Författaren och journalisten David Jonstad har just gett ut en bok med titeln "Kollaps" och undertiteln "Livet vid civilisationens slut", utgiven på Ordfront förlag. Jag fick ett recensionsexemplar för ett tag sedan, som jag läste med stort intresse, då mycket av det som han tar upp är sådant som jag skrivit om på denna blogg.
Först tänkte jag dock anmäla jäv. David är en trevlig prick som jag har träffat ett antal gånger under det senaste året och lärt känna så smått. Dessutom var jag på släppfest för boken igår och fick en öl som muta av förlaget, samt tillfälle att prata med flera intressanta personer som också var på släppfesten. Trots denna jävssituation tänkte jag nu recensera boken.
"Kollaps" är en viktig bok därför att den tar upp heta frågor som oftast förträngs i politik, media och den allmänna debatten. Det är också väldigt bra att någon tar sig för att skriva om ämnet på svenska. David Jonstad tar ett brett grepp om "de tre e:na" - energi, ekonomi och ekologi. Inom vart och ett av dessa områden finns kriser som var och en för sig riskerar att stjälpa de stora framtidsplanerna för vårt samhälle och att göra att framtiden blir något helt annat än vad de rådande myterna intalat folk att den ska bli.
"Kollaps" punkterar framstegsmyten och tillväxtmyten, men hänger sig samtidigt inte åt apokalypsromantik, utan David Jonstad delar också ut en känga till alla som tagit till sig undergångsmyten som kontrast till framstegsmyten. Verkligheten är ju oftast varken svart eller vit, utan består av många olika färger, vilket tydligt förmedlas i "Kollaps". Joseph Tainters "Collapse of Complex Societies" är en självklar grund för den som skriver om kollaps och David Jonstad poängterar Tainters definition av kollaps - att det innebär en varaktig förenkling av samhället. En kollaps innebär inte med nödvändighet en apokalyps, utan det rör sig oftast om betydligt mindre dramatiska skeenden - ett gradvis förfall av samhällsinstitutioner. Ett EU som faller sönder i sina beståndsdelar kan vara ett exempel.
Romarrikets kollaps varade i flera hundra år och de som levde under denna tid uppfattade det troligen inte som en kollaps utan bara som en tid då det inträffade många tråkiga och jobbiga händelser. David Jonstad har uppenbarligen liksom jag läst John Michael Greer som ser industrisamhällets kollaps som en utdragen process: "The Long Descent". Vi ser förresten redan den begynnande kollapsen genom den kris som har drabbat EU och framförallt Grekland. Likheterna med Romarriket är slående - i båda fallen bringar usla statsfinanser imperiet på fall.
David Jonstad har av den digra källförteckningen att döma gjort en grundlig research inför denna bok och det är en av de saker som gör den intressant. Boken är späckad med fakta inom ett brett spektrum av ämnesområden. Även om man inte håller med om allt som han skriver är boken ett bra diskussionsunderlag när det gäller att se hur vår framtid kan se ut och vad man bör göra för att inte råka ut för obehagliga överraskningar. Jag kan alltså rekommendera alla att läsa den, även de som är hängivna tillväxtkramare. Med tanke på att boken bara är på 207 sidor (plus noter och källförteckning) är den också lagom stor att läsa utan att det ska kännas övermäktigt att ge sig i kast med den.
I bokens tredje del tar David Jonstad upp en mängd olika idéer om vad man kan göra för att förbereda sig för en osäker framtid, men jag tycker denna del är ganska spretig och i vissa fall känns det nästan som om han motsäger det han själv skrivit tidigare. Trots det är denna del också intressant, då den väcker en hel del tankar, även om ens egna slutsatser ibland kan bli motsatta dem som författaren för fram.
I bokens första delar retade jag mig på en del mindre faktafel, men det är inget som förtar helhetsintrycket. Exempelvis "Colosseum, som den döptes till" - nej, romarna kallade den "Amphitheatrum Flavium" och namnet "Colosseum" fick denna jättearena först flera hundra år efter romarrikets fall.
Som jag skrivit ovan så tycker jag att "Kollaps" är en viktig och intressant bok, men jag tycker tyvärr inte att den är fängslande - i betydelsen så välskriven att man känner att man inte vill sluta läsa. Jag läser mest faktaböcker av olika slag och de som varit riktigt fängslande är förutom att de beskriver intressanta saker även rika välskrivna berättelser med ett personligt uttryck. Jag känner det som att det personliga uttrycket i "Kollaps" är lite blekt. Jag tror inte att det beror på att jag skulle vara blasé på de ämnen som David Jonstad tar upp, men kanske den som är nykomling inom området kan uppfatta "Kollaps" på ett annat vis.
