag i höstas?

Ecuadors skuldbetalningsproblem

I lördags beordrade Ecuadors President Rafael Correa att spanska oljebolaget Repsol-YPF och franska oljebolaget Perenco snarast ska betala in obetalda skatter. Det hela bottnar i ett beslut från 2007 om att oljebolag i Ecuador ska betala 99% av oljeinkomster över ett visst pris per fat i skatt. De två oljebolagen fick 48 timmar på sig att betala sina skatteskulder eller så skulle de få tillgångar beslagtagna. Att man nu börjar kräva in skatterna har såklart att göra med att det är brist på pengar i Ecuadors statskassa.

I lördags meddelade Ecuador också att man kommer att skjuta upp räntebetalningar på 135 miljoner dollar på internationella lån i 30 dagar. Nu vill man förhandla med kreditgivarna. Den 15 december deklarerade Ecuador att 3,2 miljarder dollar av dess skulder inte ansågs legitima, utan var kopplade till korruption eller dylikt.

Ecuador är bara ett exempel på vad som håller på att hända nu. Fallande oljepriser orsakar hål i statskassan hos oljeproducerande länder. Därmed får de svårt att betala sina skulder, och detta slår tillbaks mot långivarna som kanske blir tvungna att skriva ner skulderna eller åtminstone reservera pengar för eventuella kreditförluster. Detta gäller nu inte bara oljeproducenterna, utan alla fattiga länder som är beroende av export av olika råvaror. Nu är den stora frågan - vem har lånat ut pengar till alla världens "subprime-stater"? Vilka banker kommer att drabbas?

Som jag har sagt tidigare så är det som började som en kris för de värsta bostadslånen i USA i själva verket en del i en enorm global kreditbubbla som stegvis är på väg att lösas upp. En efter en faller olika lånemarknader ihop.

Taleb & Roubini

Nassim Nicholas Taleb, som skrivit den omtalade boken "The Black Swan", och Nouriel Roubini, känd för att ha förutsagt den nuvarande krisen, är idag två heta namn inom ekonomi. Häromdagen intervjuades de båda på CNBC. Ingen av dem tror att denna kris är över än, utan att det kommer att bli värre. Klart lyssningsvärda:
Del 1
Del 2

Guld och silver (del 2)

Guld och silver del 2 - den senaste prisutvecklingen

Läs gärna del 1 först för att få lite längre bakgrundshistoria om guld och silver.

Ingen ekonomiintresserad har väl missat hur priserna på guld och silver har stigit enormt de senaste åren. Priserna brukar räknas i dollar per troy ounce (drygt 31 gram) - guldpriset har tredubblats och silverpriset har mer än dubblats (som synes var det dock ännu högre för ett år sedan).
Tittar man på priset i kronor per gram ser utvecklingen likartad ut, men då spelar också kronans försvagning den senaste tiden in.
Nu tänker säkert många att alla råvaror har ökat våldsamt i pris sedan 1999, vilket visserligen är sant, men sedan i höstas har framförallt guldet, men även i viss mån silvret avvikit från de övriga råvarornas vikande pristrend. Både guld och silver sjönk från sina toppar i början av förra året, men har sedan återhämtat sig, både i dollar och kronor räknat, på ett sätt som inte övriga råvaror har gjort. Som jämförelseexempel kan vi titta på priserna i dollar för aluminium och olja det senaste året:
En viss återhämtning kan möjligen skönjas här, men inte alls lika stark som för silver och guld. I skrivande stund handlas guldet till över 940 USD/oz, vilket inte är långt från toppnoteringen i mars 2008. Skillnaden mellan guld och silver samt övriga råvaror är att övriga råvaror främst har industriella användningar, medan hos guld och silver överväger deras inflationsskyddande egenskaper. Därför medför vikande ekonomisk aktivitet att övriga råvarupriser faller, men det gäller inte guld och silver.

För dem som tittar på tekniska prisindikatorer kan nämnas att guldpriset i dollar i förra veckan gjorde en s.k. "golden cross", då 50-dagars glidande medelvärde passerade 200-dagars glidande medelvärde. Detta brukar tolkas som en stark köpsignal.
Därmed kan den återtagna upptrenden för guldet anses bekräftad. Tittar man istället på kronor per gram kan man se att guldet faktiskt gjorde en "golden cross" redan i slutet av oktober 2008.
Intressant att notera är att även silvret nu är nära att göra en golden cross i kronor räknat. I dollar räknat är det dock en bit kvar.
Faktum kvarstår att guld och silver generellt är bra investeringar i ekonomiska orostider. Sedan bottennoteringen 15 augusti 2008 har guldet i kronor räknat ökat med cirka 58%. Sedan bottennoteringen 17 oktober i fjol har silvret i kronor räknat ökat med runt 58%. Det är betydligt bättre än de flesta andra investeringar man kunnat göra. Som jämförelse kan nämnas att Stockholmsbörsens omxs30-index bara gått upp med runt 23% sedan botten i höstas. Guldets och silvrets uppgångar har dock förbigåtts med tystnad av svenska media, som istället fokuserar på aktiebörsen.

Vad är då bäst att köpa om man vill bevara värdet på sina sparpengar - guld eller silver? Vi börjar med att titta på ett diagram över prisförhållandet mellan guld och silver de senaste 168 åren.
Som synes har det fluktuerat rätt ordentligt, med en topp runt depressionen och andra världskriget, sedan en dubbelbotten 1967 och 1979 (i samband med Bunker Hunts silverspekulation). Sedan hade vi åter en topp runt 1990 och nu verkar vi vara på väg mot en "normalisering" till det historiska prisförhållandet guld/silver runt 16. Med tanke på att prisförhållandet just nu ligger på runt 70 borde silver ha en mycket ljus framtid prismässigt på längre sikt. På kortare sikt kanske guldet kommer att utvecklas något bättre, men det är svårt att sia om. För den som vill läsa mer om prisförhållandet mellan silver och guld kan jag rekommendera en artikel på Seeking Alpha om ämnet.

