Rekordmånga bostadsrätter till salu

DN rapporterade i fredags att det nu är Rekordmånga bostadsrätter till salu på bostadssajten Hemnet. Totalt var det 43% fler bostäder till salu på Hemnet i februari 2009 jämfört med februari 2008. Endast oktober 2008 har fler bostäder varit till salu. Hur man då kan förvänta sig en fortsatt uppgång i bostadspriserna förstår inte jag. Men vissa verkar göra det. Varifrån skulle de rekordmånga kapitalstarka köparna dyka upp som nu ska köpa alla dessa rekordmånga bostäder till salu? Riksbanken kan visserligen trolla med räntan, men de kan inte trolla fram köpare. Priser sätts som bekant nånstans i balansen mellan utbud och efterfrågan. Större utbud brukar leda till lägre priser. Som jag nyligen skrev så kan vi möjligtvis få se en viss uppstuds i bopriserna detta kvartal, men sen kommer nedförsbacken att fortsätta. Nyheten om rekordutbudet på Hemnet gör mig dock tveksam vad gäller uppstuds detta kvartal.

Säkert blir många otåliga, men bostadsbubblor tar tid på sig att pysa ur. Särskilt starten (toppformationen) kan bli seg. Jag skrev ju om den svenska bostadsbubblan redan hösten 2007, även om jag då inte hade sett toppen ännu, utan bara påpekade vilken fallhöjd vi höll på att bygga upp. Först i nu somras konstaterade jag att fallet var påbörjat. Just nu pågår ju en oerhörd "dopning" av den svenska bostadsmarknaden genom Riksbankens toksänkning av räntan. Men snart är denna dopning obönhörligen slut. Ty det finns nu endast en procentenhet kvar att sänka innan Riksbanken är på nollränta. Och att räntespreadarna skulle krympa ter sig i dagsläget osannolikt. Istället kommer den bistra verkligheten på arbetsmarknaden att göra sig gällande.

Är bankaktierna köpvärda nu?

Med anledning av de kraftiga nedgångarna för de svenska bankaktierna frågar sig säkert många om de inte är köpvärda nu. Vissa kanske till och med funderar på att hänga på SEBs nyemission. Låt oss titta på hur bankaktierna har gått sedan finanskrisen började i juni 2007. För enkelhetens skull visar jag alla fyra i samma diagram, med kursen 1 juni 2007 satt till 100%.
Som synes har Swedbank tappat mest - mer än 90% sedan juni 2007. Bara sedan nyemissionen innan jul har den tappat cirka 60%, vilket som säkert de flesta hört nu gjort att Folksam övertar de aktier Sparbanksstiftelserna pantsatt.

Även SEB har tappat mycket och sjunkit mot nya bottnar nu i veckan. Runt 85% har aktien tappat sedan juni 2007 och 40% bara sedan innan jul. Så blir det nu nyemission. Hade man istället passat på att göra den innan jul, som Swedbank, hade man säkert fått mycket förmånligare villkor. Istället för den tia per aktie man nu tvingas till. Fem befintliga aktier ger rätt att teckna elva nya aktier - vilken sanslös utspädning det blir!

Både Swedbank och SEB har ju stor utlåning i Baltikum, vilket i sig är nog skäl till att undvika dessa aktier. Som jag sade i fredags - en halvering av aktiens värde utesluter inte en halvering till. Och att en aktie tappat över 80% innebär inte att det är köpläge - tvärtom! Innan jag tror på dessa aktier igen vill jag se något som liknar en bottenformation, inte bara uppstudsar på vägen ner.

Vad gäller Nordea och Handelsbanken ser läget inte lika mörkt ut. Nordea har visserligen tappat runt 64% sedan juni 2007 och Handelsbanken 53%. Illa, men inte lika illa som kollegerna. Nordea och Handelsbanken har ju inte heller någon större exponering mot Baltikum. Men jag noterar en intressant divergens nu i veckan, nämligen att medan SEBs och Swedbanks aktier gick ner mot nya bottnar så gick varken Nordea eller Handelsbanken under sina tidigare bottnar, även om marginalen är liten för Nordea. För Handelsbanken är divergensen så tydlig att man till och med ser den med blotta ögat i diagrammet ovan. Det är dock än så länge bara en antydan till att vi kan få se styrka i Handelsbanken - en antydan som måste bekräftas av ett stigande mönster i aktiekursen. Som jag ser det är vändningen inte bekräftad. Men om man nödvändigtvis vill ha bankaktier i portföljen ska man i så fall ha Handelsbanken.

