Världens vackraste mat

Häromdagen tog jag in pumpor, vintersquash och tomater på grund av frostrisk. Visserligen har jag hittills inte haft någon frostnatt hittills (även om det varit bra nära), men det har ändå varit så kallt att dessa frukter eftermognar bättre inomhus. Och lite vinsthemtagning är ju inte fel, så man inte riskerar förluster. Så här kommer lite bilder på avkastningen på de investeringar jag gjorde i våras.
Pumpan "Baby Bear" är i mitt tycke mycket bättre än "traditionella" Halloween-pumpor av Jack-o'-lantern-typ. Istället för att få en eller två pumpor à fyra till åtta kilo på varje planta får man sex till åtta minipumpor à ett halvt till ett kilo styck. Praktisk storlek för att tillaga en måltid - vem sjutton lyckas använda fem kilo pumpakött på en gång? Mycket smakrikare - de större pumporna är oftast vattniga. "Baby Bear" har också den stora fördelen att fröna har väldigt tunna skal, nästan som papper. Därmed är de lättätna - rostade pumpafrön är en delikatess. Minipumporna är vackra när de ligger på rad och efterhand eftermognar från grönt till orange. Vill man kan man ju även skära ut en mini-jack-o'-lantern ur en sån här pumpa. Till sist så har "Baby Bear" också fördelen att själva plantan inte blir lika stor som en "fullstorlekspumpa", så den är lättare att passa in i trädgården. Vill man ha mer sår man helt enkelt fler plantor. "Baby Bear" säljs i Sverige av bl.a. Impecta och Nelson.
Vad ska vi kalla den här då? Zeppelinarpumpa, kanske? Denna planta kom upp av sig själv och jag lät den växa för skojs skull. Troligen en korsning som kommer från frön som överlevt i komposten. Jag har inte hunnit smaka än om den är god. Är den inte det så får de bli dekorationer till Halloween. Lite långsmalare än den traditionella lyktgubben, men det gör inget - de blir nog fina ändå, och barnen kan skratta och säga att de är lika smala som pappa!
Mums! Här har vi en acorn-squash av sorten "Mesa Queen". Också den i ganska lagom portionsstorlek.
Nu övergår vi till kategorin vintersquash, alltså arten Cucurbita maxima (till skillnad från vanliga pumpor och sommarsquash, som oftast är Cucurbita pepo). Till att börja med en av de godaste sorterna - "Uchiki Kuri" med delikat nötsmak. Frukterna brukar bli runt ett kilo.
"Yellow Hubbard" är ganska lik, men är lite större (två kilo) och har spetsigare "nos" som dessutom är mörkgrön. Denna sort är ny för mig i år, men jag har provat storebror "Blue Hubbard" förut och den var delikat, men har nackdelen att frukterna väger fyra till tio kilo styck.
Den italienska sorten "Marina di Chioggia" har ganska knottrigt skal och en tydlig kulle i mitten som är resten av blomfästet. Vintersquash har fördelen att kunna lagras länge - minst ett halvår om de fått mogna ordentligt och sedan läggs varmt ett tag så att de bildar korkskikt innanför skalet. Läs hos Runåbergs fröer hur man gör.
Nu kommer vi till de rena utomjordingarna! Detta är sorten "Turks Turban". Odlas ofta som dekoration men går också utmärkt att äta. Den till vänster är inte lika mogen som den till höger och måste därför ätas upp ganska snart för att inte bli dålig.
Så övergår vi till tomaterna. Som de flesta hobbyodlare har man på höstkanten fönsterbrädorna fulla med tomater som står och mognar. Sex kilo tomater tog jag in totalt. Sedan äter man dem efterhand som de mognar. På bilden är det mest så kallade såstomater, som är avlånga med få frön och som passar bäst till exempelvis tomatsås. Min favoritsort här är "Grappoli Corbarino", som man kan köpa via Tomatsidan. Den mognar tidigare jämfört med standardsorten "Roma" och är heller inte lika tätvuxen, så tomaterna löper inte lika stor risk att drabbas av röta i vårt fuktigare klimat.
Ovan en delikatess - körsbärstomater av sorten "Gardener's Delight". En gammal klassisk sort som fortfarande är en av de mest välsmakande tomaterna någonsin. Kraftigt vuxna plantor som går bra på friland, på balkong eller i växthus. Själv har jag gett upp det där med att ha växthus, eftersom man måste hålla på och vattna varje dag. Trots att odlingslotten inte precis ligger i bästa läget (blåsigt och frostlänt) brukar det gå bra med tomater och gurkor på friland, bara man väljer rätt sorter.
Så till den kanske vackraste maten av alla - majsen "Painted Mountain". Varje majskolv brukar vara som ett färgtema med variationer. Ovan är det jordfärger - gul, orange, röd, brun med inslag av mörklila. Denna sort togs fram av Dave Christensen i Montana för att klara klimat som normalt inte lämpar sig för majs. Den mognar tidigt, tål kyligt väder och klarar också att gro vid lägre jordtemperatur. Samtidigt är denna majssort en veritabel guldgruva för genetisk mångfald. Raka motsatsen till de standardsorter som dominerar världens majsodling. För den intresserade växtförädlaren torde den utgöra ett bra grundmaterial för att ta fram mjölmajs för svenska odlingsförhållanden. Vad jag ska göra med majsen? Jag tänkte mala den och koka polenta.

Tillägg 2009-10-01: Majsen "Painted Mountain" kan köpas från fröfirman Runåbergs.