Ännu mer Swedbank

Det finns mer att orda kring turerna runt Swedbank och Sparbanksstiftelserna. Fredrik Braconier på SvD tycker att Swedbank har lurat dem som köpt preferensaktier innan jul. Han drar sig inte för att använda ett så hårt ord som bondfångeri om det faktum att den utlovade utdelningen på preferensaktierna nu plötsligt gick om intet. Bra sagt! I och för sig kan man ju tycka att de som deltog i nyemissionen får skylla sig själva, men problemet är att större delen av dem inte spelade bort egna pengar, utan andras pengar. Folksam riskerar sina pensionssparares pengar. Sparbanksstiftelserna slarvade bort pengar som skulle gå till forskning, utbildning, kultur och idrott.

Igår kväll skrev jag om Sparbanksstiftelsernas ordförande Ingrid Dahlberg. Jag frågar mig första hur man kunnat utse henne till ordförande för en storägare till en storbank. Här faller ansvaret på valberedningen. Borde man inte ha valt en person med kunskaper om ekonomi och bankväsendet? Det är i och för sig sunt att man har personer med olika bakgrund i styrelsen, så att perspektivet inte blir för ensidigt. Även ekonomer tenderar ju att ha "färgade glasögon" i sin syn på världen. Men om man vill ha t.ex. en kulturpersonlighet i styrelsen så finns det många kulturpersonligheter som även har ekonomikunskaper. Fast även om nu valberedningen nominerat en olämplig person, så måste den nominerade själv inse sina begränsningar. Kan man inget om banker bör man tacka artigt nej till ett sånt uppdrag, eller möjligen tacka ja och sen sätta sig och läsa på en massa om banker, aktier, fonder, m.m. På en sådan här mäktig post kan man nämligen genom blåögdhet och okunskap ställa till stort elände för många andra, vilket just bevisats.

Jag råkade även hitta en mycket intressant artikel i Affärsvärlden, som gräver lite i historien bakom Swedbanks nuvarande situation och en hel del för mig okända detaljer om höstens viktiga händelser. Riktigt bra journalistik av Birgitta Forsberg om hur småspararnas trygga bank blev ett högriskprojekt. Hon börjar med att berätta historien om hur Jan Lidén och Carl Eric Stålberg blev ledarduo för Swedbank och hur man expanderade österut. Sen kommer hon in på Sparbanksstiftelserna. Lite godbitar ur artikeln:

"Stiftelserna lade olika vikt vid sina olika uppdrag. Ingvar Melin hävdade att stiftelserna främst skulle äga Swedbank och vårda banken. Men andra stiftelser, som ofta befolkas av kommunpolitiker och kommunanställda enligt sparbankstanken om att spegla samhället, fokuserade mer på att dela ut pengar."
[...]
"Medan Ingvar Melin förgäves förfäktade sin ståndpunkt i Förvaltningsbolaget verkade de andra representanterna mest tycka att det var trevligt att det regnade så stora utdelningar över dem. Ingvar Melin hade också synpunkter på bankens strategi och agerande, medan de andra ofta satt tysta."
[...]
"Flera av stiftelserna sägs också ha förlitat sig på Förvaltningsbolagets tjänsteman, Björn Kårfalk. Han påstås i sin tur ha backat upp Carl Eric Stålberg. Enligt Björn Kårfalk styr stiftelserna banken via valberedningen, där de har ordförandeposten."
[...]
"Bilden som växer fram är att stiftelserna, med undantag för Melin på Alfa, stillatigande sett på hur Stålberg och Lidén rusat i väg österut mitt i en högkonjunktur."

Här får vi lite av förklaringarna till att en småspararbank kunde få för sig att expandera stort utomlands. Eftersom styrelseledamöterna tydligen inte förstod så mycket så sade de inte emot. Här förstår man också bakgrunden till att stiftelserna inte hade några pengar att köpa aktier för i nyemissionen. Sen kommer artikeln in på höstens händelser, som ligger bakom de senaste dagarnas härva.