De flesta branscher drabbas idag av ett stålbad, där överlevarna kommer att komma ut i andra ändan med goda affärsmöjligheter, då många konkurrenter säkert försvunnit. För den svenska bankbranschen ser det ut att innebära att SEB och Swedbank är de svaga som kommer att försvinna och Handelsbanken och Nordea överlever.

P.S. Jag innehar idag inga bankaktier. Jag anser att de kommande fallen på den svenska bostadsmarknaden kommer att gå så hårt åt våra banker att jag inte är villig att spekulera i uppgång för någon av dem.

Mer om Swedbank och sparbanker

Några andra bloggare hade kloka funderingar runt detta med att Folksam kräver in pantsatta Swedbankaktier från Sparbanksstiftelserna.

Lakes lakonismer undrar "Har Swedbank tappat hela sin historia nu?" och konstaterar att "Anders Sundström, vd i Folksam, verkar inte vara direkt besviken över det inträffade."

Cornucopia undrar "Vad händer nu med de oberoende sparbankerna?"

För den som vill förstå bakgrunden till allt detta så har Wikipedia lite historik kring sparbanker. Även Sparbanksstiftelserna har lite historik på sin hemsida liksom Swedbank. Jag tänkte dra en liten kortversion här. Nästan femhundra sparbanker startades från 1820 och framåt, och många av dem var väldigt små. De hölls från 1901 ihop av Svenska sparbanksföreningen. 1955 började sammanslagningarna för att effektivisera verksamheten tack vare en lag som möjliggjorde detta. Fram till 1990-talet minskade antalet sparbanker till 130.

Under bankkrisen i början av 1990-talet fick Första Sparbanken (Göteborg och Stockholm) svåra problem och 1992 bildades en affärsbank - Sparbanken Sverige - av Sveriges då elva största regionala sparbanker samt Sparbankernas bank. Sparbanken Sverige var helägt av de elva sparbanksstiftelserna, men var nu ett aktiebolag och kunde t.ex. ta in pengar via nyemissioner.

1997 gick Sparbanken Sverige samman med Föreningsbanken till Föreningssparbanken. Föreningsbanken i sin tur hade också bildats 1992 genom sammanslagning av Sveriges Föreningsbank, Föreningsbankernas Bank samt drygt 300 lokala Föreningsbanker, ursprungligen kallade Jordbrukskassor - den första grundades 1915. De hade historiska likheter med sparbankerna genom sin lokala anknytning.

Genom sammanslagningen och nyemissioner föll sparbanksstiftelsernas andel i den bank som 2006 bytte namn till Swedbank till runt 20%.

Föreningssparbankens baltiska äventyr började 1998 när de blev majoritetsägare i Hansabank med verksamhet i Estland, Lettland och Litauen. Hansabank blev helägd år 2005 och bytte 2006 även den namn till Swedbank.

I juli 2007 köpte Swedbank TAS-Kommerzbank i Ukraina. Därmed bekräftades fullständigt att Swedbank blivit en affärsdrivande bank som alla andra. Precis när det var uppenbart för den insatte att en finanskris var på väg att bryta ut, då i juli 2007, köpte alltså Swedbank på sig ytterligare en stor risk i ett försök till internationell expansion. Uttrycket "skomakare, bliv vid din läst" passar här, tycker jag. Hade Swedbank hållit kvar vid sin ursprungliga affärsidé som sparbank/föreningsbank och inte fått expansionsvansinne hade de säkert mått betydligt bättre idag.

Vad kommer att hända nu då? Folksam blir plötsligt största ägare i Swedbank, men har bara knappt 15% av kapitalet. Sparbanksstiftelserna försvinner med största sannolikhet helt. Så mycket är klart. "Vi kommer att engagera oss mer i styrelsearbetet och ha åsikter om exempelvis utdelningspolicy", säger Folksams vd Anders Sundström. Jag skulle gissa att det betyder att utdelningen för Swedbankaktien kommer att slopas i år. Swedbank behöver troligen spara in dessa pengar för att slippa göra ännu en nyemission. Med tanke på aktiekursen just nu känns säkert en nyemission ytterst oattraktiv.

