Klimatkaos i Arktis

I början av förra veckan noterade TT och Sveriges Radio att temperaturerna över Arktis havsis var 10 grader varmare än normalt, en nyhet som genom en ödets nyck dock hamnade i skuggan av den klimatförändringsförnekande Trumps vinst i USA:s presidentval. Detta är inte bara någon tillfällig värmebölja (nåja - det är ändå fryskallt med temperaturer långt under nollan, men alltså mycket varmare än normalt) utan något som har hållit i sig ett tag nu. I förrgår noterade Washington Post att lufttemperaturen över Arktis havsis var hela 20 grader varmare än normalt! Kartan nedan visar hur temperaturavvikelsen jämfört med medeltemperaturen för 1979-2000 ser ut idag 19 november.

Notera även att temperaturen över stora delar av Sibirien i gengäld var -20 grader under den normala. Utsikterna för de närmaste fem dagarna är enligt ClimateReanalyzer.org fortsatt extremt varmt över Nordpolen, men något mindre svinkallt i Sibirien.

Det blev i år inget nytt bottenrekord för den arktiska havsisen i år (det senaste sattes 2012), som jag spekulerade om i början av sommaren. Istället hände något annat - det ser ut som om vi går mot ett rekordlågt maximum för den arktiska havsisen. Idag ser issituationen i Arktis ut som i kartan nedan. Den ljusblå linjen visar normal utsträckning.

Hudson Bay brukar så här års vara till omkring hälften istäckt, men är i år i det närmaste isfri. Det brukar ligga havsis ner till Novaja Zemlja och Svalbard, men i år når den knappt ner till Frans Josefs land och Severnaja Zemlja. Berings sund är också isfritt upp längs hela Alaskas västkust, och även runt Grönland och Baffinön är havsisen betydligt längre norrut än normalt. Ännu tydligare kan man se denna havsisanomali om man ser på den arktiska havsisens utbredning över året som i diagrammet nedan.

Lägg märke till hur linjen för 2016 från oktober börjat avvika nedåt och nu slår 2012, då vi visserligen såg ett rekordkraftigt arktiskt havsisminimum i september, men där havsisen ändå återhämtade sig snabbt i oktober.

2015 var som uppmärksammades av media i vintras det varmaste året globalt sedan mätningarna började och 2016 kommer om inget sensationellt inträffar att slå 2015. 16 av de 17 hittills varmaste åren har varit sedan år 2000 (1998 var det sjuttonde).

Klimatets globala uppvärmning märks inte av mest som uppvärmning, utan framförallt som att vi får mer extremväder av olika slag. Jag skrev 2012 om hur vi därför måste förbereda oss på mer extremväder.

"Vi måste alltså förbereda oss på kraftigare värmeböljor, bistrare köldknäppar, fler översvämningar, återkommande torka och större snöfall. Detta gäller oavsett vad man anser att klimatförändringarna beror på. Jag själv håller för troligt att förändringarna till stor del är orsakade av mänskliga utsläpp av CO2, men även om man inte tror på detta så är det tydligt att förändringar sker."

Förra onsdagens plötsliga snöfall på flera decimeter i Stockholmstrakten visade tydligt hur illa förberett samhället är för mer extremväder, när det ledde till att det mesta av SL:s busstrafik helt enkelt stängdes av och mängder av folk blev strandsatta på väg hem från jobbet. Jag drabbades själv av detta, men fick lift av en omtänksam okänd Ältabo med fyrhjulsdriven bil som jag härmed vill tacka stort för att jag slapp pulsa flera kilometer i snö för att komma hem - något jag förvisso skulle ha klarat, men som hade tagit lång tid och varit ganska jobbigt. Det var tydligen flera som gjorde som denne man och gav sig ut för att skjutsa folk när bussarna inte gick och taxi inte gick att få tag på.
Höstens värmebölja i Arktis är en liten försmak av den stora volatilitet som troligen kommer att prägla världens klimat de närmaste åren.

Det blir svårt för mänskligheten när extremväder återkommer allt oftare och mer oberäkneligt. Den mänskliga civilisationen och jordbruket har växt fram under en tid av förhållandevis stabilt klimat, något som nu ser ut att förändras. När väderförhållandena blir alltför oberäkneliga blir det svårt att bedriva jordbruk som förr, vilket påverkar grundförutsättningen för att vi ska kunna vara så många människor på Jorden, nämligen mängden livsmedel som kan produceras.