"Söndagen den 19 oktober ringde Anders Sundströms mobiltelefon. När Folksams vd svarade serverade hans gamla vän Lorentz Andersson från Sparbanksstiftelsen Norrland ett delikat problem - Swedbank behövde pengar, kunde Folksam ställa upp?"
"Anders Sundström och Lorentz Andersson var gamla partikamrater i socialdemokraterna. När Lorentz Andersson var kommunalråd i Skellefteå var Anders Sundström kommunalråd i Piteå. Därefter gjorde båda karriär inom partiet, Lorentz Andersson satt i partistyrelsen och blev landshövding medan Anders Sundström blev minister."
"Lorentz Andersson var även ordförande i Swedbanks valberedning och Anders Sundström hade suttit i styrelsen från våren 2003 till våren 2004, då han slutade för att bli vd för Folksam."

Sen noterar jag att det finns en sparbanksstiftelse som verkar överleva:

"Ett stort undantag utgör Sparbanksstiftelsen Alfa, med Ingvar Melin i spetsen. Medan de andra stiftelserna hade delat ut merparten av sina pengar, hade Alfa 10 procent av sin förmögenhet likvid och kunde ställa upp kontant för de aktier stiftelsen äger direkt, inte via Förvaltningsbolaget."

Det fanns alltså någon inom Sparbanksstiftelserna som fortfarande hade lite vett kvar och inte belånade sina aktier. I en di-artikel från igår läser jag också att

"Sparbanksstiftelsen Alfa med verksamhet i framförallt Värmland och Östergötland är mer stadd i kassan. Som den största sparbanksstiftelsen med 16,3 miljoner obelånade Swedbankaktier har de fortfarande en relativt god ekonomi"

Jag frågar mig fortfarande varför Svensk Exportkredit (SEK) lånat ut pengar till Swedbank. Det frågar sig tydligen Svd också:

"I utbyte mot säkerheter i form av Swedbank-aktier gav SEK ett lån på en halv miljard kronor till stiftelserna i januari 2008, lika mycket lånade de av en europeisk bank månaden efter.

På frågan varför ett exportstimulerande organ som SEK överhuvudtaget ska låna ut pengar till en så inhemsk företeelse som en samling sparbanksstiftelser, svarar ordförande Ulf Berg:

– Det är en förståelig fråga. Men för att exporten ska komma igång måste hela det finansiella systemet fungera och därför kan vi även gå in och ge lån till finansiella spelare, säger han."

Det var ju ett svar. Men kanske inte riktigt så utförligt som jag skulle önska. Fortfarande tveksamt om detta verkligen ingår i deras uppdrag.

Nu undrar förstås alla vilken "den europeiska banken" är som lånat ut en halv miljard och som därmed kanske blir ägare till en massa Swedbankaktier. Vi väntar med spänning på att det ska avslöjas.

Hursomhelst är det intressant att Sparbanksstiftelserna under våren 2008 köpte drygt 8 miljoner nya Swedbank-aktier för runt 1 miljard kronor. Sedan dess har aktiekursen som bekant hunnit med två halveringar!

Som jag nämnt tidigare så kommer ju en massa kultur, forskning, utbildning och idrott att gå miste om bidrag från Sparbanksstiftelerna. På www.sparbanksstiftelserna.se kan man läsa mer om vilka som kommer att gå miste om pengar. Bl.a. tappar Nordens Ark en miljon om året.

Vad gäller Swedbank så sitter styrelseordföranden Stålberg kvar än så länge. Nya storägaren Folksam verkat inte ha något emot honom. Att han tagit alldeles för stora risker verkar man än så länge hålla emot honom.

Folksam sålde förresten sitt fondbolag till Swedbank häromåret och Swedbank säljer sakförsäkringar från Folksam. Det verkar finnas tankar bakom Folksams övertagande, bl.a. är Swedbanks många kontor troligen intressanta. Det kan nog bli fler samarbeten.

Nå, nog om Swedbank och Sparbanksstiftelserna nu. Jag lovar att ta upp lite andra ämnen nu, om inget sensationellt händer i Swedbank.

Mer om Swedbank och sparbanker

Några andra bloggare hade kloka funderingar runt detta med att Folksam kräver in pantsatta Swedbankaktier från Sparbanksstiftelserna.