Den som vill få lite smakprov kan läsa förordet till "Kollaps" samt de första 35 sidorna av boken. På Effekts hemsida finns också en video där David Jonstad talar om framstegsmyten och kollaps. Den som vill läsa mer av David Jonstad kan också läsa hans många artiklar på Effektbloggen samt i tidningen Effekt, som han är redaktör för. Han har tidigare även skrivit boken "Vår beskärda del".
Jag hoppas att "Kollaps" kan skapa en debatt om de frågor som boken tar upp. Uppenbarligen finns ett visst intresse från mainstream-media - se intervjun med David Jonstad om "Kollaps" i TV4:s Nyhetsmorgon. Jag hoppas också att debatten kan bli sansad och att man inte bara avfärdar sannolikheten för (partiell) samhällskollaps som något som kommer från yrande apokalyptiker.
God jul! – särskilt alla som tjänstgör idag
4 timmar sedan
Tack för den recensionen. Har du tips på några andra böcker på samma tema som du kan rekommendera?
SvaraRaderaVet du förresten om Kollaps går att köpa som e-bok?
/EDK
Har inte läst boken, men hur kan man punktera "framstegsmyten"? Som om vetenskapen inte gjort några framsteg senaste 100 åren? Tycker man borde fråga en genomsnittskines huruvida den kinesiska ekonomin gjort några framsteg senaste 25 åren.
SvaraRaderaSen måste jag lägga till att det finns ett alltför stort domedagsknarkande hos vissa bloggare (inkl flute och cornu bland andra). Ni kanske inte själva inser det, men ni är väldigt färgade av tidsandan, dvs klimathysterin som varit en politisk trend senaste 10-15 åren. Ja, det är i mångt och mycket en trend enligt mig, men det återstår att se hur mkt av det som predikas i ämnet som faktiskt slår in.
Avslutningsvis en liten anekdot. Själv var jag tillräckligt gammal att jag medvetet kunde följa 90-talets finanskris. Och tro mig, trots att det var en finanskris av största möjliga magnitud så överlevde människor, samhällsfunktionerna upprätthölls och vi behövde inte flytta ut på landet och ägna oss åt egen-hushållning. Därmed inte sagt att vi inte har enorm kredit bubbla i Sverige idag, men jag kan rakt av avfärda alla ideer om att att den kommer leda enorma samhällsförändringar när den börjar värka ut.
Anonym:
SvaraRaderaJag upplevde också själv 1990-talets finanskris. Köpte min första bostadsrätt billigt då.
Skillnaden är att den var lokal för Sverige.
Nu är det globalt.
Dessutom inte bara en, utan flera kriser.
Just "domedagsknarkande" är ju det jag försöker påpeka att David Jonstad inte ägnar sig åt. Inte jag heller. Jag förutspår ingen domedag, bara svåra tider.
Vad gäller framstegsmyten så menar jag inte att det inte skulle göras några framsteg, utan myten om de ständiga framstegen som ska "rädda världen" eller rättare sagt den rika delen av världen. Den miljard människor (rekordmånga) som inte har tillräckligt med mat för dagen räknas inte.
SvaraRaderaAntalet människor i extrem fattigdom har varit sjunkande ett bra tag. Var har du siffror som visar att en miljard är rekordmånga?
SvaraRaderaFlute 12:25
SvaraRaderaJa, visst kommer det bli svåra tider. Men det jag ville säga var att dagens begynnande svenska kris knappast kommer vara värre än 90-talets finanskrisår i Sverige, trots global recession denna gång. Nu kommer regeringen pumpa likviditet och hålla allt under armarna med skattemedel och skuldsättning, likt japan och USA, vilket kommer göra krisen grundare men längre. Detta gjordes inte under 90-talet, utan då tog man smällen i form av hög arbetslöshet, bankkris, fastighetsvärden i källaren, städande av balansräkningar, företagskonkurser, personliga konkurser, stora nedskärningar i offentliga sektorn etc. Ibland glömmer folk bort att vi faktiskt svalde pillret den gången.
Som sagt, det blir inte värre än de tre-fyra åren under 90-talet, det kan jag lova. Men vi kommer givetvis få dras med hög(re) arbetslöshet, lägre kreditgivning och konsumtion, låtsasjobb och utbildningar i statlig regi, nya ideal där sparande är prioriterat etc. Där håller jag helt med dig.
