Europeiskt perspektiv på nyval

Igår kom så det icke oväntade beskedet att statsminister Stefan Löfven kommer att utlysa extra val (populärt kallat nyval) så snart det konstitutionellt är möjligt, alltså 29 december. Själva valet ska hållas 22 mars, så den politiskt intresserade har en spännande vinter framför sig.

Extra val är sannerligen ingen vanlighet i Sverige - senaste gången var 1958, då dåvarande statsminister Tage Erlander utlyste extra val.

Blickar vi ut mot våra grannländer så lär vi oss att Norge inte har någon konstitutionell möjlighet att genomföra nyval (det enda land jag känner till som har denna regel), utan ett valt Storting sitter alltid sin fulla tid av fyra år.

I Danmark däremot är alla val till Folketinget ordinarie och måste hållas senast fyra år efter senaste valet - statsministern bestämmer när. Senaste gången det var något som kan karakteriseras som nyval var 2007 då det endast var två år efter senaste folketingsvalet. Dessförinnan hade det förekommit tidiga folketingsval 1990 (två år efter senaste val) och 1988 (ett år efter senaste val) och under 1970-talet var det snarast regel att folketingsval hölls vartannat år.

Finland har en liknande regel som Danmark. Där har det dock de senaste decennierna hållits val vart fjärde år, alltså inget som kan karakteriseras som nyval.

Går vi längre ut i Europa så har Tyskland under efterkrigstiden aldrig haft val till förbundsdagen kortare än tre år efter senaste val. Ett under av politisk stabilitet.

I Nederländerna hölls tidiga nyval senast 2012 (två år efter senaste val) och dessförinnan 2003, 1982 samt 1972 (ett år efter senaste val).

I Belgien har det inte förekommit några mycket tidiga parlamentsval sedan 1950, men i gengäld innehar de världsrekord för längsta tiden utan riktig regering, då de 2010-2011 endast hade en expeditionsministär i hela 589 dagar.

Frankrike har inte heller haft tidiga nyval särskilt ofta - senast var 1968.

Går vi till södra Europa, så har Italien haft ganska glesa parlamentsval, men har å andra sidan haft täta regeringsskiften - 40 olika regeringar sedan 1953.

Spanien har haft ganska glesa parlamentsval och regeringar som för det mesta har setat förhållandevis länge. Inte alls samma politiska instabilitet som Italien, med andra ord.

Grekland däremot har haft betydligt mer politisk instabilitet, med ett mycket tätt nyval 2012 (efter bara en månad). 1989 och 1990 hade Grekland också tidiga nyval.

Så efter denna lilla överblick kan vi konstatera att Sverige nu fått sin alldeles egen variant på politisk instabilitet. Instabila politiska lägen av olika slag är inte ovanliga i EU-länderna, men de brukar lösa sig efter något år, med undantag av Italiens kroniska instabilitet. Vi får se 22 mars och veckorna därefter om det instabila politiska läget i Sverige håller i sig.

Sedan kan man som Den Hälsosamme Ekonomisten och Cornucopia fråga sig om vi verkligen behöver någon regering och i så fall till vad.