Jag avslutar med ett diagram över prisförhållandet mellan guld och silver sedan 1999.
Det ska bli intressant att se hur det diagrammet utvecklas framöver!

Konsekvenserna av rymdkrockar

Jag läser idag att en rysk och en amerikansk satellit krockat 80 mil över jordens yta. Det var inte helt oväntat att något sådant skulle hända förr eller senare. Det finns idag massor med objekt som ligger i banor runt jorden - många aktiva satelliter förstås, men även rent rymdskrot såsom pensionerade satelliter, utbrända raketsteg, delar av sönderbrutna satelliter, m.m.

Dagens händelse var första gången som två hela satelliter kolliderade av misstag - tidigare krockar har varit med mindre skrotbitar. Den amerikanska satelliten tillhörde satellittelefonbolaget Iridium, som tydligen ändå klarar sin täckning genom att flytta om några andra satelliter.

Omkring 500 vrakdelar spreds ut i dagens krasch. Stora delar av dessa kommer förstås att falla ner i atmosfären och brinna upp, men en del blir kvar i omloppsbanor. Även om det bara blir säg hundra bitar som ligger kvar i omloppsbana har man plötsligt hundra föremål istället för två som utgör potentiella hot mot andra satelliter. Som ESA berättar på sin informationssida om rymdskrot så kan även centimeterstora bitar vara förödande om de smäller in i en satellit eller rymdfarkost, eftersom farterna är så höga (tusentals kilometer i timmen). Idag har man fullt sjå med att hålla koll på större föremål i banor runt jorden för att se till att satelliter och rymdfarkoster inte krockar med dem. Vid flera tillfällen har undanmanövrer behövts. Problemet blir större med bitar som bara är några centimeter stora, eftersom det inte finns någon möjlighet att hålla koll på dem.

I januari 2007 orsakade Kina stort rabalder genom att skjuta upp en missil som sprängde sönder en av deras egna satelliter - helt enkelt för att bevisa att man kunde göra det och därmed bättra på sin maktposition i världen. Enligt Wikipedia orsakade detta över 2300 spårbara föremål (större än en golfboll) i omloppsbana, vilket var en ökning av totalantalet med 22%.

Vad vissa nu är rädda för är att man en dag när omloppsbanorna är fyllda med tillräckligt mycket småbitar kan få en lavineffekt - när hundratals delar sprids ut från en krock så krockar i sin tur några av dem med andra större föremål som slås sönder och sprider fler småbitar. I slutändan skulle en stor del av de befintliga satelliterna slås sönder. Detta skulle slå ut en mängd viktiga system - kommunikationslänkar via satellit, satellittelefon, satellitteve, GPS, militära spaningssatelliter. Kommer det att hända? Svårt att sia om - vissa anser att det bara är en tidsfråga innan det händer, andra att det är ett överdrivet katastrofscenario. Det hänger också på några faktorer. Dels hur många nya föremål som dyker upp (genom t.ex. explosioner, krockar och slarv) i förhållande till hur mycket som försvinner då de ramlar ner i jordatmosfären. Dels vad man lyckas göra åt problemet genom att t.ex. ta ner uttjänta satelliter på ett kontrollerat sätt, även om det inte löser problemet med småbitarna.

P.S. Läs mer om rymdskrot på Wikipedia.

Onyttan med teve

Läsvärda ekonomibloggen Cornucopia har en mängd spartips denna vecka och dagens tips är att göra sig av med teven. Det är definitivt inte politiskt korrekt. I dagens samhälle blir man betraktad som en utomjording när man säger att man nästan aldrig tittar på teve.

I detta sammanhang vill jag påpeka att teve inte är särskilt nyttigt överhuvudtaget, särskilt inte för barn. För knappt en månad sedan hade SvD en artikel om en amerikansk forskare som vill ha totalstopp för teve till barn under två år. Han kommer till den slutsatsen i en artikel publicerad i den medicinska vetenskapstidskriften Acta Paediatrica.

"Han hittar inga bevis för att tv är bra för små barn. Snarare kan det vara skadligt. Bland annat visar studier att tv-tittande vid låg ålder kan leda till koncentrationsproblem senare i livet och försenad språkutveckling.

Tv-program och filmer som riktar sig till riktigt små barn marknadsförs ofta som utvecklande för barnen, trots att forskningen tyder på det motsatta. I Frankrike skärptes nyligen reglerna för barn-tv och i USA har den amerikanska barnläkarakademien gått ut och varnat för tv-tittande under de två första levnadsåren."

Vidare i denna artikel kan man läsa:

"Enligt Martin Ingvar, hjärnforskare vid Karolinska institutet, uppstår framför allt risken för inlärningsproblem när tv:n ersätter mänsklig kontakt. När en tv står på minskar de vuxnas kommunikation med barnen, visar flera studier. Och när föräldrarna pratar mindre med sina barn försenas barnens språkutveckling."

Att vuxnas kommunikation med barnen minskar på grund av teveapparaten ser jag varje kväll. Tvärs över gatan bor en familj där vi ser rakt in i vardagsrummet och deras teve står på konstant. Jag ser tydligt hur de inte tittar på och kommunicerar med sina småbarn, utan istället tittar på och koncentrerar sig på det som händer på teven. Stackars barn! Hur kommer deras framtid att se ut?

