Andra AP-fonden gör brakförlust

Andra AP-fonden rapporterade i fredags en förlust på 24% för 2008. Fonden minskade med 54 miljarder kronor från 227 miljarder kronor i slutet av 2007 till nu bara 173 miljarder kronor. Fonden är därmed tillbaks på den nivå den låg på i slutet av juni 2005. Den fullständiga årsredovisningen publiceras enligt pressmeddelandet under denna vecka.

För att lyckas ta igen en förlust på 24% under ett år måste man göra en vinst på 31,6%. Utslaget på fem år skulle det behövas en genomsnittlig avkastning på runt 5,7% bara för att ta igen förlusten. Det kan man möjligen klara om den genomsnittliga årsavkastningen blir som innan 2007, men nu ser ju åtminstone 2009 inte heller ut att bli ett särskilt ljust år för finansmarknaderna. Slutsatsen är att AP-fonderna helt enkelt inte kan tillåta sig att göra sådana här brakförluster. Förutom en broms i utbetalningarna från pensionssystemet borde det finnas någon form av stoploss-broms i AP-fonderna, som gör att de tvingas ut ur aktier när förlusterna löper risk att bli för stora.

På hemsidan säger Andra AP-fonden:

"Andra AP-fondens övergripande mål är att se till att det svenska pensionskapital som fonden ansvarar för maximeras."

Det lät ju bra, fast man har ju tydligen inte lyckats så bra. Hur ska man då genomföra detta?

"Andra AP-fondens styrelse genomför årligen en intern utvärdering av den valda förvaltningsinriktningen. Som ett led i detta arbete reviderar fonden kontinuerligt den senast genomförda ALM-studien (Asset Liability Modelling), vilken ligger till grund för styrelsens beslut om fondens strategiska portfölj."

Aha, det finns en modell! Den som har läst Nassim Nicholas Talebs bok "The Black Swan" vet hur tillförlitliga sådana modeller brukar vara, och bilden bekräftas när man läser om ALM-modellen. Där sägs bl.a.

"Scenariosimulering: Här simuleras olika utvecklingsbanor för tillgångsslagen i fondens portfölj, svensk inflation, sysselsättningsgrad och löner. Mycket förenklat innehåller modellen en del som beskriver den förväntade eller genomsnittliga utvecklingen för dessa variabler och en annan del som beskriver variationen runt genomsnittet."

Det sägs också att "analysperspektivet är 30-35 år". Det är tyvärr alltför kort tid - man undviker därmed sådana händelser som 1930-talsdepressionen i analysen - sådana omstörtande händelser som inträffar en gång per livstid. 35 år bakåt i tiden tar oss till 1973. Därmed får man en kraftig övervikt i modellen för den del av vår ekonomiska historia som har haft en unikt hög avkastning för tillgångsslaget aktier (1982-2000).

Uppenbarligen har ALM-modellen slagit fel nu, med tanke på brakförlusten. Man har långt kvar till följande: "Sammantaget bedöms fondens portfölj ge en långsiktig nominell avkastning med i genomsnitt 6,5 procent per år." Tyvärr angav ALM-modellen att "Huvudslutsatsen [...] är att den strategiska allokering som minimerar den negativa effekten på framtida pensioner har en hög andel aktier" och detta visade sig ju vara fel. Det borde därmed vara dags för en rejäl revidering av ALM-modellen - eller varför inte slänga ut den helt? Det är en skandal att våra statliga pensionsfonder styrs av sådana modeller som är dyra att ta fram och dessutom behäftade med så allvarliga strukturella fel i form av idealiserade antaganden att de får katastrofeffekter i sådana här kristider.

Återstår nu att se hur övriga AP-fonder har klarat sig. Jag har redan i höstas kommit med en gissning om hur Första AP-fondens resultat kommer att se ut - vi får snart se hur bra den gissningen var.