Lakes lakonismer undrar "Har Swedbank tappat hela sin historia nu?" och konstaterar att "Anders Sundström, vd i Folksam, verkar inte vara direkt besviken över det inträffade."

Cornucopia undrar "Vad händer nu med de oberoende sparbankerna?"

För den som vill förstå bakgrunden till allt detta så har Wikipedia lite historik kring sparbanker. Även Sparbanksstiftelserna har lite historik på sin hemsida liksom Swedbank. Jag tänkte dra en liten kortversion här. Nästan femhundra sparbanker startades från 1820 och framåt, och många av dem var väldigt små. De hölls från 1901 ihop av Svenska sparbanksföreningen. 1955 började sammanslagningarna för att effektivisera verksamheten tack vare en lag som möjliggjorde detta. Fram till 1990-talet minskade antalet sparbanker till 130.

Under bankkrisen i början av 1990-talet fick Första Sparbanken (Göteborg och Stockholm) svåra problem och 1992 bildades en affärsbank - Sparbanken Sverige - av Sveriges då elva största regionala sparbanker samt Sparbankernas bank. Sparbanken Sverige var helägt av de elva sparbanksstiftelserna, men var nu ett aktiebolag och kunde t.ex. ta in pengar via nyemissioner.

1997 gick Sparbanken Sverige samman med Föreningsbanken till Föreningssparbanken. Föreningsbanken i sin tur hade också bildats 1992 genom sammanslagning av Sveriges Föreningsbank, Föreningsbankernas Bank samt drygt 300 lokala Föreningsbanker, ursprungligen kallade Jordbrukskassor - den första grundades 1915. De hade historiska likheter med sparbankerna genom sin lokala anknytning.

Genom sammanslagningen och nyemissioner föll sparbanksstiftelsernas andel i den bank som 2006 bytte namn till Swedbank till runt 20%.

Föreningssparbankens baltiska äventyr började 1998 när de blev majoritetsägare i Hansabank med verksamhet i Estland, Lettland och Litauen. Hansabank blev helägd år 2005 och bytte 2006 även den namn till Swedbank.

I juli 2007 köpte Swedbank TAS-Kommerzbank i Ukraina. Därmed bekräftades fullständigt att Swedbank blivit en affärsdrivande bank som alla andra. Precis när det var uppenbart för den insatte att en finanskris var på väg att bryta ut, då i juli 2007, köpte alltså Swedbank på sig ytterligare en stor risk i ett försök till internationell expansion. Uttrycket "skomakare, bliv vid din läst" passar här, tycker jag. Hade Swedbank hållit kvar vid sin ursprungliga affärsidé som sparbank/föreningsbank och inte fått expansionsvansinne hade de säkert mått betydligt bättre idag.

Vad kommer att hända nu då? Folksam blir plötsligt största ägare i Swedbank, men har bara knappt 15% av kapitalet. Sparbanksstiftelserna försvinner med största sannolikhet helt. Så mycket är klart. "Vi kommer att engagera oss mer i styrelsearbetet och ha åsikter om exempelvis utdelningspolicy", säger Folksams vd Anders Sundström. Jag skulle gissa att det betyder att utdelningen för Swedbankaktien kommer att slopas i år. Swedbank behöver troligen spara in dessa pengar för att slippa göra ännu en nyemission. Med tanke på aktiekursen just nu känns säkert en nyemission ytterst oattraktiv.

Att de största sparbanksstiftelserna försvinner kommer tyvärr att innebära att forskning, kultur och idrott blir av med en för många verksamheter viktig sponsor. Allt och alla verkar att drabbas av nuvarande kris. Alla som ägt Swedbankaktier har gjort storförlust de senaste två åren. Pensionsfonder m.fl. alltså, och inte minst Folksam.

Det ska tilläggas att överlämningen av aktierna till Folksam ännu inte är formellt klar - enligt DN sitter parterna i förhandlingar över helgen. Att det skulle bli något annat resultat än överlämning till Folksam är dock ytterst osannolikt.