Många försöker att ta fram de positiva sidorna med tevetittande hos lite äldre barn, men jag anser att de negativa sidorna överväger. Jag ser tydligt skillnaden mellan barn som regelbundet ser på teve och mina egna barn, som aldrig tittar på Bolibompa annat än när de hälsar på hos kompisar. Många barn jag har sett har redan i åldern tre till fyra år utvecklat ett beroende av teve. Om föräldern försöker säga nej till tevetittande av någon orsak får barnen fullständigt spel. Det är skrämmande att se.

Hugo Lagercrantz, barnläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus, är en av de få som stuckit ut hakan i den offentliga debatten här i Sverige och uttalat sig om barns tevetittande. Bland annat har han sagt att

"En amerikansk undersökning har visat att för mycket tv-tittande under de första två åren till och med kan öka risken för adhd senare i livet. Efter 2 års ålder är en timme om dagen lämpligt, helst tillsammans med en vuxen."

Nu är det faktiskt så att teve har dåliga effekter även på vuxna. Bland de mest kända är de undersökningar som psykofysiologen Thomas Mulholland gjorde, där de satte elektroder på huvudet på tevetittare och kom fram till att tevetittande ökar mängden alfavågor i hjärnan, som när man sitter passiv eller vid drömsömn. Detta oberoende av hur spännande eller engagerande det som visas är. Varför tror ni tevereklam är så dyr per minut? Jo, för att den går rakt in i folks medvetande i ett drömlikt tillstånd. En av de första som verkligen kom fram till hur det låg till var Herbert Krugman, som redan 1969 mätte hjärnvågor hos försökspersoner som tittade på teve. Efter cirka en halv minuts tevetittande tog alfavågorna över, vilket inte var fallet när personen t.ex. läste en tidning.

Att teve är beroendeframkallande är också uppenbart. I en berömd undersökning på 1970-talet studerade man 182 tyska familjer som skulle avstå från tevetittande under ett år. Inga klarade sig längre än sex månader, och de flesta uppvisade klassiska abstinenssyndrom.

Själv är jag nu inne på mitt 23:e år utan regelbundet tevetittande och det är så skönt att ha tid över för en massa annat. Är jag trött går jag och lägger mig istället för att slappa framför teven. Och tror ni jag spenderar hela min lediga tid läsandes och skrivandes framför datorn? Visst är jag här ofta, men jag leker också med mina barn, spelar musik, motionerar, odlar grönsaker och annat kul.

Riksbankens ställer till lågräntefest

Få har väl missat att Riksbanken sänkte reporäntan till rekordlåga 1% idag (från tidigare redan låga 2%). De flaggar även för ytterligare sänkningar framöver. Vi är därmed raskt på väg mot nollränta - USA är redan i princip där, Japan har varit där länge.

Vad får nu denna räntesänkning för följder? För det första blir det med största sannolikhet billigare marknadsräntor. Bolåneräntorna kommer troligen att sänkas ytterligare. Därmed blir det kanske återigen mer tryck på bostadsmarknaden och ett ryck uppåt för bostadspriserna - något vi redan sett efter förra räntesänkningen - enligt senaste mäklarstatistiken har priserna i januari ökat både för bostadsrätter och småhus. Optimismen frodas bland bostadsköpare som tror att den värsta krisen är över och det strömmar till mer intressenter på visningarna. Men vad denna jätteräntesänkning säger är egentligen att det är fortsatt kris som gäller. Därmed finns en överhängande risk att ännu fler nu luras att köpa bostäder som de egentligen inte kommer att ha råd med när arbetslösheten sprider sig och räntorna sen höjs igen om något år. Dessutom blir det bostäder till groteskt höga priser. Min långtidsprognos om den svenska bostadsmarknaden står fortfarande fast - minst en halvering av de reala priserna från toppen. Om något år kommer folk att sitta fast med lån som vida överstiger bostädernas marknadsvärde, vilket drabbar både vanligt folk och bankerna som lånat ut pengar.

Den svenska kronan försvagas - något som i teorin gynnar vår exportindustri. Men när hela världen går in i en rekordkraftig lågkonjunktur, vem ska då stå för ökad efterfrågan på våra exportvaror? Samtidigt blir importvaror (t.ex. olja) dyrare. Det svenska handelsöverskottet är som jag påpekade för ett tag sen en kapplöpning neråt mellan exporten och importen. Hittills har importen sjunkit snabbare, men risken finns att vårt överskott vänder i underskott om importpriserna ökar för snabbt.

Banker och företag hjälps säkert åtminstone tillfälligt av ett lägre ränteläge, och det är väl huvudsyftet med räntesänkningen. Men även företag kan liksom privatpersoner luras att fortsätta leva på lån och inte ta itu med grundproblemen i sina balansräkningar.

Sparare (alltså ansvarskännande personer som inte lever över sina tillgångar) straffas dubbelt. För det första får vi löjligt låg ränta på våra besparingar. För det andra urholkas besparingarna genom att kronans värde sjunker gentemot andra valutor. I morse betalade man 10,65 svenska kronor för en euro, nu är det 10,84 - kronan har tappat nästan 2% mot euron.

Å andra sidan är snart eländet med räntesänkningar snart slut - det finns bara en procent kvar att ta av, så största delen av kronfall och räntefall torde därför vara avklarad nu.

P.S. Läs även vad jag sade sist Riksbanken toksänkte räntan.

