Blott Sverige svenska bönor har

Svensk djurhållning är idag till stor del beroende av import av soja som foder. Vi importerar årligen cirka 250 000 ton sojaprodukter, varav mesta delen går till foder. Det mesta importeras från Sydamerika och USA. Detta är inte hållbart i ett längre perspektiv och det är därför dags att se över vilka alternativ som finns. Det som talar emot sojaimporten är förutom de långa transporterna att sojaodlingen i Amerika har mycket stor miljöpåverkan.

För några år sedan har man börjat nya försök med svensk sojaodling - en idé som kom från Charlotte Lagerberg Fogelberg vid Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid SLU och Fredrik Fogelberg vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik (JTI). Lite om resultaten kan man läsa i en artikel på FOBO:s hemsida av Fredrik Fogelberg och en artikel i ATL.

Redan på 1940- och 1950-talen gjorde man försök med sojaodling i Sverige. Sven Holmberg i Fiskeby utanför Norrköping tog fram flera sorter, varav Fiskeby V var den bästa. Denna sort cirkulerar fortfarande i liten skala bland svenska odlare och kan t.ex. köpas från fröfirman Impecta. Jag har själv odlat den i liten skala med hyfsat resultat. Grundproblemet med sojaodling på våra breddgrader är att de flesta sorter luras av våra långa sommardagar och inte sätter frön. De svenska sorterna är särskilt framtagna för att inte luras av daglängden och dessutom hinna ge skörd under vår korta odlingssäsong.

På 1970-talet gjordes större försök med svensk sojaodling, men dessa slog inte väl ut och därför har det funnits en negativ inställning till svensk sojaodling. 2005 kom dock som sagt idéerna tillbaka och man började också prova kanadensiska sorter. Provodlingar i Skåne och på Öland gav lovande resultat. Nu återstår dock en lång process om det ska bli någon svensk sojaodling i kommersiell skala. Intressantast borde väl sojan vara för ekologisk produktion, då ekologiska lantbrukare i dagsläget inte får använda sig av importerad soja som djurfoder. Då borde inhemsk eller till och med egenodlad soja kunna vara beaktansvärda alternativ trots det högre pris som svenskodlad soja skulle betinga. En förutsättning är dock också att svenskodlad soja ger bra lönsamhet som djurfoder jämfört med de baljväxter som idag används i svensk ekologisk djuruppfödning, t.ex. ärter eller åkerbönor.

Fredrik Fogelberg är även aktiv inom försöksodling av andra bönor. Idag kan man i de flesta svenska livsmedelsaffärer finna ett stort sortiment av kokbönor, både torra och kokta på burk, men så gott som allt är importerat, trots att många sorter går lika bra som bruna bönor att odla i Sverige. Jag har själv odlat flera sorter med gott resultat, t.ex. röda kidneybönor, borlottibönor och yinyangbönor. Här handlar det inte om kreatursfoder utan om kokbönor som människoföda. Även här kan förstås inte svensk bönodling konkurrera med den importerade ifråga om pris, men ekologisk odling eller närodlat kan vara argument som ger svenskodlade bönor en konkurrensfördel. Här kan Svenskt Sigills initiativ till klimatmärkning av mat vara intressant ur ett perspektiv med närodlad mat. Hälsokostmarknaden borde också vara intressant för svenskodlade bönor, åtminstone i liten skala. Mer om JTI:s försök med svensk bönodling kan man läsa i en kort sammanfattning på webbsajten eller så kan man ladda ner hela broschyren på tolv sidor.

Dessa försök med svensk bönodling är i mitt tycke mycket intressanta och viktiga. Hela vårt system för matproduktion är som det ser ut idag inte hållbart i ett längre perspektiv, och det är hög tid att vi gör något åt det innan det är för sent.