På Swedbanks hemsida kommenterar nye vdn Michael Wolf Folksamaffären. Bl.a. säger han:

"Det är därför upprörande att se en del av journalistiken som påstått att banken är i kris. Banken är inte i kris. Vi har idag en stark kapitalisering med den bästa likviditeten någonsin i bankens historia och är den sjunde bäst kapitaliserade banken i Europa."

Det är inte Folksamaffären som gör att jag och fler med mig påstår att Swedbank står inför en svår kris. Det är i första hand affärerna i Baltikum och Ukraina. Den dagen Estland, Lettland och Litauen kopplar loss sina valutor från Euron och devalverar är Swedbanks likviditet och kapitalisering inte särskilt stark längre. Även om de baltiska länderna inte devalverar lär det bli stora mängder lån där som blir ruttna och orsakar stora förluster. Det är i och för sig glädjande att Swedbank redan innan de riktiga problemen kommer igång ser till att förstärka sitt kapital och sin likviditet. Då kanske de har en möjlighet att överleva utan stöd från svenska staten då östanvinden börjar blåsa kallare.

Det kan tilläggas att de som handlar i Swedbanks aktier uppenbarligen ser en stark risk för allvarlig kris i banken - hur ska man annars förklara att den sjunkit så kraftigt. Se diagrammet i mitt förra inlägg. En sån nerförsbacke - tämligen obruten under omkring två års tid - orsakas inte bara av vad journalister skriver om ett företag, utan där finns garanterat någon fundamental orsak bakom.

En negativ faktor som kommer att dyka upp lite senare är de svenska bostadslånen. Mer om det någon annan gång.

Nå, nog ordat om Swedbank för denna gång, men jag får säkert tillfälle att återkomma.

Adjö till sparbanksstiftelserna!

Nu har Sparbanksstiftelserna kommit till slutet på den långa utförsbacken som började med strukturförändringen som initierades 1989. Redan i onsdags rapporterades i SvD att de nu var panka. Stiftelserna köpte nämligen Swedbankaktier för 1,3 miljarder kronor i emissionen av preferensaktier innan jul, vilket finansierades genom ett lån på knappt 1 miljard från Folksam. Sedan dess har aktiernas värde mer än halverats. Inte förvånande så rapporterar nu SvD att Folksam nu kräver in aktierna som satts i pant för lånet och därmed blir största ägare i Swedbank. Sparbanksstiftelserna är bankrutt, med skulder som med god marginal överstiger tillgångarna, som till största delen består av Swedbankaktier.

Vilken skam att just Sparbanksstiftelserna köpte aktier för lånade pengar. De om några borde väl veta bättre! Från Sparbanksstiftelsernas hemsida (min kursivering):

"§ 2
Stiftelsen skall tillgodose syftet att främja sparsamhet i Sverige genom att som aktieägare i bank och/eller företag inom sparbankssektorn verka för att sparbanksrörelsens grundläggande idéer och värderingar bevaras och utvecklas och att bankverksamheten inom sparbankssektorn blir en effektiv konkurrensfaktor på kreditmarknaden."

Var inte just Sparbankernas grundläggande idé att man skulle spara pengar för att sedan köpa det man ville ha? Min farfar var sparbanksdirektör och han skulle säkert ha gråtit blod om han fått se hur sparbankerna körts mot graven sedan 1989.

Särskilt de senaste årens spekulationer i Baltikum och Ukraina har lett Swedbank mot en säker död. Staten (alltså vi skattebetalare) kommer troligen i slutändan att bli tvungen att ta över vraket.

Se här på Swedbanks aktiekurs sedan januari 2007:Hur kunde någon få för sig att köpa Swedbankaktier i december 2008 annat än i rent spekulativt syfte? Och dessutom för lånade pengar! Aktien har gått från runt 250 kronor i början av 2007, vilket i och för sig får ses som en bubbelvärdering, till nu senast 18 kronor och 40 öre. Bara sen innan jul har aktiens värde mer än halverats. Troligen kommer den att slaktas ännu mer nästa vecka. En halvering av värdet utesluter inte en till.

Två lärdomar för alla andra:

1. Köp aldrig aktier för lånade pengar!


2. Att en aktie tappar 82% av sitt värde betyder oftast inte att det är köpläge - tvärtom!