Andra AP-fonden gör brakförlust

Andra AP-fonden rapporterade i fredags en förlust på 24% för 2008. Fonden minskade med 54 miljarder kronor från 227 miljarder kronor i slutet av 2007 till nu bara 173 miljarder kronor. Fonden är därmed tillbaks på den nivå den låg på i slutet av juni 2005. Den fullständiga årsredovisningen publiceras enligt pressmeddelandet under denna vecka.

För att lyckas ta igen en förlust på 24% under ett år måste man göra en vinst på 31,6%. Utslaget på fem år skulle det behövas en genomsnittlig avkastning på runt 5,7% bara för att ta igen förlusten. Det kan man möjligen klara om den genomsnittliga årsavkastningen blir som innan 2007, men nu ser ju åtminstone 2009 inte heller ut att bli ett särskilt ljust år för finansmarknaderna. Slutsatsen är att AP-fonderna helt enkelt inte kan tillåta sig att göra sådana här brakförluster. Förutom en broms i utbetalningarna från pensionssystemet borde det finnas någon form av stoploss-broms i AP-fonderna, som gör att de tvingas ut ur aktier när förlusterna löper risk att bli för stora.

På hemsidan säger Andra AP-fonden:

"Andra AP-fondens övergripande mål är att se till att det svenska pensionskapital som fonden ansvarar för maximeras."

Det lät ju bra, fast man har ju tydligen inte lyckats så bra. Hur ska man då genomföra detta?

"Andra AP-fondens styrelse genomför årligen en intern utvärdering av den valda förvaltningsinriktningen. Som ett led i detta arbete reviderar fonden kontinuerligt den senast genomförda ALM-studien (Asset Liability Modelling), vilken ligger till grund för styrelsens beslut om fondens strategiska portfölj."

Aha, det finns en modell! Den som har läst Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan" vet hur tillförlitliga sådana modeller brukar vara, och bilden bekräftas när man läser om ALM-modellen. Där sägs bl.a.

"Scenariosimulering: Här simuleras olika utvecklingsbanor för tillgångsslagen i fondens portfölj, svensk inflation, sysselsättningsgrad och löner. Mycket förenklat innehåller modellen en del som beskriver den förväntade eller genomsnittliga utvecklingen för dessa variabler och en annan del som beskriver variationen runt genomsnittet."

Det sägs också att "analysperspektivet är 30-35 år". Det är tyvärr alltför kort tid - man undviker därmed sådana händelser som 1930-talsdepressionen i analysen - sådana omstörtande händelser som inträffar en gång per livstid. 35 år bakåt i tiden tar oss till 1973. Därmed får man en kraftig övervikt i modellen för den del av vår ekonomiska historia som har haft en unikt hög avkastning för tillgångsslaget aktier (1982-2000).

Uppenbarligen har ALM-modellen slagit fel nu, med tanke på brakförlusten. Man har långt kvar till följande: "Sammantaget bedöms fondens portfölj ge en långsiktig nominell avkastning med i genomsnitt 6,5 procent per år." Tyvärr angav ALM-modellen att "Huvudslutsatsen [...] är att den strategiska allokering som minimerar den negativa effekten på framtida pensioner har en hög andel aktier" och detta visade sig ju vara fel. Det borde därmed vara dags för en rejäl revidering av ALM-modellen - eller varför inte slänga ut den helt? Det är en skandal att våra statliga pensionsfonder styrs av sådana modeller som är dyra att ta fram och dessutom behäftade med så allvarliga strukturella fel i form av idealiserade antaganden att de får katastrofeffekter i sådana här kristider.

Återstår nu att se hur övriga AP-fonder har klarat sig. Jag har redan i höstas kommit med en gissning om hur Första AP-fondens resultat kommer att se ut - vi får snart se hur bra den gissningen var.

Hur ska staterna ta sig ur finansknipan?

På slutet av senaste Credit Bubble Bulletin skriver Doug Noland några kloka ord:

"I certainly don’t like the idea of the government setting investment policy. Let’s face it: it’s repulsive to have Washington dictating the allocation of financial and real resources. But the reality of the situation is that the bubble’s aftermath has left unworkable financial and economic structures. On the financial side, the focus should be on recapitalizing the banking system and reducing the banks’ unmanageable burden of bad assets. With the overriding goal of not bankrupting the country, the broader securitization markets should be left to their own devices. On the real economy side, stimulus should be directed toward funding businesses, capital investment and national infrastructure projects. The focus should be on stabilizing the economy as it transitions away from a “services”/asset-based economic model. “Money” should be directed toward jobs rather than home and asset prices."

Tyvärr har bankerna i USA kört fast totalt i ett träsk av dåliga lån. Egentligen borde de få skylla sig själva, men eftersom fungerande banker är så viktiga för den reala ekonomin måste banksystemet (eller i alla fall delar av det) räddas på något sätt. Jag ställer mig däremot frågande till hur man ska stödja den reala ekonomin. Hur ska man avgöra vilka företag som är värda att räddas, vilka kapitalinvesteringar som är lönsamma, eller vilken infrastruktur som ska repareras eller byggas ut? Risken är stor för att särintressen av olika slag tar över, och att de projekt som genomförs är de som har skickligast lobbyister.

Vidare skriver Doug Noland:

"The entire notion of the government and Fed manipulating market prices should have been discredited by now. Granted, in past crisis the Greenspan Fed was too successful at manipulating the cost of finance and dictating the behavior (expanding leveraging and risk-taking) of the speculating community. It may have worked miraculously more than a few times, but that entire “Monetary Process” has now collapsed. To be sure, we will not come out of today’s mess by inflating financial claims. Various forms of financial Keynesianism will do no more than create phantom recovery and the need for only greater inflation not far down the road."

