Hur ska staterna ta sig ur finansknipan?

På slutet av senaste Credit Bubble Bulletin skriver Doug Noland några kloka ord:

"I certainly don’t like the idea of the government setting investment policy. Let’s face it: it’s repulsive to have Washington dictating the allocation of financial and real resources. But the reality of the situation is that the bubble’s aftermath has left unworkable financial and economic structures. On the financial side, the focus should be on recapitalizing the banking system and reducing the banks’ unmanageable burden of bad assets. With the overriding goal of not bankrupting the country, the broader securitization markets should be left to their own devices. On the real economy side, stimulus should be directed toward funding businesses, capital investment and national infrastructure projects. The focus should be on stabilizing the economy as it transitions away from a “services”/asset-based economic model. “Money” should be directed toward jobs rather than home and asset prices."

Tyvärr har bankerna i USA kört fast totalt i ett träsk av dåliga lån. Egentligen borde de få skylla sig själva, men eftersom fungerande banker är så viktiga för den reala ekonomin måste banksystemet (eller i alla fall delar av det) räddas på något sätt. Jag ställer mig däremot frågande till hur man ska stödja den reala ekonomin. Hur ska man avgöra vilka företag som är värda att räddas, vilka kapitalinvesteringar som är lönsamma, eller vilken infrastruktur som ska repareras eller byggas ut? Risken är stor för att särintressen av olika slag tar över, och att de projekt som genomförs är de som har skickligast lobbyister.

Vidare skriver Doug Noland:

"The entire notion of the government and Fed manipulating market prices should have been discredited by now. Granted, in past crisis the Greenspan Fed was too successful at manipulating the cost of finance and dictating the behavior (expanding leveraging and risk-taking) of the speculating community. It may have worked miraculously more than a few times, but that entire “Monetary Process” has now collapsed. To be sure, we will not come out of today’s mess by inflating financial claims. Various forms of financial Keynesianism will do no more than create phantom recovery and the need for only greater inflation not far down the road."

"Extraordinary government interventions were necessary to stabilizing the financial system. But attempts to stimulate quick economic recovery and the rejuvenation of assets prices come with great risks. There is no resurrecting the old boom. The focus should instead be on supporting the financial and economic systems toward a path of much less dependency on Credit growth and the asset markets."

Helt riktigt - de senaste årens finansiella bubbla har definitivt spruckit och alla försök att blåsa upp den igen är som att ge konstgjord andning till en dödsdömd patient. Fed med flera aktörer lyckades flera gånger att blåsa upp bubblan igen, men denna gång är det nog tyvärr kört. Festen är slut, och nu måste man istället för att försöka organisera en efterfest försöka städa upp de sorgliga resterna och se hur man ska lyckas rädda grunderna i det ekonomiska bygget undan alla de fallande stenarna från vacklande finansiella institutioner.

Det viktigaste nu efter världshistoriens största kreditbubbla (den första riktigt globala) är att styra om det ekonomiska systemet så att det inte är lika beroende av lån. Särskilt inte lån med säkerhet i form av tillgångar vars värde hela tiden måste stiga för att underhålla bubblan.

Tyvärr tror jag inte att Fed och USAs regering kommer att göra några vettiga räddningsaktioner, utan den kommer att domineras av försök att hålla lånebubblan uppblåst, hålla tillgångspriser under armarna och en massa åtgärder riktade till de särintressen som skriker högst. Därmed är risken överhängande att USAs kris blir mycket djupare än vad den annars skulle behöva bli.

Jag hoppas däremot att den svenska regeringen och Riksbanken tänker till lite angående grunderna till krisen innan de kommer med åtgärdspaket. Det är för mycket lån som har försatt världens och Sveriges ekonomi i sin nuvarande situation, så troligen är i de flesta fall mer lån ingen lösning, även om det självklart finns undantag.

Men... man kanske inte ska hoppas på för mycket. Redan nu finns en tendens här att lyssna för mycket på dem som skriker högst (t.ex. angående pensionsproblemen), samt att tro att vi kan få en hållbar återgång till de senaste årens bubbelekonomi.