Merrill Lynch kom igår med en
analys av Swedbank där man varnar för mångmiljardförluster. I worst-case-scenariot kan Swedbank förlora 56 miljarder kronor och hittills i denna kris har det ju till stor del varit worst-case-scenarier som slagit in. Som väntat är det Swedbanks exponering mot Östeuropa (Baltikum och Ukraina) som oroar mest. Tydligen har Swedbank "81 miljarder kronor i tillgångar som värderas mot modeller" och med lärdomar från de amerikanska bankerna kan man ju ana hur tillförlitligt "mark-to-model" är för att korrekt värdera tillgångar. "48 miljarder härrör från Baltikum i ett devalveringsscenario, som bedöms ha 33 procents sannolikhet i analysen." Hur Baltikum skulle lyckas klara sig ifrån en devalvering förstår i alla fall inte jag. Jag skulle vilja säga att sannolikheten för att de baltiska valutornas koppling till euron ska kunna behållas är ungefär lika stor som sannolikheten för att en snöboll överlever i helvetet, när risken till och med finns att eurovalutaunionen i sig kan spricka.
I måndags hade SvD en artikel om att det är "
Illa ställt med riskkunnandet inom bankernas styrelser".
"SEB:s och Swedbanks vildsinta expansion i Baltikum och bankernas stora lån till riskkapitalbolagen är händelser som ifrågasatts de senaste åren och som styrelserna i högsta grad har varit med och godkänt."
Man kan fråga sig varför ingen sagt stopp eller åtminstone "ta det lugnare"! Men, som Chuck Prince, dåvarande VD för Citigroup (numera utsparkad) sade sommaren 2007 "As long as the music is playing, you’ve got to get up and dance".
"När det gäller Swedbank anser vi att styrelsen har tagit alldeles för stora risker i Baltikum och Ukraina. Vi tycker dessutom att ledamöterna har brustit när det gäller finansiell riskkontroll, säger Hans Tson Söderström, ordförande i Aktiespararna."
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Inlägg
Tack för en bra blogg!
SvaraRaderaTvå frågor:
1. Det exportberonde Sverige kommer att drabbas hårt i denna lågkonjunktur. Det som förundrar mig är att politiken med "ekonomisk doping" (läs för låga räntor) drivit upp tillgångsvärdena på bostäder alldeles för högt. Hade en strikt räntepolitik förts hade kanske många husghåll idag inte varit så skuldsatta och varit i en bättre sitaution nu när omständigheter som den internationella konjunkturensom som vi inte kan påverka, gör att många förlorar jobben, med höga skulder. Vad har drivit politiken att föra en sådan ansvarslös räntepolitik?
2. Hur kommer politikerna agera när problemet uppstår för många bostadsägare att skulderna vida överstiger tillgångarna och bankerna säger upp lånen?
MVH
Magnus