"Extraordinary government interventions were necessary to stabilizing the financial system. But attempts to stimulate quick economic recovery and the rejuvenation of assets prices come with great risks. There is no resurrecting the old boom. The focus should instead be on supporting the financial and economic systems toward a path of much less dependency on Credit growth and the asset markets."

Helt riktigt - de senaste årens finansiella bubbla har definitivt spruckit och alla försök att blåsa upp den igen är som att ge konstgjord andning till en dödsdömd patient. Fed med flera aktörer lyckades flera gånger att blåsa upp bubblan igen, men denna gång är det nog tyvärr kört. Festen är slut, och nu måste man istället för att försöka organisera en efterfest försöka städa upp de sorgliga resterna och se hur man ska lyckas rädda grunderna i det ekonomiska bygget undan alla de fallande stenarna från vacklande finansiella institutioner.

Det viktigaste nu efter världshistoriens största kreditbubbla (den första riktigt globala) är att styra om det ekonomiska systemet så att det inte är lika beroende av lån. Särskilt inte lån med säkerhet i form av tillgångar vars värde hela tiden måste stiga för att underhålla bubblan.

Tyvärr tror jag inte att Fed och USAs regering kommer att göra några vettiga räddningsaktioner, utan den kommer att domineras av försök att hålla lånebubblan uppblåst, hålla tillgångspriser under armarna och en massa åtgärder riktade till de särintressen som skriker högst. Därmed är risken överhängande att USAs kris blir mycket djupare än vad den annars skulle behöva bli.

Jag hoppas däremot att den svenska regeringen och Riksbanken tänker till lite angående grunderna till krisen innan de kommer med åtgärdspaket. Det är för mycket lån som har försatt världens och Sveriges ekonomi i sin nuvarande situation, så troligen är i de flesta fall mer lån ingen lösning, även om det självklart finns undantag.

Men... man kanske inte ska hoppas på för mycket. Redan nu finns en tendens här att lyssna för mycket på dem som skriker högst (t.ex. angående pensionsproblemen), samt att tro att vi kan få en hållbar återgång till de senaste årens bubbelekonomi.

Ökar eller minskar inkomstskillnaderna?

Med anledning av att LO kom med en uppdaterad rapport om maktelitens löner skrev LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreteraren Per Bardh en debattartikel i DN om detta.

Rapporten räknar på vilka inkomster samhällets maktelit har jämfört med genomsnittliga industriarbetare. Makteliten definieras av rapporten som följande grupper:

• Näringslivets verkställande direktörer
  
• Politiker och höga tjänstemän i regering och riksdag
  
• Representanter för arbetsmarknadens parter
  
• Generaldirektörer och verkställande direktörer i statliga myndigheter och bolag
  
• Politiker och höga tjänstemän i de 10 största kommunerna
  
• Chefer i kommunala bolag i de tre största städerna
  
• Representanter för det traditionella "överhetssamhället"
  
• Mediachefer/redaktörer och journalister
  
• Representanter för universitets- och forskarvärlden
  
• Chefsekonomer
  
• Representanter för folkrörelseorganisationerna

Man tittar då inte bara på lönen för dessa höga poster, utan de totala inkomsterna för dessa personer. Det motiveras med "Många höga positioner medför sidouppdrag som också ger inkomst, till exempel styrelseuppdrag" och "Välbetalda positioner innebär ofta att innehavaren med tiden kan bygga upp en förmögenhet som genererar kapitalinkomster eller inkomster av näringsverksamhet". Rimliga utgångspunkter, anser jag. Eftersom man bygger på statistik från Skatteverket gäller rapporten år 2007. Resultatet kan beskådas här:Som synes har framförallt näringslivets toppchefslöner sprungit iväg hejdlöst från 1980. Inte bara det, ökningstakten har också ökat - kurvan blir brantare. Siffrorna uttrycks i genomsnittliga industriarbetarlöner, vilket år 2007 var 22197 kr/månad enligt rapporten.

Rapporten i sig är i mitt tycke väl genomarbetad och man redovisar på ett tydligt sätt sina urvals- och beräkningsmetoder. Läs den gärna - den innehåller också intressanta avsnitt om fondförvaltarnas inkomster och riskkapitalbolag.

Så till debattartikeln. Wanja Lundby-Wedin och Per Bardh påpekar mycket riktigt att "Skillnaden mellan maktelitens inkomster och en industriarbetarlön har aldrig varit så stora i modern tid som de är nu". Jag tycker också att dessa höga direktörslöner och bonusar är rent groteska och även hur de har växt de senaste åren. Särskilt som många av dessa människor uppenbarligen har gjort ett rätt dåligt jobb. Det funkade bra så länge vi hade ekonomisk uppgång, men när det vänder går företagen plötsligt med jätteförluster och bankerna får statligt stöd. Hur dessa personer i toppositioner med alla välinformerade kontakter har kunnat missa vad som var på gång upphör inte att förundra mig. Som James Howard Kunstler sade - har det någonsin funnits en kris med ljudligare och bjärtare varningssignaler?

För att återgå till debattartikeln så spekulerar de i hur trenden kommer att fortsätta - "Den ekonomiska krisen kommer att bidra till att inkomstskillnaderna i samhället ökar ytterligare". Där tror jag dock att de har fel. Jag har läst någonstans (jag kommer inte ihåg var) att såna här ekonomiska nedgångar har en förmåga att jämna ut inkomsterna, medan uppgångar ökar inkomstklyftorna. Detta kan man också ana av diagrammet ur rapporten ovan, som visar en viss nedgång runt år 2000, då vi också hade en ekonomisk nedgång (om än mild). Och det är rimligt att anta att det kommer att bli en utjämning. De värsta excesserna i form av bonusar försvinner raskt just nu och kapitalinkomster har ju under 2008 istället blivit kapitalförluster. Sen får vi se om själva lönen för en vd går ner eller inte. Men den totala inkomstskillnaden (lön+kapital) kommer troligen att minska rejält.

