Skördetid

Så här på hösten har många plantor slutat växa i köksträdgården. På tomatplantorna t.ex. kommer inga nya tomater.

Det är dags att ta in de sista av alla frostkänsliga grönsaker nu när frostrisken börjar bli påtaglig. I skrivande stund har jag bara 8 plusgrader utanför köksfönstret. Det blir troligen inte frost inatt, utan bara neråt tre-fyra plusgrader, men bättre att vara på den säkra sidan. De sista tomaterna får ligga gröna i skålar på fönsterbrädan och mogna. Vintersquash och pumpor lägger jag upp ovanpå bokhyllorna, där de får ligga och hårdna i skalet så att de blir riktigt hållbara. Sen kan de lagras i flera månader, ofta över ett halvår. Så här såg årets samling av vintersquash och pumpor ut (klicka för att förstora).

Gissningsvis 40 kilo totalt. Golden Hubbard, Uchiki Kuri, Blue Ballet, Gold Nugget, Mesa Queen, Rouge Vif d'Étampes och Yellow Crookneck heter sorterna. Yellow Crookneck är de gula knottriga "utomjordingarna". Normalt brukar man äta dem som sommarsquash, men min planta fick spatt och producerade så många frukter att några fick sitta kvar och mogna. Sommarsquash är ju egentligen bara pumpor som skördas omogna.

Som jag skrev förra hösten så föredrar jag de mindre storlekarna av pumpor och vintersquash. En pumpa på tio-femton kilo är rätt jobbig att äta upp. För när man väl har delat den håller den sig inte särskilt länge. Bättre då med pumpor och vintersquash i portionsstorlek på 1-2½ kilo. Jag tillagar dem oftast genom att dela dem i hälfter, gröpa ur fröna, ringla på lite olja och sen köra i ugnen på 200 grader tills fruktköttet är mjukt. Man kan också ta på lite rosmarinblad eller pressad vitlök innan pumpahalvorna åker in i ugnen. Vill man istället ha efterrätt tar man på smör och sirap istället för olja och vitlök.

Bloggrannen Cornucopia verkar ha mer "klassiska" Halloween-pumpor, men jag tycker att de är för bleka i smaken som matpumpor. På sista oktober kommer jag nog att ta den minst mogna av mina fyra Rouge Vif d'Étampes (den klassiska Askungen-pumpan) istället och göra pumpagubbe av den.

Annars fick jag en bonusskörd idag av bönor, smågurkor och småsquash. Dessa värmeälskande växter är ju inget man kan räkna med så här års, men det räckte med några lite varmare dagar för att det skulle växa ut lite nya. Jag tycker mig ha märkt att rosenbönor (engelsmännens runner beans) oftast ger bättre skörd sent på hösten. De fortsätter att ge nya baljor ända fram tills frosten sätter punkt, medan vanliga brytbönor, vaxbönor och skärbönor slutar att ge nya baljor när det blir för kallt.

När frosten väl dödat de känsligare växterna får jag övergå till kål, mangold och vintersallat, som klarar en hel del kyla. Man brukar kunna skörda dem fram till nyår åtminstone.

Under augusti-september ger gurkplantorna så mycket att vi inte hinner äta upp allt utan att bli magsjuka. Överskottet lägger jag in för vinterns behov.

Jag blandar gurkor av olika storlekar, allt efter vad jag råkar hitta i "gurkskogen" och ofta slinker det med överskott av lite andra grönsaker, t.ex. strimlad paprika, smålökar och tomatklyftor. De minsta gurkorna lägger jag hela i burken, som cornichons. Lite större delar jag på längden och de största skivar jag som vanlig smörgåsgurka. Det finns dock en övre gräns för när "västeråsgurkorna" inte är goda längre. Den går ungefär vid 3,5 cm diameter. Därför måste gurkodlingen under den intensivaste tiden i augusti-september inspekteras minst en gång i veckan.