Bäste Jan;
RaderaInnan du förskriver dig vill jag råda dig att använda några månader för att sätta dig in i "Peak Oil". Eftersom ditt skrivande visar att detta är obekant för dig.
Det finns inget i historien att jämföra med eftersom Peak oil är en engångshändelse, och den händer nu.
Mvh Bengt org
Magnus Uggla fångade 90-talskrisens atmosfär träffsäkert.. och trots att det blev så illa som det bara kan bli i en modern finanskris i västland så var det inte, med lite perspektiv, så illa.
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=WrwQLAD23-s
Även om jag nu för tiden omhuldar full marknadsekonomi så finns Marxs o Hegels dialektiska tes om tes, antites och syntes. En långsam kvantitativ förändring ger plötsliga kvalitativa språng. Tror inte att Jonstads långsamma förlopp stämmer. Läs gärna boken "The Fourth Turning" (fjärde vändingen" som enligt plan skall komma detta årtionde. En finansiell kollaps ger en långsam samhällelig nedgradering. USAa:s militärmakt avtar sakta osv. Det är de små våldsamma eller kraftfulla förändringarna som samordnar förfallet. Det vi kan göra för att möta förfallet är att bli så smått självförsörjande.
SvaraRaderaProblemet med kriser är ju att de slår selektivt. Jag kommer också ihåg 90-tals krisen. Om man inte behövde gå från hus och hem, om man inte blev arbetslös, drabbades man ju inte av den, man stod per definition bredvid och såg den hända.
SvaraRaderaProblemet denna gång är ju att vi aldrig riktigt har återhämtat det vi förlorade under 90-talskrisen. Arbetslösheten har bitit sig fast på en högre nivå. Den eventuella kris som kommer blir ju värre eftersom vi som samhälle har ett sämre utgångsläge.
På fredag 27 januari anordnar Folkrörelsen Nej till EU en demonstration mot europakten i Stockholm från kl. 08:30 med samling kl. 09:00 utanför Riksdagshuset med anledning av EU-nämndens möte med Reinfeldt om vilket mandat han ska ta med sig till Bryssel - svenskt Ja eller Nej till Europakten. Sprid gärna information om denna manifestation så att det blir uppslutning - det handlar om vår ekonomi och om demokratins vara eller inte vara <3 -> http://komigenuva.wordpress.com/2012/01/24/fredag-27-januari-kl-09-00-utanfor-riksdagshuset-folkrorelsen-nej-till-eu-arrangerar-demonstration-mot-europakten-val-mott/
SvaraRaderaNemokrati:
SvaraRaderaKlockan 8:30 och klockan 9:00 utesluter tyvärr de flesta som arbetar. Därmed kommer demonstrationen att bestå av pensionärer, studerande, arbetslösa samt de som har ett tillräckligt flexibelt jobb.
Förlägg demonstrationer till lunchtid, kvällstid eller helger så har ni möjlighet att få med ett mer representativt urval av svenska folket.
Martin E:
SvaraRaderaDu har helt rätt. Själv blev jag en vinnare på 1990-talskrisen då jag kunde köpa en bostadsrätt billigt.
Skillnaden är delvis vilken beredskap man har. Jag hade 1992 inga lån (utom studielån) och sparpengar på banken. Lärdomen av den krisen var att detta var en stor fördel. Inför den nuvarande krisen har jag också sett till att vara skuldfri med en del sparat.
90-talets finanskris var inte lokal för Sverige, hela världens finanssystem rämnade då också, skillnaden från då och nu är att vi har mycket snabbare kommunikationer och nyehterna sprids till alla.
SvaraRaderaOm man har bilden att 90-talets finanskris var av "största möjliga magnitud" så är man antagligen både rätt blåögd och hemmablind. Skulle vilja säga att det internationellt finns rätt mycket grövre exempel. Island efter deras bankkollaps hade klart häftigare efterverkningar än den svenska bankkrisen. Vill man ta ut svängarna ytterligare för att få en sinnebild av vad som KAN hända (säger inte att det KOMMER hända) så se till Argentinas kris i början av detta sekel.
SvaraRaderaTyvärr så missar man det allra största ohållbara problemet i dagens ekonomi, nämligen migrationen.
SvaraRaderaMiljöproblemen och peak oil är långsamma förlopp. Det kommer ske en successiv anpassning av samhället och ekonomin till de nyaa förhållanderna.
Men problemen med migrationen är bipolära. Folk kan leva i fred i årtionde, men sen kan samhället explodera i inbördeskrig på några månader. Jämför med Bosnien till exempel.
Man kan bortse från de tre E:na så länge det stora M:et finns kvar.