Att de största sparbanksstiftelserna försvinner kommer tyvärr att innebära att forskning, kultur och idrott blir av med en för många verksamheter viktig sponsor. Allt och alla verkar att drabbas av nuvarande kris. Alla som ägt Swedbankaktier har gjort storförlust de senaste två åren. Pensionsfonder m.fl. alltså, och inte minst Folksam.

Det ska tilläggas att överlämningen av aktierna till Folksam ännu inte är formellt klar - enligt DN sitter parterna i förhandlingar över helgen. Att det skulle bli något annat resultat än överlämning till Folksam är dock ytterst osannolikt.

På Swedbanks hemsida kommenterar nye vdn Michael Wolf Folksamaffären. Bl.a. säger han:

"Det är därför upprörande att se en del av journalistiken som påstått att banken är i kris. Banken är inte i kris. Vi har idag en stark kapitalisering med den bästa likviditeten någonsin i bankens historia och är den sjunde bäst kapitaliserade banken i Europa."

Det är inte Folksamaffären som gör att jag och fler med mig påstår att Swedbank står inför en svår kris. Det är i första hand affärerna i Baltikum och Ukraina. Den dagen Estland, Lettland och Litauen kopplar loss sina valutor från Euron och devalverar är Swedbanks likviditet och kapitalisering inte särskilt stark längre. Även om de baltiska länderna inte devalverar lär det bli stora mängder lån där som blir ruttna och orsakar stora förluster. Det är i och för sig glädjande att Swedbank redan innan de riktiga problemen kommer igång ser till att förstärka sitt kapital och sin likviditet. Då kanske de har en möjlighet att överleva utan stöd från svenska staten då östanvinden börjar blåsa kallare.

Det kan tilläggas att de som handlar i Swedbanks aktier uppenbarligen ser en stark risk för allvarlig kris i banken - hur ska man annars förklara att den sjunkit så kraftigt. Se diagrammet i mitt förra inlägg. En sån nerförsbacke - tämligen obruten under omkring två års tid - orsakas inte bara av vad journalister skriver om ett företag, utan där finns garanterat någon fundamental orsak bakom.

En negativ faktor som kommer att dyka upp lite senare är de svenska bostadslånen. Mer om det någon annan gång.

Nå, nog ordat om Swedbank för denna gång, men jag får säkert tillfälle att återkomma.

Adjö till sparbanksstiftelserna!

Nu har Sparbanksstiftelserna kommit till slutet på den långa utförsbacken som började med strukturförändringen som initierades 1989. Redan i onsdags rapporterades i SvD att de nu var panka. Stiftelserna köpte nämligen Swedbankaktier för 1,3 miljarder kronor i emissionen av preferensaktier innan jul, vilket finansierades genom ett lån på knappt 1 miljard från Folksam. Sedan dess har aktiernas värde mer än halverats. Inte förvånande så rapporterar nu SvD att Folksam nu kräver in aktierna som satts i pant för lånet och därmed blir största ägare i Swedbank. Sparbanksstiftelserna är bankrutt, med skulder som med god marginal överstiger tillgångarna, som till största delen består av Swedbankaktier.

Vilken skam att just Sparbanksstiftelserna köpte aktier för lånade pengar. De om några borde väl veta bättre! Från Sparbanksstiftelsernas hemsida (min kursivering):

"§ 2
Stiftelsen skall tillgodose syftet att främja sparsamhet i Sverige genom att som aktieägare i bank och/eller företag inom sparbankssektorn verka för att sparbanksrörelsens grundläggande idéer och värderingar bevaras och utvecklas och att bankverksamheten inom sparbankssektorn blir en effektiv konkurrensfaktor på kreditmarknaden."

Var inte just Sparbankernas grundläggande idé att man skulle spara pengar för att sedan köpa det man ville ha? Min farfar var sparbanksdirektör och han skulle säkert ha gråtit blod om han fått se hur sparbankerna körts mot graven sedan 1989.

Särskilt de senaste årens spekulationer i Baltikum och Ukraina har lett Swedbank mot en säker död. Staten (alltså vi skattebetalare) kommer troligen i slutändan att bli tvungen att ta över vraket.