Bra av DN om SAS

Jag hann inte läsa den förrän nu på kvällen, men noterar att Dagens Nyheters huvudledare "Staten ska inte flyga" idag har sällsynt vettiga åsikter om SAS, som till stor del rimmar väl med mina. Lite klipp ur artikeln:

"Varför ska svenska staten äga ett flygbolag? Varför ska skattebetalarna satsa pengar i flyg men inte i bilindustri? Och främst - varför ska pengar satsas i företag som inte gått bra under långa tider, goda såväl som dåliga?"

"Alliansregeringen hade när den tillträdde uppfattningen att staten inte ska äga företag. Statens uppgift är att ange regler, inte att driva rörelser och konkurrera på marknaden. En sund uppfattning."

"Flyget är en krisbransch under omstöpning."

"Flygtrafik till och från liksom inom Sverige kan skötas av andra bolag. Skulle staten av något skäl se ett behov av flygtrafik där inget kommersiellt bolag vill trafikera kan man göra som med andra kollektivtrafikslag: handla upp."

Precis! Så, kära herrar Odell och Borg, sälj nu istället av SAS medan det fortfarande är möjligt att få mer än en euro för det.

Pumpa upp de fallande bopriserna!

Jag läser idag att enligt bolåneföretaget SBAB:s mäklarbarometer spår mäklarna stigande priser på både bostadsrätter och småhus under årets första kvartal. Det lät ju positivt. Fast läser man lite noggrannare i rapporten ser man att det inte är så glatt som det presenteras. Över 60% av de tillfrågade mäklarna tror på oförändrade priser, runt 10% tror på sjunkande priser och endast drygt 20% tror på stigande priser. Jag skulle utifrån dessa procentsatser snarare säga att "mäklarna spår oförändrade priser", inte "stigande priser". Fast man "måste" ju sätta uppumpningsrubriker. Och media sväljer betet med hull och hår... Hur var det där med att journalister bör kolla sina källor åtminstone lite grann? Det behövs ju bara en snabb titt på rapporten ifråga för att se verkligheten bakom pressmeddelandet.

Jag förstår fortfarande inte vad som är så bra med höga bostadspriser. Visserligen är det mysigt att känna sig rik, men de höga priserna gör ju att folk måste belåna sig långt över öronen för att ha råd med en bostad.

Undersökningen (en enkät bland 210 fastighetsmäklare i Stockholm, Göteborg och Malmö) gäller endast årets första kvartal och visserligen kan vi få se en viss kortsiktig upprekyl för bopriserna tack vare lägre boräntor och att många luras att tro att det värsta är över i och med höstens akuta kris och efterföljande räddningsåtgärder. På sidan fyra i rapporten sägs det dock att "Mäklarna räknar med att botten på bostadsmarknaden är passerad". Det räknar inte jag med. Min analys av den längre trenden kvarstår - vi kommer att få se minst en halvering av småhus- och borättspriserna innan det vänder upp igen och nedgången kommer att ta flera år. Mäklarna talar ju i egen sak, och SBAB verkar vara en av deras bundsförvanter. Jämför med kommentarerna från NAR (National Association of Realtors) under hela nedgången på USAs bostadsmarknad - ständigt tal om "stabilisering" och "botten".

Vi kommer säkert att få se många liknande försök att pumpa upp den pysande bostadsballongen framöver.

Svenskt bankpaket - knappast det sista

Igår presenterade regeringen, med Anders Borg och Mats Odell i rampljuset, ett bankpaket på 50 miljarder. Knappast oväntat att det skulle komma, med tanke på bankernas kapitalbehov och de risker som finns framöver för bankerna. "Staten kommer att kunna delta med upp till 70 procent av en privat emission på samma marknadsmässiga villkor som andra investerare" - som av en händelse kom presskonferensen samma dag som SEB meddelar att de överväger en nyemission - ryktena säger att 15-20 miljarder behövs. "Staten räknar att få tillbaka pengar när bankernas vinster ökar och anser att det finns stora möjligheter till avkastning på de satsade pengar" säger Anders Borg. Jag håller inte med. Det lär dröja många år innan vinsterna ökar igen - det dröjer troligen en generation innan vi eventuellt är tillbaka till de guldtäljartider det varit för bankerna de senaste åren. Under tiden kommer vi att få se fortsatt kräftgång för bankerna och vi skattebetalare får stå för notan för att täppa hålen i systemet.

Oppositionen passar på att försöka plocka politiska poäng när Thomas Östros tycker att regeringen uppträder för mjukt gentemot bankerna. Visst tycker jag också att det måste vara tydliga och hårda villkor kopplade till eventuella hjälpåtgärder från staten, men vad alla politiker måste inse är att denna kris är den allvarligaste i modern tid, och att politisk samsyn behövs för att lösa problemen. Röstfiske är inte det viktigaste just nu, utan att få Sverige att klara sig någorlunda genom en kris vars slut vi definitivt inte sett.

Så fick vi alltså ett nytt svenskt räddningspaket för bankerna. Är det någon som tror att det löser problemen och inga fler paket kommer att behövas? Inte jag. Vi kommer troligen att få se nya paket framöver, allteftersom problemen växer.

