Det kunde varit värre

Med anledning av att Sverigedemokraterna nu tågar in i Riksdagen påpekade en kommentator att nationalistpartierna är större i våra grannländer. 5,7% av de svenska väljarna har SD lyckats kapa åt sig. SD är därmed fortfarande ett litet riksdagsparti - ungefär som Kristdemokraterna eller Vänsterpartiet.

I Danmark däremot fick främlingsfientliga Dansk Folkeparti 13,8% av rösterna i valet 2007. Norska Fremskrittspartiet får väl anses vara mildare vad gäller främlingsfientligheten, då de lägger mer fokus på andra frågor. Å andra sidan fick de hela 22,9% i senaste valet, men är utfrysta ur det politiska samarbetet. I Holland fick Geert Wilders' nationalistiska Partij voor de Vrijheid (PVV) hela 15,5% av rösterna i årets val.

I grannlandet Finland däremot finns inget lika tydligt främlingsfientligt parti. Där finns bara Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i riksdagsvalet 2007 fick 4,1 % av rösterna. I Storbritannien är British National Party högljudda, men det brittiska valsystemet är som bekant extremt missgynnsamt för småpartier, så BNP fick endast 1.9% av rösterna i årets val och inga parlamentsplatser.

I Italien är Lega Nord starka åtminstone i den norra delen av landet. Av namnet framgår med önskvärd tydlighet att detta parti knappast är något för syditalienare. I senaste valet 2008 fick Lega Nord 8,3% av rösterna, trots att de mest har stöd i norra halvan av landet. I Ungern fick högerextrema och rasistiska Jobbik hela 17% av rösterna i valet i våras.

Så det kunde som sagt ha varit värre här i Sverige. Dessutom är stödet för SD ojämnt fördelat över landet, med Skåne och Blekinge som främsta fästen. SD fick runt 10% av rösterna där, medan man bara fick 3,2% i Stockholms kommun och 4,2% i övriga Stockholms län. I Västerbotten fick SD bara 2,7%, på Gotland bara 3,1%, och i Jämtland och Norrbotten 3,8%.

SD är också ett parti med tydlig övervikt mot män. Endast 3 av de 20 riksdagsledamöterna är kvinnor och större delen av väljarna är män.

Men nu blir det hård politisk verklighet för SD. Partiet får visserligen klirr i kassan med 110 miljoner i partistöd, men frågan är om man lyckas hålla sig kvar mer än en mandatperiod. När det kommer till verkliga politiska debatter kan den närmast pinsamma okunskapen hos vissa SD-företrädare göra att de framstår i en mindre fördelaktig dager. Lyckas de inte heller visa på några särskilda politiska resultat kan det bli en stor besvikelse från deras väljare i nästa val. Jämför hur det gick för Ny Demokrati när de stormade in i riksdagen under en mandatperiod. Å andra sidan verkar SD betydligt mer välorganiserade, så de kanske kan bita sig fast i rikspolitiken. Jag har dock svårt att se att de i dagens läge skulle kunna öka sin röstandel särskilt mycket.

[Andra bloggar om politik, sverige, norge, danmark, holland, italien, ungern, val 2010]