Se här på Swedbanks aktiekurs sedan januari 2007:Hur kunde någon få för sig att köpa Swedbankaktier i december 2008 annat än i rent spekulativt syfte? Och dessutom för lånade pengar! Aktien har gått från runt 250 kronor i början av 2007, vilket i och för sig får ses som en bubbelvärdering, till nu senast 18 kronor och 40 öre. Bara sen innan jul har aktiens värde mer än halverats. Troligen kommer den att slaktas ännu mer nästa vecka. En halvering av värdet utesluter inte en till.

Två lärdomar för alla andra:

1. Köp aldrig aktier för lånade pengar!


2. Att en aktie tappar 82% av sitt värde betyder oftast inte att det är köpläge - tvärtom!

Bränslena som kanske inte fanns så mycket av

USAs kol
USAs oljeproduktion befinner sig som bekant i nedförsbacke sedan 1970 och sedan dess har underskottet fått täckas upp med import. Snart (kanske redan nu) befinner sig även den globala oljeproduktionen i nedförsbacke. USA måste därför snart finna alternativa energikällor om de vill upprätthålla sin energiförbrukning. Det har talats om förnybara energikällor (t.ex. vind-, sol- och vattenkraft), men som Kjell Aleklett nyligen påpekade är det omöjligt att ens komma i närheten av de mål som president Obama satt upp. Förnybar energi kan endast bidra med en bråkdel av den energi man idag får från fossila bränslen.

Kol har ofta seglat upp i debatten som ett intressant ersättningsbränsle, särskilt med tanke på att USA har jättestora kolreserver under sin markyta. Eller är de så stora som det påstås? Byron W. King skrev nyligen en artikel där han diskuterar hur mycket kolreserver som egentligen finns kvar i USA och hur lätta eller svåra de är att utvinna.

Bland annat finns en stor del av reserverna vid Alaskas nordkust. Tänk er bara de logistiska problem som uppstår om man ska försöka starta kolgruvor i Arktis och sen frakta kolet därifrån med en infrastruktur i form av hamnar eller järnvägar. Hur mycket jobb tror ni det är att bygga en jättelik hamn på Alaskas nordkust? Eller en järnväg? Nej, större delen av Alaskas kol kan man nog glömma.

Vad gäller resten av kolreserverna visar de sig vid närmare inspektion vara tveksamma på olika vis. Byron Kings slutsats är att det är högst osäkert hur mycket utvinningsbart kol som USA egentligen har och att det troligen kommer att bli problem att upprätthålla produktionen inom så kort tid som 10-20 år. Det behövs också en mycket mer detaljerad studie för att utröna hur stora kolreserver USA faktiskt har.

Apropå det så nämnde Kjell Aleklett nyligen att hans grupp vid Uppsala universitet har tre artiklar om framtida kolproduktion som snart kommer att publiceras. Det ska bli intressant att se vad de kommer fram till. Peak coal kan också vara nära...

Sveriges sopor och GROT
När vi ändå är inne på bränslen så tog Cornucopia idag upp frågan om de svenska värmeverkens kommande bränslebrist i artikeln "Sopenergifällan". Lågkonjunkturen orsakar minskad varukonsumtion, vilket i sin tur ger minskad mängd sopor.

Nu är det så att många svenska värmeverk idag bränner sopor för att få energi, t.ex. Högdalens värmeverk i Stockholm, Gärstadverket i Linköping och Sävenäsverket utanför Göteborg. Nu måste Göteborgarna tydligen importera 40000 ton sopor, eftersom de lokala mängderna sjunkit med 20%!

Jag diskuterade för drygt två år sedan Stockholms energisäkerhet med en kompis som är miljökonsult och hon ansåg att det inte borde vara något problem, eftersom värmeverken till stor del går på sopor. Men redan då dök frågan upp i mitt huvud - vad händer då när sopmängderna minskar?

Ett alternativ är ju såklart att bränna biomassa istället, t.ex. "spill" från skogsavverkningar i form av s.k. GROT. Cornucopia tar även upp ett problem med det. Lågkonjunkturen ger lägre efterfrågan på papper och virke, vilket minskar mängden avverkad skog. Detta ger såklart minskad mängd GROT att bränna i värmeverken. Hur man än vänder sig har man ändan bak!

Nu är alltså frågan för Sverige - får vi högre priser på bränsle i form av GROT och sopor och därmed högre priser på fjärrvärme? Eller får vi sänkt fjärrvärmekonsumtion? Eller kommer det ena att leda till det andra? Och hur ser framtida vinster för fjärrvärmebolag som Fortum ut i det läget?