SAS ber om pengar

Igår kom SAS med sin rapport för 2008, som innebar en större förlust än väntat. Även om större delen av förlusten på 6,3 miljarder kronor härrör från dotterbolaget Spanair, som nu säljs, så går även resten av företaget med förlust. Därför ska man nu skära bort flyglinjer och 3000 jobb samt göra en nyemission på 6 miljarder för att få in pengar. Svenska staten tänker bidra med att slänga 1,3 miljarder i sjön. "Vi har förtroende för att SAS ska komma tillbaka", säger näringsdepartementet. Tyvärr så delar jag inte detta förtroende, eftersom jag länge förutspått en skarp nedförsbacke för flygbranschen. Varför ska vi skattebetalare stödja en miljöförstörande verksamhet som dessutom går med förlust? "För regeringen är det naturligtvis viktigt med ett starkt SAS" säger näringsdepartementet vidare. Varför är det så viktigt? Prestige? För mig är det viktigare med ett starkt SJ!

Svenska och danska kronor och räntor och så euro

Sverige och Danmark har tagit olika vägar vad gäller sina valutor. Båda länderna har som bekant kronor och har inte gått över till euron. Medan den danska kronan är kopplad till euron genom den europeiska växelkursmekanismen ERM 2 så har den svenska kronan ingen koppling. Det märks också på hur den svenska kronan som liten valuta fluktuerar mycket mer än t.ex. euron mot dollarn. Igår rapporterades t.ex. att "Kronan försvagades mot euron med sex öre till 10:69 kronor. Mot dollarn försvagades kronan med sju öre till 8:33 kronor."Som synes av diagrammet ovan så betalade man fram till början av september 2008 nånstans 9,30-9,50 svenska kronor för en euro. När så finanskrisen körde igång på allvar försvagades kronan mot euron så att man tidvis har fått punga ut med strax över 11 kronor för en euro. I skrivande stund står euron i 10,76 kronor. Det innebär att kronan tappat cirka 13% mot euron. Allt för att vi har en liten "skvalpvaluta" som inte känns attraktiv för investerare i kristider. Visserligen gynnar teoretiskt sett en svagare krona våra exportföretag, men i en global kris där världshandeln över huvud taget sjunker kan man fråga sig hur mycket det är värt.

Den danska kronan däremot har legat stabilt på cirka 7,45 DKK/EUR hela tiden - lyckliga dem, kan man tycka. Men danskarna har drabbats av något annat - titta på diagrammet nedan över styrräntorna för Danmarks nationalbank (röd), Europeiska centralbanken (blå) och Sveriges Riksbank (grön):
Danmarks nationalbank blev alltså tvungna att höja sin styrränta i början av oktober för att försvara den danska kronans värde mot euron, när ECB och Sverige istället sänkte sina räntor för att lindra finanskrisens verkningar. Trots att den danska styrräntan sänkts i tre steg sedan dess ligger den fortfarande en bra bit över ECBs styrränta, som ju också sänkts under tiden. Det högre ränteläget i Danmark syns också på interbankräntorna - danska 3-månaders CIBOR låg idag på 3,9317% medan svenska 3-månaders STIBOR idag låg på 2,023%. En rätt saftig skillnad, tycker jag. Detta är alltså det pris Danmark får betala för sin starkare valuta.

Nu höjs röster i Sverige för att vi ska gå med i eurosamarbetet. Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson argumenterade i förra veckan i SvD Brännpunkt för euroanslutning. Ekonomiprofessorn Harry Flam, som lett arbetet med Studieförbundet Näringsliv och Samhälles rapport om tio år med euron publicerade samtidigt en debattartikel i DN där han pushar för svensk anslutning till euron. Det är så dags att gå med nu, när eurosamarbetet i sig knakar i fogarna (vilket bl.a. Cornucopia skrivit bra om).

Hursomhelst så kan inte Sverige gå med i eurosamarbetet omedelbart, eftersom ett blivande eurolands valuta ska vara med i ERM i två år först enligt reglerna. Därmed tvingas de svenska euroförespråkarna vänta in de fortsatta effekterna av finanskrisen innan de får sin vilja igenom.

Flygbolagens vidare problem

I torsdags rapporterade de amerikanska flygbolagen Continental Airlines och US Airways förluster för fjärde kvartalet 2008. Orsaken visar sig vara dels att färre bokat flygbiljetter p.g.a. finanskrisen, vilket inte var förvånande, dels förluster på dyra kontrakt på flygbränsle. I somras, när råoljepriset var uppe och knackade på $147/fat, fick tydligen flera flygbolag panik och "säkrade" sina bränslepriser. Men sen sjönk ju som bekant oljepriset ner till för närvarande runt $42/fat och flygbolagen satt då fast med svindyra bränslekontrakt och färre resenärer - ingen lyckad kombination.

Även Alaska Air och amerikanska lågprisbolaget JetBlue rapporterade i torsdags att de också drabbats av liknande problem med dyra bränslekontrakt.

I torsdags kom också en rapport från IATA, som bekräftar hur illa det är ställt med flygbranschen. Passagerartrafiken i världen i december föll med 4,6% jämfört med december förra året. Dessutom minskade fraktflyget med närmare 23% under samma period. Tydligen är den passagerarkategori som minskat mest de lukrativa affärsresenärerna på långa linjer. De flygbolag som väntar leveranser av nya flygplan försöker nu säkert febrilt finna sätt att ta sig ur kontrakten.