Sötvatten och saltvatten

I skymundan av Kaliforniens jättelika budgetproblem, som jag nämnde i förra inlägget, har denna delstat nu drabbats av ett problem av mer basal karaktär. Torka. Vattenbrist. Risk för Vattenransonering. Detta är tredje året i rad med torka.

Grundproblemet här är att stora delar av Kalifornien egentligen är öken eller halvöken. Där har under det senaste århundradet en massa människor slagit sig ner och börjat slösa med vatten. Gröna gräsmattor runt villor i en öken? Det handlar helt enkelt om att rätta mun efter matsäcken. Det finns faktiskt rätt så mycket vatten tillgängligt i närliggande bergstrakter, så med rimlig vattenanvändning borde Kaliforniens vattenproblem gå att lösa. Problemet är att man ägnar sig åt att slösa istället för att lösa.

Innan någon kommer med förslag om avsaltning av havsvatten som en lösning föreslår jag att ni läser artikeln "Energy Down the Drain" av Debbie Cook om de egentliga kostnaderna för detta. Det visar sig att det är orimligt i Kalifornien och till största delen bygger på glädjekalkyler vad gäller energipriser. Debbie Cook vet vad hon talar om - hon satt med i en utredning om avsaltning i Kalifornien.

Underskott för kommuner och landsting

Jag läste igår att var fjärde kommun redovisade ett underskott för 2008, medan det bara var 11% av kommunerna år 2007. Dessutom redovisade hälften av landstingen förluster. mot bara två landsting år 2007.

Andelen kommuner med höga underskott (mer än 500 kronor per invånare) ökade från 3% till 14%. I särklass var Oskarshamn med minus 13696 kronor per invånare. Tydligen beror det i det fallet på en felslagen "investering" i realränteobligationer som gjort att kommunen tvingades skriva ner värdet på de finansiella tillgångarna med 302 miljoner kronor. Kommuner ska inte ägna sig åt spekulation med skattebetalarnas pengar. Ska vi behöva upprepa det igen?

Läser man vidare i SCBs pressmeddelande får man även reda på att

Samtidigt minskar andelen kommuner med ett överskott på 500 kronor per invånare eller mer. 2007 var det två tredjedelar av kommunerna som kunde redovisa sådana överskott. 2008 var det endast cirka 45 procent av kommunerna som uppnådde denna nivå.

Detta är ett steg i krisen som jag bara väntat på. Och 2009 kommer troligen att bli ännu värre för de offentliga finanserna. Sjunkande skatteintäkter väntar i takt med att ekonomin krymper. Som jag sade i punkt 21 av mina gissningar om 2009 får vi troligen se budgetpanik hos kommuner och landsting under året. De kommer troligen att tvingas till nerdragningar eller att begära stöd från staten (eller både och). Med andra ord - nästan inga jobb är säkra i dessa dagar.

Riksgälden räknar också med att staten kommer att behöva låna 135 miljarder kronor i år - grovt räknat 3% av vår BNP. Optimistiskt, skulle jag vilja säga - Skatteintäkterna kommer troligen att sjunka mer än vad man räknar med. Riksgälden bedömer att Sveriges ekonomi bara kommer att krympa med 2% i år. Med tanke på att den krympte 5% sista kvartalet 2008 och vad som håller på att hända nu bör krympningen bli större. Därmed krymper också skatteintäkterna mer. Och det går snabbt - så sent som i januari räknade Riksgälden bara med att behöva låna 90 miljarder i år. Riksgäldens prognos för 2010 är en ren glädjekalkyl. Att den värsta krisen på 70 år går över så snabbt är ytterst osannolikt. Dessutom kommer säkert fler kostnader för att rädda banker och andra att tillkomma under både 2009 och 2010.

Nå, vi kan i alla fall glädja oss åt att svenska offentliga budgetproblem ännu är ytterst måttliga jämfört med USA. Kalifornien t.ex. har haft ett segslitet budgetproblem. Trots att man nyligen klubbat en krisbudget är risken överhängande att det inte kommer att räcka till. Kaliforniens budgetunderskott var på över 40 miljarder dollar - alltså cirka 370 miljarder kronor eller runt 1/3 av Sveriges statsskuld. Men den är ju ändå en droppe i havet jämfört med USAs federala underskott på 1750 miljarder dollar - om jag minns rätt - siffran är så stor att jag får svindel!