Nu väntar vi på vad SAS ska rapportera för resultat - minus 4 miljarder kronor ligger förväntan på. Som jag nämnde i fredags så lyckades de som tur var sälja av det blödande Spanair. Piloterna har sänkt sina löner - ett klokt drag tror jag, om de vill behålla sina jobb. Vad gäller kabinpersonalen verkar inte frågan vara helt klar - Kabinfacket har visserligen gått med på frysta löner, men moderförbundet Unionen bromsar. Vi får väl se vad slutresultatet blir.

Jag noterar också att pyttelilla Lithuanian Airlines gick i konkurs för en dryg vecka sedan.

Sammanfattningsvis så får jag bara mer vatten på min kvarn för min förutsägelse att flygbranschen kommer att drabbas betydligt värre än andra branscher. De som kommer att drabbas värst är små bolag (som saknar stordriftsfördelar, t.ex. Lithuanian Airlines), lågprisbolag (som har få kostnader att skära i, t.ex. Sterling), dåligt skötta bolag (t.ex. Alitalia) och mitt vanliga kriterium i denna kris - bolag med stora lån.

Guld och silver (del 1)

Del 1 - lite historia

Jag har talat en del om både deflation och inflation förut på denna blogg. Just nu verkar vi befinna oss i ett deflationsskede, men risken är att de jättelika kostsamma räddningsaktioner som nu genomförs av regeringar världen över i slutändan leder oss in i kraftig inflation. Hur behåller man sina pengars värde i inflationstider? Det klassiska svaret är ädelmetaller - guld och silver. Låt oss titta på ett diagram över guld- och silverpriset uttrýckt i US-dollar per troy ounce (oz). Vi går långt bak i tiden - ända till 1840 (diagrammet visar årsmedelvärdena):Som synes låg silver- och guldpriset i dollar absolut fast fram tills Amerikanska inbördeskriget började 1861, då silverpriset började röra på sig - först upp, sen sakta fallande fram till 1914. Guldpriset i dollar låg dock fortfarande fast - självklart, man hade ju guldmyntfot på den tiden. Man ser också tydligt att silverpriset gick upp under krigstider - både Amerikanska inbördeskriget och Första världskriget. Sen började det att hända saker under 1930-talet i samband med början av depressionen. Först trycktes guldpriset ner 1931, sen stack det upp igen 1932-1934. Under tiden hann också amerikanska staten konfiskera allt "monetärt guld" i april 1933, d.v.s. guldtackor och guldmynt. Fram till 1930 låg guldpriset stabilt runt $20,65 per oz - från 1934 låg det (någorlunda stabilt) runt $35 per oz fram till 1967, eftersom dollarn återigen höll sig till ett slags guldmyntfot genom Bretton-Woods-avtalet. Sen började det hända saker. I slutet av 1960-talet drog USAs kostnader för Vietnamkriget iväg och många blev tveksamma om det verkligen kunde finnas täckning i guld för alla nyutgivna dollar. Till slut blev situationen ohållbar när bl.a. Frankrike började växla in dollar mot amerikanskt guld och 1971 släppte USAs dåvarande president Richard Nixon dollarns koppling till guldet. Sen stack som synes guldpriset i dollar iväg fullständigt ohejdat och silvret följde med. Man kan också se det på ett annat sätt - dollarn tappade i värde. Detta går också tydligt att se utifrån inflationstakten mätt med konsumentprisindex.

Jättespiken i silverpriset runt 1979-1980 i diagrammet ovan härrör sig från Bunker Hunts spekulationsbubbla i silver.

Guld- och silverpriser i $/oz säger egentligen inte så mycket för oss svenskar, varför jag också har ett diagram här med priserna i svenska kronor per gram (i diagrammet syns inte ädelmetallernas uppgång de senaste månaderna):Även där ser man tydligt att det var först runt 1970 som guld- och silverpriset tog fart. USA har ju fördelen att ha en stor och stark valuta - en världsvaluta - så förutom att världens pappersvalutor tappat i värde gentemot guld och silver sedan 1970, så har även kronan tappat mot dollarn:I diagrammet ovan syns inte den sista lilla uppgången i dollarstyrka - idag får man betala över 8 kronor för en dollar. I kristider finns en tendens att överge valutor som är små och/eller svaga. Silver och guld skyddar därför också investeringarna mot sådana valutarörelser.

Dagens pappersvalutor världen över utgör ett enormt ekonomiskt experiment av aldrig tidigare skådade proportioner, som ni ser av diagrammen ovan. De är inte uppbackade av något annat än förtroende för staten som trycker valutan och att staten lagstiftat att valutan är lagligt betalningsmedel. De kallas för fiat-valutor, efter latinets "fiat" = "låt det bliva" (t.ex. i det berömda "fiat lux" - "varde ljus / låt det bli ljus").

Jag återkommer i veckan med del 2 av Guld och silver.

Reklam...

Idag dyker nånting nytt upp på min blogg - reklam! Till höger ser ni en annons från Liberty Silver, en svensk firma som säljer investeringssilver. Klicka på annonsen för att se vad de har att erbjuda. Om ni anger "Flute" i meddelandefältet vid beställning så bjuder de på en 1oz silvertacka per 10000 SEK i ordervärde. Erbjudandet gäller under februari månad år 2009.

Liberty Silver har också flera läsvärda artiklar om ädelmetaller på sin hemsida.

P.S. Jag vill bara för tydlighetens skull påpeka att jag aldrig skulle ta in en annons för något jag inte själv tror på - därför har jag ingen "automatisk" reklamtjänst, som t.ex. Google Ads, där jag inte själv kan styra vad det görs reklam för. Som ni förstår får jag också en liten provision på eventuella silverköp genom erbjudandet till höger.

Tillägg 2009-02-16: Nu har jag också skrivit del 2 om guld och silver.